Omark har funnit glädjen efter mardrömmen i Luleå: ”Nästan värsta tiden i min hockeykarriär”

Han har gjort karriärens bästa säsong, slutat femma i KHL:s poängliga och fått en framskjuten position i Pär Mårts VM-lag. Linus Omark har funnit spelglädjen efter de tuffa åren i Nordamerika – och kanske framför allt den sista sejouren i Luleå.
– Jag kände ingen glädje alls, det var nästan den värsta tiden i min hockeykarriär, säger han till hockeysverige.se om inhoppet i Luleå 2014.

MOSKVA (HOCKEYSVERIGE.SE)
Peter Forsberg sa sällan positiva saker om sig själv som hockeyspelare. Det bottnade dels i en hög kravbild på sig själv, dels på ett väldigt starkt självförtroendet. Innerst inne visste han att han antagligen att han kunde vara bäst i världen och satte förväntningarna på sig själv därefter.

Linus Omark är ingen ”Foppa”, men det finns tydliga likheter i kynnet. Han kan också framstå som trulig ibland, men där handlar det också om en inre stolthet som driver honom framåt som spelare. Ingenting annat än perfektion duger.

Under årets VM-turnering har 29-åringen från Övertorneå haft en framträdande roll i det svenska laget. Än så länge tycker han inte att han har levt upp till de där förväntningarna han har satt på sig själv.
– Jag kan spela mycket bättre och jag kommer att spela mycket bättre. Det är en okej start, men jag har högre krav på mig själv, säger Omark som har fem assist på de fyra inledande matcherna.
– Det hjälper för självförtroendet, men jag känner mig själv och vet när jag är som bäst. Jag är inte där än.

Du låter självkritisk.
– Det är jag alltid. Jag är inte nöjd bara för att jag gör poäng. Sista matchen var ett steg i rätt riktning. Jag känner att åkning och tajming finns där och det är sådana grejer jag letar efter. Det är när det klickar som jag är i form.

Efter den säsong han har haft med Salavat Julajev Ufa i KHL är det kanske inte heller speciellt underligt att han sätter kraven högt. Med 57 poäng (18+39) på 60 matcher slutade han femma i poängligan och tog plats bland ligans absolut största stjärnor. Det har kort och gott varit karriärens bästa säsong.
– Jo, det skulle jag säga. Jag har haft en bra nivå hela säsongen, ingen riktig svacka, utan varit bra från första till sista match. Det är med åldern också. Jag har blivit smartare och klokare och fått en bra roll i Ufa också. Det skadar inte, nickar han instämmande.

Foto: Bildbyrån/Ludvig Thunman

TUFFA ÅR I NORDAMERIKA: ”DET VAR KÖRT INNAN JAG KOM DIT”

Harmonin han har funnit under de två senaste säsongerna i KHL med Jokerit respektive Ufa har bidragit till stabiliteten i spelet. Innan dess var det desto tuffare. Åren då han försökte slå sig in i NHL och Edmonton Oilers var tuffa och lämnade en besk eftersmak. Han hade en lovande rookiesäsong i Oilers med 27 poäng på 51 matcher 2010/11, men tappade sin plats i laget säsongen därpå när klubben satsade på sina unga, tidiga draftval. En bruten fot stoppade honom från möjligheten att konkurrera och till säsongen 2012/13 valde han att testa lyckan i schweiziska NLA, där han vann poängligan i Zug.
– Misstaget jag gjorde efter Schweiz var att jag inte väntade. Jag ville över fort eftersom jag hade haft en bra säsong, men jag kunde bara skriva med Oilers eftersom de fortfarande satt på mina rättigheter och det var ju kört innan jag kom dit, säger Omark.
– Jag ville bara komma upp på waivers, men då var det ingen som plockade upp mig. Sedan fick jag trejden till Buffalo. Där hade jag ingen tur. Jag är inte en sådan spelare som kan spela i tredje- eller fjärdekedjan om jag ska få ut max. Det fick jag göra där.

I stället för att spela av säsongen 2013/14 i AHL, dit Buffalo Sabres ville skicka honom, bröt han kontraktet och flyttade hem till Luleå för att förstärka laget inför slutspelet. Det ser han också som ett misstag i dag.
– Jag kom till Luleå en månad och hade så höga krav, utifrån framför allt. Jag kände ingen glädje alls, det var nästan den värsta tiden i min hockeykarriär, säger han.

Hur kunde det bli så?
– Det ska vara kul att komma hem, men det var riktigt illa. Media slängde mig under bussen hela tiden. Jag spelade kanske inte min bästa hockey, men jag var inte dålig. Jag gjorde nästan en poäng per match, men ändå fick jag skit som om det var mitt fel att laget förlorade. Det var tufft.

Tillsammans med sin fru bestämde han sig snabbt för att det inte var något alternativ att stanna i Luleå.
– Vi ville bo i en europeisk stad och även ha det bra utanför hockeyn och det fick vi där. Vi trivdes jättebra i Helsingfors och jag ville egentligen stanna i Jokerit, men budet från Ufa var för bra och med facit i hand har det blivit bra där.

Foto: Bildbyrån/Johanna Lundberg

”JAG VET ATT JAG KAN SPELA DÄR OM JAG FÅR CHANSEN ATT PRODUCERA”

Efter allt strul i Nordamerika har Omark fått pusselbitarna att falla på plats. De senaste två säsongerna har han gjort 113 poäng på 120 KHL-matcher. Att han lyckats så pass mycket bättre Ryssland än vad som blev fallet i NHL tycker han beror på att han inte fick möjlighet att visa upp sig fullt ut i Nordamerika.
– Första året i NHL spelade jag i en tredjefemma och gjorde nästan en halv poäng per match. Sista 15 matcherna tror jag att jag hade en poäng per match och fick lite chanser i första- och andrafemman. Sedan har jag inte fått den rollen bortsett från någon enstaka match, säger Linus Omark.
– Det kanske låter kaxigt, men jag vet ju att jag kan spela där om jag skulle få chansen att producera. Får jag den chansen att producera där i 20 matcher, då gör jag det.

Är Nordamerika ett helt avskrivet kapitel?
– Man ska aldrig säga aldrig, men jag trivs bra i Ryssland. Jag är inte bitter över att det blev som det blev. Jag trivs bra i Ufa, trivs på isen och får spela mycket. Sedan tjänar man bra pengar också, bättre i KHL än jag skulle göra i Nordamerika.

Finns det någon plan på att återvända till Luleå en dag?
– Luleå finns någonstans där i tankarna, men nu har jag kontrakt så jag har inte börjat tänka i de banorna än. Samtidigt har jag ju det där i skallen att det inte var så kul förra gången jag var där. Det är ett minus, det är det. Vi får se helt enkelt…