Prenumerera

Logga in

SKOGLUND: Peter gjorde helt rätt

Hockeysverige

Hockeysverige

Här kommer en text om Malmös tränare Peter Andersson. Den bör läsas med öppet sinne och av folk som klarar av att hålla fler än två tankar i huvudet samtidigt.

Det är väl få av oss som missat Malmötränaren Peter Anderssons intervju igår med C More. Den när han bara kastade av sig lurarna  och gick iväg mitt under Lasse Granqvists fråga. I min värld så är det en självklarhet för spelare och ledare att ställa upp och svara på frågor inför, under och efter matcher. Det hör yrket till. Det är att visa respekt för alla supportrar som följer laget i vått och torrt.

Med det sagt så sitter ni nu säkert och väntar på att jag ska plocka fram stora sågen nu och kapa Peter Andersson längs med fotknölarna. Men, nej. Det ska jag inte. För paradoxalt nog så tycker jag att han gjorde rätt som gick ifrån intervjun. Häng med så ska jag förklara varför jag tycker som jag tycker.

Malmö är inne i en tung trend och var rejält bleka i gårdagens bortamatch mot Luleå. Som lök på laxen fick de dessutom målvakten Oscar Alsenfelt skadad i en omdiskuterad situation. Om jag går till mig själv så hade jag inte fixat att ställa mig framför en kamera och hålla mig lugn och harmonisk under de premisserna. Men Peter Andersson ställde sig framför kameran och gjorde ett försök i alla fall. Och han är även rätt tydlig med att han är förbannad inombords.
— Just nu reagerar jag inte speciellt bra, svarade han bland annat strax innan han lämnade.

När Lasse Granqvist, som gör sitt jobb, ställer frågan om Alsenfelt lämnar Andersson intervjun. Ni kan se själva här:

Det ser naturligtvis inte snyggt ut. Men jag kan inte hjälpa att tänka på vad som hade hänt om Peter Andersson stått kvar? Hade det brustit fullständigt för honom? Hade vi fått se en repris på Petter Lasu Nilssons smått episka intervju för ett par år sedan?

Det kommer vi aldrig få svar på. Troligtvis. Men jag måste säga att jag förstår Andersson här. Trots att jag ovan skriver att det är en skyldighet för honom att ställa upp och svara på frågor, så måste vi ändå inse att det är människor och inte maskiner vi har att göra med. 


Vi säger ju ofta att vi vill ha mer känslor i hockeyn. Samtidigt så är vi jäkligt snabba på att slå ner på de som visar just känslor. Märkligt nog så är det ofta de som säger sig vilja verka för ett bättre debattklimat överlag, som står först i kön att elda på massorna när det har brustit för någon stackare. Då kastas pekpinnarna fram om vad som är rätt eller fel, snabbare än någon hinner säga "Hur länge ska Joel få bestämma i svensk ishockey?"

Eller snabbare än någon hinner kliva in i fel avbytarbås i Karlstad.

Många är de hockeymänniskor som valsat runt på sociala medier och fått allehanda tillmälen kastade på sig efter att de gjort eller sagt något som inte faller den breda massan i smaken. Jag kan förstå att man inte riktigt vill ta den risken och istället väljer att knipa käft. Eller som i Anderssons fall bara gå därifrån. Det har nämligen visat sig att konsekvenserna blir rätt hårda för de som kliver utanför normen. 


Nu har jag såklart ingen aning om vad för tankar som spelades upp i Anderssons huvud. Men man kan ju ana att han inte var helt nöjd med situationen som satte Alsenfelt ur spel. Han kanske anade att han inte skulle kunna hålla käften med domarkritik. Då hade det högst troligt väntat repressalier för Malmö-tränaren och varför tvingas genomlida det mitt upp i allt?

För att inte tala om folkets dom. Andersson har redan fått en hel del hån på sociala medier. Detta för att han "bara" lämnade en intervju. Tänk om han sagt något som inte fallit majoriteten i smaken? Jag vågar inte ens tänka på allt hat som kommit då. Och alla pekpinnar.

Den här artikeln handlar om:

Dela artikel:

Senaste Nytt