Succébacken: ”Hukade mig bakom sätena så han inte skulle se vart jag satt”
Han har under säsongen fått ett genombrott på allsvensk nivå. Detta som 27-åring. Men det var skakigt i början berättar Västerås back Acke Ringström för hockeysverige.se. Backen har gjort nio säsonger i Hockeyettan.
— Ena säsongen kan man känna sig helt fast och fundera på vad som händer. Sedan går det några dagar och allt förändras
VÄSTERÅS (HOCKEYSVERIGE.SE)
Om någon sagt innan säsongen att 27-åriga Acke Ringström från Gnesta skulle vara en av toppbackarna i Hockeyallsvenskan skulle nog en del stå som ett frågetecken. Inför den här säsongen hade han spelat två matcher med Oskarshamn i Hockeyallsvenskan. Det var så långt tillbaka som säsongen 2014/15 då han var där på lån från Kristianstad. Övrig tid hade han tillbringar i Hockeyettan.
BROKIG RESA
Vem är nu denne Acke Ringström? Hockeysverige.se åkte hem till VIK-backen i centrala Västerås för att lära känna honom lite bättre. Det blev ett långt samtal om en brokig karriär och med gott kaffe.
– Jag växte upp i Gnesta, men vi flyttade till Nyköping då jag var tio år. Sedan bodde jag där till det att jag flyttade permanent ner till Kristianstad. Det är fem år sedan nu, berättar Acke Ringström och fortsätter:
– I Nyköping var jag mest glad över att få vara med i A-laget, men jag fick inte spela så mycket där. Vi hade ett bra lag så det var i och för sig inte så konstigt. Efter den säsongen väntade jag på att Nyköping skulle höra av sig. Jag hade inga planer på att testa något annat, men Nyköping ringde och sa att dom inte ville förlänga med mig.
Det innebar att Acke Ringström fick ut och sondera terrängen.
– Det blev ”vad ska jag göra nu?”. Jag hade ingen agent då, men jag hörde av mig till Kalle Johansson i Nyköping och han hjälpte mig. Johan Svensson, som varit målvakt i Malmö, gav mig numret till Johan Falk som då var sportchef i Lindlöven så jag skrev på där.
– Lindlöven spelade då i den sämsta Division 1 serien. Sedan hamnade jag i Visby som spelade i en lite bättre serie, men målet var att hamna i södra för där spelades verkligen den bästa hockeyn just då.
Fanns tankarna redan i Nyköping att du skulle satsa på hockeyn för jag antar att du jobbade samtidigt?
– Ja, jag jobbade på en skola, men visst ville jag klara mig på hockeyn. Det krigar jag ju fortfarande för, men det har tagit lite längre tid för mig jämfört med vissa andra.
Du gick aldrig på hockeygymnasium?
– Nej. Varken jag, morsan eller farsan hade en aning om vad vi skulle söka efter. Morsan (Anette Fredriksson) var en väldigt duktig simmare och tävlade i OS (1976 i Montréal) för Sverige och hade varit borta i USA, fått stipendium och så vidare. Hon visste mycket om simvärlden, men kanske inte så mycket om hockeyvärlden.
– När jag väl sökte in till hockeygymnasium så sökte jag till Frölunda, Färjestad (skratt) eftersom jag ville in där. Jag fick höra senare att där måste man ha lite meriter för att komma in. Det blev ju ingenting så jag blev kvar i Nyköping. Hockeygymmet där var inte så bra och om jag ska vara ärlig så lockade det inte mig jättemycket.
– Istället sökte jag mig till något praktiskt eftersom jag aldrig varit en teoretisk människa. Jag sökte mig till fordon, vilket ligger vid Skavsta flygplats så det var lite svårt att ta sig in till Nyköping.
MAMMAN GICK BORT I CANCER
Mamma Anette Fredriksson avled 2008 endast 48 år gammal något som givetvis var tufft för den då 17-åriga Acke Ringström.
– Hon gick bort i bröstcancer för 10 år sedan. De var jättetufft, saknar henne hela tiden. Men just där och då när jag fick reda på det så visste jag inget om cancer och hur illa de kan sluta. Jag hade ingen som helst respekt för det alls.
– När mamma hade kämpat i två år orkade inte kroppen mer. Åren efter det var då jag förstod vad fan som hade hänt. Det lilla positiva som finns är att jag fick säga hejdå och tacka för allt som hon har gjort för mig.
Acke Ringström gör en säsong i Visby där han samtidigt jobbar som campingvärd på Kneippbyn.
– Jag blev värvad dit. Jag tror att dom fick upp ögonen för mig då vi mötte Visby i Allettan.
– Eva Werkelin, som var ordförande i Visby, ägde Kneippbyn då. Det är nästan bara hockeykillar som varit campingvärdar där och det var bara en utifrån det året jag var där. Hon skapade nog en tjänst för oss och jag hade mindre uppgifter där än vad vaktmästaren hade.
Dåvarande Visby-backen stortrivdes med sitt jobba som just campingvärd.
– Det var kul. Jag åkte runt med golfbilen vi hade och hade walkie-talkien vid sidan (skratt). Var det inget speciellt som hände stod jag och pratade med folk eller hjälpte till lite här och var.
– Däremot blev jag väldigt less på båten (Gotlandsfärjan till bortamatcherna) i slutet. Det funkade första halvan av säsongen men efter jul…
Trots det var det nära att Acke Ringström skulle bli kvar i Visby.
– Jag sa ”jag fattar inte hur ni pallar”. ”Det blir en vanesak plus, Acke, får du en sommar på ön är det lätt att du blir kvar”.
– Jag blev kvar under sommaren, skrev på för KIK (Kristianstad) ganska tidigt, men i slutet av sommaren ville jag inte åka från Gotland för jag hade haft så jäkla kul. Då förstod jag vad dom som varit där under flera år menade.
MATS LUSTH KLEV IN I HANDLINGEN
Acke Ringström gör fyra säsonger i Kristianstad. Första säsongen har han Fredrik Hallberg som coach, andra Arto Sirviö. Efter det kliver Mats Lusth in i båset.
– När det blev klart med Lusth kände jag att det kunde bli bra. Han hade ändå varit med och tagit upp Malmö så något rätt måste han ha gjort.
– Markus Palmberg från Nybro blev klar samtidigt. Först skulle Lusth presenteras på en presskonferens. Sedan skulle han presentera spelaren och när han skulle göra det säger han ”Vi har en ny spelare här, Markus Palmgren” (skratt). Herregud vad jag skrattade och Mats stod där med sitt stora snus och var skitglad.
Ringström förstod också att med Mats Lusth vid rodret så skulle det bli en seriös satsning mot Hockeyallsvenskan.
– Första mötet vi hade med Lusth. Vi satt där inne i lejonkulan. Han ritade upp en buss. ”Den här bussen ska ta oss hela vägen till kvalserien den här säsongen, vi ska gå upp”. Det här var det första han sa.
– Sedan frågade han ”Vad händer om vi går upp”? Då svarade Fredrik Lindblom ”Då blir det fest”. ”Helt rätt. Då ska stan skaka i två dagar”.
– Bussen, det var så här att han och assisterande sitter längst fram. Efter det kommer killarna med rutin och dom som vill framåt sitter nära tränarna. Sedan kommer mellanpartiet. Dom är viktigast eftersom dom kan vara åt båda hållen och dom längst bak i bussen är dom som är latast och som inte ville någonting med sin hockeykarriär. Vi sitter där och jag hade äntligen fått en plats längst bak i bussen, ”shit, kan jag inte ta den där platsen nu för då visar jag ju att jag inte ville framåt, fan också” ha ha…
– Sedan kommer dagen då vi ska välja plats för den säsongen. Jag satte mig längst bak och hukade mig bakom sätena så han inte skulle se vart jag satt. Det var visserligen en metafor, men jag hade en sådan jäkla respekt för honom.
Hur upplevde du som spelare att ha Mats Lusth som coach?
– Lusth var bra på så vis att han avbröt träningarna och kunde fråga ”vad gör du här, du ska göra så och så”? Det var helt olikt hur jag hade spelat innan. Han ville få mig att spela kropp, få stopp i spelet och sådana grejer. Jag var inte van med det utan jag ville ha pucken.
– Det där fattade jag först efter ett tag, men i början åkte jag runt så snabbt jag kunde, men jag gjorde allting fel.
SPELADE MED JOEL PERSSON
Under en av säsongerna spelade dessutom Acke Ringström med Joel Persson som numera spelar i Växjö men har sajnat ett kontrakt med Edmonton.
– Joel spelade med Fredrik Lindblom. ”Limpan” är en allroundback och väldigt bra i defensiven. Han fick ta den rollen medan Joel skulle vara offensiv.
– Det är kul för honom att han fått ett NHL-kontrakt. Vilken häftig resa han gjort. Jag skulle vilja att det hände mig själv, skrattar Acke Ringström som inte har gett upp den tanken helt.
– Nej, men jag är realistisk. Nu blir jag 28 år och att ta sig till NHL det är långt bort, men jag vill upp ett snäpp till. SHL är definitivt något jag siktar på. KHL vore också hur kul som helst.
