”Jag var nära att sluta”

Niklas Nordgren kunde lagt av 1999

RAPPERSWIL. Channel One-aktuelle Niklas Nordgren har en stark säsong i schweiziska ligan bakom sig. Men han erkänner att han har tur som är där han är idag. Han kunde lika gärna ha lagt av med hockeyn.
– Jag var nära sluta. Det var ingen klubb som ville ha mig, sen hörde Sundsvall av sig till slut och det är jag tacksam för idag, berättar Niklas Nordgrenm som även talar om sin uppväxt i hockeymeckat Örnsköldsvik.

Niklas Nordgren var en talang i sin ungdom och har varit elitseriestjärna i flera år i Timrå. Han har spelat i NHL och är numera ett ganska gångbart namn i den schweiziska hockeyn.

Men framgångarna hade kunnat sluta redan innan dom började.
Hösten 1999 var han inte långt ifrån att sluta med hockeyn.

– Modo bad mig söka ny klubb i slutet av augusti, det kan jag väl kanske tycka var lite oprofessionellt. Och det var ju inte helt lätt. Inga klubbar hörde av sig och jag var beredd på att lägga av. Jag fick ju inga anbud. Sen hörde Sundsvall av sig till slut och det är jag väldigt tacksam för.

– Året innan var jag utlånad till ÖSK i gamla ettan. Sen gjorde dom om serierna och ÖSK åkte ur. Jag var inte speciellt bra och inte laget heller, och det var ju mitt första år som seniorspelare.

I Sundsvall startade han lite trögt till en början för att sedan explodera i fortsättningsserien med 14 mål på 13 matcher.
Totalt gjorde han 43 mål på två allsvenska säsonger med klubben.
När Timrå sedan gick upp till Elitserien valde laget att plocka in Nordgren.

”Hade Molin varit kvar hade jag nog inte fått vara kvar”

Även i Timrå blev det mer eller mindre bara slumpen som räddade Niklas Nordgrens karriär där han hade en ganska tung första säsong.

– Jag hade en otrolig tur i Timrå. Första året var otroligt tungt. Vi förlorade mycket och hamnade i Kvalserien och jag kan väl inte direkt säga att jag var med och bidrog till något alls heller. Hade vi haft kvar Lars Molin som tränare året efter så hade nog inte fått vara kvar, det tror jag inte.

Sen kom vändningen och starten på den framgång som håller i sig

Foto: Bildbyrån (Arkivbild) Elfte målet i Schweiz i kväll för Tre Kronor-forwarden Niklas Nordgren.

än idag. Lill-Kenta Johansson, som fick Nordgren att lägga om kost, träna stenhårt och när säsongen drog igång var Nordgren en av seriens mer vältränade spelare.
Han gick från ”ingenting” till att komma trea i Elitseriens poängliga.

– Det är många små saker som hänt som gjort att jag kommit så långt som jag gjort. Hade dom inte tagit dit Lill-Kenta, så…

– Men jag är helt övertygad om att det finns andra personer som varit minst lika bra som jag varit, men som inte haft samma tur. Ibland sållas det nog lite tidigt i åldrarna i Sverige.
Jag har haft tur. Det erkänner jag.

”Karlin var helt otrolig”

Efter att tag i samtalet kommer vi in på Modo-snack. Då börjar det i det närmaste lysa i Nordgrens ögon. Modo ligger uppenbart varmt om hjärtat,
Vi diskuterar Mattias Karlin. Nordgrens lagkamrat sedan barnsben, och hur det var att växa upp mitt i den största hockeyfebern staden upplevt under 90-talets första halva.

Hur bra var Karlin egentligen, du som upplevde allt det här från första parkett?
– Han var alltså… vad ska man säga. Den klart bästa 79:an i Sverige. Han var helt överlägsen i skridskoåkning, fysik, teknik… allt. Han var otrolig alltså.
Alla pratade om honom. Att han var bättre än Foppa i den åldern och så.

Rätt skaplig börda att bära på?
– Mmm, det kan ju ha varit det. Att dom pratade om det för tidigt. Jag vet inte riktigt varför det blev som det blev…men sen fick han ju skador och så och fick lägga av.

– Men alltså… han var helt otrolig. Jag spelade ju med honom från när jag började spela hockey. ALLA pratade om honom i hela Sverige i våran ålderskull. När vi var på cuper och sånt när vi var 10-11 gick alla runt och pratade och pekade ”ååh, där är Mattias Karlin”, sen när vi blev lite äldre så blev det ju en grej av att alla ville tackla honom.

Var han en sån spelare som hjälpte er andra att se bra ut, eller var det en enmansshow?
– I den åldern… när fram till några år innan TV-Pucken, så åkte han ju bara ner bakom mål, hämtade pucken och åkte upp och satte den. Det gjorde han hela tiden. Det var ganska kul.
– Ibland mötte vi lag som skulle följa efter honom hela matchen. Hela tiden. Precis överallt. En match var han så less på det så när vi hade pucken i anfallszon åkte han ner bakom vårat mål – och den där killen åkte ändå efter honom. Jag förstår att han vart lite less ibland.

Men du var väl en rätt skaplig talang själv på den tiden?
– Jag var inte dålig… men inte i närheten av vad han var i den åldern. Han var helt fantastisk.

Hade ni några andra kändare namn i laget på den tiden?
– När vi var 12-13 nånstans så kom Sedinarna upp och spelade med oss. Dom är ju ett år yngre, men spelade med oss.
Nåt år senare kom Magnus Gästrin. Det var väl vi som spelade ihop innan hockeygymnasiet.

Det måste ha varit en intressant tid att växa upp i däruppe på den tiden, med alla spelarna som kom fram till höger och vänster?
– Det var helt otroligt att få uppleva det där. Om man säger så här… när kom dom upp, Foppa och Näslund? 90-91 nånstans va? Man var ju på varenda match. Man var på hockey jämnt. Jag såg allt. Sen när Foppa stack 94 så var jag inte på speciellt mycket hockey alls på ett tag. När Boorken var där… det var inte speciellt roligt, det måste jag erkänna.

– Sen när Sedinarna kom upp så var jag på alla matcherna igen. Då var jag ju själv med några matcher ibland också i och för sig.

– Men 90-talet var fantastiskt. Att få uppleva dom där matcherna.

Text: Robert Pettersson