Kung Kennys guldår

Svenska guldhjältar genom tiderna – 2006

2000-talet har bara bjudit på ett svenskt VM-guld så här långt. Det kom i Riga 2006, bara ett par månader efter OS-triumfen i Turin. En av de ledande spelarna för Tre Kronor var Kenny Jönsson, som hade sin kanske bästa säsong i karriären när han hjälpte Sverige till en minnesvärd dubbel. För hockeysverige.ses räkning drar han sig till minnes turneringen i Lettland.

Tre Kronors stora spelare vid VM-guldet 1987, Bengt-Åke Gustafsson, stod som förbundskapten för det landslag som skulle vinna guld i Riga 2006. Bara ett par månader tidigare hade han lotsat fram de svenska kronorna till OS guld i Turin. Trots att det varit en tuff turnering så pass när inpå tvekade aldrig NHL-stjärnor som bland andra Niklas Kronwall, Mikael Samuelsson, Johan Franzén, Michael Nylander och Henrik Zetterberg att komma hem och stärka upp laget.

Störst av alla i båda turneringarna var dock en back spelande i allsvenskan för Rögle. Vi talar alltså om Kenny Jönsson. Hockeysverige.se bad honom lotsa våra läsare genom resan till VM-guldet 2006.
”Trots att det hade varit en lång säsong med mycket istid i Rögle och spel i OS kände jag mig inte sliten inför turneringen i Riga. Tvärtom, jag har alltid känt mig inspirerad när jag fått chansen att spela i Tre Kronor och så kände jag mig även inför det här VM:et.

Inför turneringen var det inte många som trodde på oss, i alla fall inte medialt. Jag tror att det bara var en NHL-spelare som var klar för spel innan turneringen och tidningarna skrev att årets VM-lag var det sämsta i mannaminne. Skulle vi ta oss till kvartsfinal vore det en bragd för hela hockeysverige. Samtidigt trodde vi spelare hela tiden på att vi skulle kunna gå långt. Vi hade ett bra lag och elitserien är så pass bra att du ska tillhöra topplagen i ett VM oavsett om du nästan enbart spelar med spelare därifrån. Åker du till ett VM och representerar Sverige är alltid målet att vinna VM-guld.

Ukraina, Italien och Schweiz stod för motståndet i första gruppspelet. Just den här turneringen var lite annorlunda för vår del eftersom vi bara anmälde tre femmor från början. Det innebar att man fick vara med på allvar och spela redan från början. Självklart är det lättare att motivera sig att spela när matcherna är jämna. Om jag drar en parallell till nutid och matchen mot Danmark i årets VM har jag en viss förståelse för killarna när dom inte kör på etthundraprocent i sextio minuter när man är så överlägsna.

Trots allt vill jag minnas att inramningen kring matcherna i Riga var bra även i det första gruppspelet. Visst, det var inte fullt på läktarna, men ändå en hel del folk på plats även om inte det hunnit komma så mycket svenskar dit redan då. Närheten från Sverige till Lettland gjorde att det fylldes på mer och mer svenska fans allteftersom turneringen gick.

Foto: Bildbyrån

Vi tog oss vidare även genom andra gruppspelet och tråkigt nog för Detroit Red Wings, men glädjande för oss, slogs dom ut ur Stanley Cup tidigt. Det innebar att flera av deras svenskar kom till Riga för att stärka upp laget. I kvartsfinalen ställdes vi mot USA och att vinna med 6-0 i en så pass viktig match mot ett bra lag som USA var väldigt starkt. Jag lär ha gjort ett mål i den matchen. Fast just det målet minns jag inte. Det jag minns bäst från matchen var att jag täckte skott i första perioden. En slajdning som till och med Tommy Salo hade blivit imponerad av. Ibland är det märkligt vilka detaljer som man minns bäst från en match.

I semifinalen mot Kanada spelar vi fantastiskt bra i ungefär halva matchen. Då får vi ett matchstraff efter att Mika Hannula satt upp klubban i ansiktet på en kanadensare (Sidney Crosby). Vi tycke inte att det var speciellt märkvärdigt, men kanadensarna tyckte det var fruktansvärt fult. Visst, en crosschecking i ansiktet ska vara utvisning så det är inte mycket att säga om det. Kanada utnyttjar sitt powerplay och går efter ett tag upp till 5-4. Visst blev det lite panik. Skulle vi tappa en klar 5-1 ledning? Vi redde upp deras anstormning riktigt bra. Kanada hadeju ett väldigt starkt lag med bland andra Sidney Crosby som anförare. Trots det blev det inte så jättefarligt mot slutet. Aldrig så att man kände att ”oh shit”. I alla fall inte som i OS-finalen då Jokinen var helt fri framför Henrik Lundqvist i slutminuten.

