Salming 70 år: "Firar med familjen i Dalarna"

En av svensk hockeys största spelare genom alla tider fyller jämnt i dag.
För att fira Börje Salming på 70-årsdagen åkte hockeysverige.se ut till Nacka strand för en pratstund med legendaren.
– Jag är 70 år ung, säger Salming till hockeysverige.se.

Börje Salming är en av svensk hockeys största spelare genom alla tider. Han började sin resa i Kiruna. Mellan 1970 och 1973 spelade han för Brynäs. Därefter följde 16 säsonger i Toronto och en i Detroit innan han avslutade karriären med tre säsonger i AIK. Han kom under sin långa karriär dessutom spela tre VM-turneringar, ett OS och tre Canada Cup.

Säsongerna 1970/71 och 1972/73 vann han SM-guld med Brynäs. Tre gånger, 1976, 1977 och 1979 utsågs han till Sveriges bästa spelare i NHL och belönades med Viking Award. Säsongen 1976/77 kom han med i NHL:s All Star team och givetvis är han även invald i NHL:s Hall of Fame.

Idag fyller Börje Salming 70 år och hockeysverige.se passade på att åka ut till Nacka strand för att gratulera honom.

– Tack, tack, säger Börje Salming samtidigt som han spricker upp i ett stort leende då han får en bukett i svenska flaggans färger.

Du är 70 år ung…
– (Skratt) Ja, jag är 70 år ung.

Hur mår kroppen efter alla tuffa hockey-år?
– Jag tycker att jag mår rätt bra. Visst har jag problem med axlar och sådant, men annars tycker jag att det är bra.

"JAG HAR ALDRIG VELAT VARA KÄNDIS"

Du har varit en offentlig person i drygt 50 år, hur har du upplevt just den biten?
– Jag har bara kört på, inte brytt mig så mycket och inte varit en sådan som känt ”oj, jag är jättekänd”. Det kanske beror på att jag är från Kiruna och lite konstig, skrattar Börje Salming och fortsätter:
– Den där biten med kändisskapet… Jag har aldrig velat vara kändis utan hållit mig lite undan även om jag naturligtvis även varit där och accepterat det också. Det är en del av det hela, att man just måste acceptera det.
– Toronto var det som galet, men jag vet aldrig om jag där kände mig som en kändis. Jag var bara en hockeyspelare så att folk kände igen mig då var jag bara tvungen att acceptera eftersom folket där var galet i hockey.

Börje Salming. Foto: Ronnie Rönnkvist

Kände du att det var lite av din skyldighet att ställa upp?
– Ja, faktiskt. Så har jag känt under hela mitt liv. Jag har en ”role model” och det är Sixten Jernberg. Han gav mig sin autograf då jag var runt 10-12 år. När jag har tänkt tillbaka på det så har jag känt att jag ska ställa upp för alla andra. ”Kan han så kan jag”.

Vad har Kiruna och Salmi-by betytt för dig som andningshål under dina år i rampljuset?
– Allt. Vi åker upp om två veckor igen. Jag ska hälsa på mamma och självklart ta skotern upp till Salmi. Det är så otroligt vackert där uppe. Salmi glömmer jag aldrig och dit vill jag alltid.
– Visst är det också så att jag har hjärtat kvar i Kiruna. Som jag sa då jag sommarpratade ”När jag ska dö så ska jag göra det i Salmi”.

"SKULLE HA STANNAT I TORONTO"

Börje Salming har alltså bara spelat i fem klubbar och landslaget. Vi bad honom berätta om sitt starkaste minne från respektive klubb.

Kiruna AIF 1951-1970

– Det är ladan där vi tränade och nästan bodde, Matojärvi Idrottsplats. Jag gjorde allting där, bus, spelade hockey, landhockey…

Brynäs IF 1970-1973

– SM-gulden, men finaste minnena från den tiden är ändå grabbarna i laget. Att jag fick komma dit till ett lag där hälften av killarna spelade i landslaget. Vilka hockeyspelare. Det var där jag fostrades.

Toronto Maple Leafs 1973-1989

– Det är ”Mecca av hockey” och Maple Leafs Garden var som mitt andra hem. Jag bodde där i 16 år. Nu kanske jag inte folk alltid fattar, men dom som jobbade där hade gjort det i 20, 30 år. Det var deras liv att vara i Maple Leafs Garden.
– Vi var som en familj där. Allt från management till spelare och så vidare. Jag har fortfarande en jättebra kontakt med Toronto som klubb.

Detroit Red Wings 1989/90

– Det var kul att få komma och se hur det var i ett annat lag. Jag hade ändå spelat 16 år i Toronto och ville se något annat. När jag idag tittar tillbaka så skulle jag ha stannat i Toronto, vilket jag kunde ha gjort.

AIK 1990-1993

– En väldigt rolig tid. Jag måste tacka AIK för att jag fick spela där. När jag spelade där borta (NHL) fick jag aldrig spela OS på grund av att jag aldrig fick vara ledig.
– Då jag kom hem till Sverige 1990 hade jag inte tänkt att spela, men Anders Hedberg tjatade på att jag skulle spela för AIK. Det innebar att jag fick spela ett Canada Cup till och OS i Albertville. Det var häftigt.

Tre Kronor 1971-1992

– Så här efteråt är det Canada Cup 1976, men också VM i Moskva (1973) eftersom det var där jag slog igenom internationellt. Det gick så bra och jag har alltid tyckt det varit så roligt att spela i Tre Kronor och för Sverige. Det är en ära.
– Hela turneringen i Canada Cup 1976… Det var så jäkla roligt att få spela i Maple Leafs Garden. Dessutom hade vi ett så otroligt bra lag samtidigt som alla lagen för första gången i historien hade sina bästa spelare med.

Och där gör ni två dåliga perioder på hela turneringen som gör att Finland besegrade er med 8-6.
– (Skratt) Ja, jävlar. Det är typiskt finnarna. Dom spelade bara för att slå oss.

En 70-årsdag i pandemitider, hur kommer Börje Salming fira den?
– Jag kommer fira den tillsammans med familjen uppe i Dalarna. Vi har testat oss allihop och alla är negativa så vi inte smittar någon. Det är första gången på väldigt länge som vi ska vara tillsammans och det ska bli jäkligt roligt, avslutar Börje Salming samtidigt som raden av matchtröjor som hänger på staket bredvid börjar blåsa i väg och vi konstaterar båda två att Kiruna AIF, Börje Salmings moderklubb, tröja är väldigt fin.