Här kommer nästa generation Lidström: ”Ska inte leva på pappas karriär”

Nicklas Lidström slutade spela hockey för tre år sedan. Efter flytten hem till Västerås börjar hans fyra söner röra på sig i Hockeysverige. Den här säsongen har exempelvis forwarden Adam Lidström, 19, debuterat i allsvenskan. Hockeysverige.ses Ronnie Rönnkvist har träffat honom.
– Jag vill spela mitt spel och vara Adam och inte leva på pappas karriär, säger Adam Lidström.

VÄSTERÅS (HOCKEYSVERIGE.SE)
Nicklas Lidström är en av världens bästa backar genom alla tider. Efter 20 makalösa säsonger i NHL och Detroit Red Wings har han nu flyttat hem till Västerås. Samtidigt som pappa ska väljas in i Hockey Hall of Fame börjar i stället nästa generation Lidström röra på sig i Sverige. Äldsta sonen Kevin är en stabil back i division 1-laget Surahammar medan näst äldsta, Adam, har debuterat för Västerås i Hockeyallsvenskan den här säsongen. Yngsta sönerna Samuel och Lucas spelar i VIK:s yngre pojklag.

Foto: Ronnie Rönnkvist

Hockeysverige.se stämde träff med Adam Lidström i ABB Arena i Västerås för en pratstund. Ni som har pratat med Nicklas Lidström vet hur social och ödmjuk han är som person. Hans son Adam är på det planet en kopia.

Att det blev hockey för samtliga i familjen Lidström är kanske naturligt. För Adams del började allt i Detroit där han föddes och växte upp.
– Jag spelade pojkhockey i USA och det är en annorlunda hockey där jämfört med den som är här. Det är lite rakare på mål, mer fysiskt och inte som här hemma där de är mer teknik, man håller i pucken mer och vill göra snygga finter, säger Adam Lidström till hockeysverige.se och fortsätter:
– När jag var jätteliten åkte man runt lite allmänt och hade kul. När jag sedan kom upp i U15 och U16 kände jag att det blev tuffare, rakare på mål och mycket tacklingar. Det var bra att få känna på den biten och lära sig undvika stora tacklingar och så vidare.

Däremot var det inte hockey på den skolan där Adam Lidström gick vilket annars kan vara ganska vanligt i USA.
– Dom hade ett skollag men det var inte riktigt i det tempot som jag ville spela. I stället spelade jag för ett klubblag (Compuware) i högsta serien.

Adam, Kevin och Annika Lidström under pappa Nicklas tröjceremoni i Detroit 2013.
Foto: All Over Press

”SVÅRT ATT FÖRSTÅ ALLT SOM PAPPA HAR UPPNÅTT”

Att pappa Nicklas Lidström har betytt mycket för Adam då han växte upp råder inga tvivel om.
– Jag kollade nästan på varje match som han spelade. Om det var hemma försökte jag komma ner till hallen och kolla. Bortamatcherna kollade jag nästan alltid på tv:n hemma.
– Jag kan inte riktigt förklara upplevelsen, men jag ser honom ändå mest bara som min pappa. Det är svårt för mig att förstå allt det här som han har uppnått. Nu efterhand börjar jag förstå det här mer och mer.

Det hände också att motståndarna var på honom lite extra bara för att han hette Lidström, men samtidigt var det inget som påverkade honom speciellt mycket.
– Att jag heter Lidström har jag fått höra ganska mycket. När jag spelade i USA och mot lag i samma delstat hörde jag ingenting. Däremot, när jag kom till andra delstater fick jag höra en del. Vi spelade mot många lag i Chicago och där fick jag höra en del från dom lagen om pappa och så vidare.
– Nu hade dom inte så mycket att säga och jag skrattade bara åt det och åkte därifrån. Det var inte speciellt mycket som jag tog in.

Foto: All Over Press

Hur har det varit i Sverige med just den biten?
– Man har hört någon grej, men det är bara att skita i det. Det spelar ingen roll och får inte mig ur matchen.

Känner du någon extra press på dig för att pappa har levererat på det sätt som han gjorde?
– Nej, faktiskt inte. Det är ganska skönt att han var back och jag forward. Jag tänker mer på forwardsspelet. Jag var back tidigare men jag fastnade lite mer för just forwardsspelet. På det sättet känner jag inte den pressen.
– Jag har lärt mig skilja mitt spel från hans eftersom jag har ett helt annat spel än vad han hade. Jag tänker att jag vill spela mitt spel och vara Adam och inte leva på pappas karriär.

