”Kameleonten” – Juniorkronornas anpassningsbara flyttfågel: ”Socialt har jag lätt för mig”

18 år gammal och redan sex elitklubbar i hockeytrunken. Juniorkronornas backtalang Rasmus Sandin har alltid gått sin egen väg. Det har han klarat genom att vara vad hans pappa Patric kallar ”en kameleont”.
– Hans största egenskap är att han är så anpassningsbar, sjukt anpassningsbar, säger han till hockeysverige.se.

VICTORIA (HOCKEYSVERIGE.SE)
– Jag vet inte var han har fått det ifrån.
Rasmus Sandin skrattar oförstående när han presenteras för sitt nya smeknamn
”Kameleonten”. Sanningen att säga kastade undertecknad det i ansiktet på Sandin utan att förklara essensen. Det myntades av hans pappa Patric en halvtimme innan hockeysverige.se träffar Juniorkronornas back på spelarhotellet i Victoria och har en speciell förklaring som vi återkommer till.

Innan dess krävs lite bakgrundsfakta. Trots att Rasmus Sandin bara är 18 år gammal har han hunnit representera fler klubbar än en del spelare gör under en hel karriär. Det började i moderklubben Gimo och har hunnit bli stopp i Modo två gånger om, Almtuna, Brynäs, Rögle och Sault Ste. Marie Greyhounds i OHL. Numera representerar han Toronto Maple Leafs farmarlag Toronto Marlies i AHL efter att ha draftats av Leafs som 29:e spelare i första rundan i somras.

Skulle man ge ett generellt råd till en ung hockeyspelare är det att stanna i en och samma klubb, få lugn och ro i sin utveckling och ha tålamod. Rasmus Sandin har valt diametralt motsatt väg.
Varför?
– Egentligen är det Rasmus som hela tiden har bestämt vissa saker. Han har gjort valen för att det känts rätt för honom, förklarar Patric Sandin för hockeysverige.se när vi ses under en av Sveriges spellediga dagar.

Det ska sägas att det är familjeomständigheter som ligger bakom flera av flyttarna. När nämnde brorsan Linus Sandin kom in på hockeygymnasiet i Örnsköldsvik flyttade familjen upp dit. Rasmus, 13 år vid tidpunkten. hamnade i Modo och spelade där så länge familjen var kvar.

ALDRIG VANTRIVTS

Patric Sandin.

När de återvände till Uppsala följde han med hem och spelade för Almtuna. Han återvände till Ö-vik för hockeygymnasiet vid 15 års ålder, men kände snabbt att det var för tidigt att bo på egen hand då. Han flyttade tillbaka hem och hamnade i Gävle med betydligt kortare avstånd till familjehemmet.
– Det är inte så att han vantrivts där han har varit, utan han har fått erbjudanden som han inte kunnat tacka nej till. Man tackar ju till exempel inte nej till ett SHL-kontrakt med Rögle samtidigt som det gör att man får chansen att spela med sin brorsa, säger Patric Sandin apropå flytten från Brynäs till Rögle inför förra säsongen.

Sonen är inne på samma spår. Han tycker inte att klubbytena har varit en distraktion eller att de på något sätt satt käppar i hjulen för hans framsteg. Tvärtom.
– Det inte påverkat min utveckling alls. Jag har gjort dom här valen för jag tror att det ska hjälpa mig framåt. Jag tycker inte det har påverkat mig något negativt utan det har fungerat jättebra för mig, säger han med en axelryckning.

Det är just den där inställningen som gör att hans pappa kallar honom för ”Kameleonten”. Oavsett var han befunnit sig har han klarat av att prestera.
– Hans största egenskap är att han är så anpassningsbar, både som hockeyspelare och som människa. Han är sjukt anpassningsbar, säger Patric Sandin.

Hur kommer det sig?
– Han har aldrig insett att han är så pass ung som han är. Han har alltid varit med storebror som är fyra år äldre och samtidigt umgåtts med hans kompisar som är ytterligare ett par år äldre. Jag har aldrig uppfattat att han sett sig som lillebror i det gänget. Han har uppträtt som att han var en av dem och aldrig accepterat att han inte skulle kunna göra det som de kunde göra. Det tror jag är den stora grejen.

”ALDRIG LÅTIT GRABBARNA VINNA FÖR ATT VARA SNÄLLA”

Att ha en äldre storebror att ständigt jaga och försöka mäta sig med kan givetvis sporra viljan att tävla. Men Patric Sandin säger att det alltid funnits ett driv i familjen som format sonens uppfostran.
– Vi som föräldrar, både jag och min fru Helena, är ganska tävlingsinriktade. Vi har aldrig mesat med pojkarna. Vi har alltid gett dem utmaningar utan att vara drivande. Det har varit allt från padel och tennis till Fia med knuff. Vi har aldrig låtit grabbarna vinna bara för att vara snälla mot dem. Vad gäller tävlingar har vi haft en tuff jargong i familjen, men sedan är vi väldigt försiktiga utanför det.

Rasmus Sandin känner igen sig i beskrivningen av sig själv som anpassningsbar. Men han tycker lika mycket att det kommer från omgivningen som från honom själv.
– Jag har haft bra lagkamrater, bra killar som alltid gjort det enkelt för mig att passa in. Det är något jag tycker har varit viktigt, menar han.
– Sedan har jag haft ganska enkelt att träffa nya människor. Socialt har jag ganska lätt för mig och det gör det såklart lättare att smälta in.

Den egenskapen ställdes på sin spets i oktober förra året. Rasmus Sandin skulle spela för Rögle, men valde att utnyttja en klausul i kontraktet för att lånas ut till Sault Ste. Marie Greyhounds i juniorligan OHL.
– Han har alltid haft en dröm att komma till Nordamerika och spela där. Så när den chansen dök upp kändes det rätt. För vad är bäst? Att hamna i tredje backpar i Rögle eller kanske inte ens få spela alls, eller komma över till Nordamerika och spela mycket i en bra klubb. Med facit i hand var det rätt val, tycker Patric Sandin.

SLOG SIG IN I AHL

Greyhounds gick hela vägen till OHL-final innan det blev stryk mot Hamilton Bulldogs i serie över sju matcher. Sandin gjorde 45 poäng på 51 matcher och matchades hårt. Men han erkänner att det inte bara var en dans på rosor att komma till Kanada.
– Det var en omställning, helt klart. Speciellt under vintern när det kändes som det var tre meter snö och minus 35 grader ute. Det var brutalt kallt. Men framför allt var det en riktigt rolig hockey vi spelade. Vi hade en europeisk spelstil trots att vi spelade på liten rink och ett riktigt bra lag, säger han med ett leende.

Sandin och Torontos general manager Kyle Dubas. Foto: Jerome Miron-USA TODAY Sports

Inför den här säsongen var det högt oklart var han skulle hamna. Han hade kontrakt med Rögle, men skrev NHL-kontrakt med Toronto efter draften. De hade möjligheten att placera honom där de ville. En tumskada under försäsongen drog ut på beslutet, men slutligen valde Toronto att testa honom i farmarlaget Marlies. Och där har han blivit kvar.
– Egentligen skulle jag säga att Marlies var det vi trodde minst på, säger Patric Sandin.
– Jag hade Rögle högst upp på min lista, men när han åkte över och gjorde en bra camp så var det helt i Torontos händer. Rasmus sa i ett tidigt skede till (Torontos general manager) Kyle Dubas att ”jag spelar där ni sätter mig”. Han var väldigt tydlig med den biten. Han hade lätt kunnat spela ett år till med Soo Greyhounds, lätt kunnat spela ett år i Rögle. Det blev som det blev och vi hade egentligen ingenting att säga till om där.

På 18 AHL-matcher innan avresan till JVM hann Sandin göra tio poäng (5+5).
– Jag visste inte var jag skulle spela och egentligen har jag inte fått något hundraprocentigt besked om jag får stanna kvar eller inte heller. Jag bor fortfarande på hotell i Toronto, även om det är mer som en lägenhet i ett hotell. Vi får se vad som händer efter JVM om jag blir kvar eller vad de har för plan, säger han själv.

Vid det här laget behöver du väl knappast oroa dig för att inte få stanna kvar?
– Näe, det har känts bra faktiskt. De verkar nöjda med mig och jag är nöjd själv.

Ännu en gång ser ”Kameleonten” ut att ha anpassat sig till en ny miljö.