Jens Öhling minns sitt första SM-guld med Djurgården 1983

Jens Öhling vann fyra SM-guld med Djurgården men det mest minnesvärda var nog det första som kom 1983.
Då vann Djurgården över Färjestad i en final som spårade ur då DIF-fans bland annat kastade in en kniv i Färjestads bås.
– Det var väl där rivaliteten mellan Djurgården och Färjestad började, säger Öhling.

NYKÖPING (Hockeysverige.se)

Jens Öhling var med om att vinna fyra SM-guld med Djurgården. Det första spelade han hem som 21-åring säsongen 1982/83 efter en mycket tuff finalserie mot Färjestad. I finalserien höll det på att spåra ur rejält då så kallade fans till Stockholmsklubben gick över gränsen med råge för att få Håkan Loob och hans bror Peter ur balans. Bland annat kastades en Morakniv in i Färjestads bås.

I en intervju för OLD SCHOOL HOCKEY berättar Jens Öhling hur han idag ser tillbaka på guldsäsongen.

Inför säsongen 1981/82 klev Leif Boork in som tränare för Djurgården.

– Det var lite omtumlande. Första säsongen kvalade vi oss kvar efter att bland annat spelat mot Bajen.
– Leffe satte nya krav i svensk hockey. Vi skulle träna hårdare, käka rätt och vara mer professionella. Jag upplevde det lite grann som att han ville rensa bort en del för att själv ta över. Bland annat åkte ”Myggan” Wallin ut. Han var ändå en ledande spelare. Även Reino försvann. Det tog också ett tag för Leffe att få oss som lag att funka.

”VI VAR LITE HATADE”

Leif Boork gick ut och talade om att ni säsongen efter skulle vinna SM-guld, trodde ni spelare på det här redan från början?
– Jag vet inte. Det gjorde vi kanske inte då vi spelade kvalserien, men han fick ihop bitarna. Vi var ett svårt lag att möta även om han rensat en del och säsongen 1982/83 vann vi också guldet.
– Han bredde på mycket med Järnkaminerna. Att vi inte skulle visa någonting utan bara köra på. Just 1982/83 var en rolig säsong, men det var inte lika kul när vi höll på att åka ut.

Jens Öhling under SM-finalen 1983. Foto: Bildbyrån

Vad personifierade det här laget som vann SM-guld 1983?
– Det kändes som att vi var lite hatade. Vi spelade hårt. Sedan var det här ”Looben” i finalerna och allt det där samtidigt som vi var tunga att möta. En sådan som (Tord) Nänsén kunde inte varit rolig att möta på backen eller Thomas Eriksson med flera. Dessutom hade vi Håkan Eriksson som var en härförare.
– Varför vi sedan var så dåliga första säsongen har jag ingen förklaring till. Jag tycker att vi var bättre än så.

”VAR OTÄCKT IBLAND”

Åter till finalserien säsongen 1982/83 och den speciella stämning som blev runt om matcherna mot Färjestad. Djurgården valde att spela mycket fysiskt mot värmlänningarna.

Håkan Loob Färjestad:
– Djurgården hade ett sådant lag. Om du tittar på hela den säsongen så hade dom det epitetet mot många lag i grundserien så det var ingen jätteöverraskning. Stora starka backar och så vidare.
– Jag tycker att vi ändå hade ett ganska kreativt lag. Har du stora starka spelare så är det lätt att spela på andra saker än det så kallade finliret.

Thomas Rundqvist Färjestad:
– Samtidigt var det hemskt. Håkan och Peter (Loob) blev väldigt häcklade. Dessutom var det otäckt ibland. När vi gick i spelargången på Hovet kastade publiken glödlampor, biljardbollar, batterier och allt möjligt på oss. Dessutom kom det in ölmuggar i båset.

Jens Öhling:
– Det var väl där rivaliteten mellan Djurgården och Färjestad började. Det blev lite grisig stämning med publiken och ”Looben”. Om vi tar bort den delen så var det en fantastisk stämning. Mellan oss spelare var det egentligen ingenting. Publiken var värre.
– Sedan var det hårt, men det var början på en lång era där vi möttes mycket framöver. Färjestad håller sig fortfarande kvar i toppen, men det gör inte Djurgården, tyvärr.

Hela OLD SCHOOL HOCKEY-intervju med Jens Öhling kan du läsa under söndagen på hockeysverige.se.