Vision 2030: Kan Almtuna få det att lossna?

De har sett stadskollegan IK Sirius gå från ett “kvartersgäng” till en klubb att räkna med i fotboll. Nu vill klubbdirektören Tobias Pehrsson och sportchefen Nicklas Danielsson se Almtuna IS göra samma resa. Men frågan är: Är det möjligt? Och hur ska man egentligen nå dit? Hockeysverige.se besökte klubben, som via ett rejält omtag nu vill bli en klubb att räkna med.

• Utmaningarna i Uppsala.
• Kommer arenafrågan lösas – en gång för alla?
• Ekonomin körd i botten.
• Samarbetet med universitetet.
• Kan tidigare profilernas intåg vända på skutan?
• Så ska publiken komma tillbaka.

UPPSALA (HOCKEYSVERIGE.SE)

– Titta på den här ytan. Det finns ju 50, 60 meter de kan bygga ut arenan med. Det skulle göra så otroligt mycket för kommersiell tillväxt, ökat intresse och möjlighet till ökat lönsamhet. Och när man ser ritningarna…det skulle nästan bli som en helt ny arena… Det skulle förbättra publikupplevelsen markant. Nu behöver vi att kommunen och politiken ger oss de rätta förutsättningarna för att driva en konkurrensmässig professionell verksamhet.

Tobias Pehrsson sitter i multisportsarenan IFU Arena och blickar ut över den ständigt kritiserade Gränbyhallen och parkeringen som kan bli en yta för den utbyggnad av arenan som nu är planerad. Ett beslut väntas komma i närtid, och ska man tro Pehrsson finns det anledning att tro att det här faktiskt är gången man får ett positivt besked om en utbyggnad som ska göra att Gränbyhallen till sist fräschas upp rejält efter sisådärs 50 års stiltje, och att publikkapaciteten åtminstone blir drygt 3000 personer.
– Men sådana här beslut blir alltid försenade, säger han med ett leende och lyfter på ena ögonbrynet.
– Men det ska tilläggas att vi idag har vi en väldigt positiv dialog med Uppsala kommun om flertalet projekt i samhället.

Pehrsson är hemma i Almtuna IS igen. Efter ett år på landslagsverksamheten och sju år i Djurgården, där han jobbat i klubbledningen som utvecklingschef, valde Pehrsson att vända hem till den klubb han tillbringat flest år av sin karriär i. Tidigare har han varit allt från U16-tränare till a-lagstränare till sportchef, och nu är det han som är det högsta hönset i sin roll som klubbchef och vd.

Bredvid sig på soffan i den relativt nybyggda IFU Arena, där bland annat Storvreta IBK spelar sina hemmamatcher i innebandyns toppliga, har han Nicklas Danielsson. Precis som Tobias Pehrsson valde den numera 40-årige profilen att vända hem till sin moderklubb efter mängder av år på andra håll. Danielsson flyttade hem förra säsongen men valde att avsluta spelarkarriären för att istället ta sig an rollen som sportchef.

Sportchef för en klubb utan pengar, utan publik och utan en stor del av de sponsorintäkter klubben hade för bara några år sedan.

Brynäs: Skräckexempel och förebild?

Man kan förstå att även han drömmer om en renovering och ombyggnation av Gränbyhallen. En arena utan alla de moderna faciliteter som elitarenor mer eller mindre måste ha idag.
– Brynäs sålde lika mycket öl på sin premiärmatch i HockeyAllsvenskan som vi sålde på hela säsongen. Och de ska vi konkurrera med? Det är omöjligt, säger den tidigare VM-guldhjälten och skakar på huvudet.

Just Brynäs är en klubb Nicklas Danielsson kan titta mycket på. Det var där han inledde sin elitkarriär för drygt 20 år sedan, och det var också där han spelade sina sista SHL-matcher för tre säsonger sedan. Han vet vad som händer i en klubb utan tydlig vision, där många olika röster vill göra sig hörda och där kontinuitet är en bristvara.

Men han vet också hur snabbt det kan gå att få ordning på saker och ting igen. Brynäs toppar som bekant SHL, efter många år där orden “kaos” och “kris” varit frekvent förekommande och där något som kan liknas vid en sportslig framgång varit minst sagt främmande.
– Det fanns en tid när jag var i Brynäs när man nästan ville dra upp luvan på mataffären för att inte bli utpekad och få höra: “Kolla, där är en Brynässpelare”.
– När man hör sig för om vad som varit deras nyckel på senare år så är det kontinuiteten. Håkan Svedman (klubbdirektör) och Johan (Alcén, sportchef) blev kvar även efter att Brynäs åkte ur. Jag känner inte Håkan, men vad man förstår verkar han göra ett fantastiskt jobb med att leda verksamheten.

