Allsvenskans nye tuffing: ”Gjort saker som varit gränsfall”

Han har redan var inblandad i incidenten som varit sommarens stora snackis. Det lär inte vara sista gången Sebastian Owuya skapar rubriker under säsongen. Södertäljes tryoutspelare gillar att vara med där det händer.
– Jag har alltid haft mycket utvisningsminuter. Många av dom är för snack. Vissa är skrattretande, säger han till hockeysverige.se.

SÖDERTÄLJE (HOCKEYSVERIGE.SE)

Storväxta (192cm/98kg) tuffingen Sebastian Owuya sågs som en relativt stor talang i junioråldern. Bland annat fick han chansen i juniorlandslaget som då leddes av Pär Mårts. Efter att ha fått chansen elva matcher med Timrå i elitserien flyttade han över till Nordamerika eftersom han draftats av Atlanta, alltså dagens Winnipeg.

Det blev två säsonger för honom ”over there” innan han återvände till Europa och Borås. Efter det har han fört en ganska anonym tillvaro i Division 1 fram till nu då han fått ett tryout-kontrakt med Södertälje i Hockeyallsvenskan.
– Stor talang vet jag inte om jag var. Jag var med i juniorlandslaget, men första säsongen i J18 var jag inte med i start truppen varje match. Andra säsongen där var jag tredje backpar. Sedan hade jag tur med att Timrås A-lag fick mycket skador då jag spelade i J20, berättar Sebastian Owuya för hockeysverige.se när vi ses över en kopp kaffe på ett café intill Södertälje kanal.
– Jag hade en agent som frågade hur det gick för mig. Jag svarade att det gick bra, men då sa han att jag inte gjorde några poäng så istället skulle jag ta några utvisningar. Jag tyckte inte det lät bra, men då sa han: ”Självklart är det inte bra att ta utvisningar, men har du hyfsat med ”pim” (Utvisningsminuter) så syns det att du spelar mycket”
– Det var också lite därför ”Challe” kallade upp mig i A-laget eftersom han visste att jag inte backar. Det gav mig en push och ett annat tempo att få träna med A-laget.

Samma säsong får Owuya chansen till spel i U19-landslaget.
– Jag hade tur där också. När Mårts ringde mig så hade han fått någon skada. Han hade hört att jag varit uppe i Timrås A-lag så jag var näst på tur. När jag väl var där var dom nöjda med vad dom såg.
– Jag hade storleken och spelstilen som man kanske var lite intresserade av senare i draften. Dessutom hade jag en bra säsong. Det var inte mycket mer än så.

Efter säsongen lämnar alltså backen som växt upp i Aspudden i södra Stockholm svensk hockey för spel i Medicine Hat Tigers som spelade i WHL.
– Det var en väldig omställning. Första säsongen, när jag spelade i juniorligan, hade vi en väldigt knepig coach. Vi skulle haft en annan coach, Willie Desjardins men han gick till Dallas. När det blev klart den sommaren att Shaun Clouston skulle ta över ringde jag min agent, men han tyckte att jag skulle köra på.
– Nu i efterhand, efter det att jag lärde känna den coachen och fattade hur han var, så skulle jag nog bett om en trejd eller inte åkt över.
– Det var jag och Patrik Parkkonen, han ska spela i Karlskoga den här säsongen och hade en bokstav (kapten) i finska juniorlandslaget. Jag var femte eller sjätte back och han var sjundeback hela den säsongen. Coachen var stenhård och gillade inte oss till stor del för att vi var européer och spelade på ett annat sätt.
– Det hade gått åtta matcher och jag tyckte att jag hade spelat hyfsat. Då tar in mig i tränarrummet och dömer ut mig för jag inte hade droppat handskarna en enda gång. Jag sa att jag inte var någon fighter och inte kommit hit för att slåss. Då menade han på att han ville se att jag kunde stå upp för mig själv. Det fanns ingen reflektion över hur jag spelade på banan utan bara att jag skulle droppa handskarna.

Blev det bättre andra säsongen då du bytte till Stockton Thunder i ECHL?
– Det vart lite struligt eftersom tanken var att jag skulle spela som överårig i OHL. Jag hade gjort klart md en klubb, men det visade sig precis då det stod klart att jag inte skulle bli kvar i Medicine Hat att det fanns en ny regel som satt som import får du inte byta liga.
– Min agent sa att han hade kontakt i ECHL och att det var bara ett telefonsamtal från NHL. Jag tyckte att vi kunde köra på det. Jag var i Stockton och det kändes bra samtidigt som det två klubbar i Hockeyallsvenskan som sa att jag kunde komma dit. Jag ville ändå inte hatta från klubb till klubb så jag stannade kvar.
– Det gick bra, men i början av säsongen hade jag inte fått mitt jobbvisum och missade tio första matcherna. Sedan spelade jag tio matcher innan jag åkte på en hjärnskakning. Efter fem dagar tog coachen in mig och sa ”Vi har mycket bredd i det här laget, du är yngst i ligan så du måste komma tillbaka så snabbt som möjligt. Annars kommer jag inte kunna motivera att spela dig före andra spelare”
– Det var inte så att han tvingade mig att komma tillbaka, men jag tog det som att jag måste komma tillbaka direkt. Jag spelade redan en vecka efter det men kände mig fortfarande seg i huvudet. Det var en ”stretch” fram till jul med runt 20 matcher där jag var lite seg, men inte vågade säga något.
– Efter jul sa coachen att jag måste steppa upp annars skulle han bänka mig. Det var lite så jargongen var där. I alla fall började jag spela bra och det rullade på. Mot Colorado borta får jag pucken i mitten, släpper ut den på kanten, blir bentacklad och blir borta i sex veckor. Det var mycket skador den säsongen och jag spelade inte ens 40 matcher. Då var jag dessutom seg efter hjärnskakningen i över 30 av dom matcherna.

Det blev en sväng i Sundsvall också.

Efter säsongen i ECHL valde Sebastian Owuya att återvända till Sverige.
– Jag kände att jag ville hem till Sverige. Jag var beredd på att få en chans i Hockeyallsvenskan, men det var lockout i NHL. Till slut hittade jag Borås. Det lät bra, men sedan gick dom i konkurs, säger Sebastian Owuya med ett uppgivet leende.
– Jag var lite så eftersom jag hade spelat i juniorlandslaget att jag ändå kände att jag hade ett visst aktievärde. Jag tänkte att om jag går till ettan nu och inte levererar så kan det bli väldigt svårt att jobba sig upp därifrån. Jag körde på i Borås. Sedan gick dom i konkurs. Därefter drog jag till Västervik, men efter säsongen åkte jag till Sundsvall eftersom tjejen bor där.

Du var fysisk i din spelstil när du åkte över till Nordamerika. Där borta fick du ganska ofta kasta handskarna, tog du med dig det spelet hem till Sverige eller rättade du in dig i ledet?
– Det var också lite struligt i början. Reglerna var så oklara och så tycker jag det är fortfarande. Nu vet jag inte hur det är i Hockeyallsvenskan, men i ettan går man aldrig igenom vad som är utvisning. I Nordamerika fick vi reda på vad som gällde innan säsongen samtidigt som man inte är lika hård på tacklingar i ryggen utan dom sätter mer krav på puckföraren. Första säsongen här hemma åkte jag ut mycket för knuffar.
– Nordamerikaner hetsar och sedan är det fight. Det går inte heller att prata med dom så du måste vara redo att suga ta i någon och vara hård som fan. Det hade jag lite jobbigt med första säsongen då jag kom tillbaka hit, men det där lärde jag mig allteftersom.

Blev du utmanad mycket i Hockeyettan?
– Jag blev det till en början, men förra säsongen var det inte så många som hetsade mig. Jag tror att det kan ha och göra med att jag gjort vissa saker som är gränsfall…

Tänker du på några speciella incidenter?
– Dels har jag alltid haft mycket utvisningsminuter. Många av dom är för snack. Vissa är skrattretande. Bland annat då jag frågade varför jag åkte för en tripping när jag knuffade någon. För det fick jag en tia.
– En sekvens jag kommer ihåg är då jag spelade i Västervik och körde över någon i Hästen bakifrån. Den var lite tråkig. Han var stor och vi ”raceade” mot pucken. Precis när jag skulle tacklade honom tappade han skäret så det ser ut som jag kör över honom totalt.
– Sedan har jag alltid spelat på gränsen så vissa kanske vet att utmanar man mig så gör jag kanske något som inte är helt enligt reglerna. Man ska verka lite galen fast egentligen är jag inte det, söger Owuya med ett leende.

Du var draftad av Atlanta, var det någon gång aktuellt att du skulle upp och köra med NHL-laget?
– Första sommaren gick det bra och dom var helnöjda med mig. Jag var först med på development camp och sedan gick jag vidare till NHL-campen. Där blev jag kvar i två eller tre dagar. Då sa han som var headscout där att dom skulle göra klart med killarna som vart draftade förra säsongen. Sedan skulle han jobba stenhårt för att jag skulle få ett kontrakt eftersom som han var imponerad av det han sett och att han tyckte att jag kunde vara en tvåvägsback, vilket han inte hade förväntat sig.
– Jag hade en tuff säsong i WHL och sedan blev det Winnipeg. Då var inte den här scouten kvar längre. Då var det inte heller längre samma sak som i Atlanta.

Efter tiden i Nordamerika gör Sebastian Owuya fem säsongen i Sverige och Norge. Oftast har han legat mellan fem och tio poäng, men senaste säsongen då han representerade Sundsvall i Hockeyettan svarade 25-åringen för fyra mål och totalt 27 poäng på 39 matcher.
– Jag gjorde mycket poäng men det jag gjorde bra förra säsongen var egentligen defensiven. Jag spelade inget powerplay…

Inget powerplay men ändå 27 poäng som back?
– (Skratt) Det var att jag lade ett bra förstapass och att jag lärt mig att jag inte måste hantera pucken så väldigt länge. Det går att vända snabbt och sådana grejer. Tänka mer smart, att det är bra att slå sarg ut och att du alltid måste vara så konstruktiv.
– Man kan få assist även genom att slå sarg ut och göra det bra. Titta bara på Douglas Murray. Han spelade i NHL under tio säsonger genom att nästan bara spela sarg ut. Han gjorde det väldigt bra.

Brorsan Mark.

Till kommande säsong har alltså Sebastian Owuya fått chansen till en try-out med Södertälje.
– Efter säsongen hoppades jag att få en chans i Hockeyallsvenskan. När man gjort det här i fyra, fem säsonger och det inte hänt någonting så tänker man (skratt), alltså vad som helst kunde hända och jag förväntade mig ingenting.
– Jag var på Willys, hade jobbat natt och var väldigt seg. Jag träffade en kollega där och när jag står och snackar med honom ringer telefonen. Eftersom vi stod och surrade tryckte jag upptaget. Efter en stund tar jag upp telefonen och slår upp numren, Nichlas Falk. Vad i helvete. Snabbt som ögat ringde jag upp.
– Han var en djurgårdhjälte när jag var liten men spelade även någon säsong med brorsan (Mark Owuya). Han sa att av det hade han sett av mig så kunde jag vara en intressant pjäs att bygga SSK på nästa säsong, vilket jag tyckte lät as-kul. Han sa också att det kunde krävas en try-out och frågade om jag var villig att komma på den eller om jag skulle skita i det i så fall.
– Jag kände efter förra säsongen att spelar jag som jag kan så ska jag spela i Hockeyallsvenskan. Jag sa det, men också att jag kommer se till att ta en plats i laget. Det är med den inställningen jag åker hit, för att ta en plats. Jag har inte planerat vad jag ska göra om jag inte får den. Jag har ingen plan B.

Så här långt är han imponerad av Södertälje.
– Det är en sjukt proffsig förening. När jag skrev på kontraktet ringde fem, sex olika personer. Jag ansvar för det här och nästa ansvarade för det där, tjena, tjena…
– Tidigare har det varit så att jag pratat med tränare och sportchefen. När jag sedan kommer hit blir jag omhändertagen riktigt bra. Jag vet att det inte är många klubbar i Hockeyallsvenskan som har det så här bra. Jag är riktigt imponerad och inte vad jag förväntade mig. Visst trodde jag att det skulle vara bra men, det här är långt över vad jag hade förväntat mig.

Foto: Bildbyrån

Nyligen var Södertälje nere i Sheffield och spelade två matcher. I den ena matchen hamnade Sebastian Owuya i ett bråk som kunde ha spårat ur rejält.
– Vi har spelat mot Sheffield två matcher. Sedan mötte vi AIK förra fredagen. Sheffield var kul eftersom det påminde om då jag var i Nordamerika eftersom det var många amerikaner och kanadensare med.
– En kille i deras lag körde den här mot mig (Owuya drar fingret över sin hals som ett dödstecken). Det var en rolig situation. Jag gillar att ligga på och spela tufft. Nu var det en avvaktande offside, men jag hör inte det. Han som åker mot pucken hör inte heller det. Jag ger honom ett rapp och en knuff. Samtidigt blåser domaren. Då får han damp. Hade det varit i Sverige hade jag kanske kunnat prata med honom, men det här är en nordamerikan så jag måste suga tag i honom.
– När jag suger tag i honom sliter jag även av honom hjälmen så då tänkte jag att nu var det bara att köra. Han släpper handskarna direkt, men det kommer någon som hugger tag i mig som tredje man. Vi båda få fem minuter för fighting, vilket är lite konstigt eftersom det inte var någon fight.
– När jag sitter i utvisningsbåset stirrar deras fighter på mig varje gång han åker förbi. Sedan gör han det där tecknet (skratt). Jag har ju varit med om det där förut att någon försöker stirra ner mig, men det är bara att köra om något händer, men det vart inget av det till slut.

Pratade du med honom efter matchen?
– Efter andra matchen tog jag ett kort snack med honom och vi skrattade åt det. Av mina egna erfarenheter så är 90 procent av alla fighters bland som skönaste vid sidan av.

Har du fått några tips och råd av Nicklas Grossmann så här långt?
– Ja, absolut. Efter nästan varje is-pass kör vi någonting. Han är riktigt bra på sådana här små grejer. Jag har sett det när han kör fast folk i hörnorna. Han låser fast killarna på ett sett som man inte ens har funderat på tidigare. Det är väldigt kul faktiskt att se och lära från honom.

När får du besked om du får vara kvar i Södertälje eller inte?
– Jag har try-out månaden ut, men jag vet inte när det är beskedsdags. Jag kör bara på. Nu har vi två träningar och sedan är det match mot Färjestad. Det är där jag har min fokus just nu.
– Visserligen är det bara försäsong, men för mig är det högsäsong. Jag måste gå in och köra fullt och visa vad jag går för varje dag och varje match för att visa att jag ska stanna. Det är det som är planen och jag vill absolut stanna här, avslutar Sebastian Owuya med ett leende.