Udda hockeyäventyr i Belgien: “Isen smälte”

Hockeyvärlden är liten sägs det. Men skrapar man lite på ytan så märker man att den spelas i olika hörn av världen. Den forne Hockeyettan-forwarden Anton Johansson testade lyckan i Belgien under inledningen av den här säsongen. 
— Istället för fil och flingor som här så kunde man få en våffla som energi. Det var annorlunda, men roligt att uppleva, berättar den numera klubblöse 25-åringen för hockeysverige.se.

Hockey och Belgien är knappast två ord som brukar nämnas i samma mening. Men det har faktiskt sedan begynnelsen spelats ishockey i landet. Faktum är att Sverige, bestående av ett gäng bandyspelare mötte just Belgien i vår första hockeylandskamp. 8-0 skrev segersiffrorna till och matchen var den första i OS-turneringen det året. Den första OS-turneringen i hockeysammanhang förövrigt.

En turnering som spelades i Antwerpen och nästan 100 år senare satte en annan svensk ner sina skenor på en is i staden. Efter sju raka säsonger i Hockeyettan var forwarden Anton Johansson sugen på ett hockeyäventyr.
– Jag kollade ganska brett på olika ligor. Men jag har inte öst in poäng i divison ett och det haglade inte direkt anbud. Men jag hade lite i Frankrike och Holland/Belgien som var lite intressant. Sen kändes detta som ett äventyr som jag ville testa på, berättar han för hockeysverige.se.
– Jag ville göra något annat, men spela på så bra nivå som möjligt. 

2015 draftades Jesse Gabrielle i den fjärde rundan av Boston. Nu lirar han hockey i Hijs Hokij Den Haag och har smällt dit nio poäng på tre matcher. Foto: Youtube

Ligan Beneliga har klubbar från både Holland och Belgien och de får ha tre importer vardera. Anton Johansson hade i Antwerp Phantoms sällskap av Riku Koskinen och Aleksi Leskinen. Ett annat exempel är Haags Jesse Gabrielle som för fyra år sedan draftades av Boston och även har representerat Kanada i prestigefyllda WHC-17.
– Alla förstafemmor är bra femmor, det var någon spelare i något lag som blivit draftad av Boston och någon annan spelare hade spelat i högstaligan i Finland. Så det finns många bra importer och förstafemmorna brukar vara bra, en bra division ett-nivå, berättar Johansson när han ombeds förklara hur klassen på ligan är.

STOR VARIATION

Anton Johansson berättar att kvalitén på andrafemmorna varierade, det beror på vilket lag det handlar om.
– Andrafemman kan också vara botten division ett eller bra division två. Men sen i tredje och fjärde, där skiljer det väldigt.

Han berättar också om en liga där det skiljer väldigt mycket i kvalitet mellan klubbarna. Men även spelmässigt är det stora variationer.
– De inhemska spelarna är inte skolade på samma vis, så det händer väldigt mycket. Det blir mycket lägen och det är inte samma skolning som hemma. Sånt som man ser som självklart här är inte självklart där.
– Det var ju väldigt ovårdat spel. Framförallt mot importer från inhemska spelare. Det kunde ju komma folk...Det här med respekt och sånt, det var inte samma där. Det var annorlunda. Det var väldigt mycket utvisningar i varje match och minst ett matchstraff.

Anton Johansson har tidigare spelat i bland annat HC Dalen. Foto: Henrik Skoglund

Man kan knappast klaga på produktionen från Anton Johansson, som representerat Vita Hästen och HC Dalen på seniornivå i Sverige. Sju matcher och 14 poäng. Men trots det tog HV-produkten beslutet att lämna landet och ligan.
– Det gick kanon för mig och jag fick spela väldigt mycket. Men vårat lag tränade väldigt lite, i snitt två-tre gånger i veckan och en match på det. För mig blev det en väldigt stor omställning mot division ett.
– Vi tränade sent på kvällarna, vi hade inte träning förrän 21-21.30 på kvällen. Det funkade inte socialt, det blev för långa dagar och jag blev för rastlös.
– Jag tyckte matcherna var hur roliga som helst, men det blev för sällan. Det kändes som man slösade tid. Jag hade ändå flyttat dit för att spela hockey och två till tre träningar i veckan blev för lite för mig som ändå har ambitioner med hockeyn.

