Hade svårt att ta plats i SDHL – nu är hon stjärna i USA
Matilda af Bjur hade svårt att spela till sig en större roll i vare sig Linköping eller Brynäs och lämnade Sverige.
I USA har det gått bättre. Där har hon i stället blivit lagkapten för sitt collegelag, öst in poäng och även fått motta pris som sitt lags MVP.
– Jag har aldrig prisats för min individuella insats på det sättet och det är något jag verkligen kommer att ta med mig, säger 21-åringen till hockeysverige.se.
Matilda af Bjur hade en tuff start på säsongen 2018/19. Hon fick inte speciellt mycket speltid i Linköping och valde i slutet av säsongen att lämna för Brynäs. Där blev det bara ett tillfälligt stopp innan det var dags för hockey och skola på Long Island i New Yorks utkanter. Där blev det succé och hon klev fram som en av NCAA:s bästa svenska spelare. Men för några veckor sedan fick hon ett samtal om att hon så snart som möjligt skulle lämna USA och återvända till Sverige.
– Först flyttade de fram skoltiden två veckor. ”Ni får vara hemma två veckor till”. Då kände jag att det inte vara någon fara, men för varje dag blev det bara värre och värre, berättar Matilda Af Bjur som nu är hemma i Linköping.
– Tre dagar senare ”Vi stänger ner skolan och ni får inte komma tillbaka” eftersom det hade varit fall av Corona på vår skola. Jag tror att det var en av våra lärare som fick det. ”Nu måste ni alla åka hem”.
– Jag fick ringa mamma och pappa för att planera hur jag skulle ta mig hem. Flygen försvann i stort sett. Jag tror att jag ringde på tisdagen och det löste sig så att jag på torsdagen kunde åka hem.
Kvar på skolan var fortfarande Alva Johnsson och Paula Bergström.
– De fick packa ihop alla våra grejer och lägga in i ett rum. Sedan fick vi åka hem. Allt gick väldigt fort och var speciellt. Det är flera som inte fått komma tillbaka till skolan för att hämta sina grejer eftersom dom inte får komma in där ännu.
Vad fick dig att från början välja att åka över till college?
– Det har varit en dröm sedan jag var liten. Eftersom vi bodde i USA då jag var yngre har det funnits med i tanken. Pappa (Stefan) har haft vänner vars barn som gått på college liksom även många av min brors (Oskar) kompisar gjort.
– Sedan var det lite osäkert vart jag ville gå någonstans, men när möjligheten kom för mig att gå så var det självklart att jag ville prova det.
Matilda Af Bjur i LHC-tröjan.Foto: Simon Eliasson/Bildbyrån
Hur viktig var skolan för dig hemma i Sverige?
– Jag älskar att lära mig nya saker och skolan. I USA är det väldigt lätt att kombinera det här med att spela hockey och gå på skola. Hemma i Sverige är det svårare att kombinera och kunna lägga 100 procent fokus på hockeyn också.
– Utbildningarna jag ville gå fanns inte där det fanns hockeyprogram i närheten. Jag kände att jag kanske hade behövt börja gå i skolan igen då jag är 25 år, men det ville jag inte. När jag tittade på det här med college hittade jag en utbildning jag ville gå samtidigt som jag fick chansen att spela hockey på en väldigt hög nivå. Plus att jag kunde bli en bättre hockeyspelare. Allt radade upp sig perfekt för mig.
– Efter dom här tre, fyra åren jag går på college har jag inte bara chansen att utveckla mig som hockeyspelare utan även i slutändan få en bra utbildning, vilket också är fantastiskt.
”ALDRIG VARIT MED OM ATT VARA EN LEDANDE SPELARE TIDIGARE”
Matilda Af Bjur hade, som sagt var, en tuff fjolårssäsong där hon lämnade Linköping för att få speltid i Brynäs. Säsongen gjorde att självförtroendet inte var på topp då hon kom över till Long Island.
– Självförtroendet var inte så jättebra, säger 21-åringen med ett lätt skratt innan hon fortsätter:
– Det blev bättre när jag åkte till Brynäs. Jag fick spela mer där, men samtidigt kände jag mig inte jättebra eller gjorde så mycket nytta. När man känner så spelar man inte heller bra, så är det. Grunden är att man måste ha ett bra självförtroende för att spela bra, men det hade jag i stort sett inte alls under säsongen.
– Jag började få tillbaka självförtroende lite under sommaren när jag började träna igen, men det tog några matcher på college för mig att förstå att jag faktiskt var bra på hockey.
– Mot slutet av den här säsongen gick det väldigt bra och jag känner mig nöjd med min den. Det är speciellt att komma in i ett lag och där vara en ledande spelare både på och utanför isen. Det hade jag aldrig varit med om innan, förutom i U18-landslaget där det var lite speciellt. Där var mer min ledarskapsroll än den jag hade på isen. Nu fick jag göra både och så jag har växt väldigt mycket som hockeyspelare på en säsong, vilket känns jättekul.
Förra juniorlandslagsanfallaren var inte ensam svensk på Long Island University den här säsongen. Även Paula Bergström och Alva Johnsson gick på samma skola.
– Vi har varit varandras stöd under hela säsongen. Det har varit jätteskönt att känna att jag hade två med mig som var lika ambitiösa och vill lika långt som jag. Alla vi tre tränade extra tillsammans.
– Till nästa år ska vi flytta ihop i samma hus. Det har verkligen varit en trygghet att ha dom båda där. Vi tre pratar varje dag och är som en familj.
Alva Johnsson och Paula Bergström.Foto: Ronnie Rönnkvist
När ni tre satt på planet över till New York, hur gick snacket kring vad som väntade er?
