Hoppades på SHL-chans – men det blev en fortsättning i klubben i hans hjärta: ”Betyder hur mycket som helst”

Han hoppades på att få en chans i SHL, men det blev en fortsättning i Vita Hästen för klubbikonen Marcus Eriksson. Men drömmen om spel i högstaligan finns kvar för 30-åringen.
– Det är vad som driver mig att fortfarande försöka bli bättre, säger han till hockeysverige.se.

NORRKÖPING (HOCKEYSVERIGE.SE)

Marcus Eriksson har varit Vita Hästens så kallade poängmaskin senaste säsongerna. Säsongen 2015/16 svarade han för 19 mål och totalt 42 poäng på 51 matcher i Hockeyallsvenskan. På det blev han lagets främsta poängplockare. Inför kommande säsong var det många som trodde att 30-åringen, som är uppväxt i Norrköping, skulle lämna klubben.
– Jag hade inget kontrakt och jag och Vita Hästen var ganska långt ifrån varandra från början. Jag kände att när jag hade gjort två bra säsonger i Hockeyallsvenskan ville ha bättre än det jag blev erbjuden. Samtidigt hade jag hoppats på en SHL-chans men det fick jag inte, säger Marcus Eriksson till hockeysverige.se när vi träffar honom i solen utanför Himmelstalundshallen i Norrköping, Vita Hästens hemmarink.
– Jag kollade runt lite bland andra allsvenska klubbar, men då ska ju familj och sådant också följa med eller om man väljer att sitta själv någonstans. Det tyckte jag inte att det var värt och till slut kom jag och Vita Hästen överens.

Marcus Eriksson har egentligen aldrig haft några konkreta erbjudanden från SHL-lag.
– Nej, inga bud. Jag har pratat med några klubbar någon gång, men det har aldrig mynnat ut i någonting.

Finns fortfarande viljan och glöden hos dig att komma till SHL?
– Ja, och det är också vad som driver mig att fortfarande försöka bli bättre så att jag någon gång får chansen.

Berglund och Backlund.

Marcus Eriksson har alltid varit väldigt produktiv, men då han varit i väg och spelat i Hockeyallsvenskan för Almtuna respektive Västerås har inte poängskörden varit den samma. Å andra sidan är inte 10 mål och totalt 21 poäng på 39 matcher i Västerås säsongen 2012/13 några direkt dåliga siffror.
– Säsongen i Västerås var den första för mig i allsvenskan på väldigt många år. Jag började bra men bröt sedan ett finger och var borta i fem veckor. Då hade lockouten i NHL dragit igång och Västerås fick tillbaka (Patrik) Berglund och (Mikael) Backlund. Det kändes som att vi hade hur många spelare som helst. Då blev det svårt för mig att få istid då jag kom tillbaka.
– Jag missade en hel del matcher, men gjorde det bra då jag kom tillbaka. Fast sedan tappade jag i slutet av den säsongen och det hade nog lite med hemlängtan att göra. Familjen bodde kvar här i Norrköping och det var tungt för min sambo att sköta allting hemma. Det speglade av sig ju längre den säsongen gick.
– Det var mer saker som spelade in, att sitta och pendla samtidigt som hon hade det tufft. Då gick det inte att vara etthundra mentalt i Västerås. Det gjorde att jag satt och vacklade lite fram och tillbaka och hade tankarna på hemmet i stället. Det tror jag är anledningen till att jag inte gjorde lika bra ifrån mig i Västerås.

Var det här också anledningen till att du återvände hem till Norrköping efter säsongen?
– Ja, så var det. Jag hade skrivit ett plus två år som jag fick bryta om det inte skulle funka socialt.

Vilka lärdomar tog du av att spela med spelare som exempelvis Patrik Berglund och Mikael Backlund?
– Klart att det var bra att få se riktiga proffs och hur dom skötte och förberedde sig. Det var många smådetaljer som dom var bra på. Bland annat att täcka puck samtidigt som dom inte slängde bort speciellt mycket puckar.

