“Jag kände ‘det här kommer inte att gå’”

Efter en tid av spekulationer, hårda ord och irriterad stämning blev Björn Hellkvist i dag klar som ny tränare för Leksands IF efter att ha brutit sitt kontrakt med Modo. Till hockeysverige.se säger Hellkvist att tankarna på att bryta med Modo startade redan innan han kontaktades av Leksand.
– Jag pratade med Modo redan innan Leksand anmälde sitt intresse att jag kände mig dränerad på kraft, säger han.

I dag blev det bekräftat att Björn Hellkvist lämnar tränarjobbet i Modo. Ny adress för den 43-åriga skåningen blev som väntat Leksand. 

Ni kan säkert hela historien vid det här laget eftersom den vevats gång på gång i media. Allt från att bryta kontraktet med Modo till uttalanden i media och så vidare.

Nu håller nyblivne Leksandstränaren på att packa ihop sina sista saker i Örnsköldsvik för att sätta sig i bilen och åka ned till hemmet i Ängelholm. Trots att det känts infekterat mellan Hellkvist och Modo senaste tiden ser han tillbaka på den tillvaro i klubben med glädje.

– Det har varit en jättefin tid här. Jag kom hit för två år sedan. Då hade Modo en lite sönderslagen självbild hos både många spelare och klubben som helhet, säger Björn Hellkvist och fortsätter:
– Det här tycker jag vi jobbade oerhört hårt med. Sedan satte vi en tydlig spelidé, hur vi ville genomföra och uppnå den. Alla spelarna, staben och alla andra köpte in förbaskat bra på det.
– Sedan fick det här växa säsong två. Vi har kunnat göra förändringar i truppen. Jag vet att vissa spelare har fått lämna eftersom det inte var optimalt för deras karriärer och så vidare. Även de som har fått lämna tidigare har en stor del i att Modo återigen är på rätt köl.
– Modo visar nu att man är med och utmanar om en SHL-plats på riktigt, vilket man också ska vara. 

FÖR LÅNGT HEM TILL FAMILJEN

Vad ser du i dag som höjdpunkten under din tid i klubben?
– Det har varit så många höjdpunkter så det är svårt att säga. Jag tycker att fått se kedjan med Adam (Tambellini), Jonathan (Johnsson) och Patrik (Karlkvist) spela ishockey tillsammans var en ren njutning. Det var en konst som de tre utövade. 

Du har sagt i en intervju att luften hade gått ur dig, kan du utveckla vad du menade med det?
– Den här Corona-grejen, det kan kännas futtigt att säga att den påverkar ishockeyn. Men det påverkar ishockeyn på så många olika plan. För mig som har familjen i Ängelholm och behöver ha möjligheten till pendling med flyg…
– Nu har man stängt Ängelholms flygplats och den kommer inte öppnas upp i morgon. Då finns inte riktigt chansen för mig att ta mig hem på lediga dagarna. Det tar 24 timmar tur och retur med bil att åka hem från Ö-vik. Samtidigt är jag sällan ledig mycket mer än 36 eller 48 timmar. Dessutom ska jag sova någon gång på dygnet om jag ska köra bil.
– Det hade bara blivit att köra hem, krama familjen och köra upp igen, vilket inte hade varit hållbart. Där någonstans kände jag en enorm tomhet. Det tror jag var en utlösande faktor till att jag kände ”det här kommer inte gå”.
– Till det ska adderas att vi hade jobbat oerhört hårt, precis som alla andra. Det var inget som var unikt för mig eller Modo. När säsongen lades och vi skulle börja om med nästa lagbygge gjorde jag den bedömningen att ska Modo ändå bygga om så är det kanske bättre att göra det med en tränare som är fullt motiverad.
– Laget senaste säsongerna var mina lag. Det laget som kommer nästa säsong kanske skulle vara någon annans lag. 

Foto: Johan Löf/Bildbyrån

"PROBLEMET FANNS REDAN INNAN LEKSAND" 

När Leksands sportchef Thomas Johansson hörde av sig, hur gick dina tankar då?
– Jag tog en dag eller två till att fundera över det han sagt. De fem och en halv timmarna det tar för mig att köra från Leksand till Ängelholm är mycket mindre än tolv timmar. Det gör en avsevärd skillnad för min familj.
– Sedan är det inget att sticka under stol med att mitt mål med Modo var att ta upp laget i SHL för att få vara med och tävla med de bästa. Den chansen fanns ju nu inte i Modo samtidigt som SHL kittlar på ett härligt sätt. 

