Old School Hockey – Ville Sirén

Luleås supportrar minns honom som en tuff back som gjorde defensiven trygg. 
Ville Sirén fick aldrig vinna SM-guld i Norrbotten, men han kom att uppleva en framgångsrik karriär som tog honom både till Nordamerika och ut i Europa. 
I dagens Old School Hockey berättar de nu 59-årige finländaren om sin karriär.

Luleå har plockat över många finländska spelare sedan man tog sig upp till elitserien på 1980-talet. Dom allra flesta visade även upp en mycket fin prestation medan man var i klubben. Bland många fina spelare kan man nämna Jarmo Myllys, Mika Nieminen, Veli-Matti Ruisma, Timo Jutila, Juha Nurmi, Jari Lindgren, Pauli Järvinen, Kari Heikkilä, Mika Alatalo, Jari Kauppila och Ville Sirén med flera.

Just den sistnämnde, backen Ville Sirén, ska ni få träffa i dagens Old School Hockey. Han flyttade till Sverige och Luleå inför säsongen 1992/93. Då kom han närmast från moderklubben Ilves. På sin meritlista hade han bland annat 290 NHL-matcher där han svarat för 82 poäng under fem säsonger i Pittsburgh och Minnesota.

För att stifta närmare bekantskap med den finske VM-backen startar vi i Tammerfors eftersom det var där som Ville Sirén föddes och växte upp. 
– Jag hade en bra och mycket enkel barndom hemma i Tammerfors. Vi hade en rink väldigt nära där jag bodde så efter skolan gick vi dit och spelade så ofta vi kunde. Men jag spelade inte bara hockey utan som så många andra höll jag på med alla sporter som jag kunde.

Hur minns du första matchen du såg med Ilves som barn? 
– När jag växte upp i Tammerfors hade vi tre lag i högsta ligan här i Finland. Det var förutom Ilves även KooVee och Tappara. 
– Jag minns inte direkt min första match som jag såg, men däremot minns jag att under en säsong missade jag bara tre matcher när dom lagen spelade. Jag såg nästan alla matcher den säsongen. Pappa jobbade som vaktmästare i hallen så han släppte in mig gratis, skrattar Sirén.

Ville Sirén ansågs väldigt lovande mycket tidigt. Vid JEM 1982 var han backkollega med Janne Karelius från TPS i det finska lag som slutade fyra. En turnering som för övrigt spelades i Ängelholm och Tyringe och som vanns av Sverige.

Blev finsk mästare 1985 

Säsongen därpå lyfter Ilves coach, Seppo Hiitelä, upp honom i klubbens A-lag. 
– Jag tror att debuten var borta mot den legendariska klubben IFK Helsingfors. Jag minns att jag tyckte att det faktiskt var lättare att spela i elitligan än i juniorligan. Det var mycket med organiserat och strukturerat spel helt enkelt. 
– Vi förlorade med 7-1 och hur kvällen och natten innan var minns jag faktiskt inte. Jag har väl förträngt den tack vara att vi förlorade. Jag var i alla fall antagligen nervös kvällen innan.

Ilves hade väldigt många storspelare i laget. Bland andra Raimo Summanen, Risto Jalo, Jukka Tammi, Hannu Henriksson med flera. Hur viktiga blev dom för dig? 
– Mycket! Alla du nämner kom givetvis att betyda mycket för mig och framför allt blev vi mycket goda vänner och är så fortfarande.

Blev du överraskad då förbundskaptenen, Alpo Suhonen, tog ut dig till OS i Sarajevo 1984? 
– Ja, men det var en glad överraskning. Tyvärr spelade jag inte speciellt bra i under OS. Om jag tänker tillbaka på det i dag så måste jag säga att jag inte var mogen varken fysiskt eller mentalt för en sådan stor turnering. 
– Trots allt var det en stor upplevelse att möta så många andra idrottsmän och -kvinnor från olika länder och som andra som höll på med andra sporter. Tyvärr gjorde vi som lag inte någon stor turnering utan vi slutade först på en sjätteplats.

Sovjet vann OS-guldet före Tjeckoslovakien och Tre Kronor, coachat av Anders "Ankan" Parmström och Jan-Erik “Biffen” Nilsson. Ville Sirén spelade även VM i Moskva 1985 där Finland slutade femma före Tre Kronor coachade av Leif Boork och Curt Lindström. En framgång för finsk hockey, men givetvis ett gigantiskt fiasko för svensk hockey.

För Ville Sirén kom den säsongen att bli mycket framgångsrik. Hans Ilves vann FM-ligan efter att ha vänt finalserien mot TPS från underläge 0-2 till vinst med 3-2. Matchhjälte för Ilves blev Risto Jalo. Finske hockeyexperten Göran Stubb tyckte dock att en av spelarna som imponerade mest var, som han uttryckte det, ”den stadige backen” Ville Sirén.

