Guds Hand

Bäste britten berättar

Tony Hand. Namnet betyder ingenting för de flesta utanför Storbritannien. Faktum är att det betyder väldigt lite för många britter också. Kassörskan på Costa i Edinburgh, där jag skriver den här ingressen, tror att han kan vara en av domarna i X Factor. Men för hockeynördar – såna som knarkar Eliteprospects och sveper kaffe vid två på morgonen för att kolla NHL – är han en legendar.

Idag gör Hand det som enligt honom själv är hans första längre intervju med svensk media. Trots att han är en kultfigur i hockeykretsar är det ganska ovanligt att internationell media hör av sig.

– Jag pratar mest med tidningar här hemma. Det har varit någon från Hockey News eller något sådant som hört av sig men annars är det lugnt. Jag är inte särskilt känd här i Edinburgh heller numera. Förut kände folk igen mig ibland, men nu har jag varit borta så pass länge att de kanske glömt vem jag är. Det är inte direkt så att jag skriver autografer på gatan, säger Tony medan vi tar lite bilder ute på gatan. Ett par turister stannar och tar bilder men de är mer intresserade av Hard Rock Café-skylten bakom oss.

Det sitter i siffrorna
Tony Hand är utan tvivel Storbritanniens främste hockeyspelare genom tiderna. Karriären har visserligen pågått i 30 år men även med hänsyn till det, är statistiken närmast löjlig:

Över 4.000 poäng i brittiska ligorna
400 senior-mål vid 19 års ålder
Draftad (som förste britt) av Edmonton Oilers under Gretzky-dynastin
Utnämnd till MBE (Member of the order of the British empire)
Ligavinster, årets spelare, poängligavinnare mm.
Spelat med Storbritannien i pool A i hockey-VM

Mycket av magin med Hand ligger just i siffrorna. För femton år sedan var han i princip helt okänd utomlands. Med internet har det blivit väldigt lätt att ta reda på vem som gjort flest mål, tjänat flest dollar, fått flest utvisningsminuter med mera. Eller bara är äldst. Och Hand är därför för många den-där-britten-med-galen-statistik. Var och hur han spelat är det inte så många som känner till.

Hand är idag spelande tränare för Manchester Phoenix i EPIHL. Foto: Lewis Cleveland

Det började med skridskor
Hand föddes i en katolsk familj i Edinburgh, 1967. Hans pappa dog när Tony och syskonen var små och mamman uppfostrade barnen själv. Vid ungefär sju års ålder testade Hand för första gången att åka skridskor. Det tyckte han om – mycket. Så mycket att det blev hans nya hobby och från och med den dagen spenderade han så mycket tid som möjligt i Murrayfield Ice Rink, i västra Edinburgh. Med så mycket träning blev han snabbt duktig på rören och ganska snart började han också träna organiserad ishockey. 1981, endast 14 år gammal, gjorde han seniordebut med Murrayfield Racers, på den tiden ett topplag i brittiska ligan.

– Jag minns inte så mycket annat än att det var tufft. Ärligt talat så fick jag bara chansen för att landslaget var i Kina eller något sådant. Och jag satt på bänken hela matchen. Men det var stort för mig ändå, säger Tony.

Just skridskoåkningen har varit Hands starka sida under hela hans karriär. Det är också något han upplever att dagens unga borde fokusera mer på.

– Jag började för att jag tyckte det var kul att åka skridskor. Sen halkade jag in på hockeyn. Idag ska ungarna öva på att göra breakaways innan de ens kan stå på skridskorna. De tar det i fel ordning, tycker jag.

I mitten av 90-talet skrev Tony Hand på för Sheffield Steelers. Med dem vann han 1996 en grand slam. Foto: Sheffield Steelers

Hemkär
Med åren blommade Tony Hand ut till en fantastisk forward. I sena tonåren var han en av ligans bästa och var med och ledde Racers till flera titlar. Egentligen har han under större delen av sin karriär varit på tok för bra för den brittiska ligan. Anbud har också funnits från andra länder – däribland Finland och Schweiz. En naturlig fråga att ställa är varför han aldrig tagit chansen och stuckit.

