Philadelphias målspruta – Old School Hockey Brian Propp

I veckans Old School Hockey möter vi en stor målskytt som berättar om sin långa NHL-karriär – men även om den stroke som drabbade honom vid 57 års ålder. 

Brian Propp var en stor och viktig spelare för Philadelphia Flyers mellan åren 1979 och 1990. Propp spelade även i NHL för Boston Bruins, Minnesota North Stars och Hartford Whalers. Men den skicklige forwarden har även drabbades även vid 57-års ålder av en stroke. Här får ni träffa Brian Propp i en intervju där han berättar om sin fantastiska NHL-karriär i Old School NHL exklusivt för hockeysverige.se:s läsare. Men ni får även ta del av ESPN:s intervju med Propp gjord under hans rehabilitering tillbaka till ett vanligt liv.

Brian Propp blev inte bara känd för sitt fina spel i NHL utan även sitt sätt att fira sina mål. Något som många förundrats över. Så vi inleder pratstunden med att fråga hur det här speciella målfirandet uppstod.
– Scott McKay, som är en av mina bästa vänner, och jag var på en konsert med komikern och skådespelaren Howie Mandel. Han gjorde en gest som han kallade gapskratt på ett alldeles speciellt sätt. Jag sa till Scott att det här skulle jag använda när jag gjorde mål och det skulle bli lite av min personlighet faktiskt.
– Jag minns när jag gjorde det första gången. Jag åkte mot mitten av isen och gjorde den här speciella ”Gapskrattet”, då undrade lagkompisarna vad jag sysslade med (Skratt). Något år senare inför en kvartsfinal mot New York Rangers sa vår materialförvaltare att jag hade samtal från en Mr. Mandel. Självklart trodde jag att det var ett skämt, men det var ju sant. Mandel tyckte att det var kul att jag använde hans gest.

Hur såg din uppväxt ut som hockeyspelare?
– Jag växte upp i en liten ort som heter Neudolii i Saskatchewan. Det är ett samhälle med bara runt trehundra invånare. Vi hade ingen hall som jag kunde börja spela hockey i utan det var spel utomhus som gällde. Jag lär ha varit runt fem år då jag spelade hockey och åkte skridskor första gången.

Hur minns du debuten med Melville Millionaires i juniorligan?
– Melville ligger inte långt ifrån Neudolii där jag växte upp. Vi hade en coach som Jerry James. Men min första match där? Sorry, men den minns jag faktiskt inte.

Arkivbild.

Efter sin tid i Melville värvades Brian Propp över till WCHL organisationen Brandon Wheat Kings. I Brandon kom Propp att träffa på många blivande NHL-stjärnor så som Laurie Boschmann, Brad McCrimmon, Glen Hanlon, Walt Poddubny, Bill Derlago, Ray Allison och Dave Semenko. Propp blev radarkompis med just Derlago och Allison. Dom tre öste in poäng och Propp hyllades som ett underbarn och en av kanadensisk hockeys stora framtidsnamn. Säsongen 1976/77 erhöll Propp Jim Piggot Trophy som WHL:s rookie of the year och vid draften 1979 så höll sig Philadelphia Flyers framme och skrev in honom i organisationen.
– Vi hade ett fantastiskt bra lag i Brandon med många både skickliga spelare individuellt men även riktiga lagspelare. Sedan hade vi en väldigt bra och skicklig coach i Dunc McCallum. Han hade spelat i NHL för bland annat New York Rangers och Pittsburgh Penguins på sextiotalet. McCallum lade ner mycket tid på oss och såg till att vi verkligen var preparerade för NHL då den dagen skulle komma.
– Självklart hade vi mycket kul vid sidan av ishockeyn under de här åren. Men mina bästa minnen från tiden i Brandon är nog 1979 då vi bara förlorade fem matcher på hela säsongen i WHL (Western Hockey League) och senare fick spelade Memorial Cup. Att jag dessutom blev draftad för Flyers tack vare mitt spel i Brandon var ju extra kul och något som skulle komma att betyda mycket för mig.

Med Brad McCrimmon.

Vid årsskiftet 1978/79 fick Brian Propp tillsammans med bland andra kompisarna från Brandon, Ray Allison och Brad McCrimmon, resa över till Karlstad och Karlskoga för att representera Kanada i junior VM. Kanada tog sig, mycket överraskande, inte vidare till slutspelet utan slutade trea i sin grupp efter Sverige och Finland.
– Ray Allison bor för övrigt ganska nära mig idag. Junior VM var ju självklart väldigt kul och jag gillade att vara i Sverige. Vi var ju där för att vinna turneringen. Men vi förlorade tyvärr mot fel lag och gick aldrig till slutspel vilket var en missräkning.

