”Jag saknar uppmärksamheten”

Jhonas Enroth om tillvaron i AHL

Många professionella idrottsmän undviker gärna medias rampljus. Jhonas Enroth är inte en av dem. Efter flytten från Södertälje till Nordamerika och AHL är det just uppmärksamheten han saknar.
– Man gillade draget kring elitserien, säger 20-åringen till hockeysverige.se.

Farmarligan American Hockey League beskrivs ofta slentrianmässigt som hockeyns bakgård av svensk media – ett tillhåll för bortglömda spelare som inte har någon större framtid inom sporten. Det är en osanning som lever kvar bland hockeykunnare som har filmen ”Slapshot” som främsta referenspunkt när det gäller farmarlagshockey.

I dag är AHL en plantskola som många NHL-klubbar, framgångsrikt,

Foto: Bildbyrån Deppig Enroth efter finalförlusten i JVM förra säsongen.

använder för att förbereda sina talanger på den tuffa verklighet som väntar i världens bästa hockeyliga. Av dagens NHL-stjärnor har spelare som Marc Savard, Patrik Elias, Ryan Getzlaf, Martin St. Louis och Martin Brodeur börjat längst nere på stegen för att sedan klättra sig uppåt.

En av de många svenskar som vill gå i ovanstående stjärnors fotspår är den 20-årige målvakten Jhonas Enroth. I somras lämnade han elitserien och Södertälje för spel i Buffalo Sabres organisation. Flytten förde honom till kuststaden Portland, Maine i nordöstra USA, där han numera vaktar kassen för Portland Pirates.

Hans rookiesäsong i AHL har varit både upp och ned. Men ju längre säsongen har lidit, desto mer har han funnit sig till rätta.

– I början gick det inte så bra. Jag kom lite fel in i det. Jag tror bara att jag fick dåligt självförtroende och att det inverkade på spelet, men för två månader sedan vände det och sedan dess har jag spelat bra, säger Jhonas Eneroth när hockeysverige.se når honom en ledig eftermiddag.

Hur känner du att du har blivit mottagen in i Buffalos organisation?

Foto: Getty Images Ryan Miller.

– Det har varit perfekt. Jag vet inte hur det fungerar i andra klubbar, men här är alla trevliga och de har visat att de vill ha mig här och inte bara signat mig för att ta hit mig och se vad jag är för målvakt. Det känns som om de bryr sig om mig.

Har klubben sagt vad de har för planer för dig?
– Nej, inget sådant. Självklart är mitt eget mål att spela i NHL så fort som möjligt. Men minst 95 procent av alla målvakter gör åtminstone en säsong i AHL, så det gäller att jag har tålamod och jobbar på mina svagheter varje dag.

Hur ser du på konkurrensen i organisationen?
– Ryan Miller är topp-3 i NHL, tycker jag. Det blir svårt att slå ut honom, men man måste slå ut många bra målvakter om man ska gå hela vägen.

– Andremålvakt är Patrick Lalime. Han har kontrakt i ett och ett halvt år till. Jag blev imponerad av honom på campen faktiskt. Jag trodde inte att han skulle vara så bra. Det fick mig att inse hur bra NHL egentligen är. Min förhoppning är att jag ska bli back-up när Lalimes kontrakt går ut.

Spelade fyra matcher på fem dagar

Jhonas Enroth har fått stort förtroende under säsongens första halva. Av Portlands 39 matcher har han stått i 27. Han hade inför nattens toppmöte med Providence Bruins en räddningsprocent på 91,6 och ett snitt på 2,58 insläppta mål per match.

Foto: Bildbyrån I aktion för SSK i elitserien förra säsongen.

– Jag gjorde 13 raka matcher nyligen och under en period spelade jag fyra matcher på fem kvällar. Det kändes bra faktiskt. Jag trodde att det skulle vara jobbigare, men jag kom in i en zon och spelade rätt bra i just de där matcherna, berättar Jhonas Enroth.

– Nu var ju Adam Dennis (konkurrenten) skadad, så det spelade väl in. Men coacherna sa till mig innan säsongen att jag skulle få mycket speltid om jag skötte mina kort rätt.

Hur gör du för att återhämta dig när spelschemat är så tufft?
– Personligen försöker jag sova ordentligt innan matcherna. Ta ett powernap på två timmar eller så. Sedan gäller det att spela smart också, speciellt när jag spelade match tre matcher i rad. I den tredje matchen gick jag inte ut och stoppade alla puckar utan försökte spara på krafterna.

Är det fysiskt mer påfrestande att spela en AHL-match än en i elitserien?
– Nej, jag tror faktiskt inte att det skiljer sig så mycket. Snarare är det mer press i elitserien, varje match betyder mer. Men det kan bero på att jag spelade i Södertälje som hela tiden försökte undvika kvalserien. Här blir det mer av en lunk där match 39 av 80 inte känns lika pressande.

”Får vara glad att man inte hamnade i Houston”

Bortsett från familj och vänner är elitserien något Jhonas Enroth verkligen saknar hemifrån Sverige. Inte minst uppståndelsen och skriverierna kring den svenska ishockeyn.

– Jag saknar uppmärksamheten och draget kring sporten, Hockeykväll på måndagar och att alla matcher är tv-sända. Här i Portland är det väl hyfsat för att vara i AHL, det är tre, fyra journalister på plats efter varje match. Så man får väl vara glad att man inte hamnade i Houston eller något sådant, skrockar han.

Jhonas Enroth är en av två svenska målvakter i AHL. Den andra är ex-djurgårdaren Daniel Larsson, som gör stor succé i Detroit Red Wings

Foto: Getty Images Kevin Dineen – välmeriterad coach för Portland Pirates.

farmarlag Grand Rapids Griffins och har blivit uttagen till spel i AHL:s allstar-match.

– Ja … jag förstår inte … Han har varit riktigt bra, utbrister Jhonas Enroth.

Du låter förvånad.
– Litegrann, jag visste att han var en bra målvakt, men att han skulle gå så bra och hålla nollan fem gånger kanske man inte hade trott. Särskilt som han lyckats peta Jimmy Howard som har varit deras kelgris därborta.

Du har två meriterade coacher i Portland, Kevin Dineen (1 188 NHL-matcher) och Eric Weinrich (1 157 NHL-matcher). Vad har de betytt?
– De är bland de tränare bättre jag har haft, faktiskt. På grund av sin enorma erfarenhet vet de vad som krävs för att ta sig till NHL. Båda har varit med riktigt mycket och har reflekterat över sina erfarenheter.

– Det är synd att vi inte har någon målvaktscoach bara. Det är jag van med från Södertälje. Buffalos målvaktscoach kommer upp en gång i månaden, men vi kör bara lite övningar. Men det är bara att gilla läget.

Text: Uffe Bodin