Skåningen som blev en av Färjestads största

Han är starkt förknippad med Färjestad efter sina 13 säsonger i klubben – men någon värmlänning är Jörgen Jönsson inte.
Här minns Stickan Kenne tillbaka på Jönsson – och han själv berättar om de tidiga framgångarna som lade grunden till en kort NHL-karriär.

Jörgen Jönsson, är i dag tränare i Örebro, men han förknippas starkt med Färjestad. Den klubb där han alltså vunnit inte mindre än fem SM-guld. Jönsson har även på sin meritlista att han vunnit två OS-guld och två VM-guld. Lägg därtill att han är vår meste landslagsspelare med 285 matcher med kronorna på bröstet. Men någon värmlänning har han inte.

”Det stämmer. Han och brorsan Kenny Jönsson är från Ängelholm. Lite kul att den som ligger två i antalet landskamper är Jonas Bergqvist. Även han är från samma stad”, säger ”Stickan” Kenne och fortsätter:
“Jag har haft mycket att göra med Jörgen genom åren och det aldrig varit några problem, men det jag först och främst tänket på när det gäller bröderna är vilka fantastiska lirare det var.”

"VAR RUNT TILL EN DEL ANDRA KLUBBAR"

Jörgen Jönsson stannade i Rögle till och med säsongen 1994/95 då han efter laget fått spela i kvalserien för att undvika degradering till Division 1 väljer att flytta till Färjestad.

– Färjestad kändes som en bra plattform. Jag var runt till en del andra klubbar och träffade folk, men jag tyckte att jag blev bäst bemött i Karlstad. Det kändes som att Färjestad var bästa valet för mig och jag tror att jag gick en hel del på magkänslan när jag tog det beslutet, berättar Jörgen Jönsson.

Du vann ditt första SM-guld med Färjestad 1997, hur minns du den resan?
– Då var jag lite äldre och hade längtat efter att nå framgång i högsta serien. Per Bäckman var tränare då och han var bra för mig.
- Han drev laget jävligt hårt. Vi spelade bra taktiskt, var tajta i försvaret och var tvungna att jobba hårt. Vi gjorde även väldigt mycket mål och spelade en bra hockey så det var en härlig säsong.

Ni vann även guldet 1998. Vad var storheten hos Färjestad under dom här åren?
– Just det här med att vi hade förmågan att driva laget, inte vara nöjda och hela tiden på något sätt hitta en hunger att vilja ha mer.

Jörgen Jönsson i Färjestadsdressen under säsongen 1997/98.Foto: Stickan Kenne

TESTADE PÅ NHL-LIVET

Inför säsongen 1999/00 lämnade Jörgen Jönsson Sverige och Färjestad för spel i New York Islanders. Där svarade han för elva mål och totalt 28 poäng på 68 matcher innan han trejdades till Anaheim Mighty Ducks. I Anaheim svarade Jönsson för ett mål och totalt tre poäng på elva matcher.

– Jag valde Islanders egentligen för att jag inte hade något annat att välja på. Det blev ju lyckosamt på så sätt att jag fick spela med brorsan där. Jag hade gått och väntat ganska många år och hoppades på att Calgary skulle ringa. Det var dom som hade draftat mig 1994. Calgary ringde aldrig så jag tyckte nog att hoppet för NHL-spel var ute för min del.
– Jag var trots allt ganska gammal och hade fått något erbjudande från Schweiz i samma veva. Helt plötsligt började det röra på sig. Islanders gjorde något byte så rättigheterna på mig gick över till dom. När Islanders då hörde av sig tyckte jag att det skulle vara spännande att få testa på världens bästa liga.

Kenny Jönsson berättade för Old School Hockey att ni ibland kunde skoja om att det vore kul att få spela tillsammans i NHL. Var det en dröm som gick i uppfyllelse när det nu blev så?
– Så var det säkert även om jag inte kanske inte exakt kom ihåg det så. Det var ändå en dröm. Även om vi, som jag sa, inte umgicks i samma kretsar höll vi på med samma idrott och bodde under samma tak.
– Vi spelade landhockey med och mot varandra med olika gäng. Det var mycket idrott och att då få spela med brorsan i NHL är häftigt och något som man drömmer på vägen fram dit.

Hur reagerade du på att bli trejdad till Anaheim?
– Jag hade det väl lite på känn. Det hade börjat bli en diskussion om förlängning av kontraktet. Jag sa att jag inte ville ta ett beslut på en gång utan ville hem och prata med familjen om hur vi skulle göra.

Då sa Mike Milbury (Islanders General Manager) ”svarar du inte nu måste jag kanske agera”. Mitt svar blev att jag hade bestämt mig för att prata med familjen först och så fick det bli.

– Jag hade det, som sagt var, på känn. Samtidigt var Islanders skitdåliga resultatmässigt. Vi hade jättekul tillsammans i laget, men vi vann inte många hockeymatcher. När jag byttes bort till Anaheim var vi i alla fall med i slutspelsstriden och det var lite spännande sista veckorna på säsongen faktiskt. Det var en bra erfarenhet.

Hade du möjligheten att stanna ytterligare en säsong i NHL om du hade velat?
– Ja, den möjligheten hade jag. Jag fick ett kontraktsförslag på sommaren, men jag kände att jag gjort mitt i NHL samtidigt som vi inte trivdes så himla bra där borta. Då kände jag att det var bättre att vi flyttade hem.

ALDRIG AKTUELLT MED RÖGLE-ÅTERKOMST

Efter att Jörgen Jönsson återkommit till Sverige spelade han ytterligare nio säsonger i Färjestad innan han slutade spela.

– Det är hockeyn i sig som har betytt mest för mig, men samtidigt är det i Färjestad som jag spelat mest. Klart att jag är tacksam över att ha fått chansen att vara kvar hela tiden. Det är också ett mått på att man är tillräckligt bra. Jag skulle inte få vara kvar i laget annars.
– Färjestad bedriver verksamhet som går ut på att vinna matcher. Räcker man inte till då så får man inte vara kvar. Det hjälper inte med att bara vara snäll och trevlig.

Har det aldrig varit aktuellt att återvända till Rögle?
– Nej, det var nog aldrig riktigt aktuellt. Jag flyttade till Karlstad först gången 1995 och när jag kom tillbaka från Islanders var Rögle fortfarande i allsvenskan och ett tag var det väldigt kämpigt för dom.
– Jag tyckte fortfarande att jag spelade på toppen. Bland annat spelade jag i landslaget och fick vara med om att vinna VM-guld och så vidare.
- För mig skulle det då varit ett steg nedåt om jag gick till Rögle, att varva ner liksom. Jag ville istället vara med i toppen så länge jag kunde och det är därför som jag valde Färjestad.

Här kan du beställa ”Stickan” Kennes bok, ”Svenska Hockeyadeln”.