Almtunamålvaktens sagolika resa: ”Jag är inte nöjd ännu”

Arvid Ljungs hockeyresa är som tagen ur en Bustertidning. För tre säsonger spelade 25-åringen från Kungälv division 2-hockey med Töreboda. Den gångna säsongen spelade han allsvensk hockey med Almtuna och fick även smaka på atmosfären i SHL.
– Det är jäkligt skönt att jag kan leva på hockeyn nu, att jag inte behöver ha någon annan inkomst. Det är hur lyxigt som helst och det tänker jag på ibland, berättar Ljung för hockeysverige.se.

SOLNA (HOCKEYSVERIGE.SE)

Det är lätt att ta till ”som en historia ur Buster” när någon kliver fram från ingenstans och får sitt genombrott. Då vi pratar om Arvid Ljung ligger både Gordon Stewart från Greppet direkt, Super-Mac och Benny Guldfot nästan i lä. För två säsonger sedan spelade han i vår fjärdeserie med Töreboda och förra säsongen var han reserv i SHL.

Nu är inte Ljung från Töreboda utan från familjen Anderssons (Ronny, Niklas, Mikael, Lias och Noah) Kungälv.
– Jag har varit tränare på läger i Kungälv och då hade jag faktiskt Lias, men jag var även vikarie för honom en gång i skolan. Han var väl slapp och tjatiga precis som dom flesta hockeyspelarna är, berättar Arvid Ljung med ett leende när hockeysverige.se träffar honom för en intervju på målvaktscampen Goaliemania.

Från början var det inte helt självklart att Arvid Ljung skulle satsa på en målvaktskarriär.
– Jag var både utespelare och målvakt ganska länge, upp till 12 år eller något sådant. Det var till och med så att jag spelade som utespelare med dom som äldre, men jag vet egentligen inte varför jag ville bli målvakt. Jag tyckte väl det var roligare helt enkelt.

Hade du någon målvaktsförebild vid den här tiden som du såg upp till?
– Klart att jag alltid tyckt (Henrik) Lundqvist varit stor och han spelade i Frölunda vid den här tiden. Givetvis kollade jag på honom, men det var ingen speciell målvakt som jag direkt såg upp till, att honom ville jag bli som. Jag kollade nog istället på ganska många olika.

Arvid Ljung. Foto: Pär Olert/Bildbyrån

För tre säsonger sedan spelade 25-åringen från Kungälv division 2-hockey, alltså fjärdeserien i Sverige, med Töreboda. Totalt gjorde han tre säsonger i tvåan efter juniortiden i Kungälv. Även om han ville satsa på hockeyn var inte målbilden den samma då som idag.
– Ambitionen har alltid varit att spela högre upp. När jag gick från Kungälv till Nässjö var det division 2. Då kände jag att det inte direkt gick riktigt som jag ville med hockeyn. Istället började jag plugga i Skövde och det var också då jag började spela i Töreboda.
– Plugga gjorde jag som en back-up. Eftersom hockeyn inte gick som jag ville behövde jag ha något annat också. Sedan gick både skolan och hockeyn bra och nu är jag här, säger Arvid Ljung med ett leende.

När du skrev på för Töreboda fanns det redan då tankar på att du skulle hamna i Division 1 med Mariestad som du sedan gjorde säsongen 2016/17?
– Jag hörde av mig till Mariestad och även till Skövde när jag skulle börja plugga, men jag hade inga större förhoppningar då. Det blev inte något heller.
– Jag höll ändå lite kontakt med Mariestad och dom var lite sugna efter min första säsong i Töreboda, men då ville dom ha in en målvakt som även kunde stå i J20. Efter min andra säsong, då det dessutom hade gått riktigt bra för mig, hörde jag av mig och då var dom sugna.

Arvid Ljung fick också sitt stora genombrott under sin säsong i Mariestad.
– Den säsongen började jag som andramålvakt. Jag fick stå en del matcher, men det var mest mot bottenlag. Det var ändå okej. Samtidigt var jag besviken att jag inte fick stå mer även om jag också kunde först dom eftersom Robin Wallin stod och gjorde det bra.
– Först gjorde han en bra match och sedan gick det sådär för honom mot Kristianstad. Då fick jag hoppa in mot Troja borta. Då gick det bra och sedan fortsatte det egentligen gå bra hela tiden.

