Slipsfest och älggryta

Det finns en rätt skön scen i filmatiseringen av Jan Guillous ”Coq Rouge” där Krister Henrikssons rollfigur Näslund sitter och ser SÄPO-chefen bli intervjuad på TV-nyheterna. Näslunds son kliver in i rummet och noterar att TV:n är tyst.

– Varför har du inget ljud på? säger sonen
– Därför att jag redan vet vad han säger, svarar Näslund.
– Men varför tittar du då?
– Jag vill se om han ljuger.

Ungefär den känslan fick man på IIHF:s summerande presskonferens här i Helsingfors nu på eftermiddagen. Man visste liksom på förhand precis exakt vad som skulle sägas, och så blev också fallet. Det som återstod att utreda var huruvida pamparnas kroppsspråk kunde avslöja om de verkligen trodde på sin egen utsago eller inte.

Den finske hockeypresidenten Kalervo Kummola har ju rätt mycket mer att vara stolt över än sin svenska motsvarighet Christer Englund. Publiksiffrorna i Finland är klart bättre och jag har ju tidigare belyst det faktum att finnarna lyckats klä hela Helsingfors i ishockeyns färger medan Stockholm aldrig såg ut som något annat än precis den fotbollsstad den är. Englund var dessutom millimeter ifrån att ge Uffe drömcitatet ”Fotboll är nummer ett i Sverige”, men hejdade sig i sista sekund.

Sammanfattningsvis erkände man väl att det funnits en del plus och en del minus, men någon riktig grillning av Englund och det svenska arrangemangsfiaskot blev det egentligen aldrig. Han la sig ganska platt redan från början och erkände att de misslyckats med många bitar, att det måste till förbättringar nästa år och att man behöver sätta sig ner och titta igenom det här.

Jo tack.

Englund påpekar också att Stockholms stad måste ta vara på chansen ett hockey-VM innebär, och där har han väldigt rätt.

* * *

Pamparna klarade sig alltså helskinnande och gjorde ett välregisserat intryck, men lyckades ändå med några små kul grodor.

Först påpekade Kummola att de haft över 300.000 åskådare och att det var ”ett slags rekord”. Ett slags rekord? Antingen är det väl ett rekord eller inte? Känns som om kollega Robert kan tänka sig att ta den diskussionen vidare här i kommentarsfältet.

Därefter påpekade den finske hockeybasen att ingen av spelarna klagat på arrangemanget, och underströk att man i första hand arrangerar mästerskapet för atleterna och i andra hand för publik och TV-tittare. Man kan väl tänka sig att Kent och Lena från Eskilstuna som avkrävts 6000 kronor för att ta med ungarna på hockey i en halvtom arena med svindyr mat och ljummen folköl fick känna på den policyn the hard way, så att säga.

På temat kommunikationsproblem vid samarrangerade mästerskap menade sedan René Fasel att finnarna ju ändå pratar svenska.

Vi är väl kanske några stycken som har lite åsikter om det, inte minst finnarna själva.

Nog för att Kaj Kunnas är en sympatisk kille och en trevlig prick, men hans svenska språkförmåga är inte riktigt representativ för gemene man här borta i grannlandet.

* * *

Kaj Kunnas sitter för övrigt några stolar längre bort här på pressläktaren och sjunger med i ”Highway to Hell” just nu. Han är hjälte här i Finland – inte minst bland supportrarna. Det första vi såg när vi kom till arenan igår var hur ett gäng svensktalande finska fans greppade den vänlige TV-mannen för en yster fotosession.

* * *

Nu är det alltså snart bronsmatch här i Hartwall mellan Finland och Tjeckien. Läktarna är så gott som fulla och det lär väl bli livat eftersom finnarna älskar sina bronsmatcher.

Uffe och jag är vid god vigör eftersom vi hade en ganska lugn kväll igår om än i grymt sällskap med Brian från USA Hockey, Julie från Hockeybuzz.com, den legendariske Chris Johnston och två ungdomar som jobbar för Edmonton Oilers websida.

Det visade sig att hela ligan ska på VM också nästa år. Eftersom de hade en så ljuvlig fascination för skandinaviska maträtter under gårdagens middag bjöd jag in hela gänget till det sibnerska hemmet vid nästa års VM. Jag har lovat att bjuda mina transatlantiska vänner på svensk viltgryta, givetvis tillagad på egenhändigt nedlagd älg. Inbjudan mottogs med stort jubel och jag känner redan hur pressen inför höstens jakt tilltar.

* * *

Nu blir det några rader om något helt annat. Jag har haft fokus på VM och inte hunnit gräva ner mig särskilt mycket i Roséngate men känner att jag behöver belysa det. Roséns agent och Växjö har inte gjort detta på ett korrekt sätt och det är väl alldeles självklart att man ska respektera skrivna kontrakt. Jag förstår att AIK och dess fans är förbannade, uppretade och besvikna och att Rosén blir sedd som en Judas i en fanskara vars inställning till svikare knappast är av det milda slaget.

