Doktor på sin favoritsport

Silverwood forskar på kastade handskar

Efter sommarens många tragiska dödsfall bland så kallade “enforcers”, har debatten kring slagsmål i hockeyn väckts igen. I alla fall på tidningssidorna och webben – för människor som Victoria Silverwood är den ständigt aktuell och pågående.

Silverwood skriver nämligen på en avhandling vid universitetet i Cardiff med inriktning på hockeyvåld, eller “legitimerade slagsmål” som det kallas i akademiska kretsar. Därmed är hon också en av få människor som faktiskt kan säga sig veta något och inte enbart tycker i frågan. EIHL-bloggen mötte upp Silverwood på hennes kontor vid Park Place.

Brittisk hockey är av tradition mer nordamerikansk än t.ex. Elitserien i sitt förhållande till fighter. Dels slåss man ganska ofta och dels får man en femminuters-utvisning och inget mer, även om man kastar handskarna. Frågan om slagsmål eller inte delar många av fansen och argumenten är ungefär desamma som i Sverige eller något annat land. Vissa menar att slagsmål gör att tjuvknepen minskar, vissa tycker tvärtom. Det är för övrigt inte nödvändigtvis någon för/mot-fråga heller.

Victoria Silverwood skriver avhandling om hockeyvåld vid universitetet i Cardiff. Foto: Henrik Persson

Kombinerar två intressen
Det är igen slump att Victoria Silverwood forskar på hockeyområdet – hon är själv ett fan sedan många år och brukade skriva matchprogram åt Cardiff Devils. När hon skulle börja på sin mastersuppsats i kriminologi, väcktes tanken på att kombinera ämnet med hennes stora intresse hockeyn.

– Jag funderade på vad jag ville göra och då kom jag att tänka på spelarna jag intervjuat förut och hur de pratade om våldet på isen. Jag såg att det inte gjordes något på det området så jag tänkte att jag gör väl det själv. Och jag hade tur och fick finansiering även för en doktorsavhandling så nu sitter jag här.

Silverwood upplever att hon fått ett mycket bra mottagande från de många spelare hon intervjuat i sitt arbete. De har glatt delat med sig av sina åsikter och funderingar om våld under matcher. Många av spelarna, menar Silverwood, visar upp en mycket mer mänsklig och bräcklig sida under intervjuerna och somliga talar om hur de faktiskt inte alls har lust att slåss, men gör det för att de måste eller blir tillsagda. Det finns alltså, för spelarna, en diskrepans mellan det privata och offentliga förhållningssättet till slagsmål.

Osynligt kontrakt
Spelarna talar också om vad som kan beskrivas som ett osynligt kontrakt som man som spelare förväntas skriva på innan man skrinnar in på isen. En kod som reglerar vad som är okej och inte och som skiljer sig från den lag som gäller i det vanliga samhället. Den koden delas i de flesta fall även av fansen, åtminstone de mer intresserade fansen.

– Hockeypubliken i Storbritannien pratar ofta om våldet som katartiskt, säger Silverwood. Jag har sett tydliga tecken på att publiken blir mer våldsam om en domare går in och bryter en uppgörelse på isen. Då får inte konflikten någon resolution i deras ögon. Det finns alltså en tydlig koppling mellan våldet och en känsla av rening. Man gör upp på isen och sen respekterar man varann igen.

– En av mina fokusgrupps-personer sa att han drog en analogi för sitt barn mellan matchen och rättssystemet. Han menade att fighten var en konsekvens av något dumt som spelaren gjort tidigare och att man måste ta konsekvenserna av sitt handlande.

Nationalsporten fotboll har också dragits med våldsproblem, dock oftast utanför banan. Något som Silverwood menar har flera förklaringar.

– Hockey är på många sätt det omvända från fotboll. I hockey har du våldet på planen, inom fotbollen är det på läktarna iställt. Så visst finns det en koppling mellan våld på isen och mindre våld bland publiken. Men samtidigt är hockey mer av en medelklassport än fotboll och det gör att det blir lite svårt att jämföra.

Hockey säljs av olika anledningar – bland annat ekonomiska – som en familjesport i Storbritannien. De regelbundna slagsmålen är naturligtvis problematiska för somliga åskådare och något som hotar familjestämpeln för sporten.

–Hockeyn säljs ofta med en våldsam image, man vet att det drar folk om man marknadsför det som “thanksgiving-massakern” som en klubb här gjorde. Jag tycker inte att det INTE är en familjesport. Men det är något både klubbar och familjer måste förhålla sig till. Vi ser också att publiksiffrorna viker när det inte tillåts fighter. Så det finns absolut folk som går på hockey och vill se våld.

Straff delas ut i EIHL precis som alla andra ligor. Det stora slagsmålet mellan Coventry och Nottingham ifjol gav flera avstängningar och en ökänd fajt för ett par år sedan, där spelare även slogs i spelargången, ledde till rättsligt efterspel för Cardiffs tuffing Brad Voth. Men det finns en inbyggd jäv-problematik i ligan som Silverwood menar påverkar hur den kan och vill förhålla sig till slagsmål och våld inom hockeyn.

– Det största problemet här i brittiska ligan är att ligan ägs av lagen. Om ett av lagen får en toppspelare avstängd i flera matcher eller måste betala en flygbiljett hem och såna saker, är det tufft för klubben. Och då blir det automatiskt tufft för ligan också. Plus att det alltså finns tecken på att publiken minskar om våldet också gör det.

Själv har Silverwood fått svårare och svårare att bestämma sig för vad hon tycker om uppgjorda slagsmål inom hockeyn.

– Förut såg jag en poäng med slagsmålen på så vis att de hade en reglerande effekt på annat våld. Nu är jag mer osäker… det firas som underhållning många gånger och ska vi egentligen applådera när folk får skador, hjärnskakningar och sånt som kan bli väldigt allvarliga?

Apropå sommarens dödsfall där spelare med tydlig enforcer-prägel dött, menar Silverwood att det finns gott om belägg för att våldet i sig kan påverka en person även utanför isen.

– Vi lär oss mer och mer om hur hjärnan skadas. Det finns mycket bevis numera för att den fysiska sammansättningen av hjärnan förändras av våld. Det har även framkommit en del saker som gjort att man fokuserat mer på ungdomstränare och vad det är egentligen är för kultur som ungdomarna fostras i. Den kan behöva förändras och bli mindre prestationsinriktad och istället mer barninriktad.

Besök Victoria Silverwoods hemsida på www.victoriasilverwood.co.uk.

Text: Henrik Persson