Han ska reda ut kaoset i Vita Hästen: ”Får inte vara rädd för när det blåser”

Ett ledarkaos inför säsongen har mynnat ut i ett sportsligt sådant under densamma. Jonas Johnson är mannen som nu gör allt för att få ordning på Vita Hästen.
– Hade du ingen motgång alls är det svårare att glädjas i medgång, konstaterar Norrköping-lagets tränare för hockeysverige.se.

NORRKÖPING (HOCKEYSVERIGE.SE)
Vita Hästen har, milt sagt, haft en tuff inledning av årets säsong i Hockeyallsvenskan. Assisterande coachen Per ”Hellas” Hellenberg fick lämna jobbet strax innan seriestart. Avskedet innebar att även headcoachen Mikael Johansson kastade in handduken. Sportchefen Niklas Czarnecki fick då kliva in i båset till det att klubben hittat en ersättare. Nu blev det den tidigare storspelaren Jonas Johnson, som förra säsongen tränade Varberg i Division 1, som tog över. I all turbulens har även lagets prestation inte varit som man önskat. Nu vann Vita Hästen gårdagens match mot Tingsryd, men är trots det kvar på en negativ kvalplats.

Vad var det som triggade igång hos Jonas Johnson som gjorde att han, trots det stök som var i klubben inför säsongen, tackade ja till tränarjobbet i Vita Hästen? Hockeysverige.se slog sig ner med Johnson på ett café på Skvallertorget i Norrköping för att lyssna med honom om hur han ser på sitt jobb och hur hans Vita Hästen ska börja klättra i tabellen.
– Främst var det samtalen med Niklas (Czarnecki) och övriga som jag träffade rätt snabbt som gjorde att jag tackade ja till jobbet. Det var väldigt bra samtal och det sättet som dom ville jobba på lockade mig, säger Jonas Johnson och fortsätter:
– Klubben vill jobba mycket med ledarskap och en utveckling i ledarskapet. I det blir det även en personlig utveckling. Tittar man på min erfarenhet så är det mycket från det jag själv spelade. Visst, jag har tagit till mig från andra ledare, men snappar upp ett och annat eller rättare sagt så snappar jag upp väldigt mycket. Men det finns en stor utveckling i mitt sätt att vara ledare. När klubben sedan vill jobba med en utveckling kändes det jättebra.

Mikael Johansson. Foto: Ronnie Rönnkvist

Med tanke på den mindre stormen som var innan säsongen, tvekade du någon gång att ta jobbet?  
– Nej, inte efter samtalen som vi hade. Jag tycker att Micke Johansson är en väldigt bra person och jag har en stor respekt för hans kunnande. Nu valde han att hoppa av själv, trots att klubben ville ha honom kvar.
– Att han kände för att ta det beslutet i den position som han var är inget jag kan relatera till i sig. Men jag kände att det kunde var rätt spännande att hoppa på efter Micke. Han hade säkert gjort ett bra jobb.
– Jag hade varit i Varberg där det hade varit väldigt mycket kaos, så det skulle vara att jag fick vara med om kaos igen (skratt). Nej, jag var inte rädd för den biten, utan någonstans måste man ha öppna ögon.

Ringde du Mikael Johansson i samband med att du tackade ja till jobbet?
– Nej, vi känner inte varandra så. Vi har spelat ihop så jag känner honom som spelare och vet att han är sympatisk och väldigt kunnig. Mer än så är det inte.

Du har inte så jättemycket erfarenhet som headcoach…
 – Jag spelade ganska länge, till det jag var 38 och nu är jag 46, alltså född 1970. På så vis har det varit svårt att hinna med så mycket.

Har du haft någon som bollplank när du klivit in i det här jobbet?
– Bollplank…jag var assisterande nere i Ungern och där hade jag ”Lillis” (Stephan Lundh) som huvudtränare. Det är klart att jag lärt mig mycket av ”Lillis”, som är en fantastisk ledare och person. Det är egentligen bara en fråga om hur mycket man vill ta till sig.

