Det är förmodligen inte många som känner till Greger Hanson i Sverige. Men hockeysverige.se träffade den historiske svensken i Texas. Hanson har vunnit mästerskap i USA två år i rad och blev i somras den första svensken att vinna MVP-priset i ECHL:s slutspel om Kelly Cup. Stockholmaren går nu in på fjärde året i rad i USA där han satsar på att ta lite av bakvägarnas bakväg till NHL där första målet är att ta en ordinarie plats i AHL.
– Jag vet ju att jag kan spela där, det har jag ju bevisat, säger Greger Hanson i en lång, lång intervju om sin jakt på framgång.

PLANO, TEXAS.
Han är långt ifrån den mest kända hockeysvensken som spelar proffshockey i USA. Tvärtom hittar man honom nog snabbast om man börjar att leta bakifrån i den listan.
Men Greger Hanson var den första spelaren jag kontaktade när jag hade spikat en resrutt till den här resan.
Den tidigare djurgårdsjunioren, som vann TV-Pucken dubbelt upp med Stockholm i 88-kullen (en kull med bland andra Robin Figren, Mikael Ahlén, Jhonas Enroth och Patrik Lundh) är ett hockeyöde som jag kände har något speciellt.

Men allt kunde ha skitit sig med mötet. Ursprungsplanen var att träffas i utkanterna av Dallas, där han nu går in på sin tredje säsong som spelare i Kelly Cup-mästarna (ECHL-slutspelet) Allen Americans, ett lag från en stad en halvtimme norr om Dallas.
Det var nämligen så att Hanson skulle starta upp säsongen med att provspela för San José Sharks nya farmarlag San José Barracudas. Det innebar visserligen att vi befann oss i samma stad redan i samma veva som jag landade, men av olika anledningar fanns det aldrig riktigt tid för oss att sammanstråla där och då. Jag kunde bara vid lite för udda tider för att det skulle vara optimalt och till slut kom vi fram till att vi kör i Texas ett par veckor senare om han inte tar plats i AHL, i annat fall skulle vi köra något över telefon.

Han tog inte plats och det ledde till slut till att vi kunde ses i Plano, nånstans mellan Dallas och Allen. Förorten där Nashvilles framtida storback Seth Jones är född under pappa Popeyes NBA-karriär i Dallas.

Var på tryout med San Josés farmarlag

Hanson är en spelare som försöker ta sig till NHL via bakvägen. Och då på en sån bakväg att det vore skamligt att kalla de NHL-svenskar som får gå via ett par säsonger i AHL för bakväg. Hanson går i första hand för att få ett AHL-kontrakt och kämpar på för att nå dit. Han inte direkt räknat med att han skulle ha tagit en plats i Barracuda under provspelningen där. Det var inte direkt så att det fanns några direkta platser öppna i inledningen av säsongen. Inga av de provspelare som var där fick kontrakt.
– Jag hade inte direkt räknat med att det skulle bli något, utan det handlade mer om att göra bra intryck och de sa att jag kanske skulle vara tillbaka där redan om ett par veckor beroende på vad som händer med Torres och avstängningen.

– De vet ju hur jag är, jag spelade ju där förra säsongen också och de tycker att jag är redo att spela i AHL. Sedan gillade DeBoer, Sharks nya tränare, mig som fasen. Han hade inte sett mig något tidigare så det kan nog bli att man kommer tillbaka dit snart.

Och ja, han var ju där redan ifjol. I San Josés farmarlag som då spelade i Worcester. Han fick göra elva matcher med klubben när han kallades upp från Allen för en PTO (professional tryout) efter att han tidigare gjort AHL-debut med Edmontons farmarlag Oklahoma City bara några veckor tidigare.
Han rivstartade AHL-sejouen i Worcester med att göra fyra poäng på sina fem första matcher.
– För mig var det riktigt frustrerande just med dem (Worcester). Jag hade fyra poäng på fem matcher i en fjärdekedja, så jag spelade knappt något i tredje perioderna, så alla agenter och så där trodde att jag skulle få ett envägskontrakt och bli kvar resten av åren men sen kom All Star-uppehållet och då skickade de ner Hertl och en annan kille (Haley) och då var jag extraforward eller på läktaren och sen skickade de tillbaka mig till Allen efter en vecka.

– Det är inte lätt när man inte är på kontrakt. Men utan att låta kaxig så tycker jag att jag var bättre än alla forwards i första träningsmatchen (med Barracudas i höstas) och topp tre i den andra. Det sa tränaren också, men de har sajnat sitt lag och det är väl sånt man får gå med på antar jag.

