Vräkte in poäng i division 3 som 15-åring – nu ska han lyfta ytterligare i Leksand

Han snittade två poäng per match i division 3 i fjol och slog sig in i Sveriges yngsta landslag. Nu har 16-årige Erik Hedlund flyttat till Leksand för att ta karriären vidare.
– Det fanns flera alternativ, men det var ändå Leksand som stod först, berättar juniorlandslagsmannen från Söderbärke för hockeysverige.se.

LEKSAND (HOCKEYSVERIGE.SE)
Söderbärke är en liten ort med knappt 1 000 invånare lite sydost om Smedjebacken, på gränsen mellan Dalarna och Västmanland. Det är bara att följa Riksväg 66 så kommer du förr eller senare att passera samhället.

Från den lilla tätorten i Smedjebackens kommun kommer en av Sveriges mest lovande 16-åringar, Erik Hedlund, som tillhör Leksands juniorverksamhet.
– Pappa har spelat hockey tidigare. Dessutom har jag en kompis, Wille Broman, som spelade hockey. Jag kände att jag ville göra samma sak. Man kan väl säga att det var min bästa kompis som fick mig att börja spela hockey från första början, berättar Erik Hedlund när vi träffar honom för en intervju i Tegera Arena strax före hans träning med Leksands J20-lag.
– Pappa? Jag tror faktiskt inte han var så jättebra. Han spelade nog mest för skoj skull i Smedjebacken.

Smedjebacken HC är Erik Hedlunds moderklubb och det råder inga tvivel om att han ser tillbaka på tiden där med glädje.
– Det var lärorikt och vi hade mycket istid eftersom det inte finns så många lag och spelare där. Under framför allt senare år spelade jag i ganska många lag. Vi har alltid varit ganska få 02:or som spelade så alla vi har fått vara med och spelat uppåt i åldrarna för att vi ska få spela. Det här tror jag har gynnat mig.

Martin Karlsson. Foto: Ronnie Rönnkvist

”JAG HAR ALLTID HÅLLIT PÅ LEKSAND”

Redan som 14-åring fick forwarden debutera i Smedjebackens division 3-lag. I laget fanns dessutom Filip Karlsson och Andreas Ritola. Båda har sina lite mer kända bröder i Leksand, Martin Karlsson och Mattias Ritola.
– Det var kul och speciellt i början var det lite ovant eftersom det var en liten annan hockey. Senior- och juniorhockey är inte riktigt samma sak.
– Det var inte så mycket snack om Leksand med Filip och Andreas. Jag har alltid hållit på Leksand så det har alltid varit uppenbart att jag velat spela här.

Under förra säsongen fick han dessutom spela tillsammans med en av Leksands största hockeyprofiler genom alla tider, Jens Bergenström. Han gjorde några inhopp i Smedjebacken sent på säsongen och var med om att föra upp klubben till division 2.
– Vi spelade i samma kedja några gånger. Han är otroligt duktig. Det syns att han har spelat på en hög nivå. För mig var det bara att kolla på honom och jag försökte lära mig så mycket det gick.
– Han visade verkligen kvalitéer och gav tips. Sedan var det bara för mig att fråga honom om jag undrade över någonting. På så vis tog jag hans hjälp.
– ”Jensa” gjorde det han skulle, bidrog otroligt mycket på planen. Han var en stor bidragande faktor till att vi gick upp förra säsongen.

Erik Hedlund svarade för nio mål och totalt 26 poäng på 13 matcher. Visserligen ”bara” i division 3, men ändå imponerande siffror för en 15-åring.
– Jag hade för det första bra lagkamrater, men det gick bra själv också och jag fick en bra utdelning. Samtidigt fick jag mycket förtroende och speltid av coacherna, vilket var kul.

