Emma Söderberg – från lilla Järved till världseliten

Emma Söderberg är en av flera hockeyspelare som kommit fram från talangfabriken i Järved.
I en lång intervju med Hockeysverige.se berättar världsmålvakten nu om uppväxten, tiden på college och ovissa framtiden i Nordamerika. 
– Att det lyckats komma så många bra hockeyspelare från den här uterinken i lilla Järved är såklart häftigt, säger 25-åringen. 

JÄRVED (Hockeysverige.se)

Järved och Getinghov har varit starten för många storspelare. I MoDo:s guldlag 1979 fanns bland andra Sune Ödling. Under senare år fostrades bland andra Markus Näslund, Hasse Jonsson och inte minst bröderna Daniel och Henrik Sedin i klubben. Från Järved kommer dessutom en av Sveriges bästa målvakter just nu, Emma Söderberg. 

– Järved är en liten ort några minuter från Örnsköldsviks centrum. Det är väldigt mysigt och bra här. Det känns som vi har det mesta man kan behöva, mataffär, skola, ishockeyplan, pizzeria… En trivsam ort, berättar Emma Söderberg då vi slagit oss ner på en bänk vid Getinghov som just den här dagen dränks av sol. 

Hur mycket örnsköldsvikare respektive järvedare är du?
– Lika mycket, men jag har alltid sagt Järved i och med hockeyn och Järveds IF. 

Finns det en rivalitet mellan MoDo och Järved?
– Klart att då jag var liten kände en rivalitet mot klubbarna jag spelade mot, men inte något mer än så. Inget utöver tävling. 

Pappa Ove Söderberg spelade i bland annat Järved, men även MoDo, Husum, Örnsköldsvik och Ulvö. Storebror Oskar har spelat i Juniorlandslaget, men också Järved, MoDo, Örnsköldsvik och nu med Vallentuna i Hockeyettan. Med andra ord var det tidigt hockey som gällde för den svenska VM-målvakten. 

– Första gången jag var här? Min brorsa är tre år äldre och jag hängde tidigt med och kollade på hans träningar. Jag gillade att springa runt och leka här när han hade matcher. 
– Det fanns många snödrivor som man kunde hoppa i. Jag sålde lotter, vilket var riktigt kul, gillade att hålla igång hejaklacken. 

Hålla igång hejaklacken?
– (Skratt) Jag körde hejaramsorna. Vi hade ett litet plastkort som ramsorna stod på. Då var det jag och en av papporna till någon i brorsans lag som höll igång alla. 

“Coolt att det kommit många hockeyspelare härifrån Järved”

Saxat från Järveds IF:s hemsida:
"Järveds IF bildades år 1938. De första åren ägnade sig föreningen åt boxning, precis som föregångaren Järveds Allmänna Idrottsklubb, som lades ned på 20-talet. Först 1944 började JIF med ishockey. Den första ishockeyrinken byggdes nere vid barktrumman vid Ö-viksfjärden. År 1945 flyttades rinken till sin nuvarande plats. Klubbstugans äldsta del uppfördes 1957 och tillbyggnaden uppfördes säsongen -83/84.

Under föreningens storhetstid spelade A-laget i division I i totalt sex säsonger och i övrigt befann sig JIF mest i division II. JIF:s A-lag spelade i föreningen fram till säsongen -84/85 då man övergick i Övik Hockey, som upphörde år –94/95."

Vad är de somt gör att den här lilla föreningen med uterink i utkanten av Örnsköldsvik lyckas fostra världsspelare?
– Mycket är det för att vi har just en uterink. Att det lyckats komma så många bra hockeyspelare från den här uterinken i lilla Järved är såklart häftigt.
– När vi var små och hade matcher blev det ofta sex perioder eftersom föräldrar fick komma ut och skotta isen var tionde minut. Man gick med snöslunga på isen när det snöade mycket. Det är lite coolt att det kommit många hockeyspelare härifrån, säger Emma Söderberg samtidigt som hon tittar ut över rinken som såklart den här tiden på året inte är is-beklädd.

