SKOGLUND: Begränsningen lär hämma utvecklingen
Nu har Hockeyallsvenskan slutligen kommunicerat ut hur deras överenskommelse gällande spelarlån från SHL egentligen ser ut. Efter att ha läst lämnades jag med en hel del frågetecken.
Redan i lördags kom de första uppgifterna om begränsningar av spelarlån då Tingsryds ordförande Johan Blomster gick ut med hela på Twitter. I dag kom sedan Hockeyallsvenskans officiella uttalande på deras hemsida. Överenskommelsen klubbarna emellan är så vitt jag förstår ett ”gentlemens agreement”, för rent regelmässigt tror jag inte man kan få igenom det då det lär strida mot allehanda arbetsrättsliga lagar. Är det så som jag har förstått det hela kan alltså en klubb låna 60 spelare om de vill nästa säsong utan att på något vis straffas för det, förutom att de lär bli väldigt illa omtyckta av seriekollegorna.
UNDANTAG KAN GÖRAS
Undantag mot överenskommelsen kan göras om en allsvensk klubb får två eller fler spelare landslagsuttagna. Dock står det ingenting om hur de ska lösa situationen vi den eventuell skadekris.
Först och främst tycker jag att det är bra med en begränsning av spelarlån. Det har varit lite väl virrigt den här säsongen och ibland har det faktiskt varit väldigt svårt att hålla reda för vilken klubb en spelare spelar för just den kvällen. Men bara för att jag tycker att det är bra innebär det inte att jag tycker den överenskommelsen som nu kommunicerats ut är en höjdare. Den är alldeles för snävt tilltagen och tror jag kommer borga för att överenskommelsen bryts redan i början av nästa säsong av någon klubb.
Vad kommer hända om en klubb får tre långtidsskador på backar i början av en säsong? Visst kan man plocka upp juniorer eller värva för att fylla de luckorna. Men har alla allsvenska klubbar det så välbeställt på juniorsidan och i plånboken? Jag tvivlar på det faktiskt.
Sen kan man även undra varför detta gäller enbart lån från SHL? Vad jag minns lånades det rätt friskt från Hockeyettan under säsongen också, men åt det hållet ska det tydligen inte begränsas. I alla fall inte från allsvenskt håll.
HÄMMAR SPELARUTVECKLINGEN
Jag tror att den snävt tilltagna gränsen komma hämma svensk spelarutveckling rejält på sikt. Bara den här säsongen har vi sett spelare som Tom Hedberg och Lucas Elvenes ta stora kliv i sin utveckling. Spelare som inte riktigt platsade i sina SHL-lag under inledningen av säsongen och fick värdefull rutin på seniornivå i Oskarshamn.
Förra säsongen gjorde Victor Ejdsell dundersuccé i Karlskoga och vann den allsvenska poängligan i stor stil. Han var kontrakterad av klubben, men säsongen innan var han utlånad av Färjestad till Timrå och i denna intervjun berättar han om att det var en nyttig tid. Han NHL-debuterar troligtvis inom kort.
Jag kan dra en hel del fler exempel på spelare som utvecklats efter en tid som lånespelare i Hockeyallsvenskan och vad jag undrar nu är vad dessa ska ta vägen hädanefter?
Jag kan förstå att fansen till klubbarna tycker att det är jobbigt med för många lånespelare och att de absolut inte vill se ligan deras favoritlag tillhör förvandlas till någon farmarliga till SHL.
VAD ÄR HOCKEYALLSVENSKAN?
Men vi måste också ha klart för oss vad Hockeyallsvenskan faktiskt är. Det är inte NHL, det är inte KHL och det är inte ens SHL. Det är faktiskt inte ens en förstaliga i ett land och i min värld faller det sig faktiskt ganska naturligt att det då blir ruljans på spelare, vare sig de är på lån eller ej. Någonstans känner jag också att det är väl en andraligas uppgift att vara utvecklingsliga för unga talanger som är på väg uppåt i karriären.
Jag följer Hockeyettan på nära håll och där har man ju lite som sin grej att man gärna skyltar med att man skickar spelare uppåt i karriären. Det borde en andraliga sätta stolthet i också, även om det såklart inte ska ske på bekostnad av klubbarnas egna välmående och strävan uppåt. Därav att jag tycker att begränsningar behövs. Men i en annan form.
DE KANSKE DRAR UTOMLANDS
Jag har sett en hel del glada tillrop på Twitter om att nu kommer talangerna på gränsen till SHL skriva på för allsvenska klubbar. Så kanske det blir, men det behöver inte bli så heller. Jag menar; är du draftad och tillhör ett av de absoluta topplagen i SHL med bred trupp där du ligger precis på gränsen till att platsa. då kanske det finns snabbare vägar till NHL som heter AHL, Liiga eller varför inte NLA? Varför riskera att få spela i Superelit hela säsongen när du känner att du växt ur juniorkostymen?
Sen har jag väldigt svårt att förstå hur allt det här ska gå ihop. Alla klubbar i allsvenskan har inte en milsdjup brunn att ösa talang och pengar ur. Men här måste de ju bygga stora trupper, som står emot ett par långtidsskador, och eventuellt öppna upp plånboken ännu mera efter spelare på korttidskontrakt.
Jag undrar också lite vad som händer om exempelvis Karlskrona och Mora nu åker ur SHL och Västerås samt Huddinge kliver upp. Då har vi fyra nya gäng som minsann inte varit med att förhandla fram ett ”gentlemens agreement”. Det kan bli rejält intressant att följa hur nykomlingarna i ligan ställer sig till detta.
Och, för tydlighetens skull: Nej, jag vill inte att Hockeyallsvenskan ska förvandlas till en ren farmarliga som SHL kan göra lite som de vill med. Jag vill att klubbarna fortfarande ska sträva uppåt och bygga sina egna talanger och profiler. Men det får inte ske på svensk hockeys bekostnad i stort, det vill säga vår fenomenala talangutveckling, och den situationen riskerar vi att hamna i nu.
Den här artikeln handlar om:
