“Mitt mål är att ta mig till NHL”

25 poäng på 52 matcher under en besvikelse till säsong i fjol. 26 poäng på 24 matcher, poängligaledning och landslagsuttagen i år. Efter ett par år präglade av bakslag och frustration med den egna prestationen har Emil Pettersson funnit både form och glädje – och börjat fundera på en ny NHL-satsning. 
– Min dröm är fortfarande att spela där, säger Växjös forward till hockeysverige.se.

Tre och ett halvt år efter sitt senaste framträdande i den blågula tröjan ska Emil Pettersson representera Tre Kronor i Channel One Cup i Moskva den här veckan. 26-åringen har fått en flygande start på säsongen med Växjö och toppar med sina 26 poäng SHL:s poängliga tillsammans med Leksands Carter Camper. 

Det är en enorm kontrast jämfört med fjol, då han återvände till Kronoberg efter två år i Nordamerika med stora krav på sina axlar, bara för att avsluta säsongen med bleka 25 poäng på 52 matcher.

Hur kan skillnaden vara så stor att han redan efter halva säsongen har överträffat fjolårets poängnotering?

– Det är så svårt att svara på, men självförtroende är A och O i ishockey, konstaterar Emil Pettersson när hockeysverige.se når honom på Arlanda inför avresan till Ryssland.
– Jag personligen spelar såklart bättre hockey än förra året, men det är även ett lag som spelar bättre. Nu vinner vi matcher, är spelförande och trygga i oss själva. Det är många händer och fötter som presterar bättre om man jämför den här säsongen med förra. Min egen framgång föds ju någonstans av lagets framgång.

"HAMNAR I EN DÅLIG SPIRAL"

I fjol var Växjö seriens kanske största besvikelse och slutade tia i grundserien efter att ha spelat in 70 poäng på 52 matcher. Nu har 2018 års svenska mästare åter etablerat sig i ligans toppskikt och ligger i skrivande stund på tredje plats i tabellen.

– Jag kan tycka att det är så små marginaler ibland mellan att det ska bli jättesuccé eller som i fjol, att allt går åt skogen, menar Emil Pettersson. 
– Vi fick en tuff start som lag. För mig kändes det ganska bra, men även om jag kom till bra lägen hade jag svårt att få in puckarna och fick ingen vidare utdelning. Man försöker att inte fokusera på det, men när laget förlorar och man själv inte presterar försöker man ofta göra lite för mycket, man blir överambitiös och hamnar i en dålig spiral som kan vara svår att ta sig ur.

Jag var så jäkla besviken på mig själv att jag inte hade presterat bättre

Emil Pettersson om säsongerna i Nordamerika.

Att Emil Pettersson inte fick det att stämma fullt ut under comebacksäsongen i SHL tror han indirekt kan ha med de mentalt prövande åren i Nordamerika att göra.

Efter säsongen 2016/17 flyttade han över till USA för att försöka slå sig in i Nashville Predators. Han gjorde en stark rookiesäsong för Milwaukee Admirals i AHL och var poängbäst i farmarlaget med 46 poäng på 72 matcher. Men det här var under en period när Nashville satsade hårt på att vinna Stanley Cup och värvade toppspelare i sin jakt på framgång. Det medförde att Emil Pettersson blev kvar i Milwaukee innan han trejdades till Arizona Coyotes under sin andra säsong. Inte heller där blev det någon NHL-match.

– Besvikelsen över att jag inte lyckades så bra som jag ville därborta tror jag kan ha påverkat. Det var inte direkt så att jag kom hem med sargat självförtroende, utan mer att jag var så jäkla besviken på mig själv att jag inte hade presterat bättre. Då tror jag att det blev lättare att falla in i ett negativt tankesätt när det inte gick bra här hemma i fjol heller.

Var det frustrerande år i Nordamerika, eller klarade du av att bortse från att chansen i NHL aldrig kom?
– På hallen var det inga problem. Då gav jag allt för att vara så bra som möjligt på både träning och match. Sedan var det en annan femma när man satt hemma och grubblade. Ingen åker över för att spela i AHL, alla vill spela för NHL. Det var kanske där jag önskar att jag hade kunnat göra ett bättre jobb, haft en positivare inställning till mig själv.
– Har man de negativa tankarna utanför isen så kanske de sätter sig  undermedvetet på självförtroendet. Det är kanske något som speglade av sig när jag kom hem också.

Blev det lite så att det var en omställning att gå från firad stjärna här hemma till en i mängden i Nordamerika?
– Nja, jag kände aldrig att jag inte var uppskattad. Det var mer att jag hade sådana jäkla förväntningar på mig själv. Det är klart att man har AHL i bakhuvudet när man flyttar över, men vissa klarar att hantera det där bättre än andra. Mitt problem var att jag skulle ha hanterat sättet hur jag såg på mig själv bättre. I stället för att se det som ett jättemisslyckande att vara i AHL hade jag kunnat fokusera på de positiva bitarna. Det klarade jag inte riktigt av.