Gjorde braksuccé i slutspelet i somras

Greger Hanson var i somras med om att som första svensk någonsin bli MVP i Kelly Cup-slutspelet när hans lag Allen vann mästerskapet. Han var den andra svensken efter Mark Owuya (som var reservmålvakt när Reading vann ett par år tidigare) att vinna mästerskapet.

Är du besviken över att du inte fick ut mer än att vara kvar på samma ställe som innan när du hade ett så pass bra slutspel och en så bra säsong som du hade ifjol?
– Ja, absolut. Det är riktigt surt. Jag är ju kvar på samma ställe som ifjol trots att jag visade att jag kunde spela i AHL. Jag var ju rätt förbannad över att jag inte fick något kontrakt, faktiskt. Det är mycket politik hit och dit och sådär och man känner kanske att man står och stampar på samma ställe, och det är ju aldrig kul. Så jag tänkte rätt länge på det där, men samtidigt kändes det fel att lämna USA när man hade haft ett så bra år och blivit så mycket bättre. Det kändes inte rätt. Så fort man går till Europa så är det rätt svårt att komma tillbaka igen. Så jag kör på och jag hoppas att jag kan bli uppkallad rätt snabbt och det tror jag att jag kan och sen fastna i ett lag.

Att du börjar bli lite äldre är väl kanske inte göra det lättare heller?
– Jag fyller 27 i år och då klassas man ju inte riktigt som prospect längre och då vill de ju kanske inte lägga ner den tiden på en heller. När jag vann MVP nu då så trodde väl många att jag skulle få skriva envägs med något AHL-lag eller kanske till och med tvåvägs med någon NHL-klubb och under sommaren insåg man ju rätt snabbt att de lika gärna kan tänka att ‘hallå, du är 27 nu och att vi kan lägga ner pengarna på att satsa på någon som är 22 och hoppas på att han är lika bra som du när han är 27’. Och de kan de ju få tycka om de vill, men jag har utvecklas som fasen de senaste tre åren och tror att jag bara kommer bli bättre. Men det klart det är lite surt, men det är bara att köra på.

Är det lätt att hitta drivet att stanna kvar och fortsätta slita?
– Det man spelar för är ju att man ser att varje år så är det ett par killar som blir uppkallade, sen blir någon skadad och så blir man kvar resten av säsongen och sen till nästa år är de plötsligt sajnade av laget och sen kanske de får spela i NHL. Så man håller liksom fast vid det där lilla hoppet. Jag vet ju att jag kan spela där, det har jag ju bevisat. Om jag hade spelat i en andrafemma i Worcester, så hade jag ju haft mer än en poäng per match på de där första fem matcherna. Men jag ger det ett år till så får vi se.

Hanson hade visserligen kunnat röra på sig och sluppit vara kvar på samma ställe. Om han hade velat. Det fanns möjligheter att skriva tvåvägskontrakt med AHL-klubbar, men det alternativet ville han inte försöka sig på. Då skulle han varit bunden till en enskild klubb och bara kunna kallas upp av den. Spelar han för Allen och har kontrakt direkt med den klubben finns öppningen att kunna kallas upp av vilken klubb som helst.
Precis som han lyckades med vid tre tillfällen förra säsongen.

Kunde inte lämna frun i USA

Det fanns också vissa öppningar för spel i Europa. Klubbar i SHL hörde av sig löst, men inget konkret. Det fanns intresse i Tyskland, Finland och Österrike. Men den största faktorn till att han är kvar i USA en säsong till är att hans amerikanska fru fortfarande pluggar.
– Min fru är färdig med skolan nästa år också, så då öppnar sig fler dörrar också. Jag hade ganska många erbjudanden från Europa redan det här året, men jag kan inte lämna henne i USA. Det går bara inte,

– Hon pluggar till advokat i North Carolina, så det är där jag bor under somrarna så det blir mycket att man bor där över somrarna. I och med att säsongen blir så lång blir det inte att man hinner träffas så mycket, så det blir kanske bara att jag åker hem till Sverige i två veckor på somrarna.

Makarna Hanson, som träffades när de gick på college, hinner inte träffa varandra överdrivet mycket under säsongen. Men det blir några veckor här och där.
– Hon har sitt och jag har mitt. Vi är båda ganska upptagna på var sina håll, säger han och menar att det ändå underlättar en hel del att de åtminstone befinner sig på samma kontinent.