LÅNGA DAGAR AV VÄNTAN

25-åringen trycker flera gånger under intervjun på att han trivdes i landet och med klubben. Han fortsätter att berätta om livet som import i Beneliga och Phantoms.
– Det var jag och två finska spelare, vi hade lön och sen fick vi lägenhet och bil. Sen är det ingen monsterlön, men man klarar sig. Det laget jag var i var ett av bottenlagen, det finns andra lag som har betydligt bättre möjligheter och erbjuder bra pengar till importer.
– Vi hade ungefär Dalenpublik på våra matcher, 200-300, medan lag i Holland kan ha 2 000 på matcherna.

Var det större intresse i Holland?
– Ja, det är större i Holland. De har mycket finare arenor, det har riktiga arenor.

Hur fick du dagarna att gå?
– Vi gick upp på morgonen och sen åkte vi till gymmet. Sen var det att ta det lugnt och kolla in stan och göra lite grejer. Men det har man gjort efter första månaden, man kan inte bara gå runt på stan hela dagarna. Sen var det att vänta på träningen. Det var det jag kände blev för segt, även om jag trivdes med hockeyn och allt.

Belgiens landslag spelar på den femte nivån i VM-hiearkin och ska i april åka till Island för att göra upp med storheter som Nya Zealand och Georgien om att klättra en division. Anton Johansson berättar att det belgiska landslaget inte är prioriterat bland spelarna.
– Vi hade några spelare i laget som var inbjudna till något landslagsläger. Men de tackade nej, för det...Om de ska på landslagssamling och spela matcher så är de borta en vecka och de får ingen lön för det och de måste ta ledigt från jobbet. Då tycker de inte att det är värt det att förlora pengar.
– De möter ju väldigt dåliga lag, Mexico och grejer, och det är klart; hade de ställt upp med ett landslag bestående av alla Belgiens bästa, då hade de kunnat spela högre upp. Men de väljer ju att tacka nej för att de inte tycker att det är värt det. Så det blir svårt för landslaget att utvecklas.

Herentals hemmaarena: Bloso Centrum Netepark Foto: Google maps och Anton Johansson

Anton Johansson hann uppleva en hel del under sin korta tid i Belgien och historier finns det gott om. Bland annat från en bortamatch mot förra årets mästarlag Herentals.
– De spelade utomhus. De hade läktare och sedan som ett slags skynke som tak, men man såg ju ut och allting. Det var 1 500 på läktarna och utomhus, det var ganska coolt. Just när vi spelade mot dem var det ganska varmt. Det var kanske 20 grader, så isen smälte i början, berättar Anton Johansson och skrattar.
– Ismaskinen fick köra utan vatten i pauserna, för annars gick det inte spela. Men sånt är roligt, det var jag inställd på.

VÅFFLOR I PAUS

Han fortsätter att berätta anekdoter.
– Det kunde vara våfflor i pausen ibland. Istället för fil och flingor som här så kunde man få en våffla som energi. Det var annorlunda, men roligt att uppleva.

Tiden i Belgien har också hjälpt hans egna utveckling menar han.
– Självklart var klassen sämre totalt sett. Men man fick ett himla självförtroende och man fick göra mer för att man visste att man var en av de bästa spelarna i laget. Då vågade man ta för sig på ett annat vis hela tiden och vågade göra grejer.
– Så generellt tycker jag att jag utvecklat mitt offensiva spel.
– De som har spelat i bra ligor, när man mötte dem och kände att man var minst lika bra. Då kände man att man kan spela så också. Sen vet jag att jag är en grovjobbare här, eller har varit...Men det var ändå ett skönt kvitto att jag kan ta med mig att jag kan spela ett sånt spel också.

När Anton Johansson bröt med Antwerp Phantoms så gick han med på att spela en match till innan han skulle åka hem. Som så ofta i sådana lägen så inträffar det som inte får hända.
– Jag åkte på en blindside och bröt näsan. Det var i fjärde bytet eller något som näsan rök, skrattar han åt ödets ironi.

Näsan krävde operation, men han räknar med att kunna spela inom kort. Men än så länge har han ingen ny klubb.
– Jag är öppen för allt. Sen är det klart att jag har saknat...Man har ju kommit på det att man spelar ju inte bara hockey för hockeyns skull heller, det är lagkamrater och allt möjligt. Där var det mer att man åkte till träningen och åkte hem. Här i Sverige är det mer annat, man blir mer som ett lag.

Men du kan tänka dig utomlands igen?
– Det beror på, säger han efter en stunds betänketid. Då ska det vara lite bättre träningstider och mer mål att man vill vinna något. För vårat lag var det mer att göra en bättre säsong än förra året. Då ska det vara att man kommer dit för att göra en riktig hockeysatsning.