Med tanke på att det har lossnat för dig den här säsongen, har du tagit dig förbi den där spärren som begränsat dig under de senaste åren?
– Ja, jag har i alla fall kommit tillbaka till det här att man spelar hockey för att det är jäkligt roligt. Man övertänker inte saker utanför isen längre. Har jag en dålig match eller träning är det inte så att jag tar med det hem eller låter det gå ut över nästa insats. Jag tänker inte längre att jag är sämre än jag är, och jag är jäkligt glad över det.

Man får intrycket av att du har kommit till en hel del insikter om dig själv som både spelare och människa. Har de här bakslagen gjort dig starkare?
– Det där är åt båda hållen. Man kan tänka hur mycket som helst på vad man borde ha gjort annorlunda, borde man ha stannat i Växjö ett år till och kanske fått en ännu bättre chans? Eller gjorde man rätt som drog över?
– Jag tycker ändå att det här jag har gjort i år visar på att jag är ganska tuff mentalt. Även fast jag kommer hem och har ett skitår där det inte går som jag vill och inte som laget vill så lyckas jag studsa tillbaka. Jag hade en jäkla motivation i somras att visa för alla och framför allt mig själv att det finns mer att hämta därinne. Jag ska tillbaka till mitt absolut bästa jag. Jag är inte riktigt där än, det finns mer att hämta, men jag är på god väg i alla fall.

MISSADE CHANSEN ATT SPELA MED BRORSAN – OCH VINNA SM-GULD

Hade han stannat i Växjö det där extra året hade han inte bara fått vara med och vinna SM-guld, han hade dessutom fått vara lagkamrat med lillebror Elias Pettersson under hans historiskt starka SHL-säsong. 

Emil Pettersson medger att han tänkt tanken.

– Jag skulle inte säga att det är något som gnagt i mig. Men det finns ju flera parametrar där. Hade jag stannat ett år till hade jag blivit free agent i NHL också. Det hade kanske hjälpt mig om jag hade haft ett bra år i Sverige, säger han. 
– Sedan när jag visste hur det blev är det klart som fan att man hade velat vara med och vinna SM-guld, spela med Elias och vara en större del av den resan han gjorde… Det är klart att jag tänkt de tankarna, men jag skulle inte säga att jag lagt någon större vikt vid det. Man kan liksom inte sitta och ångra sådana val. Då blir man tokig (skratt).

Poängutdelningen och landslagsuttagningen antyder att karriären är på rätt köl igen. Och det öppnar även dörren för spännande utmaningar i framtiden. Emil Pettersson sitter på ett utgående kontrakt med Växjö och lär inte sakna alternativ inför säsongen 2021/22. 

Speciellt inte om han presterar i Tre Kronor. 

– Det är ett jättebra skyltfönster såklart. Att vara med i landslaget är ärofyllt nog som det är, men även för mig individuellt betyder det mycket. Det är mycket folk som kollar och man får mäta sig med de bästa i Europa. Gör man det bra är det klart att det öppnar nya dörrar, konstaterar han.

Om det sedan är en dörr till NHL, KHL eller någon annan liga återstår att se. Han hymlar inte med att tanken på en ny satsning mot Nordamerika finns i bakhuvudet.  

– Absolut! Men det är svårt att säga också. Jag står lite och valet och kvalet. Först och främst om man ska få en chans därborta, hur ser den ut i så fall? Jag fyller 27 år i januari och kan inte åka över på vad som helst, säger han.
– Fortsätter det på den inslagna vägen kan det dyka upp förslag från KHL som man får ta ställning till också. Det är lite av en vågskål det där. Det är svårt att veta vad som är det rätta valet. Mitt mål är att ta mig till NHL, men det är så många variabler i det också.

Hade jag åkt över när jag var 20 år, kommit hem när jag var 22 och var 24 i dag hade det inte varit något snack. Men är man 27 är det lite på gränsen

Just det där med ålder är det kanske största frågetecknet för Pettersson, vars NHL-rättigheter fortfarande tillhör Arizona. Han är inte lastgammal, men NHL har i allt större utsträckning blivit en liga som satsar på ungdom, vilket han är väl medveten om.

– Hade jag åkt över när jag var 20 år, kommit hem när jag var 22 och var 24 i dag hade det inte varit något snack. Då hade det varit över till USA som gällde. Är man 27 är det är lite på gränsen om man verkligen får en ärlig chans, Jag kommer att försöka göra vad som är bäst för mig, men min dröm är fortfarande att spela i NHL.

Den här veckan kan mycket väl bli ett steg mot att förverkliga den drömmen.

TV: Veckans SHL-lag #10