Huvudtacklingar – en följd av dålig utbildning: ”Skickliga spelare delar inte ut lika många tjuvsmällar”

Disciplinnämnden har fått klä skott för den kritik som kommit till en följd av hösten avstängningsepidemi. Men enligt Tommy Boustedt på Svenska ishockeyförbundet vänds blickarna åt fel håll. Det är spelarna och den brist på utbildning de har fått som ligger till grund för problematiken.
– Välutbildade och skickliga spelare delar inte ut lika många tjuvsmällar och klarar sig också ifrån att få många tjuvsmällar, säger Boustedt till hockeysverige.se.

STOCKHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)
I går fick vi tre nya avstängningar för farliga tacklingar. Patrick Thoresen och Ilari Melart för tacklingar mot huvudet och Kim Rosdahl för farlig tackling i ryggen. Avstängningarna har duggat tätt under hela hösten men även klubbarna och supportrarnas protester till följd av detta. När Jere Karalahti, en så kallad återfallsförbrytare, stängdes av för andra gången den här säsongen, nu sju matcher, startades till och med grupper på sociala medier för att få honom friad.

Mycket i själva debatten kring avstängningarna i höst har handlat om det finns en inkonsekvens i bedömningarna. Tommy Boustedt är generalsekreterare på Svenska ishockeyförbundet. Hockeysverige.se frågade honom hur han tänker kring alla huvudtacklingar och avstängningar i SHL och Hockeyallsvenskan den här säsongen och hur han ser på det jobb som disciplinnämnden gör.
– Jag tycker att det bra att vi inte accepterar tacklingar och våld mot huvudet. Det är en fara för ishockeyns överlevnad om vi skulle tillåta det. Jag är också glad att det finns hockeyläkare som aktualiserat dom här problemen.
– En gång i tiden, när jag började som tränare och även när jag lirade, var hjärnskakningar inte ens en skada. Jag vet hur jag resonerade som tränare, var det bara en hjärnskakning så kände jag ”puh, det var inget värre”. Man frågade hur många fingrar dom såg och vilket datum det var. Kunde killen vilket datum det var och hur många fingrar han såg var det bara att köra.
– Jag tycker att det är värdelöst att vi har så många huvudtacklingar som vi har, men det är väldigt bra att vi är envetna, anmäler straffar och jobbar på. Om vi inte gör det finns det en risk att det ökar ännu mer.

Boustedt är också övertygad om att det här är något som går att stävja. Som parallell drar han den internationella hockeyn.
– Vet ni hur många hjärnskakningar det var i VM senast? Noll! Hjärnskakningar är alltså ingenting som måste finnas för att spela hockey på en hög nivå.
– Jag tror att det kan vara så att när vi spelar VM är bästa spelarna från olika länder där. Bästa spelarna har en bra spelförståelse, split vision och är välutbildade på alla sätt och vis. Då blir det heller inte så mycket tacklingar mot huvudet. Det här kan nog hänga ihop lite grann.

Vem har satt upp reglerna för bedömningar av ärenden som kommer till disciplinnämnden?
– Disciplinnämnden jobbar efter en praxis kan man väl säga. Sedan är det bara att titta i regelboken vad tacklingar mot huvudet är för något.
– Inför säsongen kom Svenska ishockeyförbundet, SHL och Hockeyallsvenskan överens om att det skulle tas krafttag mot det här. I disciplinnämnden sitter det juridiskt sakkunniga, regelkunniga och hockeykunniga människor. Det är alltså en ganska bred blandning av människor. Många har dessutom en lång erfarenhet från att jobba med den här typen av frågor. Sedan är Svenska ishockeyförbundet huvudnamn för den delen av frågor.

Lagen i SHL och Hockeyallsvenskan står alltså bakom det här?
– Absolut, till hundra procent. Inför säsongen var vi överens om vikten av att få bort det här från ishockeyn. Om vi åter tittar på hockey-VM senast så är det inte så att ryska spelare gillar svenska spelare bättre och svenska spelare gillar kanadensiska spelare bättre så man håller igen. Spelarna i SHL är polare privat eftersom dom har växt upp och spelat tillsammans men nu spelar i olika klubbar.
– Därför måste det bero på något annat att det är fler huvudskador i SHL. Förmodligen är det så, som jag sa, att i ett VM är det skickligare spelare av naturliga skäl. Därför måste vi jobba hårt för att utbilda spelarna. Välutbildade och skickliga spelare delar inte ut lika många tjuvsmällar och klarar sig också ifrån att få många tjuvsmällar.

