Topp-64 inför NHL-draften: Ivar Stenberg upp på tronen

Ivar Stenberg leder den svenska offensiven i 2026 års NHL-draft. Med Frölunda-forwarden som ny etta och flera blågula namn högt upp i rankingen stärker Sverige sin position i en av de mest öppna draftkullarna på åratal. Här är Steven Ellis senaste ranking.

Det här är den mest öppna och svårbedömda NHL-draft jag har bevakat.

Inför NHL-draften 2025 började James Hagens säsongen som given etta, bara för att Matthew Schaefer skulle passera honom redan i december. Inför 2026 var Gavin McKenna den klara favoriten – men nu har Ivar Stenberg etablerat sig som det nya toppnamnet.

I McKennas fall är de flesta scouter nöjda med att han valde collegevägen. Hans svagheter – framför allt spelet utan puck – blev tydliga vid flera internationella skyltfönster, som U17 World Challenge och Hlinka Gretzky Cup. När han är som bäst finns det få spelare som kan dominera byten lika konsekvent som han. Han noterades för 129 poäng på 56 matcher i WHL förra säsongen och hade utan tvekan passerat 150-poängsstrecket i år, särskilt med tanke på hur bra Medicine Hat spelar. Collegeflytten har varit ett stort lyft för McKennas helhetsspel, även om han inte längre är ett givet förstaval.

När det gäller Stenberg är talangen odiskutabel. Varje år hoppas scouter få se unga spelare ta klivet upp i de europeiska proffsligorna och faktiskt göra avtryck. Oftast handlar det om kanske tio poäng på en säsong eller sporadiska inhopp samtidigt som de dominerar sin egen årskull. Men Stenberg har legat runt en poäng per match hela säsongen i Frölunda. Han är på väg mot 41 poäng – och bland U19-spelare är det bara Daniel Sedin (42 poäng säsongen 1998/99) som lyckats bättre.

Är detta en exceptionell draft? Nej. Är det en svag draft? Inte heller. Har du ett högt val kommer du fortfarande att vara mycket nöjd. Både Macklin Celebrini och Matthew Schaefer har fullständigt krossat förväntningarna den här säsongen, tidigare än väntat. Bli inte förvånad om samma sak händer med flera av toppnamnen i år.

Låt oss analysera de 64 främsta talangerna när säsongen passerat halvtid:

---

1. Ivar Stenberg, FW (Frölunda)

Jag lade alldeles för lång tid på att avgöra vem som skulle rankas etta. De flesta scouter lutar åt Stenberg, men det är fortfarande väldigt jämnt beroende på vem man pratar med. Anledningen till att Stenberg ligger etta just nu är att han är den mest kompletta spelaren i draften. Det finns ärligt talat inget område där han har problem. Han är fantastisk med pucken, har ett utmärkt skott och möjligen det näst bästa spelsinnet i hela draften – där spelaren bakom honom är nummer ett. Stenberg har varit extremt produktiv i SHL och är på väg mot en av de bästa säsongerna någonsin av en U20-spelare. Lägg till en stark guldinsats med Sverige i JVM, och det är svårt att inte förälska sig i hans spel. Jag säger inte att Stenberg är nästa Macklin Celebrini – men han är den mest komplett rundade spelaren sedan Sharks valde fenomenet som etta 2024.

2. Gavin McKenna, FW (Penn State University, NCAA)

Jag flyttade till slut ned honom. Men helt ärligt – det är fortfarande extremt jämnt, och den som säger något annat är inte realistisk. Det finns flera öppna scoutomröstningar just nu där Stenberg har ett visst övertag, men det är långt ifrån avgjort. McKenna har nämligen den högsta potentialen och är den mest ”elitmässiga” tänkaren i draften. Han är en fantastisk skridskoåkare, kanske den bästa passningsspelaren i kullen, och han har förbättrat sitt defensiva zonspel de senaste månaderna. Samtidigt pekar scouter snabbt på att han inte är lika komplett som Stenberg, som har bättre skott, är mer fysisk och påverkar matchbilden mer utan puck. Men McKennas förmåga att överlista motståndare med puck – konsekvent på college-nivå trots avsaknad av riktigt starka kedjekamrater – är otrolig. Just nu har McKenna ett högre tak men ett lägre golv än Stenberg. Och alla som säger att McKenna har haft det tufft i college har helt enkelt inte sett honom spela.

3. Keaton Verhoeff, B (University of North Dakota, NCAA)

Verhoeff har spelat sin bästa hockey för säsongen sedan han kom tillbaka från JVM. Jag tyckte han såg bra ut för Kanada trots begränsad istid. Det som stack ut mest var dock hur han studsar tillbaka efter ett dåligt byte – något väldigt få i hans ålder klarar. Han producerar starkt för North Dakota och kombinationen av rörlighet och 193 centimeters längd skadar inte. Vissa scouter anser att han redan är redo för proffshockey. Jag tycker fortfarande att han behöver jobba mer med spelet i egen zon, men det finns ingen mer komplett back i den här draften – även om de två bakom honom kan argumentera emot.

4. Chase Reid, B (Soo Greyhounds, OHL)

Reid är väldigt bra på att dra ned tempot när det behövs. Han är en skicklig puckfördelare som slår smarta förstapass från egen zon och har defensiv medvetenhet nog att ta sig hem efter offensiva räder. Jag älskar hur han höjer sig mot tuffare motstånd – JVM och OHL Top Prospects Game visade det tydligt. Reid är skicklig med pucken, särskilt i powerplay. Han är med i racet om att bli första back vald i juni. Jag skulle bli chockad om han inte går senast som sjätte spelare. För övrigt var jag väldigt nära att placera honom som trea.

5. Alberts Šmits, B (Jukurit, Liiga)

Šmits offensiva genomslag har inte varit lika tydligt i Liiga de senaste två månaderna, men scouterna är inte oroliga. Att som 18-åring spela runt 20 minuter per match i en av Europas bästa proffsligor säger allt. Den offensivt lagda backen är 196 centimeter lång, kan användas i alla situationer och spelar med enormt självförtroende. Efter en stark JVM-turnering med Lettland är han dessutom på väg att bli den yngsta spelaren i vinter-OS. Att Lettland, som ofta prioriterar rutinerade backar internationellt, ger honom den rollen säger mycket om hans nivå.

6. Tynan Lawrence, C (Boston University, NCAA)

Det har varit några tunga veckor för Lawrence, som lämnade Muskegon Lumberjacks efter att ha dominerat USHL under en 13 matcher lång period. Nu har han bara en poäng att visa upp, men BU har inte varit särskilt bra heller. Lawrence har dock visat betydligt större självförtroende på sistone, och scouterna gillade hur han såg ut mot Providence, där han återigen dominerade byten. Hans förmåga att vinna närkamper och få iväg avslut från farliga ytor har varit tydlig hela året. Skador har begränsat honom till färre än 30 matcher, så det finns fortfarande ett visst upphämtningsarbete kvar. Just nu är han dock den bästa centern i draften, med potential att bli en förstacenter i NHL.

7. Carson Carels, B (Prince George Cougars, WHL)

Carels defensiva medvetenhet, tvåvägsspel, fysik och höga hockey-IQ gör honom till en av draftens främsta backtalanger. Han spelar enorma minuter, är klok med pucken och är en utmärkt spelstoppare, vilket han visade vid flera tillfällen under JVM. Defensivt finns det väldigt få brister i hans spel. Om Carels kan förbättra skottets hårdhet och precision samt sitt offensiva zonspel är han i ett mycket bra läge.

8. Caleb Malhotra, C (Brantford Bulldogs, OHL)

Vissa scouter tror att Malhotra kan bli den första centern som väljs. Hans förmåga att vänta ut motståndare innan han i sista stund slår en passning in i en målchans är unik. Han är en stark skridskoåkare med ett bra tvåvägsspel och gillar att spela fysiskt. Hans hockey-IQ tillhör det absolut bästa i draften och han är dessutom en utmärkt passningsspelare. Frågetecknet är om han kan bli en förstacenter – men de flesta är överens om att han åtminstone blir en stabil andracenter.

9. Ethan Belchetz, FW (Windsor Spitfires, OHL)

Jag hade Belchetz betydligt högre i november, men en mindre svacka och några svagare framträdanden i showcase-sammanhang har gjort att han fallit något. Det förändrar dock inte vad jag gillar med honom. Han är en produktiv forward som älskar att skjuta. Med sina 196 centimeter och nära 105 kilo är han enorm. Den stora nackdelen är skridskoåkningen, och det känns inte som att han kommer driva spelet på nästa nivå. Men som en fysisk kraft i andrakedjan finns det mycket att gilla.

10. Viggo Björck, C (Djurgården)

Björck kan spela både center och ytterforward, och även om scouter gärna hade sett honom tyngre (han är 178 cm) är hans hockey-IQ exceptionellt. Skottet är extremt svårtolkat, särskilt i powerplay. Han ger målvakter väldigt lite att jobba med – och det är för att han inte behöver det. Han är snabb, träffsäker och befinner sig ständigt i farliga ytor. En stark JVM-turnering visade att Björck kan överlista och överglänsa motståndare konsekvent – och han spelar redan runt 19 minuter per match mot seniorer.

11. Ryan Lin, B (Vancouver Giants, WHL)

För att lyckas i NHL som mindre back måste du vara en exceptionell skridskoåkare och extremt smart. Det är det som gör Lane Hutson så effektiv – och därför förtjänar Lin uppmärksamhet. Giants är inget topplag, men Lin spelar 26 minuter per match och förtjänar varenda sekund. Han slår sällan en dålig passning, vilket lett till stark produktion hela säsongen. Storlek och fysik kommer inte hjälpa honom, men man ska alltid satsa högt på talang.

12. Daxon Rudolph, B (Prince Albert Raiders, WHL)

Rudolph har varit en av de bästa backarna på slutet. Raiders är ett av CHL:s starkaste lag, och Rudolph har hållit sig het med 16 poäng på de senaste tio matcherna. Han skjuter mycket, spelar fysiskt och gör det utan att tumma på sitt defensiva spel. Han kommer få en mycket bra karriär, men jag är inte helt övertygad om att han blir lika dynamisk i NHL som Lin eller Carels – vilket kan göra att han faller något.

