Tvingades sluta efter alla hjärnskakningar: ”Många vet inte vad det innebär att ta sig tillbaka”

Ett av de största problemen just nu inom svensk ishockey är alla de huvudskador som drabbat spelare på olika nivåer de senaste åren. En av alla de som fått lägga av på grund av för många smällar mot huvudet är Albin Blomqvist som bara var 20 år när skridskorna åkte upp på hyllan.
— Jag tror att det är svårt att få ner antalet jättemycket om man inte på något sätt får ner farten, säger han till hockeysverige.se.

I helgen inträffade tre allvarliga incidenter i en och samma U16-match där spelare tacklades vårdslöst mot huvudet. Men det är inte bara de tre händelserna som varit på tapeten under säsongen. Var och varannan dag rapporteras det om huvudskador och hjärnskakningar från alla serienivåer. Klimatet och respekten inom hockeyn har diskuterats.
— Det går så sjukt snabbt och det är inte mycket skillnad på tempot i Superelit med vad det är i SHL och Hockeyallsvenskan, svarar Albin Blomqvist på frågan hur han upplever klimatet inom juniorhockeyn innan han fortsätter:
— Nivån på kompetensen är lägre. Men det är svårt att säga, för det är så blandat och från match till match som jag upplever det. Vissa matcher är det ingenting och i andra är det mer. Men jag känner att ju mer fart det är, desto mer riskabelt.
— Det är jättesvårt och nästan så man tycker illa om sig själv ibland, för jag är tudelad. Jag vill också ha tacklingar och fart. Ibland bara blir det som det blir och det är många situationer där det pratas om att ”Där hade han kunnat försvara sig bättre och inte ställt sig i en dum position”. Men jag tycker att det är svårt.

TVINGADES SLUTA

Albin Blomqvist tillhörde under sin tid som junior en av Sveriges mest lovande backar och var bofast i de yngre juniorlandslagen. Men han drabbades av ett flertal smällar mot huvudet. Smällar som tillslut tvingade honom att lägga av. Blott 20 år ung. Han har tidigare berättat öppet om sina problem till följd av hjärnskakningarna. Problem som ständig huvudvärk och tinnitus som påverkade, och fortfarande påverkar, hans vardag. Men det har blivit bättre.
— Det är rätt bra. Jag har inte huvudvärk eller tinnitus längre. Det som är kvar är att jag har lite dåligt minne och lite såna saker. Men jag märker det knappt själv längre, för jag är så van vid det.

Albin Blomqvist berättar att mycket för hans del handlar om planering och struktur.
— Man vänjer sig vid det, det blir en del av en. Det kan bli mycket för huvudet när det är stimmigt och fram och tillbaka. Det blir lätt att jag glömmer saker lättare om det är ostrukturerat.
— Jag har haft det här i sex år nu och jag är van vid att jag ibland tappar bort mig lite när jag ska berätta någonting eller att jag glömmer något när jag är och handlar.

Den här säsongen är Albin Blomqvist fystränare för Malmös båda juniorlag, han är även assisterande bakom sin bror, Anton Blomqvist i J20-laget.

Med tanke på din historik, brukar du prata med dina spelare om det här med att värdera situationen när en tackling ska delas ut?
— Ja, det gör jag. I början av säsongen hade jag en föreläsning på en timme för killarna där jag pratade om hjärnskakningar och vad som kan hända. För att skapa förståelse, jag tror att det är en viktig bit i det hela.

STÄNGDE AV EN EGEN SPELARE

Albin Blomqvist återkommer flera gånger till ordet förståelse under intervjun.
— Jag tror att det handlar mycket om det överlag. Allt från att ta emot och ge en tackling till att förstå vad det innebär och vad som kan hända. Genom att höra min historia, till exempel, så kanske någon tänker till en extra gång.

Har det hänt någon gång att du tagit tag i egen spelare som du sett delat ut en riktigt vårdslös tackling under match?
— Jag har inte gjort det i år. Men jag har gjort det innan som tränare och stängt av egen spelare. Det var för några år sedan när jag var i Olofströms juniorlag. Den situationen var rätt solklar, men det är svårt också. Man blir domare på något sätt.

Det är många som hävdar att alla smällar som leder till hjärnskakningar är det största problemet vi har inom svensk ishockey just nu på alla nivåer. Håller du med om det?
— Ja, det kan jag nog göra. Jag har själv suttit och fört lite statistik på våra killar och vi har haft 13 stycken.

Den här säsongen?
— Ja, på två lag.

Tror du att mer diskussion och feedback till spelarna skulle kunna vara en lösning på det här generellt?
— Ja, det tror jag verkligen. Som jag sa så hade jag ett möte med våra killar i J18/J20 där jag berättade min historia och hur jag ser på det, vad som gäller när man fått en hjärnskakning. Jag tror att just förståelse kan ge väldigt mycket: ”Det kan faktiskt hända någonting om jag kör på honom.”. Kombinerat med att inte sätta sig i dumma positioner på isen.
— Det är inte bara hjärnskakningar och tacklingar i sig. Många vet inte vad det innebär att ta sig tillbaka. Ofta när vi skickar en spelare till akuten med hjärnskakning så säger de ofta: ”Vila någon vecka och sedan kan du börja träna så smått igen”.

Albin Blomqvist tror att det är många delar som ligger bakom problematiken. Utöver att han vill öka förståelsen så menar han att farten i dagens hockey är en bov.
— Jag tror att det är svårt att få ner antalet jättemycket om man inte på något sätt får ner farten. Om det är att man tar tillbaka lite hakningar, interference, redline offside eller tar bort hybrid-icing…

TRIVS MED TILLVARON

25-åringen började sin tränarbana i Olofström och deras juniorverksamhet, han fortsatte sedan till HC Dalen i Hockeyettan där han var assisterande. Ifjol var han fystränare i IK Pantern och nu kombinerar han alltså rollen som fystränare och assisterande i Malmös juniorer. Kan man rent av skönja en tränarkarriär på högre nivå?
— Jag har fått den där frågan många gånger. Jag började direkt när jag slutade i Olofström. Jag har hållit på i sex år med det här…Jag har ingen plan så, jag har inte testat något annat riktigt heller. Jag har haft andra jobb vid sidan av, men jag har ändå alltid hållit på med hockey.
— För min del handlar det mycket om vardagen runt omkring. Jag har bott i Kanada, jag har bott i Linköping och jag känner att jag trivs väldigt bra utanför jobbet där jag är idag. Jag har mycket familj och vänner här nere i Malmö och trivs. Det är jätteviktigt för mig.