Hur kommer det sig att det gick så bra för dig i slutspelet som det gjorde?
– Jag tränar rätt bra på somrarna och så och känner väl att jag kan hålla i min form lite längre än vissa. Jag kände aldrig att jag blev riktigt trött och kände efter vissa matcher att jag hade kunnat spela en match till medan andra satt halvdöda. Så jag tror att jag hade förberett mig rätt bra och sen hade jag nog lärt mig en del i AHL plus att jag nog hade fått rätt bra självförtroende av att ha kallats upp.

Greger Hanson med MVP-priset, som första svensk.

Hanson sköt två viktiga sudden death-mål för Allen i finalserien mot South Carolina i somras. Han avgjorde både match fyra och match fem i OT, vilket förstås i högsta grad bidrog till hans MVP-pris.
– Jag har alltid gjort ganska många overtime winners i slutspelen, det är något jag kan ta med mig. I college hade jag två på fyra år i det stora slutspelet där, ifjol hade jag två och i år hade jag också två.

Hur är hockeyintresset i Allen?
– Klubben har väl bara funnits i fem år eller så. Arenan tar bara typ 6500 men vi har 4500-5000 varje match, så det är bra drag däruppe och folk är väldigt intresserade och vi äter gratis på restauranger och så ibland. Det blir väldigt väl omhändertagna. Det är väl kanske inte den åsikten man har om ECHL i Sverige direkt, utan folk tror väl att det är skit men vi är väldigt bortskämda här i Allen i alla fall.

”Rätt skönt där när vi vann direkt”

Det var inte bara i somras som Hanson blev mästare med Allen, för övrigt. Han blev det även året innan. Då i den numera begravda ligan CHL, där mer eller mindre alla klubbar flyttades över till ECHL precis före förra säsongen inleddes. Och Allen klev direkt in och vann både grundserien och slutspelet första säsongen.
– Det var ju rätt skönt där när vi vann direkt eftersom det var så många som sa att ECHL är mycket bättre än CHL och så gick vi in första året och vann direkt.

Vinner man i USA får man en ring Den här är från CHL-titeln 2014.

Annars var det två säsonger i just CHL för Hanson under hans inledande tid i den nordamerikanska proffshockeyn. Först en säsong i Wichita, som är ett lag som samarbetar med Philadelphia.
Där hamnade Hanson efter att Philadelphia, som han tidigare tränat med under sin collegetid, tyckt att han skulle komma dit och spela i deras ECHL-lag. Men i och med att det skedde under lockoutsäsongen blev det lite annorlunda när Flyers farmarlag fick en del egentliga NHL-spelare i laget och skapade en dominoeffekt neråt, vilket skickade Hanson till CHL och när lockouten var över valde han att stanna kvar i Wichita trots att han egentligen skulle avancerat till ECHL.
– Jag stannade kvar i CHL för jag ville inte riktigt vara den spelaren som lämnade ett lag mitt under säsongen, speciellt inte eftersom ligorna ändå var rätt jämbördiga. Och sen hade ju Södertälje väl lite gjort mig till att se ut som en dålig lagspelare så jag de väl kvar lite för att förbättra mitt rykte.

Ja, det var ju det där med Södertälje. Det är väl ungefär det som Greger Hanson, om något, är känd för i Sverige trots de dubbla mästartitlarna i Nordamerika de senaste åren.
När han värvades till Södertälje efter college och hade en, som han själv säger ”skitsäsong” där han nästan uteslutande fick spela i fjärdekedjan och där han sparkades i slutet av januari och aldrig hann hitta en ny klubb att avsluta säsongen i.

Tog första klivet till att bli en tvåvägsspelare i SSK

Hanson är noga med att inte snacka negativt om tiden i Södertälje, även om han fortfarande är frågande till varför dåvarande tränaren Johan Strömwall valde att sparka honom.
Istället för att snacka negativt om tiden i Södertälje och det som blev direkt därefter gör Hanson tvärtom. Ser tillbaka på tiden som något som hjälpt honom i karriären.

Sista året på college vred han nämligen sönder sitt knä och missade avslutningen av säsongen och fick en rätt kass sommarträning inför SSK-säsongen. Något han fick en chans att träna ikapp i god tid i och med att han ”slapp” avsluta SSK-säsongen i ett lag.
– Jag tror att det gynnade mig att det blev som det blev i och med att jag hade haft en så dålig sommar innan i och med skadan så jag hade inte kunnat träna någonting och var inte speciellt stark. Så istället för att spela kunde jag träna som fan från det att jag lämnade Södertälje och genom hela sommaren och blev jäkligt stark av det och efter det har det gått riktigt bra.

