“Aldrig haft tanken på att sluta bara för att det varit tufft”

Förutsättningarna för de svenska damhockeyspelarna är tuffa. Många tvingas kombinera hockeyspelandet med antingen studier eller heltidsjobb för att få ekonomin att gå ihop. En av dessa är Djurgårdens målvakt Lovisa Berndtsson, vars kärlek till sporten fått henne att fortsätta trots tuffa tider.
– Klart att det varit tufft. Det kanske låter konstigt men jag har aldrig haft tanken på att inte spela hockey bara för att det varit tufft, säger Berndtsson till Hockeysverige.se.

Idag fortsätter vi serien där vi tittar på svensk damhockeys positiva och negativa delar. Det brinnande punkten i hela serien bygger på hur vi ska få våra skickliga tjejer att fortsätta spela även då dom blivit lite äldre. Idag är fakta att för många slutar för tidigt. I vår första artikel i serien kunde ni bland annat ta del av att säsongen 2014/15, alltså bara för fem säsonger sedan, var det åtta lag i det som då hette Riksserien. Då spelade det 180 svenska spelare och 27 importer i ligan. 

Den genomgång av ligan som hockeysverige.se gjorde visade skrämmande siffror på utvecklingen sedan dess:
Under de senaste fyra åren har 102 av de svenska spelarna slutat medan 78 fortfarande är aktiva. Antalet importer har stigit från 27 stycken 2014/15 till drygt 90 2019/20. Då ska det förstås tilläggas att ligan utökats med två lag sedan Riksserien blev SDHL.


En spelare som valt att fortsätta satsa på hockeyn trots att förutsättningarna varit tuffa är Djurgårdens målvakt Lovisa Berndtsson. Som 30-åring har hon klivit fram som en av svensk hockeys bästa målvakter. Men vad är det som drivit henne att prioritera hockeyn under en så pass lång tid och vad var det som en gång drev henne att en gång välja just hockey? 

SPELADE MED KILLAR LÄNGE

Hockeysverige.se fick en intervju med Berndtsson om dom bitarna.
– Jag spelade länge bara för att jag tyckte det var kul och utvecklas. När jag var yngre fanns till exempel inte Stålbucklan eller TV-pucken som det heter nu. Det fanns heller inga ungdomslandslag, berättar landslagsmålvakten och fortsätter:
– Det som då fanns var regionslaget. Tankarna på landslag kom ganska sent, inte förrän jag var runt 20 år. Det var inte riktigt samma förutsättningar som det är idag.

Hur skulle du säga att förutsättningarna var då?
– Jag spelade med killar länge och det fanns inte dom här enskilda dam- och flickdelarna att satsa emot. Det som fanns var Damkronorna. Mitt fokus var att spela med killarna och vara en bidragande spelare där.
– Det som fanns var, som sagt var, regionslaget vilket jag siktade på, men samtidigt var inte det speciellt stort då jämfört med vad TV-pucken är idag.

Vad var det som drev dig att fortsätta trots att det var ganska tuffa förutsättningar för tjejer att satsa på sin hockey fullt ut?
– Jag tror att det har varit, och är, att jag älskar att spela hockey, älskar att tävla och vara i ett lag. Det var mycket det som drev mig, att få syssla med det jag älskar.

Foto: Ronnie Rönnkvist

ALDRIG FUNDERAT PÅ ATT LÄGGA AV

Som ungdomsspelare brukar det i regel fungera att spela hockey och plugga samtidigt, men när det blir dags för seniorspel kommer ofta det vanliga yrkeslivet in även hos elitspelarna på damsidan. Så var det även för Lovisa Berndtsson.
– Sedan jag gått ur skolan har jag jobbat heltid. Klart att det varit tufft. Det kanske låter konstigt men jag har aldrig haft tanken på att inte spela hockey bara för att det varit tufft.

Landslagsmålvakten har under åren lagt många mil bakom sig för att komma till träningar och matcher då hon bott i Södertälje, men spelat i bland annat AIK, SDE Hockey och nu Djurgården.
– Nu har jag jobbat på Monkeysports i åtta år. Det har ändå fungerat bra eftersom jag haft en arbetsgivare som förstår vad det krävs.
– När jag behövt gå tidigare från jobbet har jag ofta börjat jobba tidigare. Jag har börjat jobba allt från sex till halv åtta på mornarna. Sedan har jag åkt direkt från jobbet i Södertälje till träning på Hovet, men det har även varit till Solna och Enebyberg. Det har varit mycket planering.

Har tankarna funnits att ”nu lägger jag av med hockeyn och satsar på något annat”?
– Nej, jag tror aldrig det varit så. Även om det är mycket att ha ett heltidsjobb samtidigt så känns det skönt att jag lyckats bygga upp en karriär vid sidan av hockeyn också. Den dagen jag faktiskt väljer att lägga skridskorna på hyllan så har jag en civil karriär att falla tillbaka på.
– Det hade kanske känts jobbigare om jag exempelvis bara suttit i kassan på ICA bara för att ha ett jobb som jag kunnat gå runt ekonomiskt med och den dagen man slutat inte vetat alls vad man ska göra.

