Debutanten om samtalet från förbundskaptenen: “Jag var lite överraskad faktiskt”

Inför säsongen valde Paula Bergström att lämna Modo för spel i den amerikanska collegligan.
Efter att ha övertygat för Long Island University under vintern får nu den 21-åriga backen chansen att debutera i Damkronorna senare i veckan.
– Jättekul, men jag var lite överraskad faktiskt. Det är alltid ett mål att komma med i landslaget, säger Bergström till Hockeysverige.se.

ARLANDA (HOCKEYSVERIGE.SE) 

I veckan inleds Euro Hockey Tour Play Off i Tranås. För svensk del börjar turneringen på onsdag med match mot Ryssland. Till turneringen har förbundskaptenen Ylva Martinsen tagit med sig två debutanter. Det handlar om HV71:s Felizia Wikner Zienkiewicz och förra Modo-backen Paula Bergström

Den sistnämnde tillhör den här säsongen Long Island University i utkanten av New York, men rötterna har 21-åringen i Köpmanholmen utanför Örnsköldsvik.
– Jag började spela hockey eftersom min pappa (Patrik) var tränare för min brorsa (Willy) som är född 1997. När brorsan och vår kusin började spela ville jag hänga på, berättar landslagsdebutanten då hockeysverige.se träffar henne på Arlanda några timmar efter det att hon landat på svensk mark igen.
– Det var några tjejer som hoppade ut och in i det laget, men i stort sett var jag ensam tjej där fram till det att jag började i Modo. 

Storebror Willy Bergström har också varit en viktig förebild för Paula Bergström.
– Han har betytt jättemycket. Det var han jag tävlade mot under hela barndomen. Som jag sa är det två års skillnad mellan oss så det har var mycket rivalitet mellan oss, säger Paula Bergström med ett stort leende samtidigt som ett stort gäng medelålders män och kvinnor med Harley-Davidson västar samlas bredvid oss för att testa på flyget istället får att åka båge. 

Paula Bergström.Paula Bergström.Foto: Ronnie Rönnkvist

HÖLL PÅ MED MÅNGA IDROTTER SOM UNG  

Pappa Patrik har även han spelat hockey i trakterna kring Örnsköldsvik.
– Jag tror han spelade med Modo, Husum… Jag vet att han har spelat i några klubbar i det området. 

Hade du honom som tränare?
– Ja, men jag tänkte nog inte så mycket på det då jag var yngre. Givetvis var det jättebra att han någon som stöttade mig. Paula Bergström har även en syster, Fanny, men hon har aldrig fastnat för hockey.
– Det stämmer. Hon är den enda av oss tre som inte har spelat hockey. Hur såg eftermiddagarna ut efter skolan hemma i Köpmanholmen?
– Det var mycket hockey, men jag hållit på med många olika sporter, fotboll, friidrott, simning, dans, jag åkte slalom ett tag, längdskidor… Det har varit allt, men hockeyn har hängt med hela tiden. Annars var det mycket att hänga med kompisarna. 

Var hela tiden målbilden att du skulle satsa på hockeyn?
– Undermedvetet tror jag att det var så. När jag var yngre ville jag hålla på med allt möjligt. Då jag blev lite äldre var det fotbollen och hockeyn som gällde. Så småningom kände jag att det var hockeyn jag ville hålla på med. Många talar om det speciella hockeykultur som är för tjejer i Örnsköldsvik och i Modos regi, något som Paula Bergström också lyfter fram som väldigt positivt.
– Det har blivit mycket bättre. Det är jättemånga tjejer som kommer från ”Ö-vik” och är duktiga. När jag var yngre visste jag inte ens att det fanns ett damlag. När jag var liten var det ”Jag ska spela i NHL” eftersom jag ville vara som grabbarna.
– Det är väldigt kul att det finns damlag och idoler för småtjejerna. Det har varit en utveckling och det är häftigt. 

JOBBIG STEG TILL DAMHOCKEYN  

Dock hade inte 21-åringen från Köpmanholmen några idoler på damsidan då hon växte upp.
– Nej, det var Sidney Crosby och alla dom där som gällde. Nu skulle jag säga att mina förebilder är dom jag har spelat med. 

Som?
– Johanna Olofsson har betytt mycket. Hon har varit lite som en mamma för mig, skrattar Paula Bergström som började spela med tjejer första gången på ”riktigt” då hon gick i åttonde klass.
– Först spelade jag en säsong i Dam-jun i Modo. I nian gick jag upp i damlaget. Då var jag 14-15 år.
– Det steget var lite jobbigt måste jag ändå säga. Jag har alltid varit en fysisk spelare så jag tyckte att det var lite jobbigt när jag kom upp dit eftersom jag visste att det skulle bli en förändring då jag skulle gå från killhockeyn till tjejhockeyn. ”Vad får jag göra och inte göra… ”
– Jag blev lite passiv när jag gick till tjejhockeyn. Det tog ett litet tag, men sedan var jag inne i grejerna.

Just ett mer fysiskt spel är något som Paula Bergström kan sakna inom damhockeyn.
– Lite faktiskt (skratt), men jag älskar damhockeyn. 

