Pekar på systemfel i svensk damhockey: ”Det är inte på fysen som vi förlorar matcherna i dag”

VM i USA är ännu ett kvitto på att Damkronorna är hopplöst efter sina konkurrenter på internationell nivå. Tidigare Modo-tränaren Mikael Nilsson är kritisk både mot förbundskapten Leif Boork och förbundet för hur de har byggt upp damhockeyn i Sverige.
– på mer eller mindre alla landslagssamlingar så har man fystester i stället för, som jag tycker, att man måste gå över på passning, teknik och så vidare. Det är där man måste lägga fokuset på förbundet. Det är inte på fysen som vi förlorar matcherna i dag, säger Nilsson till hockeysverige.se.

I kväll, svensk tid, avslutar Sverige årets VM-turnering med en placeringsmatch mot Ryssland. Många hade hoppats på svensk medalj, men samtidigt tycks damhockeyn i landet tappat fart i sin utveckling jämfört med exempelvis USA, Kanada och Finland. Även mindre nationer som Tyskland tycks utvecklas sin damhockey i snabbare takt än Sverige. I alla fall tycks det så på landslagsnivå.

Är en förlust och en rejäl utspelning mot Finland ett fiasko?i Är insatsen i VM ett misslyckande? Står vi och stampar när det gäller utvecklingen inom svensk damhockey? Är Leif Boork rätt person att leda Damkronorna i OS 2018? Frågorna är många.

För att få en nykter bild av hur svensk damhockey mår idag tog hockeysverige.se hjälp av tidigare Modo-tränaren Mikael Nilsson.
– Med tanke på hur det har sett ut under säsongen så var prestationen i VM ganska väntad. Besvikelsen ligger i att vi tappar successivt för varje säsong, säger Nilsson till hockeysverige.se och fortsätter:
– Det är i stort sett samma landslag i dag som då jag var med Niclas (Högberg) i Kanada 2013 och fick spela placeringsmatch mot tjeckerna för att hålla oss kvar. Det fattas några spelare från det laget, men skillnaden är annars i stort att det laget var fyra år yngre då. Jag är också ganska säker på varför man tappar.

Vad beror det på?
– Jag har pratat med Leffe (Boork) om det här tidigare. När jag började med damhockeyn tyckte jag att fysbiten var fruktansvärt dålig. Vi lade ett jättehårt fokus på det när vi vann SM-guldet 2012. Säsongen efter började man trycka hårt på landslagssamlingarna att vi måste få upp fysen.
– I och med att vi har i stort sett samma tjejer med i landslaget så har fysen blivit mycket bättre. Effekten har blivit att på mer eller mindre alla landslagssamlingar så har man fystester i stället för, som jag tycker, att man måste gå över på passning, teknik och så vidare. Det är där man måste lägga fokuset på förbundet. Det är inte på fysen som vi förlorar matcherna i dag.
– En tjej som får inpräntat i huvudet när hon är på landslagsläger att du måste springa Cooper-testet lite snabbare eller måste göra tre chins mer, att bara få med sig hem att fysen är viktig gör att dom bara tränar på det istället. Får man istället med sig hem ”du måste förbättra din teknik genom att jobba med den en halvtimme varje dag” så tror jag att vi i Sverige skulle ta rejäla steg.

När man ser Sverige mot Finland i VM så visade finskorna att dom var tekniska, spelskickliga och fysiska, menar du att just skillnaden i nationernas utveckling ligger i den tekniska biten?
– Ja, tekniken är bättre. Passningarna, mottagningarna, en mot en och att kunna slå sin spelare är betydligt bättre i det finska laget. Däremot tror jag inte att det finska laget är ett dugg bättre fysiskt än vad det svenska laget är.

Syns det här mest på landslagsnivå eller kan du se samma tendens i SDHL om vi jämför svenska och finska spelare?
– Ja, jag tycker att finska spelarna är bättre tekniskt även i SDHL. Det ser man om inte annat på poängskörden eller vilka viktiga roller finskorna har i sina lag.
– Jag tror inte att dom finska spelarna har samma hårda krav från förbundet på vad man tycker är viktigt att träna på hemma i ditt klubblag. Det spelade ingen roll hur mycket jag tjatade på mina landslagsspelare vad som var det viktigaste för dom att träna på. I stället hade dom med sig i bagaget att ”Jag gjorde bara sju chins men jag ska klara elva” eller ”Jag ska göra det eller det på fysbiten”.