Hyllade ledarna försvann

Nicklas Danielsson har varit i Brynäs under ljusare tider, men också när klubben sannolikt mådde som allra sämst. När han i våras tog över som sportchef i Almtuna IS var det också en klubb som definitivt hade sett bättre tider. Publiksnittet gick från att ligga på drygt 1100 säsongen 22/23 till rekordlåga 829 förra säsongen – och det var sämst i serien. Västervik hade ett snitt på 942 och var med det näst sämst, medan Tingsryd på tolfteplats låg på drygt 1500 personer per match. Även där är det tänkt att det ska bli nya tider under Pehrssons och Danielssons ledning.

Dessutom försvann en hyllad sportchef i Tony Mårtensson, en hyllad huvudtränare i Robert Kimby och en hyllad assisterande tränare i Jimmy Anderström. Den sistnämnde har också fått mycket beröm för sitt jobb med juniorverksamheten på senare år,
– När jag tog över hade vi en spelare på kontrakt. Och ingen tränare. Inget kanonläge, precis. Dessutom är jag ansvarig för J18- och J20-verksamheten också. Det ingår i mitt jobb att prata med föräldrar som är sura för att vi missar J18 Nationell för första gången på…ja, jag vet inte hur länge precis som det ingår i mitt jobb att ställa ett slagkraftigt lag på isen i HockeyAllsvenskan.
– Men vi har i alla fall en kille, Jonas Göthberg, som gör ett jättejobb med HG-intaget och rekryterar unga spelare till Almtunas hockeygymnasium. Men han gör det helt ideellt.

Danielsson konstaterar att läget var allt annat än enkelt när han klev in i en ledarroll i sin moderklubb.
– Jag ska vara ärlig och säga att jag var chockad över hur läget var. Och jag tror du kände samma sak, säger han och nickar mot klubbchef Tobias Pehrsson.
– Jag tror ingen av oss riktigt förstod hur allvarligt det var.

Vision 2030

Den hockeyallsvenska klubben har gjort stora nedskärningar på senare år: Man har ryktats vara
nära konkurs och för ett par år sedan lade man ner damverksamheten. Dessutom sajnar man inte längre sina spelare på tolvmånaderskontrakt utan det är till stor del niomånadersavtal som gäller. Anledningarna är förstås ekonomiska, där den stora boven i dramat är minskade sponsor- och publikintäkter.

Men det är där “Vision: 2030” kommer in i bilden.

• Almtuna har som mål att gå från 400 licensierade spelare och ledare till 700 licensierade spelare och ledare.
• Dam- och flicksatsningen ska bli tydligare än någonsin, både i klubben och i Uppsala.
• De ska gå från tre miljoner i sponsorintäkter till tolv miljoner i sponsorintäkter.
• De ska gå från 800 medlemmar till 5000 medlemmar.
• De ska gå från drygt 800 åskådare per hemmamatch till 1500 personer i publiksnitt.
• Successivt ska också spelar- och ledarbudgeten för A-laget gå upp från säsong till säsong.
• Och framför allt ska deras lag ges förutsättningar att spela i de olika högstaserierna. Det inkluderar damlaget.

Men hur ska Almtuna IS egentligen lyckas med de, minst sagt, ambitiösa målen?
– Det finns ju vissa enkla saker, som att bli mer synliga. Ser vi till den publik vi har på plats idag är det en ganska hög medelålder på dem. Vi behöver attrahera yngre supportrar. Hur gör man det? Ja, en väg att gå är att bli mer aktiva på olika sociala och digitala plattformar såsom TikTok, men även de strategiska arbetet i den digitala världen blir en viktig och en ganska enkel åtgärd. Vi har också fritt inträde för personer under 18 år och jobbar mer aktivt med familjepaket, förklarar Tobias Pehrsson och fortsätter:
– En annan är att aktivera den uppländska ishockeyn i stort. Den här säsongen ska vi exempelvis arrangera DM-finalen i anslutning till en hockeyallsvensk match. Då når vi en större räckvidd än vad vi gör normalt, och då kan vi locka hit personer som förhoppningsvis vill komma hit igen. Överlag kan vi få igång fler aktiveringar inför och under våra matcher, och ge en bättre upplevelse för vår publik. Vi, som största förening i distriktet, måste ta vår plats och vår roll i det här arbetet.

Men hur ska ni vinna tillbaka de sponsorer som ni tappat, och som gjort att sponsorintäkterna ligger långt lägre än de gjorde för bara några år sedan?
– Det är en bra fråga. Många sponsorer vill ju se resultat innan de hoppar på tåget, i form av att
föreningen jobbar med rätt saker och över tid. Man upplever helt enkelt att föreningen inte gjort det tidigare. Men min utmaning blir ju snarare att måla en bild över den resa vi gör och vart vi är på väg, med de projekt som är igångsatta, och förklara varför de ska vilja hoppa på nu, när vi startat upp med tydlig vision. Ska vi lyckas med alla de saker vi har som plan att genomföra behöver vi ett näringsliv, en kommun och politik som är med på vår resa som förening.
– Sen är det klart att det är en utmaning. Vi har inte de bästa förutsättningarna här, och även sportsligt har vi successivt hamnat längre bakom många andra lag och allt nådde väl sin botten när man åkte ur 2019 och sen räddades av att Pantern inte fick elitlicens, säger klubbchefen och vinklar armen på ett sätt som visar den utförsbacke man varit i.
– Men vi har förutsättningarna att göra något bra. Det finns en framtidstro i föreningen, det vill jag vara tydlig med.

IK Sirius – konkurrent eller inspiration?

Samtidigt har den idrottsliga konkurrensen i Uppsala blivit större än någonsin. Fotbollslaget Sirius, som också länge beskrevs som ett sorgebarn i den till synes hopplösa idrottsstaden Uppsala, har lyckats med det som många trodde var omöjligt. De har lyckats locka till sig den yngre Uppsalapubliken till fotbollen, hade den gångna säsongen ett publiksnitt i fotbollens allsvenska på drygt 7000 personer. De har sedan 2022 ökat från 5600 till 6300 till 7000 personer. En ökning med drygt 700 personer per år, alltså.

Inspireras du något av det jobb som Sirius har gjort?
– Ja, det gör jag nog. Sen ska man komma ihåg att det inte var speciellt många år sedan som de också hade ett par tusen åskådare på sina matcher, så det är inte så att det alltid varit som det är nu. Men de har gjort många bra saker. En positiv sak för dem har ju varit att de fick en ny arena – och att de i samma veva började prestera bättre resultat.
– Men de har fått in en ny publik. De har synts och hörts mycket, och har varit ute på skolor mycket. Sen är det så här också: Du kan inte bedriva en elitverksamhet idag utan att ha ett samhällsprojekt vid sidan om, säger Pehrsson och syftar till Sirius projekt “Gränslös fotboll”.
– Och där har du ju “En bra start”, som vi hade i Brynäs, fyller Nicklas Danielsson i.

Och där har Almtuna nu också tagit ett stort steg. I den folder som beskriver Vision: 2030 går det att läsa: “Vi behöver ta ett samhällsansvar i Uppsala och området Gränby – för samhällets bästa. Olika aktiviteter för att möta den yngre generationen och skapa en mötesplats för trygghet”. Gränby är idag ett av Uppsalas mer oroliga områden, och präglas som så många andra stadsdelar i Sverige av droger och gängkriminalitet.
– Vi vill att Gränbyhallen ska kunna bli en yta där man kan tillbringa tiden med sina kompisar istället för att man ska leta efter en cykel att försöka sno, liksom. Det ska kunna bli en mötesplats och användas som en fritidsgård där den äldre generationen finns för den yngre generationen och där barn och ungdomar kan få en mer meningsfull vardag.
– Vi har också fått hjälp av 30 tidigare Almtunaprofiler som engagerat sig i det här, för att ge tillbaka till Almtuna. Just nu sitter vi i slutförhandlingar med olika intressenter avseende detta projekt. Det kommer kunna göra skillnad för samhället och barn/ungdomar.

Även i ledarstaben runt Almtuna finns en hel del tidigare klubbprofiler. Förutom att Marcus Ragnarsson är tillbaka i båset finns också en scoutinggrupp, där bland annat Svenåke Svensson ingår. Svensson tränade Almtuna för drygt 30 år sedan och har sedan dess varit scout för Boston. I scoutinggruppen finns också de tidigare Almtunaspelarna Jonathan Sjölund, Fredrik Vestberg och Victor Rollin-Carlsson.
– De vill ge tillbaka till Almtuna nu, konstaterar Pehrsson.
– Det är otroligt viktigt att vi har fått med dem på tåget.

