Oviss framtid för tidigare succémannen: “Tagen på sängen”

Säsongen 2017/18 fick Olle Liss 2017/18 ett nästan overkligt genombrott. Han värvades från Pantern till Rögle under säsongen. På sina elva första matcher i SHL svarade han för sex mål och totalt 14 poäng. Förbundskaptenen, Rikard Grönborg, kunde inte blunda för hans framfart och lät honom få chansen i Tre Kronor. Där gjorde Liss fyra mål och totalt sex poäng på sex matcher. 

Lite Åshöjden-story fast på ishockeyvis.

"KÄNDE MEST ATT DET VAR TOMT PRAT"

Förra säsongen blev däremot inte vad han hade hoppats på. 

Många av Rögles matcher fick Olle Liss följa från läktaren och inför den här säsongen flyttade han istället vidare till Österrike och Dornbirn. Men nu på förmiddagen kom beskedet att han tvingas lämna sin österrikiska klubb.
– Det som först och främst fick mig att lämna Rögle för Dornbirn var att jag helt enkelt kört fast lite. Förtroendet fanns inte där och det kändes som att jag behövde komma iväg, berättar Olle Liss för hockeysverige.se från idyllen i österrikiska bergen och fortsätter:
– Allt började egentligen med att jag uttryckte mitt missnöje i slutet av förra säsongen, innan fönstret stängde. Eftersom jag satt mycket på läktaren sa jag helt enkelt att om ni inte vill ha mig här så fick dom gärna släppa mig redan då. Det fanns också intresse från olika håll då.

Foto: Bildbyrån

Trots det blev Olle Liss kvar i Rögle säsongen ut.
– Jag fick ett nej och dom sa att dom fortfarande hade förtroende och trodde på mig, att chansen skulle komma. Dessutom hade jag ett år kvar på kontraktet.
– När säsongen var slut sa som ”Du får göra som du vill, vill du lämna så är du fri att gå”. Jag kände att det här med förtroende, ”ditten och datten” mest var tomt prat. Eftersom dom inte var så sugna att ha mig kvar valde jag att testa på något nytt.

VILLE UPPLEVA EN NY KULTUR

Ny klubbadress blev då alltså Dornbirn i EBEL, en stad med cirka 50 000 invånare vid gränsen till Tyskland och Schweiz.
– Efter säsongen var det lite olika svenska klubbar som var intresserade, men jag sa tidigt till min agent (Erik Wallström) att jag ville testa på något nytt, se en annan hockey och uppleva en ny kultur. Jag hade redan testat på Hockeyallsvenskan och även lite SHL. 
– Med facit i hand, nu då jag varit här ett tag, vet jag att det är stor skillnad på hockeyn i olika länderna.

Vad är den stora skillnaden mellan hockeyn i Sverige och den nere i Österrike?
– Både Hockeyallsvenskan och SHL är väldigt defensiv överlag. Allt ”prio” är på defensiven. Inget lag i hela världen vill såklart inte släppa in något mål, men hockeyn är annorlunda här. Det är mer tuta och köra och offensivt. Helt enkelt lite mer öppet spel och även lite mer publikroande. Hockeyn i Sverige har kommit längre kan man väl säga.

Efter 17 matcher, två mål och totalt fyra assist fick alltså Olle Liss i förmiddags lämna sin österrikiska klubb.
– Jag sa till min agent att jag vill gå någonstans där dom känner förtroende för mig och där jag också får förtroende. Jag spelar hockey för att få förtroende och visa upp mig, visa vad jag går för. Det var mycket därför jag valde att spela här.
– Dom trodde på mig från start och hade en klar roll för mig redan innan vi hade skrivit på kontraktet. Får man mycket speltid och förtroende växer man också som människa samtidigt som jag kanske hade ett lite stukat självförtroende innan jag åkte ner hit. Det var sådant jag ville försöka ändra på.