Redan efter en säsong i Hockeyettan får Arvid Ljung chans till spel i Hockeyallsvenskan med Almtuna.
– En agent hade pratat med Almtuna och sedan hörde han av sig till mig under mitten av Allettan. Det här var nog efter andra matchen mot Troja när jag höll nollan. Dom ville att jag skulle skriva på redan då, men jag tyckte att det skulle kännas konstigt att skriva på för ett annat lag när vi själva gick för att gå upp. Jag ville avsluta säsongen innan jag gick vidare, men till slut skrev jag på ändå.

Hur minns du första dagarna i Uppsala och omställningen att komma till en organisation i Hockeyallsvenskan?
– Jag kände nog inte av någon direkt skillnad mer än att det var ett nytt lag. Mariestad är ändå en stor klubb i ettan så det var inte en så stor omställning i början. Sedan var det väldigt fräscha förutsättningar för fys och sådant i Uppsala. Det är en väldigt fin friidrottsarena med gym och allt sådant som vi hade tillgång till. Hela den biten var väldigt proffsig samtidigt som vi hade en bra fystränare.

Tränare i Almtuna är tidigare NHL-backen Marcus Ragnarsson, en tränare som Ljung uppskattar.
– Självklart var det lite speciellt. Han har en stor karriär bakom sig och är kul att lyssna på honom. Däremot kanske inte han kan göra så mycket på målvakts-biten.
– Som målvaktstränare fick jag istället Micce (Andreasson). Jag hade aldrig haft honom tidigare och det var också första gången jag träffade honom. Det har varit jäkligt kul att jobba med honom i Almtuna och här på Goaliemania.

Målvaktstränaren Micce Andréasson. Foto: Ronnie Rönnkvist

Om Arvid Ljungs resa senaste säsongerna varit en som en serie ur Buster så var debuten mot AIK i Hockeyallsvenskan en mardröm. 25-åringen stod för två tavlor som resulterade i förlust 2–4. Han gjorde en miss som betydde 0–3 och 0–4 var en bjudning med klubban.
– Det är ett av dom värsta minnen jag har, säger Almtuna målvakten samtidigt som han skrattar lite och skakar på huvudet.
– Det var inte kul. Jag skämdes faktiskt…

Vad var det som inte fungerade för dig?
– Jag brukar spela mycket med klubban, har gjort så i alla år och extremt mycket på försäsongen för att Micce ville att jag skulle göra det ännu mer. ”Visst kan jag göra det”. Första målet var rent slarv när jag lyckades tappa pucken. Det kan ju hända även om det var slarvigt, men andra målet var så dumt. Jag vet inte ens hur jag kan få för mig att göra något sådant.
– Det är en match jag helst vill glömma, men nu är den gjord.

För att fullborda Buster-sagan så lånades Arvid Ljung ut till Örebro en match. Det innebar att han gått från fjärde till första divisionen på två säsonger.
– Det var väldigt coolt bara att få komma dit och känna på SHL både på träning och match. Nu var jag bara med på matchvärmningen på morgonen och som reserv på matchen under kvällen, men jag fick känna på att det går att rädda puckar där också. Det är inte så långt dit även om det var skillnad.

Ljung fick känna på SHL-pulsen under den gångna säsongen. Foto: Fredrik Karlsson/Bildbyrån

Känns det som att SHL finns inom räckhåll?
– Ja, det känns ändå som jag har det i mig.

Har du hunnit stanna upp, reflektera och njuta av den här snabba resan senaste säsongerna?
– Nej och jag är inte nöjd ännu (skratt). Det är jäkligt skönt att jag kan leva på hockeyn nu, att jag inte behöver ha någon annan inkomst. Det är hur lyxigt som helst och det tänker jag på ibland. Även om jag inte tjänar mycket är det väldigt skönt att bara kunna hålla på med det jag älskar.

Vi pratade om målbilden när du spelade i tvåan, hur ser din målbild ut idag?
– Jag har alltid haft drömmar och jag har kommit närmare dom nu. Självklart har också målbilden höjts sedan jag spelade i tvåan.