13. Oscar Hemming, FW (Boston College, NCAA)

Det tog lång tid innan Hemming fick spela matcher den här säsongen. En kontraktstvist i Finland gjorde att han gick 134 dagar mellan Hlinka Gretzky Cup och debuten för Boston College. Därför rankades han lågt under hösten – han spelade helt enkelt inte. Nu ser vi återigen vad som gör honom så intressant. Två assist i sin andra match och fortsatt påverkan utan puck tack vare en obeveklig arbetsmoral. Hemming är 193 cm lång och spelar ett intensivt power forward-spel – han kommer inte ha några problem att anpassa sig till NHL när den tiden kommer.

14. J.P. Hurlbert, FW (Kamloops Blazers, WHL)

Hurlbert har varit CHL:s mest produktiva forward under större delen av säsongen och lär passera 100 poäng som rookie i WHL. Michigan-commiten har ett snabbt direktskott som han ofta använder i powerplay. Han är också en mycket smart pucktransportör som sällan har problem att få pucken dit den ska. Mina två farhågor inför säsongen – spelet utan puck och bristen på toppfart – kvarstår, vilket gör att han inte rankas högre. Den goda nyheten: skridskoåkning går att träna upp. Satsa på skicklighet.

15. Adam Novotný, FW (Peterborough Petes, OHL)

Den Tjeckienfödde forwarden var extremt mållös i JVM, men fullständigt dominant i puckåtervinning och i att få puckar in i farliga ytor. Han var lysande i OHL Top Prospects Game (som spelades i Peterborough) och har varit sylvass sedan dess. Räkna med minst fyra skott per match, och han blir allt bättre på att använda sin robusta kropp i närkamper. Jag har verkligen börjat uppskatta hans spel på sistone.

16. Marcus Nordmark, FW (Djurgården)

När Nordmark har pucken märks det. Han har snittat strax under två poäng per match med Sveriges U18-landslag och är på väg mot runt 45 poäng på 30 matcher i Hockeyallsvenskan. Det enda område han inte dominerat i år är SHL, men han noterades för en assist i sin första match där han spelade över tio minuter tidigare i månaden. Nordmark älskar att skjuta, och även om spelet utan puck behöver utvecklas visar siffrorna att han är livsfarlig med pucken.

17. Oliver Suvanto, C (Tappara, Liiga)

Suvanto har tillbringat säsongen med att spela mot seniorer i Tappara och har visat sig vara stabil och pålitlig defensivt. Internationellt har han varit bra, oftast mot äldre motstånd i U20-sammanhang. Siffrorna i ligan sticker inte ut, men spelet utan puck är svårt att inte gilla. Det finns kanske inte enorm toppotential, men Suvanto känns som en stabil center för mitten av laget som även kan flyttas ut på kanten.

18. Xavier Villeneuve, B (Blainville-Boisbriand Armada, QMJHL)

Villeneuve har varit mycket produktiv under sina tre år i Armada och var lysande i U18-VM i fjol. Han älskar att ha pucken och fördela spelet och är ett monster i powerplay. Med sina 180 cm är han inte idealiskt stor, men kompenserar det fullt ut med sitt puckspel. Jag kan se honom gå högre tack vare sin hockey-IQ och dynamik – men vi vet att lag prioriterar storlek på backsidan, vilket gör att han sannolikt faller.

19. Malte Gustafsson, B (HV71)

Gustafsson är en 193 cm lång back som redan spelar mycket mot seniorer i SHL och dessutom får viss powerplay-tid. Skridskoåkningen gör honom intressant – han är inte explosiv, men tar sig dit han behöver utan extra rörelser. Jag gillar hur han aldrig står still i egen zon och hur han kväver motståndare längs sargen. Han blir nog ingen stor poängproducent i NHL, men kan mycket väl bli en stabil tredjepårsback som klarar tunga minuter.

20. Elton Hermansson, FW (MoDo)

Hermansson har varit en av mina favoritsvenskar i år. Han är skicklig med pucken, söker ständigt högkvalitativa chanser och kan dominera i powerplay. Han är ännu inte helt komplett, men spelet i den näst högsta proffsligan och hans internationella insatser har varit imponerande. Det stora minuset är det defensiva spelet, men han väger upp det med puckkontroll. För att vara riktigt farlig behöver Hermansson spela i en offensiv roll.

21. Juho Piiparinen, B (Tappara, Liiga)

Piiparinen är en smart back som sällan gör misstag med pucken. Han är som bäst när han håller spelet enkelt, men han kan också transportera pucken upp i banan och kliva in fysiskt när det behövs. Han har spelat fullt godkänd hockey mot seniorer och har även varit stabil i internationella sammanhang. Piiparinens spel är inte lika flashigt eller tekniskt som hos vissa andra backar på listan, men han är mycket stabil defensivt och bör få en bra karriär.

22. Nikita Klepov, FW (Saginaw Spirit, OHL)

Klepov var nyligen en av de främsta spelarna i OHL Top Prospects Game, där han visade hur dödlig han kan vara i målzonerna. Det är hans första säsong i OHL, men han är på väg mot runt 40 mål och 50 assist. Klepov är lika skicklig som avslutare som passningsspelare, och jag älskar hur ofta han hittar öppna ytor för avslut. Ge honom en riktigt bra framspelare så kommer han smälla in puckar hela kvällen.

23. Ilja Morozov, C (Miami University, NCAA)

Det har varit roligt att följa Morozov den här säsongen. Produktionen är inget som sticker ut enormt, men med tanke på att han är den yngsta spelaren i hela NCAA har han hanterat runt 20 minuter per match så bra man rimligen kan förvänta sig. Morozov har en stor kropp på 190 centimeter, älskar att sätta press i forechecken och är fullständigt obeveklig. Jag tror att han i slutändan blir en stabil andracenter, men jag är mycket säker på att han kan bli en dominant tredjecenter – på samma sätt som jag såg Dean Letourneau i samma ålder.

24. Mathis Preston, FW (Vancouver Giants, WHL)

Preston trejdades till Giants i början av januari, men skadades redan i sin andra match och har inte spelat sedan dess. Scouter hade hoppats få se mer av honom i Spokane, men laget var offensivt kaotiskt och han fick ofta dra ett tungt lass själv. Preston är bra på att ta sig in i mitten av isen för att styra puckar och ta bort ytor. Jag har gillat honom mer i showcase-turneringar (Hlinka Gretzky Cup, CHL USA Prospects Challenge), vilket visar att han kan kliva fram när det verkligen gäller.

25. William Håkansson, B (Luleå, SHL)

Det finns inget spektakulärt i Håkanssons spel, men han är riktigt bra defensivt. Han spelade inte enorma minuter mot slutet av JVM, men användes flitigt i boxplay tack vare sin räckvidd och fysik. Han är fortfarande rå som talang och spelar ett enkelt ”chippa ut ur fara”-spel med pucken, men han är duktig på att störa motstånd och blockera skott- och passningsvägar. NHL-lag älskar stora backar, och med sina 193 centimeter är han dessutom en av de mer rörliga i topp 50 i årets draft.

26. Jegor Sjilov, C (Victoriaville Tigres, QMJHL)

När det gäller Sjilov har vissa scouter undrat om hans poängproduktion är genuin eller om den förstärks av att han spelar i QMJHL, där försvarsspelet ibland kan vara… ojämnt. Men Sjilov är en spelare som gör skillnad nästan varje kväll, och han kommer landa runt 90 poäng om han fortsätter i samma tempo. Han är mycket skicklig med pucken, åker bra skridskor och hittar lagkamrater genom trafik på ett imponerande sätt. Min största invändning är att han ibland känns för passiv – han flyter runt och väntar på att något ska hända. Som tur är skapar han tillräckligt mycket för att väga upp för det.

27. Wyatt Cullen, FW (USNTDP)

Cullen var USA:s bästa spelare i CHL USA Prospects Challenge i höstas och var även den främsta forwarden i USA Hockey All-American Prospects Game nyligen. Hans förmåga att ta sig in på mål och hugga på lösa puckar är i det närmaste oöverträffad. Son till före detta NHL-spelaren Matt Cullen, är han en utmärkt skridskoåkare som kan slå dig i race på flera olika sätt. Lägg till spelsinne och ett snabbt, svårtolkat skott – och jag ser en riktigt bra mitten-sex-forward på sikt.

28. Alessandro Di Iorio, C (Sarnia Sting, OHL)

Di Iorio har varit mycket bra i nästan alla matcher jag sett honom i den här säsongen. Även när han inte gör poäng driver han spelet, tar ansvar med pucken och får spelare runt omkring sig att se bättre ut. Han är mycket skicklig på att transportera pucken genom mitten av isen och visar både högklassigt spelfördelarsinne och ett snabbt avslut. Jag ser det som mycket sannolikt att han går sent i första rundan – vilket är där jag haft honom projicerad större delen av säsongen.

29. Adam Goljer, B (Trenčín, Slovakien)

Jag är ett stort fan av Goljer. Jag har sett honom spela riktigt bra hockey på U20-nivå den här säsongen, och han var en av mina favoriter i Slovakiens U18-landslag förra året. Offensiv är inte hans främsta egenskap – även om han visar fullt dugliga puckfärdigheter – men defensivt gör han jobbet mycket effektivt. Jag gillar honom som en framtida back i andra eller tredje backpar, men jag vill gärna se honom flytta till Nordamerika nästa säsong för att möta mer åldersanpassat motstånd.

30. Nikita Shtjerbakov, B (Tolpar Ufa, MHL)

NHL-lag gillar stora backar – och Shcherbakov bockar av den rutan. Den 196 centimeter långe backen inledde säsongen i KHL men har främst spelat i den ryska andraligan sedan slutet av september. Han är stark men rörlig, vilket är avgörande för en spelare av hans storlek. Shcherbakov är mycket intressant, och det är positivt att han nu ser bekväm ut i MHL. Jag önskar bara att han inte haft så stora problem i spelet mot seniorer som han haft i år. Den goda nyheten? Scouterna älskar honom.

31. Niklas Aaram-Olsen, FW (Örebro, SHL)

Aaram-Olsen älskar att skjuta pucken, och även om han inte är särskilt stor spelar han med enorm kraft. Han har haft svårt att producera mot seniorer, men får också väldigt begränsad istid. Mot spelare i sin egen ålder har han däremot varit fullständigt ostoppbar. Han är en stor anledning till att Norge kommer spela JVM nästa år. Jag kan se honom utvecklas till ett legitimt hot i en mitten-sex-roll som dessutom tillför energi i varje byte.

32. Tomas Chrenko, C (Nitra, Slovakien)

Det finns kanske ingen mer effektiv powerplay-forward i den här draftkullen än Chrenko. Han var lysande i JVM och var även en av de bästa spelarna i U18-VM 2025. Jag vill se honom bli bättre i fem-mot-fem, där större delen av matcherna avgörs. Men i numerärt överläge är Chrenko en äkta matchvinnare på ett sätt väldigt få andra i den här kullen är. Om han kan bli farligare i spel fem-mot-fem kommer han bli ett riktigt kap.

33. Simas Ignatavicius, FW (Genève-Servette, NL)

Litauen har aldrig varit någon hockeystormakt – Dainius Zubrus och Darius Kasparaitis är de enda litauer som draftats till NHL, och båda gick i första rundan. Kan Ignatavicius bli nästa? Den 190 centimeter långe forwarden har gjort en stark säsong i Schweiz högsta liga och varit fullständigt dominant internationellt. Han är extremt mångsidig och hittar många sätt att påverka spelet, både med och utan puck. Han är defensivt pålitlig, har ett snabbt skott, tydlig fysik och hög teknisk skicklighet.

34. Giorgos Pantelas, B (Brandon Wheat Kings, WHL)

Jag har flyttat ned Pantelas marginellt i rankingen, men jag gillar honom verkligen. Den offensiva produktionen har svalnat något de senaste veckorna, men jag uppskattar hur han aldrig slutar röra på sig, spelar med stort självförtroende med pucken och offrar kroppen för laget. Pantelas är typen av back som inte sviker defensivt och som kommer fortsätta utvecklas offensivt. Han är ett projekt – men ett projekt värt att satsa på.

35. Ryan Roobroeck, FW (Niagara IceDogs, OHL)

En gång i tiden sågs Roobroeck som ett potentiellt topp 10-val, men han har tappat mark hos scouter, både öppet och bakom kulisserna. De flesta är överens – jag inkluderad – om att han har den naturliga förmågan att dominera byten. Men bristande arbetsinsats utan puck och ojämnhet har gjort att han fallit rejält. Han lär passera 80 poäng, men scouter ville helt enkelt se mer. Samtidigt har Roobroeck visat att han kan ta över matcher genom sin fysik och sitt snabba skott. Han kan göra mål från överallt – frågan är om han kan göra det tillräckligt konsekvent för att väga upp för den ibland bristande arbetsinsatsen som funnits där sedan U15-åldern.

36. Maddox Dagenais, C (Quebec Remparts, QMJHL)

Dagenais kommer från gedigna hockeygener – hans pappa Pierre gjorde en fullt godkänd NHL-karriär. Med sina 193 centimeter är Dagenais svår att missa. I sina bästa stunder kan han dominera puckinnehavet bättre än de flesta stora forwards i den här draften. När Quebec spelar bra är Dagenais ofta en starkt bidragande orsak. Hans hockey-IQ är imponerande och han åker bra skridskor för sin storlek. Poängproduktionen sticker inte ut, men jag gillar hans potential som andra- eller tredjecenter.

37. Jack Hextall, C (Youngstown Phantoms, USHL)

Scouterna verkar lite splittrade kring Hextall, som enligt min mening har skickligheten för att dominera byten mer än han faktiskt gör. Resultaten har dock inte alltid följt med. Han spelade några av sina bästa matcher i januari, inklusive en stabil insats i USA Hockey All-American Game. Hextall är mycket skicklig, har ett extremt precist skott och är farlig i powerplay. Jag vill se förbättring i skridskoåkningen och det defensiva spelet för att han ska kunna ta nästa stora steg.

38. Casey Mutryn, FW (USNTDP)

Mutryn är en av mina favoritspelare från USNTDP. Jag gillar hans fysik och arbetsmoral och tror att det kan göra honom till en stabil tredjelina-spelare. Han är smart, jobbar hårt och hittar kemi med i princip alla. Jag tror inte att hans tak är särskilt högt, men jag är övertygad om att Mutryn kommer spela i NHL – sannolikt som en tredje- eller fjärdelinespelare som sliter hårt och vinner de flesta närkamper.

39. Alexander Command, C (Örebro, Sverige U20)

Jag var osäker på vad jag skulle tycka om Command inför säsongen. Han tog inte plats i Sveriges Hlinka Gretzky Cup-lag och NHL Central Scouting rankade honom tidigt som ett val i sjätte–sjunde rundan. Men genom sitt spel i J20-serien och i landslaget har han varit riktigt imponerande. Han vinner många tekningar, försvarar hårt och spelar ett väldigt moget spel. Det finns inget särskilt spektakulärt i hans spel, men han gör tillräckligt mycket i båda riktningar för att vara värd ett andrarundsval.

40. Adam Valentini, C (University of Michigan, NCAA)

Valentini spelar med så mycket energi att han kan jaga hela matcher utan att tappa tempo. Han är ofta extremt jobbig runt mål eftersom det nästan är omöjligt att matcha hans fotarbete. Jag gillar hur hans spel har utvecklats i college, men han behöver lägga på sig mer muskler. Med pucken bidrar han dock med väldigt mycket. Att ligga strax under en poäng per match som 17-åring i NCAA är definitivt inget att fnysa åt.

41. Brooks Rogowski, C (Oshawa Generals, OHL)

Jag har verkligen gillat det jag sett av Rogowski, som är en av de bästa ”stora kropparna” i årets draft. Med sina 201 centimeter har han uppenbar storlek, men jag uppskattar också hur hårt han jobbar i båda riktningarna – han jagar puckar och bryter spel effektivt. Han är en smart forward som använder sin stora kropp för att vinna närkamper, men han har också ett bra skott och tvekar inte att avlossa från oväntade lägen för att överraska målvakten. Rogowski kommer inte bli någon offensiv toppspelare, men som rollspelare har han väldigt många verktyg för att bli nyttig.

42. Liam Ruck, FW (Medicine Hat Tigers, WHL)

Ruck var lysande i Hlinka Gretzky Cup och har fortsatt spela starkt tillsammans med sin tvillingbror Markus i Medicine Hat. Jag älskar Liams arbetsmoral, hans spel i defensiv zon och hur rörlig han är i boxplay. Han är en allroundspelare som kanske inte är stor, men som har alla verktyg för att få en bra NHL-karriär. Ruck är typen av spelare du kan sätta bredvid en målskytt och skapa magi. Jag hoppas verkligen att laget som draftar Liam även tar Markus.

43. Oscar Holmertz, C (Linköping, Sverige U20)

Jag har verkligen uppskattat att se Holmertz i internationellt spel, där han varit mycket bra på U16-, U17- och U18-nivå. På hemmaplan har han inte dominerat J20-serien, men han blir allt mer självsäker ju mer han spelar – och han spelar mycket, både i J18 och J20. Han är snabb, smart och har ett mycket bra skott. Om han fortsätter förbättra sitt spel i defensiv zon kan han bli ett riktigt fint fynd.

44. Victor Plante, FW (USNTDP)

Plante behöver inte dominera med pucken för att vara effektiv. Jag gillar verkligen hur han konsekvent tvingar motståndare att fatta beslut samtidigt som han försöker bryta spel. Han är en smart forward som saknar storlek, men som kompenserar med vilja och hårt arbete i närkamper. Han är en bra puckfördelare som gärna spelar genom mitten, men han är heller ingen belastning längs sargerna trots sin storlek. Plante spelar med självförtroende, vilket jag uppskattar.

45. Jaxon Cover, FW (London Knights, OHL)

Cover är en av de mest råa talangerna i draften, då han inte började spela ishockey förrän vid 13 års ålder. Att han redan är så produktiv med pucken och så farlig utan den har verkligen fått scouter att höja på ögonbrynen. Han är extremt snabb och använder farten för att forcera fram pucktapp och ta sig in i målzoner. Cover älskar att vara kreativ med pucken i offensiv zon, och det känns som att hans händer blir bättre för varje match man ser honom spela.

46. Vladimír Dravecký, B (Brantford Bulldogs, OHL)

Jag var besviken över att Dravecký inte fick spela någon JVM-match i år, men jag gillar fortfarande hans spel mycket. Den tidigare Röglebacken är lite mindre, men väger upp det med högt hockey-IQ och stort självförtroende med pucken. Dravecký gör sällan oprovocerade misstag när han letar efter lagkamrater och är dessutom en stabil skridskoåkare. Scouter vill nog se honom bli snabbare om han inte kan lägga på sig mer muskelmassa (han är runt 183 cm), men det finns potential för honom att bli en pålitlig tredjepårsback som håller spelet enkelt och effektivt.

47. Lavr Gasjilov, C (Jekaterinburg, MHL)

Gashilov har varit den överlägset mest produktiva draftaktuella spelaren i MHL. Pucken verkar sitta fast på klubban, och han är dessutom en utmärkt spelfördelare. Farten är imponerande och han är en pålitlig tvåvägsspelare. Allt pekar på att han har grunden för att bli en spelare som gör skillnad – men han verkar nästan allergisk mot fysiskt spel, vilket är svårt att se hos en 188 cm lång center. Skottet behöver också utvecklas, men det är något som går att åtgärda på nästa nivå.

48. Lars Steiner, FW (Rouyn-Noranda Huskies, QMJHL)

Steiner började säsongen som ett tänkt förstaval, men scouter har börjat svalna kring honom. Han var mycket bra i powerplay i JVM, men man vill se mer av honom i spel fem-mot-fem. En axelskada inför JVM verkar ha bromsat honom – han skjuter fortfarande mycket, men saknar den kraft i avsluten som tidigare gjorde honom så farlig. Offensivt har Steiner visat att han kan skapa oreda, och hans skridskoåkning är något lag verkligen gillar. Samtidigt är han relativt liten, och jag är osäker på om han är tillräckligt mycket matchvinnare för att väga upp det. Intressant nog har Steiner skrivit på ett flerårskontrakt med HC Davos från nästa säsong, vilket innebär spel mot seniorer – möjligen i en andrakedjeroll – i stället för fortsatt juniorspel.

49. Braidy Wassilyn, FW (London Knights, OHL)

Många hoppades att en flytt från Niagara till London skulle lyfta Wassilyn till ett förstaval, men det ser inte ut att bli fallet. Jag gillar honom fortfarande. Han är en bra skytt med hög teknisk nivå och kan ibland driva spelet på egen hand. Boston University-commiten är tävlingsinriktad och tvekar inte att gå in fysiskt, även om han snarare är medelstor än stor. Det fysiska spelet är dock inte hans främsta styrka. Jag tycker han har verktygen för att bli en mitten-sex-forward, men scouter vill se större defensiv påverkan. Enligt min mening är hans spel bättre än vad siffrorna visar.

50. Beckham Edwards, C (Sarnia Sting, OHL)

Jag hade hoppats få se mer offensiv produktion – han är på väg att landa runt samma 45 poäng som han gjorde som rookie i fjol. Under ungdomsåren sågs han som en renodlad målskytt, men det har inte lossnat på samma sätt i år. Sarnia är dock inget topplag, och Edwards var åtminstone en viktig del i lagets spel tidigt på säsongen. Jag gillar hans fysiska styrka och hans spel som understödjande center, men jag hade velat se ytterligare en nivå i hans spel.

51. Pierce Mbuyi, FW (Owen Sound Attack, OHL)

Mbuyi har vuxit en del det senaste året, vilket till stor del tagit bort diskussionen om att han är ”för liten”. Han har fortfarande inte byggt på sig särskilt mycket muskler, men han spelar aggressivt och tvekar inte att ta fajter mot betydligt större motståndare. Penn State-commiten älskar att skapa chanser i frilägen och förlorar sällan en-mot-en-dueller i offensiv zon. Jag vill se bättre jämnhet från match till match och att han skjuter mer, men talangen finns absolut där.

52. Mikey Berchild, FW (USNTDP)

Berchild är liten men kraftfull – särskilt när det gäller skottet. Denver-commiten är skicklig, jobbar hårt längs sargerna och vinner de flesta individuella dueller. Men med sina 175 cm blir det svårt att klättra i rankingarna. Om han kan lägga på sig muskler resten av säsongen kan han kanske spela bort storleksfrågorna. Jag vill se honom fortsätta få puckar på mål, för när han är i zonen är han riktigt giftig. För övrigt har han varit glödhet sedan sin starka insats i All-American Game.

53. Axel Elofsson, B (Örebro, Sverige U20)

Jag har varit mycket imponerad av hur effektiv Elofsson är med pucken. Den 178 cm långe backen spelar med stor skicklighet och älskar att utnyttja motstånd i powerplay. Han undviker dock fysiskt spel, vilket inte är optimalt – men det är ofta fallet med mindre backar. Bristen på storlek kommer påverka hans draftposition, men sett till puckskicklighet är han bland de bästa i hela kullen. Det defensiva spelet behöver utvecklas mot starkare motstånd om han ska lyckas fullt ut.

54. Ryder Cali, C (North Bay Battalion, OHL)

Jag gillade Cali i Jr. A i fjol – att göra över 50 poäng som 16-åring i OJHL är ingen liten bedrift, även om nivån sjunkit över tid. Men jag hade hoppats få se mer offensiv produktion i North Bay i år, där det varit lite av en besvikelse. Cali är dock byggd som en stridsvagn och lägger enorm kraft i varje byte, med och utan puck. Jag kan se honom bli en stabil botten-sex-forward om han kan förbättra sitt spelfördelande. Jag övervägde att ranka honom lägre, men vet att flera scouter gillar honom som ett långsiktigt projekt.

55. Brady Knowling, MV (USNTDP)

Knowling har varit otroligt rolig att följa i år. Mellan hans fantastiska insats i Hlinka Gretzky Cup och hans 42-räddningarsmatch i CHL USA Prospects Challenge har han varit lysande när strålkastarna varit på. Statistiken i USNTDP sticker inte ut, men han ger nästan alltid sitt lag chansen att vinna. Hans 196 cm långa ram skadar inte heller. Många scouter har olika favoriter som bästa målvakt – men just nu gillar jag Knowling mest.

56. Gleb Pugatjov, FW (Torpedo Nizjnij Novgorod, KHL)

Letar du efter flashighet hittar du det inte här. Men Pugachyov är en stor forward på 190 cm som haft få problem att anpassa sig till KHL-spel mot högklassigt motstånd, trots begränsad istid. Han kan fullständigt dominera sin egen årskull fysiskt och har gjort det utan att dra på sig alltför mycket problem. Han är stark, spelar ett stabilt tvåvägsspel och slutar aldrig röra på sig. Jag tror han går högre än så här, men jag tror inte hans offensiv räcker i NHL. Trots det gillar scouter honom väldigt mycket.

57. Markus Ruck, C (Medicine Hat Tigers, WHL)

Jag älskar Ruck som spelfördelare. Medan Liam är den mer offensivt inriktade tvillingen är Markus den som jagar motståndare och ofta får pucken dit den behöver vara. Han är smart, jobbar stenhårt och kommer inte göra många mål i NHL – men han kan fylla väldigt många roller. Hans energi, spelsinne och tvåvägsspel gör honom värdefull oavsett vilket lag som draftar honom. Men på riktigt – om laget som tar Liam inte även tar Markus gör de ett stort misstag.

58. Blake Zielinski, FW (Des Moines Buccaneers, USHL)

Zielinski var USA:s bästa spelare under Hlinka Gretzky Cup och gjorde nyligen stort avtryck i World Junior A Challenge. Han läser spelet extremt bra och har snabba händer som får passningar att se enkla ut. Jag har konsekvent gillat honom varje gång jag sett honom – det känns som att han är överallt i offensiven och gör sina kedjekamrater farligare med sitt spelfördelande. Jag vill se honom ta över matcher oftare i USHL, men jag tror han har en fin framtid som understödjande mitten-sex-forward.

59. Luke Schairer, B (USNTDP)

Jag är fortfarande inte helt säker på vad jag tycker om Schairer. Å ena sidan har han idealisk storlek för en back – 190 cm och nära 90 kilo – och han är duktig på att bryta spel och hålla pucken borta från mål. Men det är i stort sett allt han gör just nu. Tvåvägsspelet finns inte riktigt där ännu. Jag vill se honom utvecklas till en mer dynamisk och hotfull spelare. Jag tror att han blir en NHL-back, särskilt eftersom han åker bra skridskor, men i nuläget ser jag honom snarare som ett sent andrarundsval.

60. Olivers Mūrnieks, C (Saint John Sea Dogs, QMJHL)

Det fanns stunder då Mūrnieks var en av Lettlands bästa spelare i JVM, men det kändes ändå som ett tydligt steg tillbaka jämfört med i fjol. Det sammanfattar ganska väl hur scouter ser på hans säsong. Det har varit ett tufft år där han inte sett bekväm eller särskilt farlig ut i QMJHL. Jag tycker fortfarande att han är en smart forward som kan ta över byten ibland, men det har hänt alldeles för sällan. Jag tror fortfarande att Mūrnieks kan bli en NHL-spelare – men snarare som fjärdelinespelare, där vissa tidigare såg potential för en andralina.

61. Charlie Morrison, B (Quebec Remparts, QMJHL)

Det finns inte mycket i Morrisons offensiv som väcker entusiasm. I stället har han byggt sin profil på att vara en av de jobbigaste spelarna att möta. Han är en stark skridskoåkare som inte är rädd för något. Han fick spela stora minuter direkt som rookie i Quebec och visade pålitlighet i egen zon. Han kommer inte imponera med pucken, men han gör livet svårt för motståndare och håller sitt spel enkelt.

62. Tobias Trejbal, MV (Youngstown Phantoms, USHL)

Trejbal har varit mycket bra i sin första säsong i Nordamerika med Youngstown. Att han är 193 cm lång hjälper också. Siffrorna ljuger inte – ju mer han har att göra, desto bättre spelar han. Hans lugn under press är imponerande, och han har snabba händer och ännu snabbare fötter. Hans atletism har fått scouter att spetsa öronen, och storleken gör honom till ett tacksamt projekt för ett lag med tålamod.

63. Jakub Vaněček, B (Tri-City Americans, WHL)

Vaněček har haft en produktiv första säsong i Nordamerika och är på väg mot cirka 15 mål och 40 poäng. Vi har också sett honom mycket i internationellt spel på både U18- och U20-nivå. Han är en helt okej skridskoåkare med bra räckvidd, har ett mycket bra skott och lyckas ofta spela sig ur pressade situationer.

64. Adam Nemec, FW (Sudbury Wolves, OHL)

Jag försöker fortfarande lista ut vilken typ av spelare Nemec kommer bli. Han har ett okej hockey-IQ, åker bra skridskor och har ett rätt bra skott. Men det finns inte många egenskaper som skriker ”NHL-spelare”, vilket är anledningen till att han fortsätter falla i min ranking. Jag är osäker på om spel i den slovakiska ligan hjälpte honom särskilt mycket, men han har åtminstone blivit bättre mot äldre motstånd under säsongen innan flytten till Sudbury.

Precis utanför listan

Samu Alalauri, B (Pelicans, Finland U20);
Chase Harrington, FW (Spokane Chiefs, WHL);
Brek Liske, B (Everett Silvertips, WHL);
Ben MacBeath, B (Calgary Hitmen, WHL);
Landon Nycz, B (UMass, NCAA)