Foto: Bildbyrån/Stefan Persson

Hur ser du på det jobb disciplinnämnden gjort inledningsvis den här säsongen?
– Dom kan inte göra på något annat sätt än vad dom gjort. Disciplinnämnden anmäler ingen, men om dom får en anmälan på en spelare och det är våld mot huvudet då måste det här straffas på något sätt eftersom det inte går att släppa igenom det om vi ska få bort det här.
– Det är precis av samma anledningar som vi har lagar och straff i övriga samhället. Skulle vi släppa igenom ute i vanliga samhället att det var okej att slå folk på käften för att dom var fula eller tyckte annorlunda då skulle dom handlingarna säkert öka. Samma sak är det i hockeyn.
– Vi måste ha ett system med juridiskt sakkunniga eftersom det här är en juridisk process där det måste finnas möjlighet att överklaga och så vidare. Därför är det väldigt viktig att vi följer Riksidrottsförbundets regler för bestraffningar. Annars hamnar vi en bananrepublik vad det gäller lagar och regler. Sedan kan man alltid diskutera om det var rätt straff eller inte. Det borde vara sju matcher och inte fem eller det var för många, men så är det i samhället i övrigt också. Det blir alltid diskussion när det ska till domslut. 

Följer disciplinnämnden dom riktlinjer som man har att rätta sig efter?
– Ja, och dom kan inget annat att göra än det dom gör. Klart att om jag håller på ett lag eller det är en av mina spelare tycker jag alltid att det är ett för högt straff. Är det en av mina spelare som är drabbad är det alltid ett för lågt straff på motståndaren.
– Samma sak med en domare under en match. Om jag är där och håller på ett lag tycker jag att vi alltid har för många utvisningar och motståndarna för få. Domaren är objektiv och skiter i vilka som vinner eller förlorar.
– Samma sak är det med disciplinnämnden. Dom har inga personliga bebisar ihop med någon. Utifrån den praxis som finns, det finns ju ingen lagbok att gå in och titta i vad exakt en viss typ av tackling ska ge. Det är en bedömning om hur den ser ut, om den är medveten eller inte, är det en återfallsförbrytare eller inte. Praxisen som man då lägger blir väldigt avgörande för kommande bestraffningar.

Ser du någon risk i att det fysiska spelet kan hämmas av alla avstängningar, att spelarna inte riktigt vet vart gränsen går, vilket det också har höjts röster kring den här hösten?
– Det är ganska tufft när man är på VM. Det kan vara jäkla tryckare som delas ut och det är stenhårt men inte en hjärnskakning. Det smäller rätt bra när man möter Kanada och ryssarna lägger inga fingrar emellan, men ändå blir det inga hjärnskakningar trots att det spelas väldigt många matcher.

Hur ska vi få bort huvudtacklingarna i svensk hockey?
– Vi måste få fram skickligare spelare och så länge vi får behålla dom spelarna i Sverige längre så kommer det rätta till sig per automatik. Om Nicklas Bäckström, Sedinarna, Erik Karlsson och alla dom här hade spelat i Sverige hade det varit färre hjärnskakningar för dom är skickligare. Dom delar inte ut och råkar heller inte ut för den här typen av smällar. Inte lika ofta i alla fall.
– En sak som vi också måsta komma ihåg, det är ingen annan än vi i folkrörelsen som kan ha någon synpunkt kring, att en anledning till att det har ökat är att vi har förändrat andra regler. Vi har tagit bort redline offside vilket har öppnat upp spelet. Vi har också tagit bort hakningar, fasthållningar och interference-varianter, alltså åka i vägen för forecheckare. Det här gör att man kan ta sats i spelet mycket mer än man kunde göra förr.
– Dom här reglerna har förändrat det här med farten, men samtidigt fungerar dom reglerna på ett VM så det borde kunna funka i Sverige också.