Tränaren kliver upp ett snäpp: ”Det blir en viss skillnad mot förra säsongen”

Han har varit assisterande tränare i SHL en säsong. Nu tar han klivet upp till huvudtränare i klassiska Färjestad där kraven från fans, ledning o media alltid är höga. Men det verkar inte oroa Johan Pennerborn.
— Färjestad är i en stor förändringsprocess. Det är vi som är här nu som ska leda oss igenom den, berättar han i en intervju med hockeysverige.se.

KARLSTAD (HOCKEYSVERIGE.SE)
Färjestad omorganiserar på ledarsidan inför kommande säsong. Namn som Håkan Loob och Thomas Rundqvist försvinner ut och istället kommer bland andra Peter Jakobsson in som ny sportchef. Tränarkonstellationen blir ny efter det att Leif Carlsson lämnat. Här kommer Gereon Dahlgren, som tränade Leksand förra säsongen, in. Anders Karlsson blir kvar som assisterande tränare liksom målvaktstränaren Maciej Szwoch. Däremot väljer klubben att flytta upp Johan Pennerborn till headcoach, något som förvånade en del då Karlstadsklubben ofta satsat på kända namn på den posten.

Håkan Loob. Foto: Ronnie Rönnkvist

Men vem är Johan Pennerborn och vad har han för vision i sitt ledarskap? Hockeysverige.se stämde träff med honom för en intervju på Löfbergs Arena invid Klarälven.
— I grund och botten har jag läst ledarskap och har haft olika uppdrag inom hockeyn. Bland annat var jag ledare i Sunne IK under många år, både på junior och A-lagsnivå. Sedan har jag haft Värmlands TV-puckare men även tränat Grums i A-lagssammanhang i Division 2. Vi kvalade till Division 1 fyra år i streck utan att lyckas, säger Pennerborn med ett litet leende och fortsätter:
— Jag har även haft ledaruppdrag i Leksand mot ledare och även i organisationen. Där sökte man en tjänst för att utveckla sporten på ungdomssidan. Det jobbade jag med under två och ett halvt år.
— Dessutom har jag haft många andra uppdrag som ledare då det gäller ungdomar och människor som har haft svåra situationer i livet.

Vad har det handlat om för uppdrag?
— Människor som kommit på kant i tillvaron och som behöver en support och vägledning. Då pratar vi om både ungdomar och vuxna.
— Jag har egentligen levt i hockeyomklädningsrum i hela mitt liv, men jag har även ett annat perspektiv från samhället. Både från det välmående och det icke välmående samhället. Det är intressant eftersom även Peter Jakobsson, som är ny, har en spelarbakgrund men också har jobbat i näringslivet under bra många år. Just det perspektivet tycker jag är intressant att ha med sig in i det här.

Sunne, Grums, Leksand… Varför finns du här i Färjestad nu?
— Jag fick ett samtal från Peter Johansson… Rest in peace Peter… Det var efter tre säsonger i Grums som han ringde, men jag sa att jag ville ge Grums en säsong till. I januari året därpå ringde han igen och sa ”vi behöver någon som kan utveckla fler individer”.
— Efter det har jag jobbat med U16 under två säsonger och som assisterande i A-laget under en säsong.

NYTTIG ERFARENHET

Förra säsongen var alltså Johan Pennerborns första på A-lagsnivå i Färjestad. Då fick han jobba som assisterande tränare till Leif Carlsson, en erfarenhet han hoppas få nytta av som nybliven headcoach.
— Leffe har erfarenheten av tränarskapet på framförallt hög nivå. Jag tycker att vi gjorde mycket bra saker förra säsongen. Just att titta på hans sätt att strukturera och hur han styckar upp säsongen i olika bitar är något jag tittat nära på.
— Det har varit en nyttig erfarenhet. Då menar jag inte bara att jobba med Leif utan även med resten av ledarteamet också.

Vad överraskade på dig mest då du klev in i SHL för första gången?
— Någonstans är det ändå hockey vi håller på med oavsett nivå. Vissa har frågat hur det känns när det är fullsatt och så vidare, men det kan jag inte se som en belastning. Det är mer en kittling att ha det privilegiet. Man får aldrig glömma bort när man är i den här branschen att det är en ynnest att få vara med om en fullsatt arena.
— Sedan är det mycket mer runtomkring än bara hockeyn som man måste vara förberedd på. Det kan jag tycka var lite av en nyhet.

Vad tänker du närmast på då?
— Allt massmedialt, alla arrangemang runtomkring, supportrar. Det är en stor apparat, så är det. Sedan är det en stor organisation med ett lag på 30 individer, ledare och spelare, som reser ihop.

Känner du att det här med hur du lämpligast förhåller dig till media kan kännas som en belastning, eller kan du känna att det även är en ganska kul grej?
— Jag har inga problem med det. Däremot tycker jag om att jobba så att säga på golvet, att göra ett bra jobb tillsammans med andra. Det är vad jag egentligen brinner för. Sedan är media ”a part of the job”.

KOMMER BEFINNA SIG I STRÅLKASTARLJUSET

Kommande säsong kommer Johan Pennerborn få allt ljus på säg oavsett om det går bra eller dåligt för Färjestad. Det här tror inte 45-åringen från Köping kommer bli något större problem för honom att hantera.
— Det blir en viss skillnad mot förra säsongen och det är jag fullt medveten om också. Det är också därför jag har sagt till mina kollegor att vi är där vi är. Färjestad är i en stor förändringsprocess. Det är vi som är här nu som ska leda oss igenom den och det viktigaste för oss är att vi kan göra ett gott jobb. Att vi kan se oss själva i spegel och säga att vi har gjort ett bra jobb.
— Så länge vi kan säga det så kan vi vara nöjda inombords. Givetvis vet jag att det är en resultatinriktad bransch och ”thats it”.

Har det blivit mer media och intervjuer för dig sedan du vart klar som headcoach jämfört då du var assisterande förra säsongen?
— Inte ännu. Riksmedia har inte hört av sig fullt ut ännu. Vi är nästan i Norge och kanske lite avsides, säger Pennerborn med ett leende och fortsätter:
— Jag vill kunna jobba i lugn och ro. Vissa saker i livet har präglat mig där jag kanske har varit en “sensation seeker” som sökt kickar i livet. Då har jag haft ledare i min omgivning som har fått mig stå kvar på jorden med bägge fötterna.

Kickar i livet, vad syftar du på då?
— Jag har alltid haft svårt att sitta still i skolan och så vidare. Sedan behöver vi inte gå in något djupare på det, men jag är glad att ha haft ishockeyn och många goda ledare som har haft hand om mig. Det har hjälpt mig på min väg i livet. Jag tror att jag kan dela med mig av den erfarenheten till dom som jag jobbar med.

Till kommande säsong blir alltså både Anders Karlsson och Maciej Szwoch, men sedan har du plockat hit en du känner väl från Sunne, Gereon Dahlgren, varför ser vi honom i Färjestad nu?
— Gereon är här för att han är nyfiken och utmanande ledare. Han är ung men har ändå varit med väldigt länge och hade nog kunnat hamna i ett helt annat väderstreck i det här landet om man inte hade rekryterat honom hit.
— I ett ledarteam, om man känner människor är startsträckan kortare. Det är positivt och vi är vänner. Men jag är lika mycket vän med Ante och ”Masken” som jag är med Gereon och alla vi fyra är nyfikna, utmanande, äregiriga och engagerade.