– Jag vet inte, jag trivdes alltid så bra här hemma och det var jättekul att spela för Murrayfield. Man blir väl ett vanedjur efter ett tag också – allt var så ordnat här och jag hade kompisar och familj nära till hands. Jag såg aldrig någon anledning att sticka. Men du ska inte överdriva det där. Visst har det kommit några anbud men det är ju inte så att de dragit i mig från alla håll. Det är lite så om man är skotte – vi är ingen hockeynation och folk drar öronen åt sig och tänker ”kan han verkligen vara nåt?” Jag skulle säkert tänka likadant om jag blev erbjuden en spelare från typ Argentina.

Att vara ”för bra” och dessutom spela i en liga som då var väldigt ojämn i kvalitet, borde göra det svårt för somliga att motivera sig och utvecklas. Det har det periodvis varit för Hand, men han har klarat det.

– Det är klart att när vi slog vissa lag med tvåsiffrigt var det lite svårt att pusha sig att bli bättre. Men nuförtiden är ligorna jämnare och det är inget problem längre. Jag har bara försökt hålla mig i bra form och inte komplicera saker i onödan. Det svåra är ju inte att ha EN bra säsong, det är att fortsätta vara bra under kanske 10-15. På det sättet har jag väl lyckats.

Draften
1986, 19 år gammal, fick Hand ett internationellt kvitto på sin talang när han som förste inhemskt tränade britt tingades i NHL-draften. Hand valdes som siste spelare och klubben som tog honom var Edmonton Oilers, på den tiden NHL:s överlägset bästa lag och mitt uppe i en dynasti som skulle komma att leda till fem Stanley Cup.

Någon Cup blev det däremot aldrig för Tony. Efter ett lyckat träningsläger (där han för övrigt knäckte sin enda klubba redan på första träningen och tvingades låna en av Marty McSorley) erbjöds han ett WHL-kontrakt av Oilers, för att tränas in i den nordamerikanska spelstilen. Efter en handfull matcher för Victoria Cougars (där han snittade över en poäng per match) valde han dock att åka hem.

Foto: Henrik Persson/Faksimil Hand draftades av Oilers 1986. Efter en handfull matcher med Victoria Cougars i WHL, packade han emellertid sina väskor och åkte hem igen. Det blev ingen NHL-karriär.

– Såhär i efterhand kan jag känna att jag skulle stannat och sett vad som hände. Men jag var uttråkad där borta och jag trivdes så bra i Edinburgh. Det lättaste som finns är ju att ge upp och åka hem.

”Jag visste ju ingenting om NHL”
Hands val att åka hem istället för att (kanske) spela sig till en plats i världens bästa klubblag, och därmed förmodligen minst en Stanley Cup, har gett hans karriär ett skimmer av misslyckande. Det har han viss förståelse för, men han håller inte med.

– Det som är gjort är gjort och det går inte att ändra på. Jag tror folk måste förstå att jag växte upp i en stad, inte en hockeystad. Visst var det populärt men det fanns ingen hockeykultur som i Kanada. Att spela i NHL var liksom inte någon dröm jag gått runt och närt hela livet, jag spelade ju bara för att jag tyckte det var roligt att åka skridskor. Så jag visste ju ingenting om hur ligan funkade. Idag är det så enkelt för folk att läsa på men på den tiden hade vi inga datorer eller kabel-tv. Jag hade inte sett en NHL-match i hela mitt liv.

Tillbaka i Skottland 1986 fortsatte Hand att leverera. Fortfarande bara 19 år gammal, bombade han in sitt 400:e mål för klubben. 1987 och 1988 vann Racers ligan. Hand blev också uttagen att spela med landslaget, något han skulle fortsätta göra under flera år, vid ett tillfälle till och med i Pool A, mot bland annat Tre Kronor. Ur ett brittiskt perspektiv var det otroligt stort.