Paula Bergström.Paula Bergström.Foto: Ronnie Rönnkvist

SPELAT TVÅ JVM

Det blev spel i två Junior-VM för landslagsdebutanten och att få den internationella erfarenheten och att spela i tuffa turneringar har givetvis betytt en hel del för hennes utveckling.
– Jag skulle säga att det har gett mig en ”självförtroendeboost”. Man får rutin på grejerna och vet vad som gäller i ett landslag. Det är väldigt kul att jag nu får prova på seniornivå.
– Sedan tycker jag det är lite skillnad mellan nationellt och internationellt. Framförallt tycker jag att svensk hockey är mer fysisk. Internationellt får jag jobba lite mer mot klubba och puck. Det här märker jag också borta i USA, att det inte är jättemycket fysiskt spel. Där måste jag spela på ett lite annat sätt. 

Lite smartare?
– Ja, lite smartare, ha ha… 

"HAN HADE EN BRA PLAN FÖR MIG"  

Inför årets säsong valde Paula Bergström att lämna SDHL och Modo för skola och spel i Long Island University tillsamman med bland andra Matilda af Bjur och Alva Johnsson.
– Det var Rob (Robert Morgan, coach) som tog kontakt. Jag velade lite, men vi hade en bra kontakt och han hade en bra plan för mig, vilket var det som övervägde i slutändan.
– När jag började prata med honom kändes det som allt föll på plats och att det här var vad jag ville göra. 

Med facit i hand gjorde Paula Bergström rätt val och hon trivs med tillvaron både på och vid sidan av isen.
– Det har varit bra. Klart att det är en trygghet att ha Matilda och Alva där också. Jag trivs där borta. 

Paula Bergström i LIU-dressen.Paula Bergström i LIU-dressen.Foto: Privat

Hur ofta åker du in och njuter av livet på Manhattan?
– Inte så många gånger ännu faktiskt. Det kanske har blivit fem, sex gånger. Vi hinner inte med så jättemycket vid sidan av hockeyn. Det är skola och hockey, ungefär som det var i Sverige. Men det finns lite mer alternativ där borta om vi får en ledig dag. 

Hur har omställningen på isen varit?
– Det är, som jag sa tidigare, fysiska spelet och storleken på rinken som är den markanta skillnaden. Jag tycker det är jättekul att det är mindre is. Innan tänkte jag hur det skulle bli, men jag gillar det verkligen. Det går fortare och jag får tänka lite snabbare. 

Passar den hockeyn dig bättre?
– Än så länge tycker jag det och i mitt tycke blir det en roligare hockey. 

HITTAT EN BALANS I SPELET  

Paula Bergström har så här långt svarat för fyra mål och totalt 15 poäng på 23 matcher den här säsongen. På det är hon poängbäst bland backarna i laget. Vi ska också lägga till att hon värmt filten på utvisningsbänken i 44 minuter. Mest av alla i Long Island University.
– En del tycker jag handlar om självförtroende och att jag har fått utveckla mitt spel. Tidigare har jag varit väldigt mycket en defensiv back, att jag inte ska göra misstag, vara stabil och allt sådant. Nu har jag hittat en balans mellan en offensiv och defensiv hockey. Den offensiva delen har börjat komma igång. 

Är det Rob Morgan som gett dig den friheten?
– Ja, men jag tycker att senaste säsongerna i Modo började jag hitta det, men det känns då jag kommit över som att allt fallit på plats. Rob tror jättemycket på mig, vilket är en trygghet. 

Nyligen fick Paula Bergström och övriga svenska tjejerna besök av Förbundskaptenen Ylva Martinsen på Long Island.
– Det var jättekul att hon kom över. Hon var intresserad och ville se hur vi har det där borta.
– Hon kollade på hur vi tränar, pratade om hur vi bor, fungerar med mat, matcher och hela vardagslivet. Vi hann även med en lunch tillsammans innan det var träning. 

Visste du redan då om att du skulle komma med i landslagstruppen?
– Nej, inte då. 

SIKTAR PÅ VM  

Hur gick tankarna då Ylva Martinsen hörde av sig och ville ha med dig i Damkronorna? 
– Jättekul, men jag var lite överraskad faktiskt. Det är alltid ett mål att komma med i landslaget, men vi har många bra backar i Sverige just nu. 

Vad tror du gör att just du kom med?
– Jag tror att har och göra med att jag utvecklat både defensiven och offensiven. Målet har alltid varit att vara en tvåvägsback och nu tycker jag att jag har utvecklat den biten. 

Hur var reaktionerna på skolan när du meddelade att du skulle hem och spela i landslaget?
– Dom tycker det är jättekul. Vi har haft en dialog, jag och Rob, redan innan jag ”comitta” honom, att han stöttar mig i landslaget och allt sådant. Det är en jätteviktig del tycket jag. Det var inget snack om saken att jag skulle fara. 

Vilka förväntningar har du på landslagstrippen?
– Självklart ska jag göra så bra ifrån mig jag kan. Jag har alltid målbilden att jag ska göra det bästa ifrån mig. Sedan är det inte jättelänge kvar till VM heller så det är även en målbild att komma med dit.
– Det kommer bli tufft, men jag ska ge allt, avslutar Paula Bergström innan hon flyger vidare mot Örnsköldsvik för att se sitt Modo innan hon reser till Tranås för uppladdning inför Euro Hockey Tour Play Off.

Den här artikeln handlar om:

Dela artikel: