Guld eller grus!

Ni som läst mina krönikor här under hösten lär väl antagligen ha lagt märke till att jag är en man av många ord. Min stora akilleshäl i skrivandet är att jag älskar att skriva så till den milda grad att det ofta spårar ur fullständigt. De feta pjäser om 6000 tecken jag dundrar iväg på tisdagar och lördagar har i själva verket saxats ner från ett rent omänskligt format. Eftersom jag har så många ämnen att avhandla just idag blir det faktiskt en gammal hederlig bra-eller-dåligt-lista den här gången – guld eller grus.

GULD

1) Modo
Ojoj, gissa om det varit tryckt stämning i Ö-vik! Jag sålde min bil till en kille från Bjästa härom veckan och han var så deprimerad över kräftgången att han inte ens prutade när det framkom att jag var ishockeyintresserad och led med honom och mina många vänner i staden. Nu verkar det ha släppt och Modo har en stark trend. En stor eloge till Markus Näslund som snappade upp chansen att i Björn Svensson och Mattias Ritola inte bara ta in två spelare som lyfter arbetsmoralen, utan också inställningen i omklädningsrummet. Mika Hannula producerade förvisso framåt, men Modo ser rejält mycket bättre ut utan honom och det var väl ganska givet att en spelare som såg sin tid i klubben som en try-out för ett KHL-kontrakt inte skulle sända de signaler Modo behövde. Men även om laget är mycket bättre har man fortfarande en lång väg att vandra med Dick Axelsson, som inte bara underpresterar utan också hånar den stolta stadens blödande hockeyhjärta när han tar den där utvisningen i sista perioden mot AIK. Men på det stora hela är Modo klart på gång.

2) 24/7
Alltså, man använder ju ofta liknelsen ”barn på julafton” om personer som gått och sett fram emot något och sen får tuppjuck när det väl händer, men jag tror ingen bilbana eller ångmaskin i världen skänkt mig sådan glädje som förra årets upplaga av HBO:s lysande serie ”24/7 – the road to Winter Classic”. I år är ju förutsättningarna ännu bättre. Två väsensskilda men likaledes makalöst uppkäftiga städer i vilka jag själv spenderat väldigt mycket tid går upp mot varandra i en rent episk holmgång, och uppsnacket har ju redan spårat ur. Det har fokuserats mycket på Sean Avery och John Tortorella, men jag tror inte de presumtiva tittarna riktigt förstått vilken stenhård och cyniskt stolt stad Philadelphia är, och bara det faktum att den agerar stålrostig backdrop till hela det här spektaklet kommer i sig innebära lika mycket underhållning som de frispråkiga profilerna i omklädningsrummen.

3) Bruce Boudreau
Det återstår att se om han lyckas i sin nya omgivning, men förra årets stora stjärna från ovan nämnda TV-serie kan nog skatta sig lycklig över den flytt som uppsägningen ifrån Washington innebar. Inte bara hamnar han rent geografiskt på en av jordens mest fantastiska platser, han slipper också den monumentala press det innebär att träna ett lag som fått så oproportionerligt stora förväntningar på sig. Huruvida Dale Hunter är rätt person att få ordning på skutan i huvudstaden återstår att se, men Bruce Boudreau är nog just nu ganska nöjd med att slippa bry sig mer om det där.

GRUS

1) The Bofors situation
Alltså, det är naturligtvis inte Bofors i sig som är dåligt, snarare tvärtom. Det som är dåligt är att lag som Malmö, Leksand och Rögle inte har kapacitet att lägga ett lag som Bofors bakom sig i tabellen. Det som tyvärr också är dåligt för de lag som nu misslyckas med detta är att Bofors kommer åstadkomma exakt samma sak som Örebro och Mora gjorde ifjol, som Växjö och Almtuna gjorde för två år sedan och som Vita Hästen använde större delen av 90-talet åt att göra – att sätta käppar i hjulet för allsvenska toppkonkurrenter med elitserieambitioner när det väl kommer till kritan. Men detta är kanske precis det Bofors vill och det har jag full förståelse för, samtidigt som jag är full av beundran för det Sam Hallam och hans mannar åstadkommit. Ni kan ju räkna med att det skulle vara ett ganska taggat Bofors som mötte ett uppflyttningsjagande Örebro i en sådan serie… Är detta kul? Verkligen! Är det bra för hockeyn i stort att man med slughet och jävlar anamma fäller dyra miljonbyggen med enorma ambitioner, när man själv inte har dem? Tråkigt nog – i längden inte.

