Backen som kunde ha blivit golfproffs: ”Finns dagar där jag drömmer att jag satsade på golfen”
Alexander Deilert växte upp i en golf-familj och är barndomsvän med svenska golfstjärnan Kristoffer Broberg. Men den landslagsmeriterade golftalangen var minst lika duktig i ishockey – det naturliga valet föll bort.
– Golf är fortfarande det roligaste jag vet, säger han till Golfing.se.
FÅ DE SENASTE GOLFNYHETERNA FRÅN GOLFING.SE!
27-årige Alexander Deilert har en lång meritlista som ishockeyspelare. Säsongen 2008-09 debuterade han för Djurgårdens IF och samma år blev han draftad av Calgary Flames. Den skridskoskicklige backen har de senaste åren pendlat mellan spel i Djurgården, där han gjort 89 SHL-matcher, och spel i allsvenska klubbar som Almtuna, Örebro, Asplöven, BIK Karlskoga för att nämna några.
Den senaste säsongen var han en viktig kugge i Mora IK där han stod för fem mål och 24 assist på 44 matcher under grundserien. Siktet är inställt på att spela SHL igen nästa år. Men det många inte vet är att det lika gärna kunde blivit en golfkarriär för stockholmaren.
– Jag hängde faktiskt på golfbanan innan jag ens kunde gå. Hela min familj (systern Isabella, 21, spelar collegegolf för Oklahoma State) spelade och pappa var golfpro, berättar Deilert för Golfing.se.
Deilert växte upp i Haninge där hans familj var med och startade upp Haninge Golfhall.
– Den invigdes samma år som jag föddes (1989) och man kan säga att jag växte upp på golfbanan. Jag spelade mycket med Kristoffer Broberg som är en av mina bästa vänner. Vi hade väldigt många duktiga juniorer på den tiden och jag spelade väldigt ofta med ”Kotte” under junioråren.
Foto: Bildbyrån/Daniel Eriksson
JUNIORLANDSLAGSMAN I GOLF
Det gick väldigt, väldigt bra för Deilert. Han vann Bankboken Cup och bevisade därmed att han var bäst i sin åldersgrupp. Som yngste spelare blev han uttagen i juniorlandslaget och spelade junior-EM. Deilert berättar att golfkulturen var stark i Haninge, där även Alex Norén huserade, men även om allt var upplagt för en golfsatsning kom en annan idrottstalang att triumfera golfen.
– Det var farsan som ville att jag skulle börja spela hockey för att få den fysiska träningen han tyckte saknades i golfen. Jag började lira i FOC Farsta innan jag blev värvad till Hammarby, som på den tiden var ledande inom svensk juniorhockey.
Deilert säger att han under en period fortsatte spela hockey fast han egentligen inte ville.
– Många gånger ville jag vara mer på golfbanan än på hockeyplanen. Men jag kämpade mig igenom det eftersom jag visste att det skulle ge mig en fysisk fördel i golfen. Den träningen hade jag med mig när jag var som bäst (i golf) mellan 15-17 år. Samtidigt gav golfen mig ett lugn på isen och en mental styrka som jag hade och fortfarande har stor nytta av.
Hockeytalangen var precis lika stor och när det inte längre gick att kombinera de två sporterna var Deilert tvungen att kapa sin golfsatsning.
– Efter att vi vann U16-SM med ”Bajen” började det hända grejer. Jag kom med i TV-pucken och tilldelades Lill-Strimma Svedberg-stipendiet som bäste back, och blev senare draftad av Calgary Flames i NHL. Jag var med i juniorlandslaget i båda sporterna, började på Djurgårdens hockeygymnasium och nånstans där gick det inte längre att kombinera.
Kraven var höga: först från hockeygymnasiet och sedan Djurgårdens A-lag. Deilert tvingades prioritera.
– När kraven från hockeyn ökade började mina golfresultat att dala. När jag fick A-lagskontrakt sa DIF att jag måste satsa fullhjärtat på hockeyn och det var ju det jag kämpat lika hårt för de sista åren. Nu har jag sagt att fortsätter spela hockey på så hög nivå jag kan och så länge jag tycker det är kul, säger han och begrundar sin karriär så här långt.
– Det har varit en del blandade resultat. Några svängar i SHL men där jag inte riktigt lyckats etablera mig. Det har gått bättre i Allsvenskan och årets säsong är jag väldigt nöjd med. Mitt mål är fortfarande att ta mig tillbaka till SHL.
Kristoffer Broberg. Foto: Bildbyrån/Ludvig Thunman
”KOLLAR ALLT MED BROBERG OCH NORÉN”
Även fast elitsatsningen avtog är golfen fortfarande en stor del av hans liv. Han spelar så mycket han hinner på somrarna (minitourer) och följer tourspelet noggrant – speciellt de svenska vännernas framfart.
– Kristoffer Broberg är ju en av mina närmaste vänner och han är bara en av många golfspelare som jag sett lyckas både på och utanför banan. ”Kotte” har lagt ner oerhört mycket träning och visat att det inte bara räcker med talang. Han tränar hårdare än de flesta andra och tycker det är fantastiskt att se hur bra han lyckats.
– Jag har både Viaplay och Cmore så jag ser allt bara det inte är alltför sent på nätterna, kollar allt med Broberg och Norén. Det är roligt att se hur bra de blivit och tänka att jag en gång var bättre.
Hur mycket golf hinner du spela numera?
– Numera spelar jag bara när det passar med hockeyn, för det är fortfarande nummer ett. Samtidigt är golfen fortfarande en dröm jag har. Jag spelar mest på somrarna och mina slag är lika bra i dag som när jag var 17. Det är känslan i puttningen och touchen på greenerna som försvunnit. Som hockeyspelare har man det väldigt bra. Tränar på förmiddagarna och ledig därefter. Då är golf en perfekt syssla att hålla på med. Jag brukar försöka spela med Broberg på somrarna, säger han.
Har du någon favoritspelare på touren?
– Jag älskar ju Rory (McIlroy). Hans spel är lite som jag önskar att jag hade spelat. Han vågar överallt, har inga spänningar i svingen, jag tycker faktiskt han är överlägsen. Sedan är det kul att se de unga spelarna som Rickie Fowler och Jordan Spieth.
Vem vinner US Masters då?
– Jag tror faktiskt att Rickie kan vinna den här. Han har sett otroligt bra ut i början på det nya året och han saknar ju en major.
Med facit i hand… Ångrar du dig att du inte satsade på golfen?
– Det finns ärligt talat dagar där jag drömmer att jag satsade på golfen och spelade på touren. Jag hade definitivt talangen för att göra det. Men jag är givetvis glad för där jag är i dag. Att kunna leva som ishockeyspelare är fantastiskt och numera älskar jag hockey minst lika mycket. Med facit i hand är jag jättenöjd ändå och det finns ju fortfarande tid att satsa på golfen den dagen jag lägger klubban på hyllan.
Lennart Sandahl – Golfing.se
Den här artikeln handlar om:
