Från att vara oönskad och såld till att bli mästare: ”Ingenting att klaga på den flytten”

Patrik Hersley säsong har varit som en berg- och dalbana. Från att vara oönskad i Jaroslavl och såld till SKA St Petersburg till att till slut stå om mästare när säsongen var över.
— Jag lade allt fokus på att spela. Sedan får vi ta det andra senare och det är där vi är nu, säger han till Hockeysverige.se

Under säsongen var nog backen med om sitt livs mest lyckade flytt. I början av oktober meddelade hans dåvarande klubb Lokomotiv Jaroslavl att man sålt honom vidare till SKA. St Petersburg. Flytten kom att innebära att 30-åringen från Malmö blev Gagarin Cup-mästare.
— Det finns väl ingenting att klaga på den flytten, säger Patrik Hersley till hockeysverige.se dagen efter det att han kommit hem till Malmö efter den långa och framgångsrika säsongen i Ryssland.
— Jag var lite förvånad innan jag skrev på papperna då min agent sa att han hade SKA på gång. Jag tänkte ”vill dom verkligen det?”. Sedan förstod jag att dom hade velat haft mig redan efter säsongen i Sibir (2014/15). Dom kände till mig och gillade mitt sätt att spela så det blev bra för alla parter.

Patrik Hersley upplevde att det var en stor skillnad organisatoriskt mellan Lokomotiv och SKA.
— Ja, det var jättestora skillnader. SKA ligger långt före i allting. Hur dom sköter kommunikation, bygger laget, vilken stämning det är, hur folk mår, respekten till spelarna och så vidare. Det är NHL-nivå säger dom som har varit på båda ställena.
— Samtidigt har jag inget negativt att säga om Lokomotiv. Det funkade bara inte mellan mig och dom. Om jag får gissa hur det ligger till så tror inte jag att dom hade full koll på vad jag var för spelare. Men i SKA visste dom exakt vad man skulle få av mig.

Hersley trivdes inte bara på isen i SKA utan även vid sidan av i St. Petersburg.
–Det var helt perfekt. Allting var superbra, men ska jag klaga på någonting så är det trafiken. Den klarar man dock av om man planerar lite.
— St. Petersburg är en jättebra stad. Det finns bra restauranger, folk är hjälpsamma och pratar engelska om det behövs. Samtidigt är det svårt att klaga på någonting när man just vunnit ett mästerskap, säger Hersley med ett lätt skratt.

Tuff tid i Lokomotiv Jaroslavl

Inledningen av säsongen i Lokomotiv var inte optimal. Flera av lagets matcher fick han följa från läktarplats. När Hersley sedan kom till SKA lossnade mycket och på 23 matcher i sin nya klubb svarade han för fyra mål och totalt 13 poäng.
— Jag försökte bara spela som jag alltid har gjort. Det är nog mer så att jag spelar mycket bättre om jag inte blir ifrågasatt och behöver fundera på en massa saker som andra vill att jag ska göra. När tränarna och ledarna vet att jag gör det bästa för laget och spelar på det sättet som jag kan då spelar jag också mycket, mycket bättre.
— Det var många restriktioner i Lokomotiv. Man ville att jag skulle spela på det ena sättet istället för det andra. Jag som person är ingen som går in och säger ”Nej, spelar så här annars kan vi skita i det”. Jag försöker göra som ledningen säger. Blir det sedan inte bra så är det upp till dom.
— Jag tror inte att jag har blivit tillrättavisad mer än två, tre gånger sedan jag kom och jag fick spela som jag vill och kan. Det blev ju bra. Dessutom spelade jag med mycket bättre spelare och lag i SKA. Det är trots allt det bästa laget i ligan och det är nog en av anledningarna till att jag spelade så mycket bättre.