Hade Kevin det tuffare som är back?
– Ja, han har det lite tufft. Men jag tror att han har samma tanke som jag har, han spelar sitt spel.

Ni är en hockeyfamilj, men hur hockeyintresserad är mamma Annika?
– Hon är faktiskt ganska intresserad. Hon är mer en fys- och mentalcoach. Ofta kommer hon med förslag på olika fys-metoder och mycket om kosthållning. Hon söker alltid nya grejer om kost på internet, så jag får mycket råd av henne om vad jag ska äta och allt runt omkring. Det är jättelärorikt att få höra det här av henne.

Vad ser du som pappas höjdpunkt i karriären?
– OS-guldet 2006. Jag, Kevin och mamma var där och kollade. Jag kommer ihåg när han satte den där pucken mot Finland i finalen. Då hade man rysningar i resten av matcher, skrattar Adam Lidström
– Det var helt galet hur allt hände just där och då. Det är också ett riktigt bra minne jag har från hans hockeykarriär. Jag måste säga att det var helt fantastiskt att få följa med på den resan och få se turneringen och allt efteråt. Det var helt otroligt.

Målet som Adam Lidström talar om är givetvis det Nicklas Lidström gör framspelad av Peter Forsberg och Mats Sundin.
– Att det var dom tre som låg bakom målet var häftigt och något jag har fått höra mycket om. Man förstår nästan inte att det har hänt och man får rysningar av det fortfarande.

Foto: Ronnie Rönnkvist

MER AV EN DEFENSIV FORWARD

Inför säsongen 2011/12 flyttade Adam Lidström med familjen hem från Detroit för att spela med Västerås J18.
– Det var lite tufft i början att ställa om. Svårast var att det var med större rink. Den hallen jag spelade i där borta hade vi en NHL-rink och en rink som var i samma storlek som vi har här hemma. På så vis var jag lite van med det.
– Annars var problemet själva spelet. Det var inte lika rakt på mål och det smällde inte lika mycket. Jag försökte ta det spelet som jag hade i USA och kombinera med det spelet som jag spelar här. Det är inte så många som har det spelet, vilket jag tycker att jag har som en fördel.

Ser du dig själv som en mer defensiv forward än offensiv?
– Jag tror att jag är lite mer defensiv, men jag tränar just nu mycket mer på det offensiva spelet. Det är där jag har min fokus just nu.

Den här säsongen har Adam Lidström spelat fem matcher i Hockeyallsvenskan med Västerås. Så här långt har det ännu inte blivit några poäng från 19-åringens klubba.
– Det har inte varit så mycket spel i vanliga tävlingsmatcherna, men det har varit en helt otrolig upplevelse att få vara med och känna på hur det funkar där uppe, både kul och lärorikt.
– Första matchen? Det var på försäsongen. Vi hade spelat med J20 dagen innan. Sedan kom min tränare, Thomas Paananen, efter matchen och sa att jag skulle spela med A-laget dagen efter. Först blev jag lite förvånad, skulle jag spela med A-laget? Ja, mot Karlskoga borta, svarade han då.
– Morgonträningen vi hade innan matchen var den första jag gjorde med A-laget. Den matchen fick jag också spela ganska mycket. Jag var i fjärdefemman. Sedan blev det ytterligare några träningsmatcher, men även några tävlingsmatcher också.

Vad saknar du för att etablera dig i Hockeyallsvenskan?
– Jag måste bli lite bättre i vissa smådetaljer av spelet och ha ett lite smartare tänk, vilket jag måste utveckla lite mer. Det jag har märkt är att det inte är så stor skillnad på skridskoåkningen och tempot.

Vem av er fyra bröder är den största hockeytalangen?
– (Skratt) Svårt att säga faktiskt. Samuel ser väldigt bra ut för att vara 00:a. Han kan nog bli rätt så duktig faktiskt. Den yngsta är lite svårt att se på redan nu eftersom han bara är 03:a. Kevin trummar på fortfarande vilket också är kul att se, avslutar Adam Lidström.