– Oj… (skratt). Vi hade precis börjat få kontakt med alla i laget så vi diskuterade det, skolan och alltihop. När vi kom fram var alla tre jättenervösa såklart.
– Sedan fick vi för första gången uppleva trafiken i New York som är väldigt speciell. Det tog tre timmar till skolan. Vi kom fram mitt i natten och skulle då lägga oss för att sova.
– Vi var jätteexalterade och tyckte att det skulle bli jättekul, men vi var såklart, som sagt var, nervösa eftersom vi i stort sett flyttade till andra sidan jorden helt själva. Samtidigt kände vi inte några på skolan, men vi hade ändå varandra vilket var skönt. Jag kan tänka mig att dom som åker över själva tycker det är jättejobbigt.
– Efter vi träffat alla och fått reda på hur skolan och allt fungerade var det ingen fara. Idag trivs vi alla tre som fisken i vattnet.
UTSÅGS TILL LAGKAPTEN: ”JÄTTETACKSAM”
En annan positiv bit i flytten för Matilda Af Bjur var att hon nu fått spela en säsong med jämnåriga.
– Här hemma i Sverige är det alla åldrar i lagen. Många kommer hit efter sin collegekarriär eller efter att dom ”peakat” i sin hockey. På college var alla i ungefär samma ålder och det var länge sedan jag fick spela emot och jämföra mig med tjejer i min egen ålder.
– Då fick jag se, jämfört med alla andra, vart jag ligger, vilket har varit bra för mig. Dels för mitt självförtroende dels hockeyspelmässigt vad jag måste jobba med och bli bättre på. Men också vad jag är bra på jämfört med andra. Det här var jättebra för mig.
Hur snabbt utsågs du till en av lagets kaptener?
– Det tog några veckor. Sedan röstade alla i laget. Det är också lite speciellt eftersom man där har tre C och tre A så det blir en ganska stor kaptensgrupp, vilket också är annorlunda jämfört med hemma.
– Samtidigt gick det ganska fort för mig, Paula och Alva att se att vi var ganska ledande personer i den här gruppen med tanke på var vi kom ifrån och var vi hade spelat. Det blev ganska naturligt för oss att ta en ledarskapsroll i det sammanhanget.
– Jag är jättetacksam att jag får vara kapten för det här laget. Dessutom under min första säsong, vilket inte många får vara med om.
Du har även blivit prisad under säsongen, berätta.
– Jag fick MVP i vårt lag. Sedan blev jag med i rookie-laget. Det var jättekul och jag är inte van vid att få priser. Rookie-utmärkelsen fick vi efter en match. Jag och Paula sa till varandra ”Vad är det här?”. Vi fattade ingenting.
– Sedan hade vi en bankett efter säsongen och då fick jag MVP vilket jag är jätteglad och tacksam över. Självförtroendet blir ännu bättre när jag fått en sådan uppskattning. Jag har aldrig prisats för min individuella insats på det sättet och det är något jag verkligen kommer att ta med mig. Att få det här beviset på att jag är bra, det är skönt att få känna det.
På bara ett år har Matilda af Bjur gått från att vara en utfyllnadsspelare i SDHL till lagkapten i collegeligan.
”VI VILL TA OSS TILL LANDSLAGET”
Matilda Af Bjur trivs inte bara med laget utan hon även med att bo och leva på Long Island.
– Det har varit väldigt speciellt. Vi bor ungefär 20 minuter utanför New York. Generellt sett är det en väldigt speciell kultur i USA jämfört med hemma.
– Vi bor i ett jättefint område. Det är i stort sett bara vårt collegecampus där. Sedan är det en massa hus i själva området. Skolan är ganska liten och jag tycker det är skönt att känna att man kan ta sig enkelt överallt samtidigt som jag känner igen nästan alla på skolan.
– Atletkulturen är ganska stor och alla atleter känner igen varandra vilket är kul. Annars är det mycket stränder och allt sådant så jag trivs jättebra. Sedan är det väldigt varmt och vi har inte haft någon vinter över huvud taget så för Paula har det varit lite svårt (skratt), men för oss andra har det varit ganska skönt.
Hur ofta åker ni in till Manhattan?
– Nu när säsongen var över hade vi planer på att åka in dit och göra en massa grejer, men vi hann ändå under säsongen åka in ganska många gånger både med laget och vi tre själva för att titta lite. Nattlivet där är fantastiskt, men bara att gå runt, titta och vara lite turister är också väldigt kul.
Var ni och såg New York Islanders spela?
– Vi var med laget och kollade på Islanders. Då blev vi till och med presenterade på matchen för att vi var det första collegelaget på Long Island.
– Vi har ett bra samarbete med New York Islanders eftersom vi spelar i deras gamla träningshall.
I höst väntar en ny säsong med skola och hockey, hur går dina tankar kring den och eventuellt landslagsspel?
– Det blev en ny tränare för Damkronorna mitt i allt. Självklart är det väldigt kul att det händer något nytt och allt sådant.
– Jag är väldigt exalterad och hoppas att få visa upp mig. Med tanke på hur den här säsongen varit så vill jag se om jag kan ta mig en bit samtidigt som jag kör på och tror mycket på mig själv. Vår tränare på Long Island är väldigt medveten om att jag, Alva och Paula vill ta oss till landslaget så han hjälper oss mycket med den biten.
– Han hade en väldigt bra kontakt med Ylva (Martinsen) innan. Ylva var till och med över och hälsade på. Det är kul att det samarbetet finns där också. Jag kör på och ser till att vara redo när jag får chans.
Den här artikeln handlar om: