Efterlängtade guldet: ”I början ville jag bara hem till Ö-vik igen”

Det har varit en lång väg att vandra för Erika Grahm. 2018 flyttade hon till Gävle och blev ett år senare spelande sportchef – och sju år senare står hon nu som svensk mästare.
— Jag kom hit av en anledning, att Brynäs kört fast i dam- och flickfrågor. Så var det verkligen och det kändes som att jag åkte tillbaka lite i tiden efter åren jag haft i MoDo, berättar hon för Hockeysverige.se.

GÄVLE (HOCKEYSVERIGE.SE

Erika Grahm flyttade till Gävle och Brynäs 2018. Då till ett Brynäs som hade haft några tuffa år och där många av kärnspelarna hade lämnat klubben. Första året var hon främst spelare, men sedan 2019 har hon även jobbat som sportchef. Målet har såklart varit att bygga ett starkt Brynäs igen som skulle kunna ta sig hela vägen.

Nu skriver vi 2026 och Brynäs kan stoltsera som svenska mästarinnor.

— Klart att jag då hade en målbild att vi skulle bli en ledande flick- och damverksamhet i Sverige. Jag ljuger om jag skulle säga något annat, säger Erika Grahm då hockeysverige.se träffar henne för en intervju i Monitor ERP Arena i Gävle.

Erika Grahm fortsätter:
— Precis som när jag spelade vill jag bli bäst, men det var mycket nytt i början.

”Fanns fem spelare på kontrakt när jag kom hit”

Hur upplevde du första tiden?
— Den var tuff och i början ville jag bara hem till ”Ö-vik” igen, säger förra MoDo-spelaren med ett leende och fortsätter:
— Det var kopplat till det trygga, att jag varit på samma plats och byggt upp något i både ”Ö-vik”, MoDo och klubben. Jag spelade dessutom, så det var mycket nytt att komma hit.
— Jag kom hit av en anledning, att Brynäs kört fast i dam- och flickfrågor. Så var det verkligen och det kändes som att jag åkte tillbaka lite i tiden efter åren jag haft i MoDo.

Många lämnade Brynäs innan du kom till klubben…
— Nästan alla och det fanns fem spelare på kontrakt när jag kom hit. Första året jobbade jag inte som sportchef utan som utvecklare och med flickstrukturer, fundamentet och strategier för hur vi skulle bli bra på lång sikt. Magnus Carlsson var tränare och sportchef första säsongen.

Kan du i dag se att jobbet du och klubben gjorde där och då gett ett positivt resultat?
— Ja, till hundra procent. Alla målbilderna vi satte 2018 har vi kunnat bocka av. Vi har byggt upp en struktur.
— Min första uppgift var att jag skulle bygga en trappa för spelare i Gävle och Gästrikland utifrån att de ska kunna spela här från att de är tre år till 33. Det har vi nu och i dag handlar det om att bli bättre och bättre varje dag, skruva på saker och anpassa verksamheten utifrån vad som händer, till exempel på flicksidan.
— Det blir fler och fler flickor, vilket är roligt, men nu är det kanske två eller tre ålderskullar i varje lag. Hur kan vi skapa miljöer så att det kan bli en eller två kullar i varje lag för att sedan bli rena årskullar?
— Strukturer och grunder finns, men nu gäller det att skruva på dem varje år.

Erika Grahm blev svensk mästare med Brynäs

Förvalta?
— Exakt. Det fanns inget hockeygymnasium (för tjejer) när jag kom hit. Det startade 2020. Hur vi byggt upp det, kan göra det ännu bättre och över tid, som på killsidan, kan ha två juniorlag. Det är också min uppgift att kolla i framrutan.

Brynäs har haft ett bra lag under många år utan att lyckas vinna SM-guldet, hur frustrerande har det här varit för dig?
— Framför allt är 2022 en tagg i hjärtat. Den säsongen var vi helt överlägsna och skulle bara lyckas, men lyckades inte knyta ihop säcken. Andra år när vi har varit i final, 2021 och 2023, har ändå Luleå varit starkare.
— Nu när vi vunnit är det många pusselbitar som har fallit på plats och jag har fått en annan förståelse. Helt ärligt är jag glad att vi inte vunnit tidigare eftersom jag lärt mig så mycket av det.