Hur har det här med alla storspelare som kommit härifrån inspirerat dig?
– Jag tror inte då jag var liten tänkte på vilka som kom härifrån. Det var mer att jag där och då tyckte det var så kul att spela. När jag var liten tänkte jag på hockey och inte framtiden. 

När började du tänka kring att hockeyn var det du ville satsa på?
– Jag började i MoDo som U14. Det kan ha varit strax innan det. Jag var fortfarande ganska ung, men det var framför allt då jag kommit till MoDo som jag började tänka framåt. 

Hur mycket kontakt har du och din bror Oskar under säsongen?
– Vi hörs titt som tätt. Det går lite i perioder beroende på hur mycket vi har vid sidan av. Vi brukar höras och håller koll på varandras resultat. 
– Jag tror att han nästan har bättre koll på mig än jag på honom. Jag måste nog erkänna det, säger landslagsmålvakten med ett leende.  

Är Oskar ett bra bollplank?
– Han har alltid stöttat mig väldigt mycket. Jag kan alltid säga hur jag ser på saken och sedan kan han alltid ge sitt tycke på saken. 

Under uppväxten i Järved var just Getinghov ett av ställena där Emma Söderberg tillbringade mycket tid efter skolan. 

– Jag gick på Järvedskolan som ligger en liten bit här bakom. Träningarna var ganska tidiga då jag var yngre. Mamma och pappa hade lärt mig hur jag kunde steka lite korv. Då blev det ofta att jag lagade det efter skolan. På vintern tog jag sedan sparken hit ner för hockeyträning. 
– Ibland kunde det vara för att åka ner och kolla på brorsans träning. Min pappa coachade hans lag så det kunde bli mycket tid här på grund av den anledningen också. Två av mina bästa kompisar bodde på samma gata så det var mycket spring mellan oss fram och tillbaka. 
– Dessutom spelade jag fotboll i BK Örnen och körde det fram till ettan på gymnasiet. Jag tyckte fotbollen också var väldigt kul och ett bra avbrott under somrarna från hockeyn. Här var det mest att jag var med killar. Sedan fick jag ha mina tjejkompisar i fotbollslaget. 

Där Emma Söderberg oftast spelade i mitten på mittfältet. 

– Innermittfältare för det mesta. 

Löpstark med andra ord?
– Nja… Jag fick springa och jaga lite folk där och försökte lägga fram lite bollar, säger Emma Söderberg med ett skratt. 
– Behövdes det fick jag hoppa in i målet om vår målvakt var skadade. 

Tuff start på college: “Bröt ner mig själv”

Efter att ha etablerat sig i MoDo:s SDHL-lag åkte Emma Söderberg 2019 över till USA för att gå på college och spela hockey på University of Minnesota-Duluth. 

– Från början hade jag inte koll på college över huvud taget. Peter Elander var här och hälsade på då jag gick på MoDo:s hockeygymnasium på Nola. Han var här och pratade om det och jag tänkte ”Jaha, finns det här?”. 
– Efter mitt första eller andra U18-VM hörde UMD av sig till mig. Dom förklarade programmet för mig och hur det ser ut där borta. Då kände jag ”Vad bra det låter”. Det var vad som startade mitt intresse. Jag ville även tänka utanför hockeyn och skaffa mig en utbildning. Då kändes det här som bästa möjligheten. Att få vara i en bra hockeymiljö, men också få in skolan på ett väldigt bra sätt. Det var grunden till mitt beslut. 
– Jag visste också att det var tre svenskar där då. Linnea Hedin, Michelle Löwenhielm och Maria Lindh. Sista året i MoDo hade vi även några som precis gått ur UMD (Sidney Morin och Michela Cava). När jag stött på folk som hade varit där kändes det mindre och mindre läskigt. 

Emma Söderbergs två första säsonger på University if Minnesota-Duluth var tuffa för henne. 