Sverige vann över Kanada med 1-0 (Thomas Steen målskytt). I Sveriges lag spelade både Pelle Lindbergh och Thomas Eriksson som du senare skulle bli lagkamrat med i Philadelphia Flyers. Pratade ni om den här turneringen och just den här matchen någon gång?
– Ha ha! Visserligen spelade Thomas. Pelle och jag tillsammans, men just turneringen 1979 har jag inget minne av att vi pratade om.

Säsongen 1979/80 var Brian Propps första i NHL.
– Jag hade som sagt var draftats av Philadelphia Flyers 1979 vilket betydde mycket för mig. Speciellt då eftersom Flyers spelade en hockey som passade mig väldigt bra.

Vad gjorde att kedjan med du, Bobby Clarke och Reggie Leach blev en sådan succé?
– Bobby och Reggie var redan etablerade NHL stjärnor och givetvis väldigt skickliga hockeyspelare. För mig som nykomling var det bara gå in och göra ett hårt jobb tillsammans med Bobby och Reggie så skulle succén vara given.
– Men jag spelade i många bra kedjor under åren i NHL. Exempelvis i den med Dave Poulin, Tim Kerr och jag eller den med Kenny Linseman och Paul Holmgren. I Minnesota spelade jag bland annat i en bra kedja med Dave Gagner och Mike Modano och i Boston tillsammans med Craig Janney och Cam Neely.

Nu fick du även ställas öga mot öga med fightern Paul Holmgren, hur var han som tränigskamrat och hur var Flyers träningar i början av 1980 talet?
– Paul var ju en riktig tävlingsmänniska som verkligen jobbade hårt för laget på alla matcher och träningar. Men det gjorde inte bara Paul utan hela laget lade ner ett väldigt hårt jobba varje dag för att vi hela tiden skulle bli bättre.
– Paul är ju idag President i Philadelphia Flyers och han är verkligen värd den rollen efter allt han gjort för organisationen.

Pelle Lindbergh

I november 1985 skakas hela hockeyvärlden över den tragiska olyckan utanför en skola i Somerdale som skulle ta Philadelphia Flyers svenske målvakt, Pelle Lindberghs, liv. Pelle hade året innan som första svensk vunnit Vezina Trophy som ett bevis på att han var hela NHL:s bästa målvakt.
– Pelle var ju en väldigt populär kompis i vårt lag och givetvis även en väldigt duktig målvakt. Även fansen uppskattade Pelle väldigt mycket.
– Just den natten då olyckan skedde låg jag hemma och sov. Tiden efter att han dog var jobbig och skiljde sig väldigt mycket från den vardag vi var vana vid. Ledarna i Philadelphia Flyers gjorde då ett väldigt fint jobb och samlade ihop oss så vi kunde gå igenom det här tillsammans, säger Brian Propp med en röst som visar att han fortfarande är starkt påverkad av olyckan.

Jag har sett väldigt starka bilder från Wales Conference finalen 1989 mellan Philadelphia Flyers och Montreal Canadiens då du får en armbågstackling av Chris Chelios och faller kraftigt blödande till isen. Hur minns du själv den situationen?
– Jag minns ingenting från själva smällen eftersom jag svimmade av. Nu när jag har sett den efteråt så kan jag inte säga annat än att det var en mycket ful smäll. Jag har ingen som helst respekt för Chelios efter det som hände och vi har heller inte haft någon kontakt och pratat med varandra om den här armbågstacklingen.

Hur mycket påverkade den här smällen Philadelphia Flyers chanser att vinna Stanley Cup det året?
– När jag fick den här smällen ledde jag skytteligan i slutspelet och jag var i en väldigt bra form. Så visst hade jag kanske kunnat påverka utgången av finalserien, men nu blev det inte så utan Montreal Canadiens vann hela Stanley Cup.
– Jag spelade ytterligare två Stanley Cup-finaler med Philadelphia Flyers. Ett av mina bästa minnen är från den sjätte finalen mot Edmonton Oilers 1987. Vi låg under med 2-1 inför tredje perioden då Per-Erik Eklund passar fram till mig och jag får göra 2-2. Fansen var ju helt otroliga och vi vinner sedan den matchen med 3-2, men förlorar tyvärr den sjunde finalen i Edmonton med 3-1.

Första NHL-målet?
– Vi spelade mot New York Islanders och jag gjorde mål på Bill Smith. Pucken finns kvar hemma ha ha…

Brian Propp

Under säsongen 1989/90 får Brian Propp lämna Philadelphia Flyers för spel först i Boston Bruins men redan efter fjorton matcher där trejdas han vidare som free agent till Minnesota North Stars. I Minnesota blev det ny Stanley Cupfinal för Brian Propp och även ny finalförlust. Den här gången mot Pittsburgh Penguins med svenska Ulf Samuelsson i laget. I Minnesotas lag fanns för övrigt Östersundspojken Ulf Dahlén.