Men går det att bedriva en elitverksamhet och ha tankarna sex år framåt i tiden? Går vi tillbaka sex år i tiden har Almtuna haft tre sportchefer och sex klubbdirektörer. Vad är det som säger att ni två, som ligger bakom den här satsningen, är kvar om sex år? Och vad säger att nästa klubbdirektör och sportchef, om ni inte är kvar om sex år, har samma vision?
– Som jag ser det har det blivit en kraschlandning i klubben, rent varumärkesmässigt, på senare år. Mycket beroende just på bristen av kontinuitet. Så jag och “Nicke” kan inte sluta samtidigt, så är det, säger Pehrsson.
– Jag kan ta Djurgården som exempel. Där slutade Jenny Silfverstrand (VD), Jocke Eriksson (sportchef) och Robert Ohlsson (tränare) så gott som samtidigt. Jag var den enda i vår kvartett som blev kvar – och det funkade ju inte. Det slutade med att vi åkte ur SHL, och det blev en hel del ytterligare skiften på viktiga positioner.
– Men vi har väl inga planer på att sluta, Nicke?, säger Pehrsson och skickar en leende nick i riktning mot sportchefen.

Samarbete med Uppsala universitet

Att “vara annorlunda” är något som Almtuna också använder sig av när det handlar om att locka till sig spelare. Arenan må vara ett problem, men Uppsalaklubben väljer att vända på det och konstaterar att det för motståndarna är “den värsta bortamatchen på året”. Det ska användas till klubbens fördel. En annan fördel är faktumet att man har ett av Sveriges högst ansedda lärosäten, Uppsala universitet, i samma stad. Något som lett till ett samarbete mellan klubben och skolan.
– Jag skulle säga att ingen annan klubb jobbar på samma sätt som vi gör där. Universitetet och spelarna kan sätta upp individuella planer, och de är oerhört tillmötesgående där. Tar en av våra spelare en kurs eller en utbildning och det tar två år att gå klart får det bli så. Tar det fyra år, ja då får det bli så också, säger Pehrsson.

Han har sportchefen med sig på det tåget.
– Det är ju du (Pehrsson) som ordnat det här, men jag tycker också det är skitbra för oss att vi har det här samarbetet med universitetet och SLU (Sveriges lantbruksuniversitet). När de var här och pratade så var spelarna kanske måttligt intresserade första gången, men när man gick höra det en gång till och kanske kan gå in mer i detalj hur studierna kan se ut så märkte man att det tändes något i spelarna och att de började förstå vad det här skulle kunna ge.

Flera av Almtunas spelare hoppade på studierna.
– Det är klart det finns spelare i andra allsvenska klubbar som pluggar vid sidan om, men jag kan garantera att det inte är lika utbrett som det är hos oss, slår Pehrsson fast.

Hittills har vi dock inte fått se några resultat av Almtunas långsiktiga satsning. Och frågan är om det går att väcka den slumrande klubben till liv och göra verklighet av firma Pehrsson/Danielssons långsiktiga ambitioner.
– Det viktigaste för oss blir att få med några nyckelpersoner på banan. Dels gamla Almtunaprofiler som vill hjälpa till med både laget och annat i organisationen, men också viktiga partners som kanske varit med oss en gång i tiden men sen valt att lämna av olika skäl. Jag hoppas ju att de ska tänka att det här är för bra för att missa. Kan vi få in några fler på tåget kommer det göra en enorm skillnad.
– Jag kan ju bara se tillbaka på de miljoner i sponsorintäkter vi tappat… Tänk om vi kunde få tillbaka en av de miljonerna? Då hade vi kunnat anställa en till tränare till A-laget, exempelvis. Eller en till säljare. Eller andra roller och funktioner som behövs i organisationen. Det krävs inte så himla mycket pengar för att det skulle göra en jätteskillnad för en klubb som Almtuna.

Almtuna ligger just nu elva, med samma poäng som Nybro på den sista slutspelsplatsen och tio poäng ner till Vimmerby på kvalplats.

Ni måste väl känna er ganska trygga på att det blir allsvenskt spel nästa säsong, i alla fall?
– Nej, nej. Börjar det studsa fel och man kommer in i en formsvacka kan det gå ganska snabbt utför. Det har vi sett många gånger tidigare. Men jag måste säga att jag är imponerad över hur killarna vänt på den tuffa säsongsstart vi hade, för vi började trots allt med sju förluster de första åtta matcherna. Då är det otroligt lätt att drabbas av panik och börja ifrågasätta allting. Men det är väl fördelen vi har här, att vi kan jobba på lugnt och metodiskt utan att det blir någon jättepress utifrån, säger sportchef Danielsson.
– Men för att svara på din fråga om vi känner oss trygga: Nej, det kan vi inte göra. Inte än.