På shoppingtur med Gabriel Landeskog

Nu börjar VM-äventyret

Under den gångna säsongen har lovorden haglat över Gabriel Landeskog. Han har jämförts med några av världens största talanger, blivit nominerad till Calder Trophy och tagit en plats i landslaget tillsammans med ett gäng NHL-veteraner. Världen dansar just nu efter Landeskogs pipa, och det finns inga tecken på att takten avtar.

STOCKHOLM Att få tag på Stockholms mest eftertraktade nittonåring var inte det lättaste, men efter en stunds väntan stegar Gabriel Landeskog upp från tunnelbanans källargångar. Med det perfekta försommarvädret svingande längst med kajen uttrycker Landeskog sin glädje att vara i Stockholm igen.
– Det är så skönt att vara hemma. Här kan man bara strosa runt på stan och ta en fika. Stadskänslan är inte likadan där borta. Det finns två köpcentrum, och downtown finns det en gågata, men man fikar inte som här.

Berömd ”svensk fika” verkar vara en punkt som saknas i Gabriels annars fullspäckade vardag. När han trevar in på ämnet hänger nästan dreglet från mungiporna på honom.
– När jag är hemma över sommaren passar jag på att ta igen all fika jag missat under året. Chokladbollar hit, chokladbollar dit. Och biskvier och mjukglass… Det saknar jag där borta. Där är det Starbucks eller ingenting alls som gäller.

När han beklagar sig över att IKEA slutat sälja Marabouchoklad och att O’boy är det han saknar mest hejdar han sig. Med denna beskrivning låter Landeskog snarare som ett fall för Biggest Loser än en NHL-spelare, men så fort han får in sin lunch blir det andra tongångar.
– Man måste ha halva tallriken protein, och andra halvan kolhydrater, menar han. Det är den perfekta uppdelningen.

Med konstant mediebevakning och en framtid som enligt spåkulan ser ljus ut har Gabriel fått de flesta frågor som går att ställa. Att han är van vid journalister och är otroligt medietränad råder det inget tvivel om.
– Här hemma undrar alla hur det var att flytta över till Nordamerika när man var så ung, och där borta är den vanligaste frågan ”hur kan du prata så bra engelska?”.

”Svårast att övertala mamma”
Svaret på den första frågan ska givetvis betas av även i denna intervju, och Landeskog suckar med ett leende när han får en minut på sig att rada upp de senaste åren i punktform.
– Jag var över och hälsade på precis innan jag skulle skriva ett elitseriekontrakt, och jag gillade allt där borta. Coacherna, arenan, familjen jag skulle bo hos… Plus att det var ett stort äventyr att flytta dit även om man tar bort det hockeymässiga. För mig var det självklart att åka, men det svåraste var att övertala mamma. Hon ville inte diskutera det, och hon bytte rum så fort vi ens började prata om det. Det fanns inte ens på hennes världskarta. Mammor är mammor, och så måste det vara.

Och så var det biten med att vara så pass ung i en helt främmande miljö:
– Man kommer till ett nytt land, lär sig språket och kulturen, man lär sig gå på banken själv på engelska och så vidare. Det fanns ingen som lärde mig det, men hade jag stannat hemma hade mamma och pappa funnits. Säkerheten som finns här hemma i Sverige, med polare och familj, hämmar en lite. Där lärde jag mig ta första stegen själv.

Det känns inte som en 19-årig kille som sitter på andra sidan bordet. Allt från kroppsspråket till orden som faktiskt kommer ut ur munnen tyder på en mognadskurva som pekar spikrakt uppåt. Antagligen är det just detta som gett honom ett ”A” på bröstet när han ikväll debuterar i det svenska seniorlandslaget.
– Det är fantastiskt att VM är på hemmaplan och att vi samlat ett så grymt lag. All fokus ligger på att vinna matcher för oss själv och vår publik, så nu gäller det att prestera. Hade någon sagt till mig i augusti att jag skulle spela VM idag hade jag aldrig trott det.

Efter VM bär det av till Las Vegas för NHL-awards, och Gabriel är som tidigare nämnt kandidat till årets rookie. När han får frågan om sina förutsättningar att vinna Calder Trophy blir han lite generad. Den alltid ödmjuka inställningen ligger kvar när han säger att ”allt kan hända”.

”Här känner nästan ingen igen mig”
Väl hemma i Sverige passar Gabriel på att springa runt på shoppingtur. Halmstråhattar varvas med sidenvästar, och det står klart att Landeskog inte är speciellt blyg i nytt sällskap. Inte heller en kamera hindrar honom från att posera vilt med olika kreationer.
– Det bästa med att komma hem är att bara kunna gå på stan och ta det lugnt. Jag kan Stockholms gator med stängda ögon, och hittar bättre här än i Denver. Där borta är jag ganska anonym trots hockeyintresset, men får ta lite bilder med fans då och då. Här hemma känner nästan ingen igen mig. Det är skönt, säger Gabriel och fortsätter mot skoavdelningen där han springer på en jetlaggad Daniel Alfredsson.

Det unga stjärnskottet står i centrum för mediebevakningen, men han har en annan beundrarskara som fascineras av mer än hockeytalangen.
– De enda tjejerna som jagar mig är i åldersgruppen elva till fjorton, säger Landeskog och skrattar. På så sätt är Denver den perfekta staden, det är inte som Montreal eller Toronto. Media är inte så galen heller, det är mer avslappnat i Colorado än andra städer.

När den svenska sommaren är över återvänder Gabriel till USA, men nästa säsong sker det ännu en omställning i hans liv. En egen lägenhet är fixad, vilket betyder att Gabriel flyttar ut från familjen som tagit hand om honom det senaste året.
– Det är en härlig familj, och jag har blivit riktigt bra kompis med farsan speciellt. De har två små grabbar som jag spelat basket och landhockey med, så jag har blivit som en storebror där. Nu är det dags att flytta till sitt eget.

Med en gassande sol som skiner in genom de stora glaspartierna nyser Gabriel, och i vanliga fall är detta inte av största nyhetsvärde. Nu är det dock av största vikt då han vid varje anfall lägger en hand på höften och stönar till av smärta.
– Jag fick en smäll här, och har en inre blödning. En kille tacklade mig precis där sargkanten börjar, och smällen tog olyckligt. Det känns bättre nu, så jag kan spela, men just när jag nyser eller skrattar gör det jäkligt ont…

Förutom skadan verkar Landeskogs liv relativt bekymmerslöst. Sommaren hänger i luften, han ska debutera i landslaget inför hela svenska folket, och har äntligen kommit hem till fikans förlovade land. Om bara den sinande batteritiden på hans konstant surrande telefon varit bättre hade killen svävat på moln. Ikväll återstår det att se hur den assisterande kaptenen agerar i sin debut, men något tyder på att det kommer gå lika briljant som allt annat i Gabriels karriär.

Text: Isabel Boltenstern