Du var den som tog upp Gereon till Leksand en gång i tiden, hur tajta var ni båda innan det?
— Han är från Sunne, men han är mycket yngre än jag…

Han är väl junior?
— (skratt) Ja, han är junior och bara 31 år. Han har, som jag sa, ändå varit med länge. Jag var övergripande ansvarig i Sunne när Gereon slutade spela. Då tog vi med honom som ledare där på ungdom och juniorsidan. På den vägen är det.
— Efter det har vi alltid haft en dialog kring olika händelser oavsett om det var på eller utanför isen. Sedan har Gereon läst idrottstränarprogrammet i Falun. När han kom in där ringde han mig och rådfrågade om han skulle ta det i Falun. ”Klart att du ska det så ordnar jag ett ledaruppdrag här i Leksand”.

SPELADE MED PELLE PRESTBERG

En före detta storspelare, Pelle Prestberg, var med lite kring laget förra säsongen som individuell tränare. Det mesta talar för att han kommer tillbaka i den rollen även kommande säsongen.
— Just nu ”rehabar” Pelle efter en höftoperation och vi avvaktar lite grann och ser hur det går. Sedan kommer vi att använda Pelle i organisationen. Det är också ett grepp som många organisationer har tagit, att man har någon form av ”skills coach”.

Pelle Prestberg. Foto: Ronnie Rönnkvist

Spelade du med Pelle Prestberg i Sunne?
— Ja, men det var för länge, länge sedan ha ha…
— Han kom som junior till Sunne och jag minns det väl när han kom dit. Han var jätteskicklig då, men kanske också lite ung och grön.

Johan, Färjestad siktar alltid på att vinna SM-guld, hur ska du hantera den pressen?
— Jag har inte tänkt i dom banorna. Det där är något som alltid hängt med – att man siktar på guld. Jag sa tidigare att du måste stå med båda fötterna på jorden men du måste även vara realist. Vart är vi i vår organisation? Vad har skett i vår organisation? Vad sker och vad kommer att ske i vår organisation?
— Vi är i en jättespännande process. Sedan två år tillbaka har klubben delat upp sporten och ”businessen”. Färjestad tog in Stefan Larsson som V.d och separerade Håkans (Loob) roll så han fick vara mer ”hands on” på sporten.
— Sedan har klubben en förändringsprocess som vi är inne i. Det har betytt att några personer har lämnat. Inget ont i just den biten och det är fantastiska människor som har jobbat med här. Vi skulle sitta här till 21 ikväll om vi skulle prata om allt gott dom har gjort för Färjestad. Det är inte personrelaterat utan förändringsprocessen för Färjestad är mer en systemförändring. Man har en mer transparent organisation som är mer uppbyggd på roller och arbetsmetodik idag.

Men guld-pressen finns väl där ändå?
— Ja och jag tror att vi med gemensamma krafter kan skapa en miljö där vi kan jobba i lugn och ro. Det här med guldtankar och guld-prat får stå för dom utanför.
— Internt har vi såklart satt upp en vision som kommer från högsta ledningen. Den känner jag kan få ligga där lite undermedvetet och sedan får vi göra ett bra jobb i vardagen. Jag tror att man ska försöka avdramatisera det där lite grann.

Gäller det både för dig och laget?
— Vi kom sjua förra säsongen och åkte ur i kvartsfinal. Att prata om guld… nej…

Det kommer ändå finnas ett sådant snack utifrån, hur tror du grabbarna i laget kommer att hantera det, sätter man på sig en Färjestadströja kommer också pressen att vinna SM-guld.
— Där tror jag att man som ledare genom sitt sätt i vardagen, det här är svårdefinierat, ska bygga nivåer och ta det steg för steg, sakta men säkert.
— Om man i all förberedelse, planering och träning kan få fler och fler av dom här bitarna att falla på plats. Då kan man känna att ”jäklar, när vi är som bäst är vi starka och kan vinna både hemma och borta mot dom och dom”. Sedan gäller det att ha ytterligare en liten del och det är faktiskt tur. Jobbar man hårt över tid brukar man få den här lilla turen eller marginalerna med sig, avslutar Johan Pennerborn innan han samlar ihop tränargänget för fotografering framför vackra Klarälven.