Foto: Ronnie Rönnkvist

”FJÄRILAR I MAGEN”

Hans fina spel i Smedjebacken gjorde att Tobias Pehrsson plockade med honom i U16-landslaget.
– Det var nog det häftigaste under hela säsongen. Att bli kallad till landslaget var en av dom bättre känslor jag känt inom hockeyn.
– Jag vet inte om jag förväntade mig att få spela i ett landslag när jag började spela hockey, men det är ändå en dröm jag haft i bakhuvudet, att det här var något jag ville göra någon gång. Nu fick jag dessutom göra det vilket kändes bra.

När vi frågar Erik Hedlund om han beskriva känslan då han för första gången fick dra på sig landslagströjan spricker han upp i ett stort leende.
– Det var många fjärilar i magen och jag var ganska nervös. Jag tyckte ändå att det blev bra då jag kom ut på isen och vi hade ett bra lag som kom ihop ganska bra.

Den här säsongen, hans första i Leksand, har han upplevt mer spel i landslagströjan. Nyligen kom han hem från Kanada, där han var med i U17-VM, en turnering där Sverige slutade trea.
– Det var egentligen ännu häftigare, att få se hockeyn i Kanada eftersom den är så otroligt stor. Det var stor skillnad mot hemma. Dessutom spelade vi på liten rink och det var mycket nytt som gav många nya erfarenheter.

Det här var första gången du spelade i Kanada, hur upplevde du just det här med att spela på liten rink?
– Man har mycket mindre tid på sig med pucken. Så fort jag sköt kändes det som att jag hamnade ute i sarghörnen. Det gick att skjuta från i princip över allt på planen för då blev det alltid farliga målchanser.
– Jag tyckte att det var kul att spela på liten rink och det kändes som att min spelstil passade bra där eftersom jag gillar att vända och vrida lite på ”grickorna”.

Två av Sveriges mest framträdande spelare i U17-VM var jättetalangerna Alexander Holtz och Lucas Raymond. De imponerade stort på Erik Hedlund.
– Båda är otroligt skickliga spelare så det är kul att bara få vara med om att ha dom i laget. Dessutom bidrar dom mycket och är två härliga killar utanför isen också.
– Jag spelade inte i samma kedja som någon av dom utan jag spelade tillsammans med Zion Nybeck och Eliot Ekmark. Det fungerade bra. Vi spelade även tillsammans under en turnering i början säsongen och gjorde det bra så vi fick fortsatt förtroende på U17-VM.

Erik Hedlund och Zion Nybeck. Foto: Bildbyrån/Johan Löf

”FYSEN HAR VARIT DEN STORA OMSTÄLLNINGEN”

Inför årets säsong valde alltså Erik Hedlund att lämna Smedjebacken för spel i Leksand där han redan fått chansen hos Christer Olsson och Mikael Karlberg i klubbens J20-lag.
– Leksand kändes som en bra förening att gå till. Det finns några från Smedjebacken som har spelat här. Bland annat Filip Karlsson som du nämnde och Martin Karlsson. Dom har sagt att det var bra här.

Hade du flera alternativ att välja på när du skulle lämna hemmaklubben?
– Det fanns flera alternativ, men det var ändå Leksand som stod först.

Pratade du med Martin Karlsson innan du skrev på för Leksand?
– Jag pratade lite med hans pappa (Anders) och inte så mycket med Martin, men vi har ändå haft kontakt när jag haft några frågor.

Hur har du upplevt första tiden i Leksand?
– Det har varit mycket nytt och man måste ställa om till att bo själv. Man måste klara av den där biten med att sova, äta och sådant. Det är lika viktigt som att träna.
– Dessutom har mängden träning ökat. Speciellt fys-delen som jag kanske inte har tränat lika mycket hemma. Just fysen skulle jag säga har varit den stora omställningen.

Det visar sig också att folket från Smedjebacken tycks dra sig till varandra då det gäller boendet.
– Det har gått bra att bo själv. Jag skulle säga att det här med att laga mat och diska är det jobbigaste, skrattar Erik Hedlund och fortsätter:
– Jag bor faktiskt granne med Martin…

Är du ofta inne hos honom och äter då det blir jobbigt att laga mat?
– Nej, faktiskt inte. Jag skulle säkert få om jag ville eftersom Martin är en snäll kille.