Vilka lärdomar har du tagit?
— Dels är det att ha respekt för processen. Att varje dag är en viktig dag för att nå fram. När jag kom hit och började bygga den här verksamheten gick det ganska fort att få resultat. Vi gick från att vara ett bottenlag i SDHL till ett topplag ganska snabbt.
— Flickstrukturerna bara small till och det var så många flickor som började spela. Det var bara klick, klick, klick… Vi reflekterade inte så mycket där utan bara körde. Jag tror att vi tittade för mycket på målet mer än att fokusera på själva processen. Där har jag lärt mig väldigt mycket.
— Sedan har föreningen gått igenom ett stålbad när vårt herrlag åkte ur SHL. Det påverkade hela föreningen i vardagen, men också varumärket och alla de delarna. Den lilla pareringen har också varit med i det här.
— Jag har ändå känt ett stöd från dag ett från föreningen att det här är vad som ska göras.

Värvade in två stjärnor från Luleå

När förstod du att gruppen ni hade i år var speciell och verkligen hade möjligheten att gå hela vägen?
— Det är lätt att säga så här i efterhand, men jag och Filip (Eriksson, coach) sa det faktiskt tidigt. Vi hade en försäsongsaktivitet i Högbo där vi paddlade ut till Digerön. Alla 25 i samma kanot och som skulle ta oss ut dit genom att samarbeta.
— Jag och Filip satt i en tvåmanna bredvid och kollade på. ”Det här gör de bra och löser snabbt.”
— Vi fick en mix av bra karaktärer, många med hög kravställning, men också pusselbitar i rollerna som hockeyspelare.
— Jag kände ganska tidigt att när vi spelar på vår högsta nivå kommer det vara svårt att slå oss. Säsongen blev ändå som en saga för vi hade ingen spikrak säsong. Den var väldigt krokig, men det var fartguppen vi lärde oss mycket av och som jag tror gjorde att vi kunde binda ihop det, för i slutspelet var det inget snack.

Hur viktig var egentligen just den här paddelturen?
— Det handlar om en rollacceptans när en grupp ska göra det tillsammans. Det är också vad man ska göra som hockeyspelare, att acceptera en roll, men även i gruppen så man kan vara sig själv.
— Därför tror jag det är superviktigt att lära känna varandra väl innan man ska gå in i krig tillsammans. Personligheter ska fungera tillsammans. Känner man varandra bra kan man ställa högre krav på varandra.

Ni fick in två spelare med erfarenhet av att vinna SM-guld, Viivi Vainikka och Noora Tulus, vad kom det att betyda för gruppen?
— Jättemycket. Det var också en anledning till att vi ville värva dem. Dels har båda en ”continuity” i sin offensiv och är poänggörare. Det föll vi lite på säsongen innan, att vi hade lite svårt i det offensiva spelet.
— Framför allt ville vi också ha hit dem utifrån deras personligheter. Som ett exempel flyttade Viivi hit redan i maj och med det höjde hon standarden på sommarträningen. Det var även sådana delar som höjde ribban lite.
— Noora har varit superviktig med sin erfarenhet i omklädningsrummet. Man märkte i slutspelet att hon sa bra saker vid rätt tillfälle.

Tappar tunga namn till nästa säsong

Om du går till dig själv, hur var känslan inombords då det stod klart att ni äntligen vunnit guldet?
— Det var en lång tredje period i sista matchen. Jag gick fram och tillbaka på logevåningen. Vid varje avblåsning tyckte jag att klockan nästan inte hade gått ner något. Alla sa ”ta det lugnt Erika”.
— Vi gjorde 4–2 tidigt i tredje perioden, men de hade några chanser och när de tog timeout kändes det som att jag skulle svimma eftersom jag var så sjukt nervös, skrattar Erika Grahm och fortsätter:
— När vi sedan satte första målet i tom kasse tog jag upp min dotter och sa att vi klarade det. Då började jag såklart gråta och kände en lättnad.