Var det här alltså något som du hade att brottas med som tränare i Modo?
– Ja, absolut, jättemycket. Tjejerna vågade inte komma till landslagssamlingarna utan att ha gjort sina förbättringar på fysen. Då blir det den biten som tjejerna lägger extratiden på i stället för att lägga den på tekniken, tyvärr.

Räcker det att lyfta dom tekniska bitarna hos tjejerna för att nå upp till exempelvis Finland igen eller krävs det något ytterligare?
– Nej, landslaget måste ha en ledning som klarar av att få med sig alla dom bästa spelarna och få en grupp att fungera. Det är som bekant många duktiga spelare som inte är med i landslaget idag. Vi har så pass få spelare så toppspelarna måste vara med samtidigt som man måste utveckla tekniken hos spelarna.

Tina Enström. Foto: Bildbyrån/Linnea Rheborg

När Mikael Nilsson nämner toppspelare som inte är med i dag syftar han bland annat på Tina Enström, Emma Eliasson och Jenni Asserholt.
– Nu vet inte jag vad som ligger bakom det här med Emma och Jenni, men på något vis handlar det om Leffes prestige gentemot spelarna. Han vill sätta någon typ av markering att det här har vi bestämt och ni har inte följt min pipa. Man har inte råd att göra så här och att ha duktiga spelare utanför.
– Han blev lite sur när Dusan (Umicevic) tog upp Tina Enström-affären efter matchen mot Finland. Men jag minns hur det var 2014. När vi åkte ut mot Brynäs året efter vi vann SM-guld, den som var i gymmet först efter den tuffa förlusten var Tina Enström för hon skulle satsa mot OS.
– Sedan fick inte Tina något SOK-bidrag och det blev lite tjabbel med Niclas (Högberg) och ”Boorken”. Då går dom ut och sågar henne i Aftonbladet och på den här presskonferensen som var väldigt, väldigt märklig. Tina Enström har skinn på näsan och efter en sådan överkörning vill givetvis inte hon vara med igen. Skulle vi i dag ha en annan ledare så är jag övertygad om att Tina Enström skulle spela i landslaget.

Mikael Nilsson kan inte heller först varför man väljer att inte göra allt för att få med Tina Enström när det är på centerpositionen som han anser att det till stor del krisar.
– Landslaget saknar centrar. Sedan spelar man inte heller spelarna på den positionen man gör i klubblaget. Emma Nordin och Tina Enström är Sveriges två bästa centrar. Nu är inte Tina med och Emma spelar ytterforward i den här turneringen. Anna Borgqvist spelar center men spelar ytterforward i Brynäs. Jag förstår inte upplägget där.
– Erika (Grahm), Anna Borgqvist och Emma (Nordin) var den överlägset bästa formationen under VM i Malmö, men dom spelade inte tillsammans nu i VM. Mot Finland satte man ihop dom efter halva matchen. Efter det var det första gången man såg Emma Nordin riktigt bra i VM. Innan det hade hon inte synts till. Det är så mycket konstiga grejer…

Du låter kritisk till Leif Boorks ledarskap, ser du honom som rätt person att leda Damkronorna i OS 2018?
– Det tycker jag inte efter vad han har gjort så här långt. Man får inte med sig dom bästa spelarna samtidigt som jag tycker att man matchar laget på ett konstigt sätt eftersom man inte spelar spelarna på dom positioner som man gör i klubblaget.

Vem skulle du se som en naturlig ersättare för Leif Boork?
… Ingen aning.

Är du intresserad av ett sådant jobb?
– (Skratt) Det är inte aktuellt. Skulle jag få frågan så skulle jag naturligtvis lyssna, men det är inte alls därför jag är kritiskt utan det är för att jag tycker att det varit för mycket konstigheter i landslaget.