27-åringen öppnar upp: ”Levt med prestationsångest”

Adam Thilander var en av Sveriges mest lovande backtalanger i mitten av tiotalet, med j-landslagsspel och succé i OHL. Därefter tvärvände karriären. För Hockeysverige.se öppnar Skövde-fostrade Thilander upp de mentala prövningar karriären gett honom – och berättar att han lägger av.
– Man får aldrig glömma varför man spelar hockey, säger han.

Västgötasonen Adam Thilanders hockeykarriär gick stadigt uppåt under de tidiga tonåren. Redan som 13-åring var han med i TV-pucken.

– Jag bestämde mig ganska tidigt att jag ville satsa. Redan som 11-12-åring började jag träna mycket själv vilket också gav effekt ganska snabbt, och att komma med i TV-pucken med de som var två år äldre gav ju en extra boost att man var på väg åt rätt håll. 

Adam insåg vilken effekt det gav att träna mer än andra. Som 15-åring lämnade han Skövde och flyttade till Skellefteå för att börja hockeygymnasiet. 

– Jag började ju nian i Skellefteå. Så jag flyttade ju egentligen ett år tidigare än man brukar. Det var heller inte 10 mil, utan typ 110 mil, så det var en omställning. 

Gjorde tidig succé: ”Gick ganska lätt”

Det första året i Västerbotten blev succéartat för Thilander som stod för 19 poäng på 14 matcher i J18 Elit. Något som resulterade i en plats i U16-landslaget. 

– Det var ett ganska lätt första år. Så länge man presterade på planen så mådde man bra, och vice versa. Jag var också en av de bärande i landslaget och fick mycket förtroende och spelade med många bra spelare. 

Adam Thilander kom till Skellefteå mitt i klubbens stora dominans i mitten på 10-talet. 

– De var ju i princip ledande i Sverige med sättet de tränade på och var väl sex raka finaler. Då fick man inse vad som krävs och hur en förening ska fungera. Det är väl lite samma känsla man har kring klubben nu, att man hittat tillbaka till den kulturen. 

2016 var han med och tog silver i U18-VM innan flyttlasset bar iväg till Kanada och OHL där han stod för två riktigt starka säsonger där han från sin backposition stod för 77 poäng på 137 matcher över två säsonger.

Chockades över kulturen under ungdomsåren

Där och då var det nog inte många som såg att karriären skulle ta vägen via Almtuna till en anonym tillvaro i Skövde i HockeyEttan i sex säsonger. För Adam Thilander har dock tillvaron i eliten varit långt ifrån guld och gröna skogar. 

– Utifrån sett kan det verka som jag var en tidig talang och naturbegåvning. Men de som känner mig nära vet att jag och min bror tränade mer än alla andra. Vi började tidigt med att träna två pass om dagen för att vi tyckte att det var kul. 
– När jag sedan kom upp till Skellefteå och insåg hur stor del av kulturen det här med inkilningar och alkohol och den biten är, så blev det lite av en chock för mig. Jag vägrade ju vara med på det, och det är klart att man fick en del blickar på sig på grund av det. Ingen hade berättat för mig att ska du vara hockeyspelare så ska du klara av och supa också. 
– Jag märker ju det idag när man har kompisar som spelar i NHL och SHL ganska snabbt att det är mer regel än undantag att du ska klara av att dricka. Helst mycket också. Det finns en del med den här kulturen som jag inte kan stå för, liksom. 

Under tiden i Almtuna drabbades Adam Thilander dessutom av en korsbandsskada i samband med en bortamatch mot Karlskrona. Men redan innan den skadan upplevde Adam att han inte mådde bra.

– Det kändes inte som det var så mycket positivt man gjorde där. Det kändes som man mest fick skit. Rätt eller fel att dra där ifrån, men hälsan måste gå först. Mår man inte bra så spelar man inte bra. Sedan kom skadan och det blav ganska mycket på en och samma gång. Almtuna var inte riktigt för mig.

– Jag har väl känt att det är mycket man hade behövt ta sig igenom för att bli bra. Jag är ganska bra på att grubbla och analysera varenda beslut som tas, och har väl insett att det är nog bra att inte tänka så mycket när man är i det. 

Känner du dig missnöjd över hur karriären föll ut?
– Nej, det kan jag inte påstå, jag känner att jag har fått vara med om allt en junior vill vara med om i princip. Men någonstans tog det för mycket på det mentala för att fortsätta orka gå igenom det som krävs för att ta sig framåt. 

Under åren i HockeyEttan har Thilander haft flera förfrågningar från klubbar i SHL och utomlands. Men varje år har han landat i att han vill stanna hemma i Skövde. 

– Det var inga lätta beslut. Man har ju velat ta vara på att man varit så pass bra. Men jag har insett att det viktigaste är att må bra. Man har levt så pass många år med prestationsångest och mentala prövningar. Jag kände mig klar, jag har kampats med de bästa i min ålder. Jag vet att jag klarar det, jag känner inte att jag har något att bevisa. Då kan jag lika bra spela för att det är kul och må bra. 

Om hetsan bland unga: ”Varför spelar du?”

Just pressen bland unga spelare är något han ofta märker även idag. 

– Det är sådan sjuk hets med sociala medier och läger och allting. Det är många unga som skriver till mig och jag försöker dela med mig av lite erfarenheter. De frågar om de behöver vara med på det ena och det andra för att bli något. Ibland känner jag bara att “varför spelar du hockey?”. 

Efter säsongen 24/25 la han skridskorna tillfälligt på hyllan innan han inför den gångna säsongen gjorde ett gästspel i norska andraligan. Nu menar han att karriären är över, även om han inte stänger några dörrar helt och hållet. 

– Man ska väl aldrig säga aldrig, men att satsa och spela högre upp… det har vi lagt ned. Då blir det nog snarare att spela för att hålla igång. 

Har du något tips till dagens unga hockeyspelare?
– Mitt tips till unga hockeyspelare är att aldrig glömma bort varför man spelar. Det är för att man älskar hockey. Den här landhockey-känslan när man är ute på gatan och spelar. Göra snygga dragningar och flippmackor. Det var ju det som var kul. De spelare som blir bäst, det är dom som behåller den känslan. Du kan inte pina dig till att bli bra.

Source: Adam Thilander @ Elite Prospects