I Racers blev Hand kvar i över tio säsonger, med avsteg till klubbar som Dundee, Ayr och Sheffield. Med just Sheffield skulle han komma att vinna en grand slam i mitten på 90-talet. 2001 gjorde han debut som spelande tränare för det då nyuppväckta Dundee Stars och det jobbet har han fortsatt med, men idag för Manchester Phoenix i EPIHL. Ifjol förde han Phoenix till klubbens första ligatitel. I mästarlaget ingick bland andra svenske Marcus Kristoffersson.

Tony Hand i sin älskade hemstad Edinburgh, oktober 2011. Foto: Henrik Persson

Utlandet lockar – men inte som spelare
Idag är Tony Hand 44 år gammal och pappa till två tonårsbarn. Han, barnen och frun Melissa bor tio minuter utanför Edinburgh och han pendlar ner till Manchester över helgerna. Trots att han alltså är stadgad och för flera år passerat zenit som spelare, utesluter han inte en flytt utomlands. Men i så fall blir det i en annan roll.

– Det är nog ingen som vill ha mig som spelare nu. Och jag har kontrakt med Manchester några år till och trivs jättebra där. Men efter det skulle jag kunna tänka mig ett tränarjobb utomlands.

Spelarkarriären tycks alltså gå mot sitt slut. Enligt Hand själv är innevarande säsong den sista.

– Matcherna känns mer i benen nu. Just nu känns det väl som att det här blir mitt sista år. Det behöver du inte skriva, men att hålla på som Moria… jag vet inte. Jag tycker det blir lite löjligt. Jag vill sluta i tid och träna unga istället.

Röster om Tony
Hockeysverige ringde upp tre personer som mött eller jobbat med Tony Hand, för att få deras åsikt om legendaren:

Alex Dampier
– Tony var bara åtta år när jag började träna honom. Han hade en naturlig talang och var jättebra på skridskorna. Men jag tror att det som verkligen skilde honom från mängden var att han var beslutsam. Han hade bestämt sig för att hockey var hans grej och tappade inte motivationen som många andra britter. Han och David Longstaff är nog de enda som verkligen kunnat konkurrera med importspelarna.

Alex Dampier jobbar som fastighetsmäklare i Ontario. Han hade en 20 år lång karriär som spelare och coach i Storbritannien.

Glen Sather
– Garry Unger hade spelat i England och tipsade mig om Tony. Han sa att det var en smart spelare som kunde bli något. Vi valde honom som siste man och jag erbjöd honom ett kontrakt men han tackade nej och sa att han kunde tjäna mer hemma. Det kunde han också, men han gav inte sig själv chansen att se om han var bra nog för NHL. Det var synd, för han var en smart spelare.

Glen Sather är general manager för New York Rangers. Han var coach för Edmonton Oilers under dynastin på 80-talet.

Paul Thompson
– Tony är ett freak of nature. Han ser grejer som andra spelare inte ser och han kan göra grejer som de inte kan. Han är en naturlig atlet och har hållit sig i topptrim hela sin karriär. Det är mycket därför han kan vara aktiv på hög nivå trots att han är i min ålder. Han är den bäste ur sin generation.

Paul Thompson är coach för Coventry Blaze och brittiska landslaget. Han och Hand har mötts många gånger och är goda vänner.

Fakta: Tony Hand
Född: 15/8 1967, Edinburgh
Klubbar: Murrayfield Racers/Edinburgh Racers/Edinburgh Capitals, Victoria Cougars, Sheffield Steelers, Ayr Scottish Eagles, Dundee Stars, Belfast Giants, Manchester Phoenix
Skytt: Höger
Statistik i urval: 3.320 poäng (1.176 mål) på 1.157 matcher i brittiska ligorna.

Text: Henrik Persson