Spelade med Lemieux: “Helt fantastisk”

Framgångarna och det fina spelet ledde till att Sirén flyttade till NHL och Pittsburgh Penguins efter säsongen. 
– Jag fick ett kontraktsförslag efter säsongen. Det hade sedan jag var barn varit min dröm att få spela i NHL. När jag fick erbjudandet kunde jag helt enkelt inte tacka nej. Det var ju en fantastisk chans som jag fick av Pittsburgh.

Du blev direkt lagkamrat med Mario Lemieux. 
– Det stämmer. Mario var en ganska tystlåten kille, men han var redan då, som 18-,19-åring, en helt fantastisk spelare.

Lät Pittsburghs coach, Bob Berry, dig spela ungefär som på samma sätt som hemma i Ilves och i finska landslaget? 
– Nej, inte riktigt faktiskt. Jag var tvungen att lära mig spela en mer och annorlunda strukturerad hockey än den jag hade spelat hemma i Finland. Ganska snabbt var jag även tvungen att lära mig att spela mitt eget spel både snabbare och framför allt hårdare.

Vilka backar spelade du oftast med i inledningen? 
– Två killar som jag minns mycket väl var Moe Mantha och Doug Bodger. Två jättebra killar och speciellt Moe hjälpte mig mycket i början.

Organisationen som Ville Sirén kom över till, Pittsburgh Penguins, bildades och kom med i NHL 1967. Laget har vunnit Stanley Cup fem gånger, 1991, 1992, 2009, 2016 och 2017. Flera svenska spelare har spelat där genom åren. Bland andra Ulf Samuelsson och Kjell Samuelsson, Tomas Sandström, Hans Jonsson och Andreas Johansson. Men det är Mario Lemieux som gjort Pittsburgh till den hockeystad man är i dag, enligt Sirén. 
– Pittsburgh är en väldigt fin sportstad och en stad som jag gillade mycket, väldigt mycket till och med. Hockeyn växte under mina år i klubben och mycket av det var just Mario Lemieux förtjänst. Han kom att betyda väldigt mycket för Pittsburgh. 
– Mario var ju också med och vann Stanley Cup med Pittsburgh både 1991 och 1992.

Blev lagkamrat med Myllys i Minnesota

Mitt under säsongen 1988/89 säljs Ville Sirén till Minnesota North Stars där han kom att stanna under en och en halv säsong. Där var han bland annat lagkamrat med finska målvakterna Kari Takko och Jarmo Myllys. 
– Jag visste att något var på gång den säsongen. Att det sedan blev just Minnesota kom som en överraskning för mig. 
– Självklart var det kul att spela med Kari och Jarmo. Ibland lite för roligt, skrattar Sirén.

Du återvände till Finland och HPK redan inför säsongen 1990/91. Hade du möjligheten att stanna kvar i NHL? 
– Ja, jag hade chansen att stanna kvar. Men jag hade bestämt mig redan tidigt det året att jag skulle återvända till Finland efter säsongen. Så här efteråt tycker jag att det kanske var ett stort misstag. Jag åkte tillbaka hem alldeles för tidigt, så var det.

Flyttade till Luleå: “Synd att vi inte vann guld”

Efter en säsong i HPK och en i Ilves tog Luleå kontakt med honom. En klubb som Sirén kom att stanna i under två säsonger. 
– Jag blev kontaktad av Luleå efter min säsong med Ilves. Klubben hade ekonomiska problem och ville bli av med mitt kontrakt. Jag hade ett år kvar med Ilves då. 
– Vi hade ett väldigt bra lag i Luleå med Lars-Gunnar Pettersson, Stefan “Skuggan” Nilsson, Mika Nieminen, Johan Rosén, Johan Strömwall med flera. Synd bara att vi inte vann något guld något av åren jag var där.

Johan Strömwall berättar: 
– Ville var 100 procent noggrann i förberedelserna och man visste alltid vad man skulle få av honom under matcherna. Samtidigt hade han en väldigt hög lägstanivå. Han hade otroligt noggranna rutiner före match och det var alltid en otrolig aktivitet kring honom, skrattar Strömwall. 
– Det skulle vara massage vid en speciell tidpunkt och han harklade sig allt en annan speciell tidpunkt före matchen. Jag satt bredvid Ville i omklädningsrummet så vi blev bra kompisar. Det blev inte att vi umgicks så jättemycket privat eftersom vi sågs fyra, fem timmar varje dag och finska spelarena umgicks väl en hel del med varandra. Men vi ses fortfarande ofta när han är ute och scoutar.

Säsongen 1992/93 går Luleå hela vägen fram till final. Väl där leder man över Brynäs med 2-0 i matcher innan man tappar finalserien efter att man förlorat tre raka matcher. Luleå coachades av Freddy Lindfors och Lasse Lindgren. Ville Sirén spelade under finalserien tillsammans med Torbjörn Lindberg på backplatsen.

