”Det var lite chockerande i början”

Mikael Backlund om utskällningar och livet i AHL

AHL:s tuffaste bortaresor, en skrikig coach och en jobbig måltorka. Mikael Backlund går verkligen igenom hockeylivets hårda skola just nu.
– Det har varit en ganska stor omställning, säger 20-åringen i en intervju med hockeysverige.se.

En halv säsong med Kelowna Rockets i juniorligan WHL gjorde Mikael Backlund acklimatiserad för spelet på de små rinkarna i Nordamerika. Det fanns emellertid andra aspekter av det tuffa proffslivet på andra sidan Atlanten som den unge centern inte var lika förberedd på.

Under sin tid i Kelowna hade Västeråssonen en renodlad offensiv roll och fick i princip fria tyglar av coachen Ryan Huska. När han i höstas hamnade i Calgary Flames farmarlag Abbotsford Heat i AHL stramades samma tyglar åt betydligt hårdare. I Calgarys organisation är defensivt arbete a och o. Det har Mikael Backlund fått lära sig den hårda vägen.

– Det är lite annan hockey här, det är väldigt stort fokus på det defensiva spelet. Här vill de att man chippar in pucken i anfallszonen, man får absolut inte drälla med den, berättar han när hockeysverige.se når honom inför bortamatchen mot Hamilton Bulldogs.

– För mig var det en ganska stor omställning. Jag är ju van att göra lite dragningar och försöka skapa utrymme innanför blålinje. Det har jag fått en del skit för.

Mikael Backlunds försök att vara konstruktiv uppskattades alltså inte av den hårdhudade coachen Jim Playfair. ”Mickis” blev snabbt varse om Playfairs temperament.

– Det är lite annan tränarstil här. Jag har fått mig några utskällningar. Det var lite chockerande i början och gjorde att man tappade självförtroendet, berättar han.

– Nu har han lugnat ned sig lite och jag har lärt mig att hantera det.

Coachens krav på defensiv disciplin är inte den enda omställningen som Mikael Backlund har fått lära sig att leva med. Abbotsford Heat är i princip det enda AHL-laget i västra Nordamerika. Det medför en hel del tuffa resor.

– När vi spelar bortamatch börjar dagarna ofta med att vi flyger i väg till Chicago eller Toronto redan klockan fem eller sex på morgnarna. Sedan tar vi oss vidare med buss. Nu är vi till exempel i Hamilton och ska fortsätta till Rochester på fredag, konstaterar han.

Låste sig i träningsmatcherna

Foto: theahl.com

I höstas kom Mikael Backlund till Calgary Flames träningsläger med målsättningen att ta en plats i NHL-laget. Det gick bra på träningarna, men när det var dags att spela träningsmatcher ville det sig inte – trots att han placerades med fixstjärnorna Jarome Iginla och Olli Jokinen.

– Jag ville för mycket och det låste sig. Jag kom inte upp i den kapacitet som jag vet att jag har.

Innan han visste ordet av fick han beskedet att han skulle inleda säsongen i AHL.

– Det var skitjobbigt. Jag var väldigt besviken. Jag hade jobbat för det ända sedan JVM och slitit hårt hela sommaren. Jag ville verkligen stanna men fick inte till det, säger Mikael Backlund, väl medveten om vad det är han måste förbättra för att ta steget till NHL.

– Jag måste bli jämnare, prestera match efter match. Jag dippar lite ibland och vill göra färre dåliga matcher.

Blir du besviken om du inte blir uppkallad innan säsongen är över?
– Besviken vet jag inte. Naturligtvis vill jag bli uppkallad, jag är ju här för att spela i NHL. Det här är ju en riktig bakgård, inte alls lika glamouröst som NHL. Men jag gräver inte ned mig över att spela här. Man måste kämpa på.

Att vara vald i första rundan av draften innebär rätt mycket press, känner du av det?
– Det är ingenting jag tänker på. Jag försöker gå ut och köra, spela bra. Det är ingen extra press, den största pressen sätter jag på mig själv. Jag tror bara att det är en fördel för mig att vara draftad tidigt. Det gör att klubben ser mig som en investering och kommer att ge mig fler chanser att lyckas.

– Min dag kommer att komma och jag bryr mig inte om vad fansen eller någon annan säger.

Mållös i elva raka matcher

Mikael Backlund beskriver säsongens första månader som ojämna. Det började tungt innan han hittade sitt spel i november. På sistone har poängen emellertid inte kommit särskilt frekvent. Efter nattens 1-5-förlust mot Hamilton Bulldogs har det gått elva matcher sedan det senaste målet. Det gör honom inte orolig.

– Så länge jag spelar bra och laget vinner är det ingen fara. Visst vore det skönt att få in pucken, men frustrerad är jag inte.

Den största frustrationen finns i stället utanför isen. ”Mickis” har nämligen fått sitt svenska körkort indraget efter att inte ha klarat sin kanadensiska uppkörning. När det kommer på tal duggar svordomarna tätt.

– Jag klarade teorin på första försöket, men när jag körde upp kuggade han mig. Han tyckte att jag hade tittat över axeln för tidigt, suckar Mikael Backlund.

Det positiva i sammanhanget är att han fortfarande kan köra bil om han har någon med körkort bredvid sig i framsätet. Passande nog dyker hans mor och syster upp i Abbotsford till helgen. Tillsammans ska de åka till skidorten Whistler norr om Vancouver för att fira jul.

– Efter att ha varit borta på JVM två jular på rad ska det bli skönt att få fira med familjen, säger Mikael Backlund.

Men tillåter verkligen Calgary Flames att du ger dig ut i skidbackarna?
– Nja, jag väl får hålla mig borta från dem … Det får väl bli längdskidor i stället.

Kanske säkrast så. Utskällningskvoten är redan fylld.

Text: Uffe Bodin