Med tanke på det du säger om avstånd, familj, Corona och så vidare, oavsett intresset från Leksand var tanken att du skulle bryta avtalet med Modo ändå och titta på andra klubbar?
– Jag pratade med Modo redan innan Leksand anmälde sitt intresse att jag kände mig dränerad på kraft. Det problemet fanns före Leksand.
– Jag vet inte om man ska inleda någonting som man inte vet om man kan slutföra. Alltså påbörja en säsong som jag inte vet om jag kan ta i mål, det hade inte heller känts ansvarsfullt.

Hur har tonläget varit i förhandlingarna mellan dig, Modo och Leksand?
– Jag tycker att det varit respektfullt från alla håll och på ett väldigt professionellt sätt. Klart att i sådana här förhandlingar när alla är professionella mot varandra kan det uppfattas som kallt. Så funkar det och inget mer med det.
– Självklart förstår jag att alla människor bedriver någon form av förhandlingsteknik i alla lägen. Det gör man för att man vill komma ur en förhandling så bra som möjligt. Det gäller även mig. 

"SYSTEMET ÄR REDAN INOLJAT"

Sedan några timmar är det alltså klart att Björn Hellkvist kommer ta över som tränare för Leksand.

– Det ska bli fantastiskt roligt och en riktig utmaning med många ögon på sig. Jag kommer skärskådas i varje val jag gör av egentligen ett helt hockeyland. Tricket för mig blir att vara fast i min övertygelse och tro på hur Leksand ska spela ishockey.
– Därför har jag också varit väldigt noga med val av övrig stab. Jag tycker att vi har en enormt bra och välförankrad stab. ”Levvan” (Jonas Levén) är kvar och har hand om målvakts-biten. Dessutom har vi en bra fysverksamhet runt laget. Sedan flyttar vi upp ”Challe” (Mikael Karlberg) som assisterande tränare. Jag fick även med mig Fredrik Hallberg.
– Alla vi tre står för en väldigt liknande ishockey. Det gör att systemet vi vill spela är inoljat redan på förhand. Jag vet också hur mycket det krävs av tränarstaben för att sätta det här spelsystemet. Det krävs en enorm envetenhet över tid för att det ska fortsätta fungera. Det är ingenting man går igenom och sedan blir det bara så. Vi måste jobba för det varje dag. Därför känner jag mig grymt trygg med dom jag har bredvid mig.

Jag antar att du har tittat på laguppställningen, har du ett lag som du kan rätta in i ditt sätt att tänka hockey?
– Ja, det tycker jag definitivt. Där råder det ingen tvekan överhuvudtaget. 

För snart tio år sedan fick du diagnosen Parkinson, hur har det här påverkat dig som människa, men även som ledare?
– Det är som att fråga en som inte är sjuk att fråga hur det är att inte vara sjuk. Man är den man är och inte mer med det.
– Klart att en stor del av min personlighet i dag kommer av det jag gått igenom. Om det råder inga tvivel. Precis som alla är sina erfarenheter i mångt och mycket. Möjligt att jag är något mer benägen att leva livet. Allt jag tar mig för gör jag till fullo idag. Om jag kanske gjort det ändå kan jag inte svara på för det vet inte jag.

Märker du av sjukdomen idag?
– Jag gjorde en stor operation i hjärnan för sex, sju år sedan. Det har blivit extremt bra och det var osannolikt att jag blivit så bra som jag blev av den operationen. Jag är evigt tacksam till kirurgen i Lund som fixade detta
– Klart att jag kommer vara sjuk resten av mitt liv och ta min medicin och kämpa för att må bra. Jag blir påmind om det ibland, men det syns ingenting på mig och jag tror inte någon som ser mig idag anar att jag har Parkinson, men den ligger där hela tiden.
– Jag har lärt mig efter hand att inte göra någon stor grej av det utan det här är jag. Folk kommer vilja fråga om det, men jag tycker inte nödvändigtvis om att prata om det. Samtidigt förstår jag att det finns ett intresse eftersom jag till vissa delar är en offentlig person.

Det är speciella tider nu, när åker du upp till Leksand och inleder ditt nya tränaruppdrag?
– Så snart som möjligt. Vi måste bara hitta vägar för det. Mitt kontrakt börjar gälla första maj och det är då jag kommer börja jobba för Leksand.