Min bror Jörgen gjorde ett av målen mot Kanada och det var jätteroligt att han kom med till VM. Speciellt eftersom han hade skadat ett ledband i ett knä unders en turnering inför VM och hans medverkan var osäker. Sedan är det speciellt och få förunnat att få spela en stor internationell turnering tillsammans med sin bror. För Jörgen blev hela den säsongen väldigt speciell eftersom han skulle vinna trippeln det året. Det vill säga OS, VM och SM.

Det blev Tjeckien i final och inför finalen hade vi ett ganska bra självförtroende efter att vi slagit USA med 6-0 i kvartsfinalen och dessutom favorittippade Kanada i semifinal. Inför matchen gick snacket mest att vi skulle gå ut och njuta. Ingen hade förväntningar på att vi skulle vinna, För många killar var det kanske sista chansen att vinna ett VM-guld och för andra den första chansen.

Självförtroendet var också det som jag tror avgjorde finalen. Att vinna med 4-0 mot Tjeckoslovakien i en VM-final är väldigt starkt. Man kan faktiskt nästa säga att vi körde över tjeckerna.

Gulfirandet i Riga efter matchen var ganska stillsamt måste jag säga. För min egen del blev jag sittande i en dopingkontroll som drog ut på tiden. Man ville ju bara till killarna och fira så det blev lite ”problemeri med kisseriet”. I alla fall blev det en städad middag och sedan drog vi ut på stan i Riga. Nu var det en söndagskväll så det hände inte speciellt mycket mer den kvällen. Firandet sparade vi till hemkomsten då vi fick ta emot hyllningarna av svenska folket i Stockholm. En fantastiskt rolig upplevelse. När man ser allt folk hela vägen från Arlanda in till stan förstår man var Tre Kronor betyder för det svenska folket.”

Har du själv gjort en bättre säsong tidigare eller senare än den du presterade 2005/06?
”Inte meritmässigt eftersom jag vann både VM och OS guld samma år och blev OS bästa back. Fast spelmässigt hade jag några riktigt bra säsonger borta i New York Islanders. Det uppmärksammades inte på samma sätt här i Sverige eftersom jag spelade i fel lag. Islanders var ofta mer eller mindre borta från chanserna till slutspel redan innan jul. Trots allt gjorde jag 40 poäng en säsong där borta vilket måste anses som ganska bra. Nu gjorde jag ett fantastiskt OS och ett nästan lika bra VM 2006 så visst var även den säsongen en av mina bästa.”

Sveriges guldlag 2006

 P	Spelare	Född	CM	KG	L/R	Kontrakt	Â
 G	Daniel Henriksson	1978-09-04	177	74	L
 G	Johan Holmqvist	1978-05-24	187	93	L	12/13
 G	Stefan Liv	1980-12-21	184	84	L
Â	Â	Â	Â	Â	Â	Â	Â
 D	Andreas Holmqvist	1981-07-23	194	98	R	12/13
 D	Per Hållberg	1978-03-24	179	82	L	11/12
 D	Magnus Johansson	1973-09-04	178	82	R	13/14
 D	Kenny Jönsson	1974-10-06	191	94	L
 D	Niklas Kronwall	1981-01-12	182	86	L	18/19
 D	Ronnie Sundin	1970-10-03	186	100	L
 D	Mattias Timander	1974-04-16	188	107	L	12/13
Â	Â	Â	Â	Â	Â	Â	Â
 F	Nicklas Bäckström	1987-11-23	184	95	L	19/20
 F	Fredrik Emvall	1976-06-28	193	96	L
 F	Johan Franzén	1979-12-23	189	101	L	19/20
 F	Mika Hannula	1979-04-02	180	86	R	11/12
 F	Mathias Johansson	1974-02-22	187	91	L
 F	Jörgen Jönsson	1972-09-29	184	87	L
 F	Andreas Karlsson	1975-08-19	191	92	L
 F	Joel Lundqvist	1982-03-02	186	92	L	14/15
 F	Jesper Mattsson	1975-05-13	181	89	R	11/12
 F	Björn Melin	1981-07-04	189	94	R	13/14
 F	Tony Mårtensson	1980-06-23	184	86	L	14/15
 F	Jonas Nordquist	1982-04-26	189	94	L	13/14+1
 F	Michael Nylander	1972-10-03	184	88	L	11/12
 F	Mikael Samuelsson	1976-12-23	188	99	R	11/12
 F	Henrik Zetterberg	1980-10-09	182	89	L	20/21
Medelålder: 34.29 år | Medellängd: 185.95 cm | Medelvikt: 92.14 kg

Text: Ronnie Johansson