Och din dotter fattade inte varför mamma grät?
— Nej. Hon låg i magen 2022 så det känslomässiga då fick hon känna från magen, så det var härligt att nu få dela det här med henne.
— Hon förstår såklart att mamma vunnit guld och det är något hon kan prata om. Det var känslomässigt och, nu ska jag svära, en sådan jävla lättnad.

Ni tappar några viktiga spelare, bland andra Viivi Vainikka till PWHL. Julia Östlund slutar och så vidare, hur ska ni fylla luckorna efter dem?
— Det har vi redan gjort…

Är ni klara med er trupp redan?
— Hyfsat klara är vi. Om vi går till Viivi så när vi sajnade henne ville vi se henne i en miljö där hon skulle vinna guld och sedan kanske åka över. Hon var inte helt säker själv, men jag sa åt henne: ”Du ska åka.”
— Det finns en del av mig som har ansvar som sportchef, att bilda ett bra lag i Brynäs. Det är mitt jobb till hundra procent, men det finns också en människa i mig utifrån att jag haft en lång, framgångsrik karriär och en känsla för personen hur det är att spela.
— Utifrån det skulle jag aldrig desperat försöka locka kvar en spelare som jag upplever: ”Ditt nästa steg är PWHL.” I Viivis fall är det helt rätt att hon åker och jag backar henne till hundra procent. Sedan är det jättetråkigt att vi förlorar en bra spelare och person, men så är branschen.

Det är en dag i morgon också, det kanske på sikt kan få henne att en dag återvända till Brynäs ännu mer utbildad?
— Precis. Jag unnar henne det och tycker det är helt rätt att hon lämnar och testar. Sverige och Brynäs finns kvar.

Erik Grahm och Brynäs går för nya framgångar

Lova Blom, Wilma Sundin, Lovisa Engström har kommit in. Plus att ni flyttat upp Ida Melin, men det är färdigbyggt nu eller?
— Ja, men det händer mycket nu i damhockeyvärlden med bland annat fyra nya lag i PWHL. Det förväntas gå många spelare i draften där.
— Det är aldrig klart i den här världen, men vi håller ögonen på det och ser vad som händer där borta med draft och allting. Sedan har vi en fantastisk juniorverksamhet. Otroligt många bra spelare som trycker på underifrån och som vi känner oss trygga med.

Känner du att det finns flera som kan kliva in underifrån och redan nu ta en roll i SDHL?
— För några år sedan hade vi svårt att sätta upp juniorer i träning eftersom det var så stor skillnad mellan lagen. Det är fortfarande en väldigt stor skillnad mellan att spela juniorhockey och i SDHL, men spelarna är så otroligt mycket bättre nu och vi har en hel hög som knackar på, vilket känns jättebra och jättetryggt.
— Det är exakt så vi har byggt för att komma dit vi vill hamna. Mycket är också kopplat till importregeln i SDHL.

Det ser bra ut eller?
— Det känns bra och jättespännande. Vi har dessutom en ny coach. Det är kul att byta tränare. Inte för att det inte fungerar utan det bestämdes redan långt innan vi vann.
— Att vi sätter in en tränare i ett fundament som redan fungerar, men med nya ögon och som kan skruva och förbättra.
— Det ska bli jättekul att se nu när Martin (Lindh) kommit in, han har börjat redan, och få in lite andra frågeställningar. Det känns jättekul.

Ni kommer nu vara det jagade laget, hur är den känslan?
— Det tror jag att vi kommer vara, vilket man är som regerande mästare. Eftersom vi jagat så många år att vinna, och jag har aldrig vunnit som sportchef, hade jag funderingar innan kring hur det skulle kännas.
— Nu känner jag bara att jag vill göra det igen. Jag är nöjd och glad att vi vann, men när vi börjat jobba framåt igen känner jag att vi ska bli ännu bättre. Att få jobba med spelare och se hur de utvecklas är så härligt, avslutar Erika Grahm med ett leende.