Att Norrköping och Vita Hästen betyder mycket för Marcus Eriksson råder det inget tvivel om när intervjun kommer in på det ämnet.
– Hästen är min moderklubb och den betyder hur mycket som helst för mig. Klart att jag vill att den ska må bra och att det ska gå bra för klubben. Jag har följt Hästen väldigt väl även dom gångerna jag har varit iväg och det är klubben i mitt hjärta.
– Staden, det är ju här jag är uppvuxen och även min sambo är härifrån. Nu går barnen i skolan i Norrköping och trivs bra där. Norrköping är en trygghet och båda mina och sambons föräldrar bor här. Det blir en annan sak om man flyttar iväg dit där man inte känner någon. Det gjorde vi då vårt första barn var fött. Då flyttade vi till Almtuna i några månader. Man blev så låst på något vis och därför känns det skönt att alla i familjen har ett liv utanför som vi har här i stan.

Som grabb hängde du på Vita Hästens hockeymatcher inne i Himmelstalundshallen eller föredrog du Idrottsparken och fotboll med IFK Norrköping?
– IFK är ingen favoritklubb eftersom jag spelade fotboll i Smedby. Då var alltid IFK hatlaget. Jag kan inte påstå att jag är någon jättesupporter av IFK, säger Marcus Eriksson med ett skratt och fortsätter:
– Farsan (Peter ”Firsov” Eriksson) spelade i Vita Hästen så det blev att jag hängde mycket här uppe. Det var det som gällde mest och även om jag också höll på med fotboll och lite innebandy var alltid hockeyn nummer ett.

Foto: Bildbyrån

Hur starkt är hockeyintresset här i stan nu då ni trots allt var i kval till SHL säsongen 2014/15?
– Då vi kvalade var intresset riktigt bra. Även när vi kvalade uppåt från Division 1 var det i princip fullsatt här i varje match. Första säsongen i Hockeyallsvenskan gick också bra.
– Nyhetens behag kanske släppte lite förra säsongen. Då blev det lite svårare att locka folk samtidigt som IFK tog SM-guld i fotbollsallsvenskan och hade 15 000 på ”Parken” i var och varannan match. Det är många som håller både på IFK och Hästen, men det kanske blir ohållbart att gå på tre, fyra matcher i veckan och betala dom pengarna som det kostar för det.
– Nu gick det lite bättre för IFK förra året och lite sämre för os. Då väljer folk att gå och se som är bäst för stunden.

Finns det ett publikunderlag för att ha ett topplag inom ishockeyn här i stan?
– Ja, absolut. Det visade vi om inte annat för två säsonger sedan då vi kvalade. Dessutom hade vi ett publiksnitt på 3 500 i Hockeyallsvenskan.

När är Vita Hästen redo för att ta steget upp i SHL?
– Jag har ingen aning, men först måste många bitar växa och bli bättre organisatoriskt. Allt måste växa så enormt mycket innan vi är redo att ta det steget. Vi måste bland annat få ordning på all ekonomi som var sämre förr i tiden.

Ni kan ju göra ”en Leksand”.
– Ja, precis. Det kan ju gå på ett år, så är det faktiskt.

Vita Hästen har ett ganska anonymt lag på pappret, hur ser du då på din roll i det här laget nästa säsong?
– Jag får försöka bidra med erfarenheterna från det jag varit med om. Några i laget har spelat i SHL och så vidare, men jag får kanske försöka ta lite av en papparoll eftersom jag är en av dom äldre i laget och genom det få dom andra att växa. Även se till att göra rätt saker ute på isen och göra en lika bra säsong som jag gjort senaste två säsongerna.

Vad personifierar en typisk Vita Hästen-spelare?
– (Skratt) Bra fråga. Förr i tiden var Vita Hästen-hockey när man åkte runt och smällde på. Då var Hästen väldigt tunga att möta. Men nu har vi inte haft någon Rickard Rauge eller några större spelare rent fysiskt senaste säsongerna.
– Norrköping är en arbetarstad från början och det folk vill se är alla jobbar hårt och ger järnet. Vi kommer inte vinna alla matcher, men man vill se att folk krigar i alla fall. Det tror jag personifierar hela Norrköping.