Slutspelet blev en lång succé för den 30-åriga backen. På 16 matcher svarade han för sex mål och totalt 18 poäng. På det blev han näst bästa back poängmässigt efter Metallurgs Chris Lee som svarade för ett mål och totalt 21 poäng.
— Slutspel är speciellt. Det är roligt eftersom det blir en annan hockey. För det första är det byte för byte, period för period, match för match oftast mot samma lina och lag. Då blir det en helt annan kamp, vilket gör att man ändrar sitt sätt att lira.
— Det är inga krav på att man ska hitta fina uppspel eller bra lösningar. Får man ut pucken ur zonen är det en vinst. Så där går det steg för steg hela tiden. Oftast höjer man sig och spelar ännu mer för att vinna.
— Poängmässigt, vi har jätteskickliga spelare och hittade en bra känsla tillsammans. Då blir det också många poäng.
Du är rysk mästare, kan du klä ord på känslan nr slutsignalen gick efter den sista finalen?
— Nej, egentligen inte. Det var en jättebra känsla genom hela slutspelet. När vi hade 3-1 och åkte tillbaka till Magnitogorsk hade jag lite tid att tänka. Man är rätt trött både mentalt och fysiskt och vill bara att det ska ta slut samtidigt som man vet att man måste kriga sig igenom en match till.
— Dessutom har man känslan att ”Shit, idag kan vi vinna och stå där som mästare”. Det blir någon sorts nervositet i det. Jag kunde inte slappna av på samma sätt som jag gjort tidigare. När vi väl hade vunnit blev det som allt släppte. Klart att det blev en stor glädje och vi firade tillsammans, men det var inte exakt som jag trodde att det skulle vara.

Vad är det som till slut gör SKA till mästare som du ser det?
— SKA är det största laget i ligan och har plockat in flera absoluta toppspelare. Om vi ser det krasst så ska också det laget vinna. Det är dessutom en press att klara av att vinna när man ska vinna. Att vinna nästan hela tiden under säsongen och sedan fortsätta mala på och vinna även i slutspelet.
— Siffrorna tyder på att vi bara flög igenom slutspelet då vi vann med 4-0, 4-1 och så vidare, men så enkelt var det inte. Mot Dynamo var det tufft, mot Lokomotiv var det jättetufft och alla vet hur bra Magnitogorsk är. Det var flera matcher som vi lika gärna kunde förlorat, men som vi lyckades vinna. Det kanske också är styrkan i det här laget.

Foto: Alexei Danichev/Sputnik IBL

Givetvis blev det ett härligt firande för Patrik Hersley och hans SKA innan han återvände hem till Sverige.
— Det var såklart jätteroligt direkt på isen efter sista finalen. Vi fick lyfta bucklan och fira tillsammans. Givetvis var det jättebra stämning och det var mycket spruta champagne i omklädningsrummet. Sedan hade vi tre timmar hem med planet och efter det åkte vi till en restaurang med liveband och bra mat. Allt var helt perfekt och precis som det ska vara.
— Dessutom kom min fru och son och hälsade på mig. Även min mamma var med. Det var jättekul att få dela den här glädjen med dom också. Vi hade även en uppvisningsmatch hemma där vi fick lyfta bucklan och fira med våra fans och familjer. Allt var jättebra upp styrt av klubben.

Har du hört något från Rikard Grönborg om landslagsspel?
— Nej, det har jag inte gjort.

Ditt kontrakt med SKA har gått ut, hur går dina tankar framåt?
— Det kommer att bli det tuffaste beslutet att ta hittills, vad jag ska göra. När man vinner ett mästerskap har man många alternativ. Det är inte så att jag har 20 lag att välja mellan, men jag antar att det finns ett par lag i varje liga som är intresserade. Det är upp till mig själv vad jag vill göra och jag har inte riktigt bestämt mig ännu.
— Det har varit en så strulig säsong för mig. Först fick jag inte spela där eller träna med laget. Jag satt nästan en hel månad utan att träna ordentligt. Sedan kom jag till ett nytt lag där jag tränade stenhårt i två veckor, ungefär som på en ny trainingcamp. Efter det hade jag strul med skador. Sedan blev jag inlagd på sjukhus en vecka efter att jag fått något virus.
— Efter det kom jag tillbaka och tränade hårt igen och sedan kom slutspelet. Jag har egentligen inte velat tänka på vad jag skulle göra om det går si eller så. I stället lade jag allt fokus på att spela. Sedan får vi ta det andra senare och det är där vi är nu.