En annan sak som han tog med sig från tiden i SSK var att han fick inleda tiden som den spelare han är nu för tiden. En spelare som inte bara är den där renodlade offensiva spelaren han var i Djurgårdens juniorer och på college.
– Det var där jag började få lära mig annat än att bara vara offensiv. Vad man kunde göra för att vara bra i en fjärdekedja och bidra med någonting i alla fall, så jag tror att jag lärde mig rätt mycket ändå faktiskt som jag kunnat ta med mig tillbaka hit.

Nu för tiden spelar Hanson en hel del penalty killing i ECHL. Han spelar så mycket att han sköt fler mål i numerärt underläge än han gjorde i numerärt överläge förra säsongen. Han toppade ECHL i SH-mål förra säsongen med fem.
– Jag blev lite märkt som dålig defensivt i college eftersom det var den åsikten min coach hade. Så det var kul att kunna visa att man utvecklas.
– Sen är det väl kanske inte så (genom att göra mål) man utmärker sig som en bra penalty killer, me det visar ju ändå att man är ute mycket och spelar den spelformen och att man läser spelet rätt och så vidare.
– Det här är den enda coachen som låtit mig spela i boxplay. Jag spelade det inte i Djurgårdens J20 heller och nu är jag hans nummer ett-kille i boxplay.

Greger Hanson i Allen

En anledning till att det inte blir fullt så mycket powerplay tid som Hanson kanske önskat – och förmodligen även går miste om en hel del poäng trots att han ändå snittar ett halvt mål per match och över en poäng per match – stavas Chad Costello.
– Costello spelar på samma position som jag i powerplay, så det blir inte så mycket powerplay. Han kommer inte ut och byter så mycket. Så jag är rätt nöjd med min produktion.
– Men Costello alltså. Jag har aldrig någonsin spelat med en så skicklig offensiv spelare. Han är helt otrolig. Han skulle vinna interna poängligan i vilket AHL-lag som helst om något lag gav honom en topproll där. Sen har han väl kanske en del brister… som defensiven till exempel. Men offensivt är han grym.

Men det här med Hansons ändrade spelstil är inte bara SSK:s och Costellos förtjänst. Det är också något som han medvetet jobbat med sedan han kom tillbaka till Nordamerika.
– Det har varit en medveten strategi att lägga om spelstilen lite. Att inte vara offensiv, för den sortens spelare finns det ju hur många av som helst här, så jag insåg att om jag vill uppåt så måste jag bli en spelare som kan jobba åt båda hållen.

Gjorde mål för fyra olika lag förra säsongen

Den som glider in på Eliteprospects och noterar att ”Heeey, varför spelade Hanson en match för Cincinnati i ECHL förra säsongen, så finns det en fullt rimlig förklaring till det.
– Anledningen att jag hamnade i Cincinnati istället för Allen var att den där sammanslagningen mellan CHL och ECHL blev så sen. Den kom precis innan säsongen började, så därför skrev jag på för Cincinnati och två veckor senare blev Allen klara för ECHL.
– Jag spelade en match och sköt game wining goal och blev trejdad till Allen dagen efter, vilket ju var skitsoft för mig eftersom jag ville dit eftersom de hade ett mycket bättre lag.

– Så det blev fyra olika lag förra säsongen. Men jag gjorde mål för alla lagen i alla fall, så det är väl alltid något. Inte för att man har kommit någonstans ännu, men man är ändå på väg uppåt känns det som.

Och till nästa säsong inser Hanson att det kan komma att bli ett litet dilemma med valmöjligheter om hur han ska hantera situationen ifall säsongen går som önskat. Och det känns inte som att det är jätteenkelt, speciellt inte för en spelare som i fyra säsonger spelat just för att slå sig in i AHL.
– Jag vet att jag kommer att bli uppkallad i år, kanske relativt snart till och med. Tänk så har man ett bra AHL-år och sen är min fru färdig med sina studier nästa år och så erbjuder ett elitserielag en kontrakt. Vad gör man liksom? Det är rätt svårt. Jag vet ju att jag kan spela i Elitserien med min skridskoåkning, kan är kanske snabbast i hela ECHL och  även i AHL känns det ofta som jag är snabbast på plan. Men det känns som det skulle vara svårt att välja. Spela man i AHL är man ju precis nivån under NHL och väljer jag att åka hem till Sverige så känns det ju lite som man ger upp den drömmen.