– Jag skulle säga att det var väldigt tufft. Jag kanske var naiv och hade lite för mycket självförtroende när jag kom över. Jag och Sarah (Berglind) hade delat på matcherna här i MoDo och jag tänkte att jag skulle få spela hela tiden då jag kom över till college. 
– Så blev inte riktigt fallet utan jag fick en ”reality check”. Jag spelade totalt nio matcher under första två säsongerna. UMD hade redan sin etta (Maddie Rooney) och körde på henne. 

Hur tackade du det mentalt?
– Jag måste säga att det tog ganska mycket på självförtroendet och tog ett tag efter att jag fått börja spela innan det kom tillbaka. Jag blev hård och negativ mot mig själv i den situationen, började tvivla och känna att det jag gjorde inte var bra nog. Hela tiden kände jag att jag behövde göra saker bättre. 
– Släppte jag in mål på träningen kunde jag tänka ”Det är sådana här grejer som gör att jag inte får spela”. Mycket var det att jag bröt ner mig själv i den processen. 
– Samtidigt hade jag bra konversationer med mina coacher under det tiden också, att trodde på mig och så vidare. 

Du är idag på andra sidan, hur har du jobbat för att komma ifrån negativa tankarna och kommit dit där du är idag?
– Även om jag inte fick spela mycket har det alltid varit en bra träningskultur där. Jag har hela tiden fått chansen att utvecklas även om jag inte spelade så mycket. Det var också anledningen till att jag kände att det var värt att fortsätta. 
– Coacherna sa ”Vi ser dig som etta i framtiden”. Jag trodde på det och vågade vara kvar. Sedan tog det ett tag när vi började spela min tredje säsong…, säger Emma Söderberg som tystnar en kort stund innan hon fortsätter: 
– Jag hade fortfarande tvivel på mig själv, men ju mer jag spelade desto mer började det släppa. Jag kom tillbaka och började känna att jag var tillbaka till den som jag varit innan, kände en trygghet och började tro på mig själv. 

Hade du suttit där du är idag om du inte haft dina två första tuffa år på UMD?
– Kanske inte. Jag tror det var väldigt lärorikt även om jag där och då gjort vad som helst för att byta bort det. 
– Om, som nu då jag vet slutresultatet, chansen kommit idag hade jag alla gånger gjort den resan igen fast det var jobbigt just då. 

Det mentala släppte – då blev Emma Söderberg en toppmålvakt

Valentina Lizana:

– Emma var junior på den tiden jag spelade här i MoDo. Det är helt fantastiskt att se hennes utveckling. Inte bara där borta. Redan då hon spelade i MoDo med killarna gjorde hon ibland sjuka matcher som alla pratade om här på stan. 
– Henne har jag följt sedan hon spelade i pojklag. Jag är inte förvånad över att hon blivit kanske världens bästa målvakt. 

Du var en väldigt bra och lovande målvakt här i MoDo, idag är du en av världens främsta, vad har hänt under resans gång?
– Jag brukar inte se mig själv på det viset. Inte heller tänka så.

När tog du det här klivet och blev den toppmålvakt du är idag?
– Det började tredje året på UMD. Någonting bara klickade till i mitt spel. Svårt att sätta fingret på det, men i grunden handlade det om allt jobb jag gjort och helt plötsligt spelade jag också. Jag kom in i ett flyt som jag inte hade upplevt förut.
– Därefter har det fortsatt att växa. En kombination av att träna och spela. Det kändes att jag tog kliv mycket snabbare. 

Hur mycket tror du var mentala bitar som släppte?
– Jättemycket. Jag tror att jag övertänkte grejer ”Jag har inte spelat på två år, hur ska jag klara av att spela match nu?”. När jag sedan började spela fungerade det bara. Det var egentligen inte någon stor grej utan jag gjorde det själv större än vad det var. 

Emma Söderberg tror däremot inte att hon justerat sitt spel speciellt mycket under sin tid på college. 