”VI HAR HAMNAT I EN FÖRSÄSONG MITT I SERIEN”

Jonas Johnson var assisterande till HV-tränaren Stephan ”Lillis” Lundh i Dunaújvárosi Acélbikák säsongen 2013/14.
– Jag hade aldrig varit i Ungern tidigare, men ”Lillis” hade varit där i två år. Det var för mig att ha öppna ögon och vara nyfiken. Som spelare kanske jag har varit lite trångsynt, men när jag blivit äldre har jag blivit mer nyfiken på människor och allt runtomkring, förutom hockeyn.
– Jag tar med mig jättemycket därifrån. Ungern är ett fantastiskt land med trevliga människor. Hockeyn var inte så tokig heller. Nu var ”Lillis” där och han drev laget på ett svenskt vis. Sedan kanske inte alla förutsättningar finns där, men vi drev det i princip som ett allsvenskt lag.

När Jonas Johnson återvände till Sverige efter äventyret i Ungern klev han in i jobbet som headcoach för Varberg i ettan.
– Jag hade en bild av hur jag ville driva verksamheten där. I en mindre klubb finns det mycket att jobba med. Det är inte bara isträningen, utan även så mycket annat, att försöka bygga miljö och skapa vanor. Det går inte att bara knäppa med fingrarna så spelar man bra. Visst kan du göra så för stunden, men samtidigt måste föreningen växa.
– Det var mycket jobb där och skillnaden mot i Ungern var att nu hade istället jag en assisterande (Anders Månsson) som var väldigt bra. Vi jobbade väldigt bra ihop. Dessutom fanns det en liten grupp av människor som var riktigt bra i Varberg och som verkligen ville att saker och ting skulle bli bättre. På så vis är det synd att det blev som det blev.

Foto: Ronnie Rönnkvist

Hur låter din sammanfattning av din första tid i Vita Hästen?
– Det har varit väldigt, väldigt intensivt för egen del med att sätta sig in i allt. Vi startade upp ganska bra poängmässigt, men sedan har det gått tungt.
– Motgång är också något du måste lära dig leva med. Hade du ingen motgång alls är det svårare att glädjas i medgång. Man får jobba hårdare när det blåser emot och det är något man inte får vara rädd för heller. Ibland går det emot, men det gäller att fortsätta göra sitt bästa och verkligen känna att jag verkligen försöker göra det jag kan för spelarna för att spelarna ska kunna prestera.

Var det ett svårt läge för dig att komma in och ta över ett lag som du själv inte varit med och format eller förberett?
– Jag kan absolut inte klaga på det jobb dom innan hade gjort, men det är klart att det var en ny sits för mig. Helt lätt? Nej, så var det inte.
– Det tar även tid för spelarna att lära känna mig på alla sätt också och inget som går på en dag. Jag tycker att spelarna har ett driv och viljan finns där. Klart att det underlättar. Sedan får vi försöka hitta vägar för att nå framgången.
– Att ta över någonting, alltså det går inte att bara komma in och forma om. Det är bara att inse att jag inte kan forma om allt, vilket inte var min strävan heller. Vi får starta där vi var och sedan försöka hitta förändringar.

Är det något du har justerat i själva spelet sedan du klev in i nya jobbet eller gick du in förutsättningslöst utan att ha en riktigt bra koll på hur laget spelade?
– Jag hade sett laget spela samtidigt som jag kände att truppen är väldigt spännande. Det fanns kunskap där.
– Vi har försökt justera saker, men det blir att ta ett steg framåt och sedan backa tillbaka för på något vis hamnar vi i en försäsong mitt i serien. Att lära känna varandra fast vi egentligen inte har tid med det. På så vis är det väldigt komplicerat.

Får du en bra feedback från killarna i laget?
– Ja, absolut, men det går i vågor allting. Tittar du på hur vi har agerat så finns det saker vi måste bli bättre på. Samtidigt tycker jag inte att det är energilöst eller att dom inte vill. Klart att det blir en frustration när man inte gör mål på chanserna och gör vi ett misstag får jag känslan att det blir ett baklängesmål. Det blir lätt så, men det här jobbar vi på för att mentalt ta bort dom här hindren. Klart att vi även måste lyckas plocka fram det bästa, avslutar Jonas Johnson innan vi promenerar ner till ett höstklätt och vackert Motala Ström för att ta några bilder framför arbetsmuséet.