När hockeysverige.se träffar Joel Persson och nämner Acke Ringström så spricker han upp i ett leende.
– Acke är en rolig kille som alltid har glimten i ögat. Det kändes som han alltid hade något lurt på gång. Jag spelade en säsong med honom, men jag har även mött honom under några säsonger. En go kille.
– Som spelare är han lugn samtidigt som han är stor, men även bra på skridskorna. Jag är inye speciellt förvånad över att han tagit en plats i Västerås.
NIO SÄSONGER I ETTAN
Västerås-backen har gjort inte mindre än nio säsonger i Division 1 och han gör ingen hemlighet av att han efter några sega säsonger nu känner att det lossnat för honom.
– Det har, precis som du säger, varit segt. Speciellt förra säsongen var det svårt att hitta motivation.Thomas Paananen (2)
Var du på väg att ge upp hockeyn?
– Efter säsongen var jag riktigt less på den. Då var det verkligen tankar ”ett år till, jag vet inte”. Jag kände då jag kom hit att jag verkligen behövde något nytt.
– Det är så jäkla kul med hockey, men jag var inte beredd att flytta på mig inom Hockeyettan för där är det Kristianstad som gäller.
Vad fick dig hit till Västerås?
– ”Zäta” (Patrik Zetterberg) ringde mig i mars och sa att dom var intresserade. Jag var absolut intresserad och sa att vi kunde höras av och se vad som händer. Sedan gick det en månad. Jag hörde då av mig till Thomas (Paananen) eftersom jag inte för tillfället fick tag på ”Zäta”. Jag sa att vi var tvungna att skriva på en kråka på kontraktet annars skriver jag på för Kristianstad.
– Det blev klart på några timmar efter det. Vad jag har förstått så var det Paananen som ville ha hit mig.
SVÅRT ATT HITTA LUGNET
Acke Ringström har växt in i Västerås och Hockeyallsvenskan. På 39 matcher har han svarat för två mål och totalt åtta poäng. I början hade han dessutom en del skadeproblem.
– Jag hade svårt att hitta lugnet i spelet. Lugnet kom först efter att jag mött alla lagen. Jag kände att jag kunde ta det lugnt och bara lira. Annars var det ”Shit, Leksand borta, herregud”. Efter den matchen var jag så slut i mina ben eftersom jag varit så uppladdad. Jag kom ingenstans och det kändes som att jag trampade lera.
– Dessutom inramningen. Samma dag hade KIK Hanhals borta. Jag minns att jag tänkte att förra säsongen mötte jag Tyringe och nu möter jag Leksand. Det var lite så, att jag triggade upp mig själv, men efter första omgångarna kände jag mig mer bekväm.
Förra säsongen spelade du i Hockeyettan och nu har du chansen att slåss om en plats i SHL till nästa säsong, hur tänker du kring den här snabba utvecklingen senaste säsongen?
– Det är bara kul att det kan gå så pass snabbt i hockey. Ena säsongen kan man känna sig helt fast och fundera på vad som händer. Sedan går det några dagar och allt förändras. Jag njuter bara.
– Vi tränar på förmiddagen och allt fokus här är på träningspasset. Det är inte så att jag jobbat sju timmar innan. Sedan kommer jag till hockeyn, gnuggar gruset ur ögonen och ska ladda för en och en halv timme is. Efter det hade vi fys också.
Du har kontrakt med Västerås säsongen ut, hur går tankarna framåt?
– Tankarna är utan tvekan att jag vill vara kvar i Hockeyallsvenskan. Sedan får vi se vart det blir. Jag pratade med min agent, Daniel Ljung, för några dagar sedan. Han sa att det finns intressen, men inget konkret.
Har du fått några signaler från Västerås?
– Nej, inte ännu. Dom vill vänta till vad det blir för fortsättning för laget. Vi får se om Västerås hör av sig eller inte.
Daniel Ljung bor i Leksand, har han snackat med Thomas Johansson?
– (Skratt) Jag har gett Daniel lite hintar, men vi får se. Det vore coolt eftersom lillesyrran är leksing. Vi båda är födda i Falun. Jag anammade aldrig Leksand, men det gjorde hon.
– Hon tittar på deras matcher och har koll. Jag tror att hon skulle vara den som är mest exalterad om jag skrev på där, men jag har inte hört något därifrån. Jag trivs riktigt bra här i Västerås och vi har fantastiska fans i klubben, avslutar Acke Ringström som givetvis i första hand hoppas att få stanna i Västerås.
Den här artikeln handlar om: