”Det var som man trodde att det inte var sant”

Anders Huss fick debutera i Elitserien med Brynäs 1983.
Det dröjde dock tio år innan Huss och Brtnäs slutligen tog sig hela vägen och vann SM-guld 1993.
– Ett mål som man jobbat så hårt för tillsammans var nu uppnått. Man kan väl säga att man bubblade av glädje, säger Huss om triumfen.

I serien med Hockeyfotografen ”Stickan” Kennes bilder berättar idag Anders Huss om sitt intåg i Brynäs och om SM-guldet 1993.

Det var säsongen 1983/84 som Anders Huss debuterade i elitserien för Brynäs. För motståndet stod Djurgården hemma i Gavlerinken, en match som stockholmarna vann med 4-3 efter två mål av Pelle Göransson och ett var av Jens Öhling och Janne Claesson. Brynäs mål gjordes av Anders ”Masken” Carlsson, Robert Nordmark och Kenneth Andersson.

– Jag minns faktiskt inte första matchen i elitserien med Brynäs. Den var ju där på hösten 1983, berättar Anders Huss och fortsätter:
– En match som jag minns väldigt bra var den mot Frölunda (5-5) nere i Göteborg. Där gjorde jag mina två första elitseriemål. Det var dessutom på Göran Högosta som då var landslagsmålvakt, så det var stort.

Robert Nordmark, Torbjörn Mattsson och Conny Silfverberg gjorde Brynäs tre övriga mål i matchen, vilken kedja tillhörde du i inledningen?
– Jag tror att jag spelade tillsammans med just Silfverberg och Johnny Strid den säsongen. Men om det skulle vara den bästa kedjan som jag spelat i är svårt att svara på. Den med jag, Janne Larsson och Tom Bissett fungerade också bra.
– Jag har spelat med för många bra spelare för att kunna svara på vilken som det har fungerat bäst för mig. Jag kan väl säga att jag har haft förmånen att spela med många spelare som gjort att jag haft en väldigt fin karriär.

”DET BLEV JU ETT FIASKO”

När du kom till Brynäs var, ”Stygge Stigge”, Stig Salming coach för laget. Han var känd för att slåss med kanadicker och amerikanare ute på isen. Hur var Salming som coach?
– Jag tycker att Stig var en otroligt bra coach, en naturlig ledare som jag trivdes väldigt bra med.

Vid årsskiftet samma säsong tog Conny Evensson och Curre Larsson ut Anders Huss att spela för Sverige i Junior-VM som spelades i Norrköping och Nyköping. Sverige inledde strålande med att slå USA med hela 4-1, Schweiz med 5-2 och Västtyskland med 11-2. Men efter det gick det inte lika bra.

– Det blev ju ett fiasko. Vi förlorade mot Finland, Kanada, Tjeckoslovakien och Sovjet, så vi slutade väl femma om jag inte minns helt fel.
– Visserligen var inte JVM lika stort då som i dag. Framför allt inte massmedialt. Vi kände nog en för stor press på oss speciell då vi började förlora matcher. Trots det var det självklart kul och stort att få vara med i en sådan stor turnering.

”HADE EN HEL DEL FLYT”

Efter flera bra säsonger i Brynäs där Anders Huss låg på drygt 20 poäng blev säsongen 1988/89 hans poängmässigt stora genombrott. På 40 seriematcher svarade han för 39 poäng och säsongen därpå 38 poäng.

– Jaså, gjorde jag det, skrattar Anders Huss och fortsätter:
– Jag är inte så bra på det där med siffror och säsonger. Det var flera säsonger där som jag hade en hel del flyt och visst var det väl bra om jag gjorde så många poäng.
– Brynäs hade gått igenom en generationsväxling då. Flera av de gamla killarna hade lagt skridskorna på hyllan samtidigt som flera av oss från JSM-guldåren hade mognat och etablerat oss som spelare.
– Det var väl även så att Stig Salming inte heller var kvar som tränare utan även där hade det kommit in nytt folk (Staffan Tholson), så det var ganska mycket nytt kring Brynäs vid den här tiden.

Vad minns du bäst från guldåret 1993?
– Olikt finalserien mot Modo 1999 var vi favoriter att slå Luleå i finalen. När vi vann mot Modo slog vi ur underläge.
– Efter de två inledande matcherna mot Luleå 1993 låg vi under med 2-0 i matcher, men vi vände och vann tre raka matcher och eftersom man då spelade bäst av fem så blev vi svenska mästare.

”TRODDE INTE DET VAR SANT”

Luleå tog ledningen i den femte och avgörande finalen genom Lars Hurtig men sedan klev Andreas Dackell in i handlingen och genom två mål och en assist vände matchen.

– Det var som man trodde att det inte var sant. Ett mål som man jobbat så hårt för tillsammans var nu uppnått. Man kan väl säga att man bubblade av glädje, haha.
– Just den här känslan av att man inte fattar att det var sant kände jag även efter finalförlusten mot HV71 1995. Då bubblade man inte på samma sätt direkt, utan det var bara en stor tomhet där man inte förstod riktigt vad som hände, varför vi förlorade.

”Stickan” Kenne:
”Anders Huss, vilken kille. Bra hockeyspelare och en bra person att ha och göra med. 15 säsonger som spelare i Brynäs och tre med Timrå. Efter det har han sedan 2003 jobbat som assisterande tränare och materialförvaltare i Timrå. Imponerande. Huss gjorde dessutom två VM-turneringar, vilket visar vilken stor hockeyspelare han var”