Ville Sirén minns tillbaka på finalserien som en välspelad serie. 
– Det var fem bra matcher. Ibland spelade vi i Luleå riktigt bra men ibland spelade vi mindre bra, skrattar Sirén. 
– Jag tror inte att vi var mentalt förberedda på att vinna. Vi ledde med 2-0 i matcher och jag tror att det fanns spelare i laget som trodde att det redan var klart då. I femte finalen, som spelades i Gävle, spelade vi riktigt bra. Vi ledde med 1-0 (målskytt: Lars Hurtig) till det hade spelats runt 55 minuter av matchen. Tyvärr räckte inte det till utan Brynäs vann till slut med 3-1 (Brynäs målskyttar: Andreas Dackell 2 och Anders Gozzi 1).

Spelade i Västerås: “Ganska mycket problem”

Varför lämnade du Luleå för Västerås? 
– Luleå erbjöd mig inget nytt kontrakt helt enkelt.

Det blev en annorlunda säsong för Ville Sirén i Västerås 1994/95. Bråk om NHL-spelares vara eller icke vara under den säsongens lockout gjorde att klubben uteslöts ur Hockeyligan efter att Patrik Juhlin och Peter Popovic lämnat klubben trots att de enligt VIK hade gällande kontrakt med båda spelarna.

För Ville Sirén började säsongen olyckligt eftersom han spelade första matchen mot MoDo utan att klubben hade registrerat hans transferkort. Klubben hävdade att Sirén var svensk medborgare, vilket inte var korrekt och man dömdes som förlorare i matchen med 5-0. Det här var också säsongen då klubben och svensk hockey skakades av vansinnesdådet som tog tidigare VIK-spelaren, Peter Karlssons, liv. 
– Det var en tuff säsong. Västerås hade ganska mycket problem den här tiden. Trots det hade vi ett ganska bra lag. Eftersom det var lockout i NHL spelade Nicklas Lidström, Patrik Juhlin och Peter Popovic med oss. 
– Vi tog oss till kvartsfinal, men där vann Malmö mot oss med 3-1 i matcher.

“Måste vara bättre än andra lagens importer”

Efter säsongen med Västerås flyttar Ville Sirén vidare till schweiziska SC Bern där han kom att spela under tre säsonger. Under sitt andra år i klubben blir han dessutom mästare. 
– Jag hade en fantastisk tid i Bern. Dessutom hade vi ett lag med väldigt många naturliga ledare. Jag tänker exempelvis då på killar som Gaetano Orlando och Renato Tosio. 
– Vi hade dessutom en väldigt bra coach i Bryan Lefley (avled efter en trafikolycka i Bolzano 1997). Han var överlägsen motståndarna i sitt sätt att coacha och visste precis hur vi skulle slå alla lagen. Vi kände att det inte fanns några lag som kunde slå oss. Det var en härlig känsla.

Var det stor skillnad hockeymässigt att spela i Schweiz jämfört med exempelvis Finland eller Sverige? 
– Nej, det är ungefär samma sak överallt. Du måste helt enkelt spela på din högsta nivå. När jag var i Schweiz var det ett ganska stort tryck på oss importer. Du måste helt enkelt vara bättre än andra lagens importer.

Du spelade VM 1985, 1991 och 1993. OS 1984 och 1992 samt Canada Cup 1987 och 1991. Vilken ser du som din bästa turnering? 
– Jag tycker att vi hade bästa lagen vid VM 1991 hemma i Finland och i Canada Cup 1991. Just Canada Cup var väldigt speciellt eftersom ingen trodde på oss och trots det slutade vi trea. Dessutom hade vi väldigt kul tillsammans vid sidan av isen, säger Sirén med ett leende.

Tommy Söderström har tidigare berättat i Old School Hockey att OS 1992 i Albertville var en väldigt tråkig turnering eftersom hockeyturneringen spelades i Meribel så ni fick aldrig uppleva någon direkt OS-stämning. Hur minns du den turneringen? 
– Ganska lika som Tommy faktiskt. Vi bodde ganska långt ifrån alla andra tävlingar vilket var ganska tråkigt. Vi fick ingen medalj (Finland slutade sexa, OSS vann guldet före Kanada och Tjeckoslovakien) och efter att turneringen var slut stannade vi finska spelare kvar några dagar ytterligare. 
– Det var faktiskt första gången som jag fick smak på slalom och det finns ju några bra backar där nere att åka i.

Efter spelarkarriären har Ville Sirén blivit verksam som NHL-scout. I dag är han chefsscout på Columbus Blue Jackets och tidigare har han även arbetat som scout för Washington Capitals och St. Louis Blues.

TV: Därför är den nya generationen sämre än tidigare