MJÖRNBERG: Galen scenförändring i slutspelets tröttaste match

Trötta, uträknade och desillusionerade reste sig Lindlöven på nio och förvandlade slutspelets tröttaste match till ett galet drama. 0-2 blev till 2-2 i matchens absoluta slutskede och sedan avgjorde hemmalaget dessutom till 3-2 i sudden och tvingar fram en femte och avgörande semifinal.
Allt på grund av Bodens våldsamma odisciplin.

Ibland är hockey en lika obegripligt märklig som fantastiskt oförutsägbar idrott. Ikväll statuerades klyschan att ”det går fort i hockey” ytterligare en gång när vad som knappast kan beskrivas som något annat än slutspelets tröttaste match plötsligt fick oväntat syre i form av Bodens odisciplin och Lindlöven kunde svara för en galen vändning från 0-2 till 3-2 i det absoluta slutskedet.

För det var ingen munter tillställning i Lindehov ikväll. Ljudkulissen var som från en slapp träningsmatch i september och hemmalaget som under hela säsongen spelat en rapp anfallsishockey och bjudit upp till dans med Boden i de tre tidigare fighterna såg bara trötta ut. Det var oinspirerat och trubbigt.

Förmodligen kan det härledas till någon form av mental trötthet i avgörandets stund, men Lindlöven stod inte att känna igen. Bortsett från duon Vilmer Grundström och Amill Andersson som hyperaktivt fladdrar fram över isen var det väldigt energifattigt. Det fanns ingen rörelse och följaktligen blev passningsspelet lidande. Satt de inte långt framför lagkamraterna så hamnade passningarna på stillastående gubbe och då blir det svårt att skapa farliga målchanser mot ett stabilt lag som Boden. Lindlöven körde fast. Det såg ut som att de själva knappast trodde på något annat än att de skulle bli utslagna ikväll.

It takes two to tango heter det ju, men Boden hade så klart inget emot att det här blev en färglös tillställning. De frodades snarare av att Lindlöven hade så svårt att få till något fungerande spel.