Säsongen 1992/93 kom att bli Brian Propps sista i Minnesota North Stars. Men det var ju som bekant en så kallad halv lockout säsong vilket innebar att han kom att spela i Europa i inledningen av säsongen för HC Lugano.
– I Lugano spelade jag tillsammans med bland andra Igor Larionov och hela tiden i Schweiz var väldigt rolig. Den säsongen var jag även med det kanadensiska landslaget och vann Spengler Cup som spelades i Schweiz och Tyskland. Något som jag idag uppskattar mycket.

Vid VM 1982 gör Brian Propp sin debut i officiella turneringar för Kanada. Propp gör tre mål och en assist. Kanada slutar på en bronsplats efter Sovjetunionen och Tjeckoslovakien. Året efter spelas VM i Västtyskland och Kanada med Brian Propp i laget slutar ånyo på bronsplats. Guldet vanns av Sovjetunionen och silvret av Tjeckoslovakien. För Propp är turneringen en personlig framgång och på dom tio matcherna Kanada spelade så gjorde han åtta poäng.
– Jag gillade att spela i VM och representera Kanada. Både turneringen i Finland och den i Tyskland uppskattade jag mycket.

Canada Cup 1987?
– Canada Cup 1987 var helt otroligt att fått vara med om, skrattar Propp och fortsätter:
– Jag älskade verkligen att spela i samma kedja som Wayne Gretzky och Mario Lemeiux. Dom båda var ju världens bästa hockeyspelare så bättre omgivning kunde jag ju inte få. Vi förlorade den första finalen mot Sovjet med 6-5 efter förlängning. Andra finalen vinner vi efter förlängning med 6-5 och jag var med och passade fram till Marios avgörande mål. Den tredje finalen vinner vi också med 6-5 och även då är det Mario som avgör. Just att vinna Canada Cup 1987 och att slå ryssarna i finalen är kanske mitt bästa minne som hockeyspelare.

Varför slutade du spela i NHL efter din säsong med Hartford Whalers 1993/94?
– Jag hade ett mål att spela över ettusen NHL-matcher och göra ettusen poäng. Dom två målen nådde jag under året med Harford. Så efter den säsongen så åkte jag till Frankrike och spelade en säsong för Anglet.
– Idag bor jag i New Jersey med min fru Kris och våra barn Paige och Jackson. Sedan är jag med som expert på Philadelphia Flyers radiosändningar. Det blir även en hel del golf men jag tar mig även tid för fiske tillsammans med mina barn.

Förra året befann sig Brian Propp med sin familj i semesterhuset i Maryland. Han hade svårt att sova på kvällen eftersom han hade huvudvärk. Nästa sak han kommer ihåg är då ambulanspersonalen försökte lyfta honom från golvet efter det att han fått en massiv stroke. För ESPN berättar Brian Propp:
– Det här var halv två på natten. Jag föll ur sängen och slog mig så jag tappade några tänder. Tack och lov var min familj med. Dom ringde 911 direkt och sedan fick jag åka ambulans till sjukhuset.
– Ambulanspersonalen trodde först att jag var full eftersom jag inte kunde prata, men tack och lov var min fru, Kris, med som och som visste vad som pågick.

Fem dagar efter hans stroke flyttades Brian Propp över till Magee rehabiliteringssjukhus i Philadelphia. Där fick han tillbringa fem veckor.
– Jag kunde inte prata alls i början, säger Propp till ESPN och fortsätter:
– Det var tufft. Jag har fortfarande afasi och går en gång i veckan på talterapi. Jag kämpar fortfarande med att minnas saker och siffror. Jag har fortfarande även lite problem med min högra hand, fingrar och arm. Men jag ser det istället som att jag har tur som inte har några problem med mina fötter samtidigt som min vänstra sida fungerar bra.

Sex månader efter sin stroke var Brian Propp på isen för att spela i en morgonliga i Philadelphia. Han återvände även till golfen och har varit med och spelat i flera välgörenhetstävlingar trots att han haft svårt att greppa en golfklubba.
– Han ser idag 100 procent bättre ut än då jag såg honom direkt efter hans stroke, säger tidigare Flyersmålvakten Neil Little till ESPN. Att bara se honom åka skridskor, dribbla och hantera pucken är ett mirakel, avslutar Little.

Förra lördagen var också Brian Propp tillbaka på isen i en så kallad Alumni match i Wells Fargo Center inför 20 000 åskådare mellan Philadelphia och Pittsburgh.
– Det var kul, säger Propp till ESPN och avslutar med: Andra människor som har haft stroke har verkligen stöttat mig i det här.