Sparkad två gånger – av samma klubb: ”Som en byfåne”

Curt Lundmark tog både VM- och OS-guld som tränare för Sverige, men i finska Jokerit gick det inte helt som väntat.
Här är historien om hur den nu 80-årige legendaren fick sparken två gånger om – i samma klubb.
– Jag stod där på Arlanda som en byfåne och hade fått sparken, berättar Curre Lundmark för hockeysverige.se.

På söndag möter ni en av svensk ishockeys mest framgångsrika ledare genom alla tiden, Curre Lundmark, i serien OLD SCHOOL HOCKEY på hockeysverige.se. Redan idag bjuder vi på ett utdrag ur intervjun där han berättar om då han blev sparkad från samma klubb två gånger.

– Ibland kan jag tänka ”Varför stannade jag inte i Tyskland ett eller två år till”. Hjallis (Harkimo) var nere till Tyskland flera gånger och ville att jag skulle komma till Jokerit.
– Hjallis hade bestämt att jag skulle komma till Helsingfors så det blev att jag till slut sa ja till det. Jag var också sugen på Jokerit som var det bästa laget i Europa. Dessutom ett fantastiskt gäng.
– Jag lämnade Berlin bakom mig, lite vemodigt måste jag säga eftersom både jag och min fru trivdes väldigt bra där. Vi bodde bra och hade allt vi kunde önska.
– När jag kom till Finland hade Jokerit vunnit i princip allt som gick att vinna, Det kunde i princip bara gå sämre. Nu gick det ganska bra fram till jul. Alla spelare var då borta med olika landslag. Juniorlandslaget, B-landslaget som var på För-OS i Nagano och A-landslaget, så jag hade tre spelare på våra träningar.
– Vi hade spelat borta mot Frölunda, oavgjort. Sedan kom Frölunda till oss precis efter juluppehållet och vi fick stryk med 1-0. När vi hade vårt måndagsmöte satt vi som vanligt och planerade. Då sa Hjallis plötsligt
–”Curre, jag tror inte att du är någon vinnare längre och jag tror att våra vägar skiljs åt efter den här säsongen”.
– Det är du som bestämmer, inte jag”.
– Klart jag blev förvånad. Hjallis var stenhård. Vi skulle alltid vinna. Vi vann skotten med 60-11, men fick stryk med 1-0.

Curre Lundmark fick också sparken, men skulle coacha laget resten av säsongen. 

– Det skulle vi naturligtvis hålla hemligt, men efter det vann vi i princip allting. Kvart, semi och final 3-0, 3-0, 3-0. Vi spelade helt enkelt en väldigt bra hockey och trivdes med varandra.
– När vi blev hyllade på Senatstorget kom Waltteri Immonen, vår lagkapten, och frågade om jag inte skulle vara tränare för dom nästa säsong. Jag svarade att jag inte visste och att han kunde prata med Hjallis.
– Hjallis sa nej och att det var klart med Sakari Pietilä från Luleå. Det blev ett jäkla oväsen. Grabbarna blev besvikna och ledsna. Jag sa att det var okej och det är så den här branschen fungerar. Man kan såklart räkna med att sådant här kan inträffa, men inte efter en sådan säsong. Vi hade varit otroligt bra.
– Sommaren gick och jag hade kontakt med några av spelarna som inte riktigt trivdes med Sakari. I november ringde lagkaptenen och frågade vad jag skulle göra den säsongen.
– ”Jag har ingenting”
– ”Kan du inte komma tillbaka till oss?”
– ”Det räcker att Hjallis sparkat mig en gång”
– En torsdagskväll ringde dessutom Hjallis och började surra om att jag skulle komma dit. Jag var lite sugen, men sa att jag måste prata med min hustru först. Klockan två på natten ringde Hjallis tillbaka och då hade även Gunilla sagt ja till det här.

”Jag stod där på Arlanda som en byfåne och hade fått sparken”

Redan på lördagen var första matchen, Ilves borta i Tammerfors.

– Vi vann den matchen. Jokerit hade värvat dit Mika Nieminen som hade varit uppe i Luleå. Dessutom hade vi Otakar Janecky. Han var den klart uttalade stjärnan i laget. Allting kretsade kring honom. Nu kom Mika Nieminen och utmanade Otakar. Det blev två tuppar på gödselstacken. Då blir det oftast inte bra.
– Jag fick aldrig det där att lira. Jag tror aldrig i mitt liv har fått jobba så mycket i ett omklädningsrum som dom här månaderna jag var där borta. Min styrka har varit att ena olika grupper, men jag fick aldrig det här att bli ett lag.
– I februari fyllde min fru år så jag planerade att åka hem för att fira henne. Vi spelade på fredagskvällen mot IFK (Helsingfors) och förlorade med 4-1. På lördag morgon flög jag upp till Kiruna för att fira henne och sedan tillbaka till Arlanda på söndag morgon.

Men…

– När jag kom till Arlanda för att checka in sa hon i incheckningen.
– ”Din biljett gäller inte”
– ”Skojar du med mig?”
– ”Nej, den är annullerad”.
– Jag ringde till Hjallis och sa att jag stod på Arlanda och ska flyga över, men att min biljett inte gällde. ”Nej, du har fått sparken”, skrattar Curre Lundmark.
– Jag stod där på Arlanda som en byfåne och hade fått sparken. Det blev slut där. Vi låg trea i serien så det var inte katastrof på något sätt.