Foto: Bildbyrån

"DET BLEV SOM NATT OCH DAG"

Trots uteblivna målproduktionen tycker Olle Liss att hans spel till och från har fungerat okej i Österrike.
– Personligen tycker jag att det gått helt okej. Målskyttebiten är den som har suttit fast hela säsongen egentligen. Allt annat runtomkring tycker jag ändå har fungerat ganska bra ändå. Jag fick spela mycket, fick mycket förtroende i boxplay, powerplay, fem mot fem och allt sådant.
– Vi vann första matchen på säsongen. Sedan gick det väldigt, väldigt trögt. Ju mer förlusterna radade upp sig och det gick sämre för laget fick vi sämre och sämre självförtroende. Det var absolut någonting som var fel. Till slut fick tränaren (Jussi Tupamäki) gå och vi fick hit en ny (Kai Suikkanen) efter 12-13 matcher.
– Det blev som natt och dag. Jag vet inte om det var tränaren som kom in som gjorde så stor skillnad eller om det vara ett uppvaknande för oss spelare. Vi blev i alla fall som ett nytt lag ute på isen. Det här var kul att se och för mig en ny upplevelse eftersom jag aldrig varit i ett lag där en tränare fått gå mitt under säsongen.
– Nya tränaren gav mig nästan ännu mer förtroende och på senare matcher har min produktion börjat släppa lite. Jag har fått fler lägen och även gjort några mål. Därför gjorde det här beslutet som kom idag att jag blev lite tagen på sängen.

"DET HAR JAG MISSLYCKATS MED"

Olle Liss menar att skulle beskedet kommit tidigare under säsongen så hade det inte förvånat honom på samma sätt.
– Hade det varit då vår första tränare fick gå hade jag förstått det lite mer. Så här är businessen i hockey, det går fort och man har inte all tid i världen på sig. Man måste leverera dag ut och dag in för att göra alla tillfredsställda. Ibland funkar det och ibland inte.
– Nu har det gått trögt för mig så jag förstår deras beslut, absolut. Dom tog hit mig som spetsvärvning och jag ska gå ut och leverera, men det har jag misslyckats med helt enkelt.

Om du ser tillbaka på tiden då du gjorde succé i SHL och Tre Kronor, hur har din hockeytillvaro varit efter det?
– Det har varit höga toppar och djupa dalar kort sagt, säger Olle Liss med ett lätt skratt och fortsätter:
– Som sagt, det var varit väldigt mycket upp och ner. Klart att när jag var med i Tre Kronor, gjorde bra ifrån mig där, allt var frid och fröjd och på topp då var det lätt att lira, absolut. Då hade jag inga bekymmer alls och tog allt med en klackspark.
– Sedan kom en lite tyngre motgång… Jag försöker ändå hålla huvudet högt och intalar mig själv att jag någonstans har visat vad jag kan och går för när jag spelar på mitt absolut bästa.
– Klart att jag tar lärdom även om jag inte tar det allt för hårt. Jag vet, som sagt var, att jag inte levererat och presterat som jag borde. Någonstans där inne finns ändå kapaciteten och jag vet fortfarande att jag kan. Jag är ingen sämre hockeyspelare idag än vad jag var för ett eller två år sedan. Jag har inte riktigt fått fram det riktigt på samma sätt som jag fick då.

OVISS FRAMTID

Har självförtroendet fått sig en törn senaste säsongerna?
– Jo, så är det väl. Det började, som sagt var, redan förra säsongen då det gick lite kämpigt i Rögle. Klart att det aldrig är kul att vara extraforward eller sitta på läktaren och se sitt lag spela.
– Klart att självförtroendet inte kanske varit på topp. Det är mycket som sitter där också. Det var också mycket därför jag valde att komma hit, för att få upp självförtroendet igen. Känna lite mer glädje och, så att säga, få lite mer luft under vingarna.
– Självförtroendet, det är en liten spärr som behöver lossna. Jag tycker ändå att i senaste matcherna har det börjat tippa över till det positiva igen. Jag tycker att både jag och laget var på gång. Någonstans i allt det här känns det som jag är på rätt väg.

Vad händer framåt?
– Just nu vet jag ingenting. Jag pratade med min agent på förmiddagen. Vi ska höras mer dagen och helgen som kommer, men just nu är jag ”free agent”, skrattar Björbosonen och avslutar:
– Det blir förhoppningsvis nya utmaningar som jag ser fram emot att tackla. Det kommer lösa sig till slut. Sedan får jag ta den chansen jag får och göra något positivt av den.

Mika Zibanejads succécomeback