– På något vis har jag samma spelstil som jag hade i MoDo innan college. Sedan har jag förbättrat små detaljer och utvecklats allt eftersom. 
– Med åldern har jag blivit starkare på skridskorna i förflyttningarna. Förut var jag katastrof med plocken, men då jobbade vi mycket på det. Sådana saker har blivit bättre. Jag har haft möjligheten att jobba på detaljer och efter en tid så blir det såklart bättre. 

Har storspelat på OS och VM: “En jättestor ära”

25-åringen från Järved gjorde ett mycket fint OS 2022, vilket också inneburit att förväntningarna på hennes prestation och pressen att leverera har stigit. 

– OS var min första turnering med Damkronorna och där hann jag inte tänka så mycket. Inför VM i augusti 2022 tänkte jag att folk skulle förvänta sig mycket av mig. 
– Det tror jag är de farligaste tankarna. Jag försökte trycka bort det, fokusera på mig själv och spelet i stället. 

Kände du av pressen under VM 2022?
– Nej, det är mer att jag satt en inre press på mig själv. Det var inte heller folk som sa ”Nu måste du…”
– Jag har blivit bra på att stöta ifrån mig det där och tänka att jag är där av en anledning. Om coacherna tror på mig den dagen så spelar jag. Jag försöker fokusera på den biten i stället och inte ta på mig andras förväntningar på vad jag ska göra. 

Vad betyder just landslagsspel för dig?
– För mig är det en jättestor ära varje gång jag får dra på mig landslagströjan. Nu har jag inte varit med i landslaget så pass länge ännu, men jag tycker det är jättekul att få möta upp med alla dom bästa svenska spelarna som jag kanske inte träffar så ofta. Att få komma ihop som grupp och tävla för Sverige är en ganska häftig känsla. 

Ovissa framtiden: “Många hamnar i skiten”

Under sommaren blev ligan Emma Söderberg skulle spela i, PHF, uppköpt och nedlagt. Det innebär att hon idag är klubblös.

– Jag hade sajnat två år med Connecticut Whale. Kontraktet var klart i maj. I slutet av juni kom det här beskedet, vilket jag såg på morgon då jag gick in på Twitter och såg vad som hänt. 

Hur tänker du kring att man slår ihop ligorna till att det bara blir sex lag?
– Jag förstår varför man vill göra så här, skapa en liga i USA som ska vara som kvinnornas NHL. Sättet det har hanterats på har inte varit det bästa. 
– Ska man göra så här och köpa upp en liga, händer det i slutet av juni så är det väldigt sent. Möjligheten för spelare att hitta andra lösningar blir mindre och många hamnar i skiten. Det är vad jag tycker är mest synd i det här. 
– Jag sitter i en ovisshet, men hoppas gå i en kommande draft. Det är fortfarande inget garanterat. Om det skiter sig igen så måste jag hitta en lösning i september. Ligan i sig, om jag bortser från hanteringen, tror jag kommer bli väldigt bra. 

Har du fått några indikationer från någon blivande klubb i PWHL att det finns ett intresse att få in dig i deras organisation?
– Nej. Jag vet att det kommer bli en draft. Sex lag. Men hur allt kommer att gå till vet jag faktiskt inte. 

Du måste ändå ha en plan B och titta mot andra klubbar, hur tänker du kring det?
– Jag tar det när jag garanterat vet hur det blir med USA. Det kanske är dumt att jag inte försökt slänga ut krokar, men allt kommer lösa sig på ett eller annat sätt. 
– Blir det inte USA får jag hitta en annan lösning. Jag har inte velat stressa så mycket över situationen utan mer ta allt som det kommer. 

Järved kanske behöver en målvakt…
– Tyvärr har inte Järved herrlaget kvar, men annars så, avslutar Emma Söderberg, som för en stund är tillbaka där allt en gång började, med ett leende.

TV: MoDo – "Över 52 omgångar har jag svårt att se något annat"