2) Växjö Lakers
Smekmånaden är verkligen över för nykomlingarna, som redan ramlat ner i precis samma hål som Rögle till slut gjorde under sin första comebacksäsong i Elitserien för några år sedan. En stark start, en kaxig inställning, en ny arena med jättetryck och ett par nyförvärv som många motståndare haft ganska dålig koll på. Allt det där verkar vara bortblåst nu. Laget har tagit sju poäng de senaste nio matcherna och uppträder mycket ängsligt, framförallt när man ska ta sig ur egen zon. Med mycket kämpaglöd och en bra målvakt lyckas man ändå hänga med till slutminuterna i de flesta matcherna, men Janne Karlsson och hans mannar måste släppa rädslan och våga spela hockey igen. Nu ser det oerhört ängsligt och tveksamt ut och då drar man på sig precis den där pressen som skiljer Elitserien från Allsvenskan. Den enda spelare som tagit ett rejält kliv framåt de senaste tio matcherna är Steve Saviano.

3) Spelschemat
Jag klagar inte på att det under två veckor var match varje dag, tvärtom. Men vad var egentligen syftet med att sprida ut matcherna på det här viset? Det har redan skrivits spaltmeter om detta från andra håll, men tisdag, torsdag och lördag är alldeles utmärkt för hockey. Varför försöker man inte istället höja intresset genom att göra mer av sina sändningsrättigheter? Ett hockeymagasin några kvällar i veckan i TV4:s huvudkanal skulle väl inte skada abonnemangsförsäljningen?

Peter Sibner är en 32-årig hockeynörd som efter en lovande start i Rydaholms SK hamnade snett i livet. Den planerade karriärvägen som hockeyproffs sprack redan i tioårsåldern och ersattes istället med en strävan mot de stora tidningsredaktionerna. När även journalistdrömmarna gick om intet blev Peter istället affärsman och familjefar och siktar nu in sig på att en vacker dag bli klubbdirektör för Tampa Bay Lightning. Om även det spricker vill han spela på seniortouren i golf. Under tiden skriver han krönikor för hockeysverige.se om NHL, Elitserien och Allsvenskan.

PETER SIBNERS TIDIGARE KRÖNIKOR:
21/9: ”NHL och vägvalet”
25/9: ”Artister är inte traditionell arbetskraft”
27/9: ”Morsgrisar får inte kyssa Stanley Cup”
30/9: ”Livet på farmen”
1/10: ”AHL och motivationen”
4/10: ”Den där Europaligan”
6/10: ”Importer – vad är problemet?”
8/10 ”Det gröna fältets snack”
11/10 ”Den lilla klubben och eliten”
14/10 ”SPELA HOCKEY, SVENSKJÄ#%AR!”
18/10 ”Ansvar, respekt och smärta”
19/10 ”Trippelfail!”
22/10 ”Du suger!”
25/10 ”Den där näringskedjan”
29/10 ”Bråk, fylla och dålig moral”
1/11 ”En förlåtande bonnjävel”
5/11 ”Lönetak inget för elitserien”
7/11 ”Besvikelsen vid smörgåsbordet”
12/11 ”Lidström för stor för folkets kärlek”
19/11 ”Ryssland är inget hot”
22/11 ”Öppna dörren till elitserien”
26/11 ”Det måste lukta handske”
29/11 ”NHL93 returns!”