Flyttar han hem till Europa dör lite av drömmen att slå sig in i NHL via AHL-spel, eftersom det i princip kommer innebära att han behöver spela till sig ett tvåvägskontrakt i NHL för att få den chansen från Europa.
– Och det får man ju inte så lätt i den åldern. Det är väl typ Bellemare och sen Derek Ryan som skev med Carolina. Han var ju också en sån som spelade mestadels i ECHL och var uppe lite i AHL och sen stack han till Europa.

Hanson har fått ett lönelyft i Allen till den nya säsongen. Fjolårets succé har måhända inte synts rent flyttmässigt, men märks lite grann i plånboken åtminstone.

Tjänar du mer här än du skulle kunna tjäna i Europa?
– Jag vet inte hur lönesystemet är i Europa och Elitserien, men det lär väl vara baserat mycket på ditt CV antar jag. Jag tror att i Tyskland eller Österrike så skulle jag nog tjäna mer än här, i Sverige skulle jag nog tjäna sämre än här. Det känns som de i Elitserien är lite mer kalkylerande.

Tror du att det är dåligt för dig som ECHL-spelare med ett eventuellt sikte mot svensk hockey i framtiden, att en kille som Mike Embach floppade så som han gjorde i Leksand?
– Ja, det ser ju inget bra ut. Absolut. Till att börja med tror jag inte att Sverige har speciellt bra bild av ECHL, så det är inte bra när något sånt där händer. Sen var väl just han kanske inte en av de bättre spelarna i ECHL heller. Jag var faktiskt lite förvånad när de plockade in honom.

Ja, man misstänker väl att det kanske inte scoutas alltför mycket alla gånger…
– Nä, precis. Jag tror ju knappast att de är över och kollar spelarna utan de går nog mer på referenser och kanske ser lite videoklipp.
– Sen måste du ju värva folk som är bra på skridskorna, det skiljer ju mycket på spelet och rinkara och så där. Det går ju inte värva en kille som är halvknackig på skridskorna här borta redan, då blir det ju som att spela på en sjö i Europa. Då kommer det ju inte funka. Kanske efter tre-fyra år, men att tro att han ska göra poäng direkt funkar ju inte.

”Bara jag som är korkad nog att tro att jag kan spela i NHL”

Greger Hanson har för övrigt knappt haft några svenska lagkamrater sedan han lämnade Södertälje. Han spelade en match i Oklahoma City med Anton Lander och bodde hemma hos en skadad Petter Emanuelsson i Worcester. Men mer än så är det inte.
– Nej, det stämmer nog men det är väl mest för att det inte är så många svenskar som spelar i ECHL. De flesta är väl smarta nog att åka hem istället, det är bara jag som är korkad nog att tro att jag är bra nog att kunna spela i NHL.

Annars är det förstås svårt att snacka med tidigare collegespelare utan att diskutera lite runt det där. Vi diskuterar Jack Connolly och hur han inte lyckats i Sverige, trots att han kom dit som Hobey Baker-vinnare och vi snackar Broc Littles succé i svensk hockey.
– Hade någon sagt till mig innan att Broc skulle lyckas och Connolly misslyckats hade jag bara skrattat. Jag har mött Connolly på college och han var riktigt, riktigt bra.

Hanson var samtida på college som Broc Little, men de spelade i olika konferenser. Hanson var vänlig nog att dela med sig av hur han kände runt det där med hur olika öden det varit för honom och Little efter college.
– Men jag minns när det där rätt väl eftersom vi hamnade i Allsvenskan samtidigt jag och Little. Vi hade båda egentligen tillräckligt med poäng för att få NHL-kontrakt, om man jämför med andra som får NHL-kontrakt ur college, men vi hamnade båda i Allsvenskan och för honom gick det så jäkla bra och för mig gick det skitdåligt. Så det var rätt kul att jämföra med hur våra vägar skildes.

Hanson var på camp med Philadelphia efter sitt tredje år på college, där han spelade på Northern Michigan tillsammans med Erik Gustafsson, som ju sajnade med Flyers efter sitt tredje collegeår.
Hanson åkte tillbaka och avslutade sina studier med sitt fjärde år och har nu åtminstone en utbildning i affärskunskap att falla tillbaka på efter karriären.
– Jag skulle lika gärna kunna vara i samma situation som jag är i här nu, även om jag skrivit på (NHL-kontrakt) under mitt junior year. Så jag är glad att jag gick tillbaka och gick klart college, även om jag nu hade ett så dåligt sistaår som jag jade så är jag nöjd med beslutet att åka tillbaka.

Nu väntar ett spännande sista(?) år i ECHL för Greger Hanson. Nästa säsong kommer fler dörrar och möjligheter att öppnas och frågan är var den långa kampen mot högre höjder kommer att ta honom i framtiden.