Men det är ju inte första gången en spelare vantrivs i en klubb och vill flytta därifrån. Nu råkar det handla om Elitseriens poängkung som sitter på ett kontrakt motsvarande en femtedel av sitt marknadsvärde och då blir det lite andra dimensioner av det hela.

Men totalt sett har AIK i sammanhanget gjort en lysande affär, och någonstans inser ju även trogna AIK-fans att man faktiskt tack vare Roséns hemlängtan går ur den här affären som vinnare. Man får fem miljoner kronor för en spelare som oundvikligen hade försvunnit till KHL eller NHL mot en klart mindre ersättning och för de pengarna kan klubben förstärka laget med pjäser som numera behövs i större utsträckning. En riktigt bra målvakt och en riktigt bra back, till exempel. Spelare byter klubbar hela tiden och inte sällan befinner de sig under kontrakt. Svenska klubbar tappar ett flertal kontrakterade spelare till NHL nästan helt utan ersättning varje år. Inte ens New York Rangers skulle betala fem miljoner för att köpa ut Robert Rosén.

Den som verkar ha svårast att släppa ämnet är journalisten Kjell Häglund, som över en natt tycks ha förvandlats från en bitsk och duktig skribent till veckans dumstrut.

Herregud så tröttsam han varit i sitt ältande om detta på sistone, och när han tillsammans med diverse högljudda twitterhäxor börjar lalla om Robin Hood-skatt och Växjös påstådda skuldberg blir det ju tyvärr ett löjligt skevt resonemang. Jag vet inte i vilken utsträckning han begriper sig på ekonomi, men att en idrottsklubb väljer att låna pengar av kommunen istället för banken för att bygga en arena som kommer hela staden till gagn behöver man knappast vara skolad nationalekonom för att förstå fördelarna med.

Om man med trovärdighet ska skriva krönikor i tidningen Journalisten bör man kanske tänka sig för en gång extra innan man blandar in sitt eget supporterskap i en regionalpolitisk debatt vars ekonomiska parametrar man dessutom inte tycks begripa.

Häglund väljer att angripa en ”landsortskommun” som slår mynt av sin företagssamhet och utnyttjar den positiva drivkraft ett elitlag i ishockey skänker. Kanske borde han istället fundera över varför hans egen klubb dras med ekonomiska svagheter trots att man har landets mest högljudda och stundtals klart bästa supportrar. AIK skulle kunna spela i en helt annan ekonomisk liga om man kunde få Hovet att gunga lika bra i november som i april och kanske också skaffa lite mer namnkunniga sponsorer.

* * *

VM-final ikväll alltså. Ryssland möter Slovakien och det känns ju som om det bara kan sluta med rysk seger. Men samtidigt var slovakerna väldigt imponerande mot tjeckerna igår.

Efter ungefär 45 minuters väntan fick jag äntligen tag på Zdeno Chara och höll sekunden senare på att bli mosad av det internationella mediedrevet. 45 sekunder senare var intervjun slut och en den enorme slovaken lunkade iväg mot duschen. Man vågade liksom inte riktigt försöka stoppa honom i det läget.

* * *

Julie Robenhymer på Hockeybuzz gillar inte fotboll, kan jag avslöja. Vi är några stycken som lämnar Hartwall efter sista semifinalen på jakt efter att se slutet av Rangers-Devils, men när vi till sist får fatt i en enorm sportbar inne i Helsingfors är det såklart fotboll för hela slanten. Ingen vill upplåta en skärm för något så simpelt som NHL-hockey och det vill inte Julie riktigt acceptera. Efter att ha kört sina säljargument på varenda garderobiär, bartender, shotflicka och diskplockare på hela stället ger hon efter en slitsam halvtimme upp sitt projekt. Samtidigt konstaterar vi att matchen ändå är slut och när hon nås av informationen att Rangers vann så förvandlas det fagra åskmolnet till en strålande sol och vi kan alla gå vidare i livet.

* * *

Jag har aldrig förr sett en journalist som är så produktiv i horisontalläge som Uffe Bodin. Idag har han skrivit fem fullfjädrade hockeyartiklar utsträckt på en hotellbrits med en liten huvudkudde som enda piedestal. Efter två timmar reser han sig följaktligen med ett knakande läte.

– Fan, det här är nog ingen bra arbetsställning, säger han.

Nej, sannolikt inte.

När Uffe kör, då kör han. Det krävs minsann inga höj- och sänkbara ergonomistationer för en stålman från Ludvika.

* * *

Nej, dags att koncentrera sig på matchen här. Finnarna jagar reducering i detta nu. Det blir mer efter finalen i natt eller imorgon bitti.

/Peter Sibner

Text: VM-bloggen 2013