Lovisa Berndtsson jobbar heltid.Lovisa Berndtsson jobbar heltid.Foto: Ronnie Rönnkvist

"RÄTTAR IN MIG I LEDET"

Många talar om att Lovisa Berndtsson är väl medveten om vad som krävs av en hockeyspelare på elitnivå. 
– Jag har ändå haft säsonger där jag spelat på en hög nivå, då vet jag vad jag behövt göra för att nå dit. Det har varit att träna hårt, men sedan är jag sådan att jag finner mig lite hur situationen är. Under åren har det varit diskussionen i landslaget om "Leffe" Boork, hit och dit, men jag rättar in mig i ledet och sköter mitt så jag kan prestera.
– Det har också hjälpt mig att fokusera på mitt eget än på allting som händer runtomkring.   

Kan du känna att det funnits spelare som åkt lite på en räkmacka och inte varit beredda på att lägga ner det jobb som krävs för att nå hela vägen?
– Jo, med det har det kanske funnits. Det har nog varit mer att vissa inte har förstått vad man behöver lägga ner för tid och jobb för att nå dit.
– När jag var yngre, 14-15 år, var jag aldrig någon stor talang. Jag har fått jobba väldigt hårt för att bli så bra som jag är idag. Ibland har jag känt att spelare som varit talanger som yngre inte har haft medvetenheten om hur hårt jobb man måste lägga ner.
– Det är en stor skillnad nu mot hur det var för ett antal år sedan. Nu måste du lägga ner det hårda jobbet för att hålla på den här nivån för ligan håller en så pass hög nivå idag. Varken landslagsspel eller seriespel är det samma som det var för exempelvis sex år sedan.

Foto: Ronnie Rönnkvist

Hur reagerade du när du läste att runt 100 av 180 svenska spelare som spelade i SDHL för fem år sedan har slutat med hockeyn?
– Det är såklart sjukt tråkigt. Samtidigt är det fullt försåtligt med tanke på hur förutsättningarna ser ut. Man kanske vill satsa på annat i livet eller känner att man inte orkar lägga ner den tiden och jobbet som krävs.
– Jag tycker det är tråkigt att det ska behöva gå så långt att många behöver sluta för jag tror att majoriteten av dom som slutat gjort det för att förutsättningarna är som dom är. Det är bara att kolla på herrarna, hur länge dom spelar. 

Och det bottnar i att herrarna har hockeyn som yrke får vi anta?
– Ja, men också att vill man skaffa barn så går det givetvis att komma tillbaka, men det är väldigt svårt utifrån förutsättningarna vi har. Ska du ha ett jobb, familj och spela hockey på elitnivå, det är väldigt tufft.

Har du själv valt bort att skaffa barn i unga år för att satsa på hockeyn?
– Även om det kanske inte varit en möjlighet i och med att jag spelat har jag inte känt att det är något jag velat göra så pass tidigt heller.
– Jag känner att jag velat leva det livet som det innebär att spela hockey, resa och vara mer flexibel. Sedan kan vi skaffa familj senare i livet.

"SVÅRT SÅ LÄNGE MAN INTE HAR EN ERSÄTTNING"

En fråga inte papporna får är hur vi ska få tillbaka nyblivna föräldrar till hockeyn.
– Det är precis som du säger, att det inte alls är samma sak för killarna. Dom kan vara med om att få ett barn och sedan spela match dagen efter.
– Jag tror det blir svårt så länge man inte har en ersättning där man kan leva på hockey. Det blir tyvärr svårt att få ihop familjeliv, jobb och hockey. Det är i så fall förutsättningarna som måste bli bättre.

Hur ser ditt eget liv ut idag med hockeyn och jobb?
– Jag jobbar heltid, bor med min sambo på Mörkö utanför Södertälje. Under hockeysäsongen är det i princip bara jobb och hockey. Sedan får man passa på att leva ett vanligt liv under sommaren, skrattat Lovisa Berndtsson.
– Under säsongen, dagarna vi har ledigt blir det mest att umgås med Oskar, hans eller min familj. Det är vad jag hinner med och vill prioritera. Annars är det svårt att få tiden att räcka till något annat.


Hur länge planerar du att fortsätta spela?
– Jag vet inte, men mitt kontrakt går ut efter den här säsongen. Efter det får vi se vad som händer.
– Jag spelar en säsong i taget. Sedan får jag utvärdera efter hur jag känner. Det handlar både om mentalt och att allting runtomkring ska fungera, men även hur kroppen mår. Jag fokuserar på att spela bra den här säsongen. Sedan få vi se efter hur allt känns. 

Den här artikeln handlar om:

Dela artikel: