Södertäljemålvakten fick träna med Chicago Blackhawks: ”En cool grej som jag fått göra”

Han har spelat universitetshockey, huserat i Alaska och tränat med Chicago Blackhawks. För att vara en doldis i svensk ishockey får man säga att Södertäljes Mathias Dahlström hunnit med en hel del. I en intervju med hockeysverige.se berättar 25-åringen om sin händelserika karriär.

Det var en del som höjde på ögonbrynen lite då Södertälje presenterade Mathias Dahlström som målvaktskollega år Alexander Sahlin den här säsongen. Inte alla känner till 25-åringen från Smedjebacken speciellt väl eftersom han lämnade Sverige och Leksand 2010 för att testa på spel i USA. Där blev han kvar under inte mindre än sex säsonger innan han återvände hem. Eller hem och hem, i alla fall till Södertälje där hans farbror Lars Dahlström spelade under många säsonger.

Hockeysverige.se stämde träff med Mattias Dahlström på Scaniarinken i Södertälje för en längre intervju. Innan vi slår oss ner i arenans innandömen berättar Dahlström att han trivs väldigt bra med både laget och stan. Men vi börjar intervjun med att prata om säsongen 2008/09 då han nära att få göra debut i Hockeyallsvenskan för Leksand.
– Första matchen kommer jag ihåg. Då var jag nervös 60 minuter. Vi mötte Mora borta och jag var reserv. Jag minns att det var väldigt stort, säger Mathias Dahlström med ett leende och fortsätter:
– När jag kom till Leksand skulle jag egentligen få börja i Häradsbygden. Leksand hade ett juniorlag där också. Därifrån skulle jag få fajtas till mig en plats i Leksands J18. Jag skulle gissa att Christer Hjalmarsson gick i god för mig eftersom det egentligen var fullt på alla platser. Trots det fick jag komma dit.
– Jag fick ändå inledningsvis vara med och träna två veckor med Leksands J18. Sedan drog Nikolaj (Nörbak), en dansk målvakt, hem till Danmark igen. Då vart det jag och (Niklas) Lerbrink kvar. Första säsongen fick jag spela mycket, men även (Erik) Hanses spelade mycket då han kom ner från J20. Från det att börja fightas om en plats i J18  till att vara backup i A-laget var inget som jag hade räknat med. Självklart var det väldigt kul och man hade ju drömt om att få spela på den nivån.

En viktig person i Mathias Dahlströms hockeyliv är den tidigare målvaktstränaren i Leksand, Christer Hjalmarsson.
– Det känns som jag har honom att tacka för att jag är här idag. Det kunde ha slutat ganska tidigt för mig inom hockeyn om han inte hade fixat den där chansen till mig.
– Jag kom i kontakt med honom via Dalalaget. Sedan var jag på hans hockeyskola ett par eller tre gånger. Han har varit skitbra och har hjälpt till med otroligt mycket.

Under sin tid i Leksand fick Dahlström även chansen att träna tillsammans med Carolinas Eddie Läck.
– Han var också med på ”Hjalles” läger. Han hade en vecka för elitmålvakter och där var vi båda med. Sedan var jag med på en del A-lagsträningar och då var också Eddie med.
– Innan jag åkte till USA var jag först i Chicago och tränade med ett ganska bra gäng. Eddie brukade vara med där, Chris Kunitz och även en del Chicagospelare.

Vad betydde den här träningen i Chicago för dig?
– Jag kunde inte få en bättre försäsongsträning. Det var riktigt bra. Jag fick även vara med några träningar med Chicago Blackhawks då det fattades målvakter. Jag har ingen aning om varför ett juniorlag fick skicka dit en målvakt och träna lite. Det var i och för sig våra tränare som höll i en veckas träning så det kan ha varit därför. Då var det många stora spelare med och en cool grej som jag har fått göra.

dsc_0541

dsc_0227

Johan Skinnars.

Innan Mathias Dahlström kom att spela för Chicago Steel säsongen 2011/12 gjorde han en säsong uppe i Alaska för Kenai River Brown Bears.
– Det var Alaska direkt efter Leksand och det är en av dom roligaste säsonger som jag varit med om. Det var ett ställe som passade mig bra eftersom där finns en otroligt fin natur och vildmark. Nu var det här min första säsong som jag spelade hockey i USA. Det var en helt annan typ av hockey, men det var roligt.

Din lagkompis Johan Skinnars, som också har spelat i samma klubb, har berättat om att han fick kika ut genom fönstret om det var några björnar utanför.

– Han överdriver lite för jag tror han är lite skraj för björnar, skrattar Mathias Dahlström och fortsätter:
– Första dagen jag var i Alaska hämtade den andra svensken som var där mig, Erik Persson som jag spelade tre år tillsammans med i Leksand, på flygplatsen. Han var där före mig eftersom jag hade varit i Chicago och tränat. När vi kom hem till honom som vi bodde hos då var det en svartbjörn på gården, men det var enda gången jag såg en björn där. Annars såg man väl i snitt tre älgar per dag.

Hur många björnar har du sett hemma i Smedjebacken?
– Jag har aldrig sett någon björn i Smedjebacken. Jag har sett björnar någon gång uppe i stugan i Härjedalen, men jag har inte sett något mycket björn inte.

Det blev en säsong med Chicago Steel innan Mathias Dahlström kommer in Northern Michigan University. Där pluggade han ekonomi och business management i kombination med att spela hockey.
– När jag kom till Alaska snackade varenda spelare om att dom ville spela collegehockey. Jag undrade vad det var för någonting. Själv tänkte jag att det här året och kanske ett till sedan blir det nog att åka hem igen.
– Sedan var det draft i USA. Då fick jag åka till Chicago (Steel) och målvaktstränaren där, Kelly Gee, kände jag väl. Han var riktigt bra och det var hans förtjänst att jag kom dit. Där var det ännu mer snack om collegehockey. Efter första matchen var det hur många tränare som helst från collegehockeyn där och kollade. Det var säkert tio per match.
– Det året började jag komma in på det här och jag snackade med en del coacher. Vi kollade på ett par collegehockeymatcher i Anchorage med mitt lag i Alaska. Det var då som jag tänkte att det kunde vara kul att prova på och på den vägen var det.

Hann du plugga klart innan du återvände till Sverige?
– Jag hann bli klar med allting. Går du hela vägen där så är hockeyn slut i mars. Sedan har du ändå två månader skola till. Jag var kvar och gjorde färdigt allting, vilket kändes skönt.

Hade du möjlighet att stanna kvar i USA och spela ytterligare några säsonger i exempelvis AHL eller rent av NHL?
– Jag hade en adviser där borta. Det var Daniel (Ljung) som hjälpte mig att komma i kontakt med den killen. Efter första matcherna vi hade spelat, vi spelade alltid fredag och lördag, pratade jag med Anaheim. Det gick bra för mig och laget vann båda matcherna mot Wisconsin som är ett storlag.
– Sedan berättade advisern att han hade pratat med flera lag. Men jag fick hjärnskakning och var borta två månader. Andra helgen som jag spelade igen efter det jag kommit tillbaka var det en som trampade på min handled så jag skar upp den. Det var i andra perioden. In i omklädningsrummet, fick bedövning, sydde ihop det och sedan var det ut och spela tredje perioden. Matchen efter, såret låg mitt i där man spänner kombinatet, fick jag bedövning men det gjorde ändå så jäkla ont. Sedan går det 1.30. Då är det två killar som kommer i full fart och landar över mig. Då gick korsband och inre ledband. Efter det hade hänt pratade jag inte med någon person där borta om en fortsättning.

Hur ofta var NHL-legendaren Craig Ludwig på plats?
– Jag hörde att han var där en gång, men jag har aldrig träffat honom. Däremot är jag ganska bra kompis med hans son (C.J Ludwig) som jag spelade tillsammans med.

dsc_0546

Efter fyra år på Universitetet i Michigan valde alltså Mathias Dahlström att skriva på för nykomlingen i Hockeyallsvenskan, Södertälje.
– Det fanns många anledningar till att jag skrev på för Södertälje. Den största anledningen är att jag var här som liten och kollade på matcherna. Jag har verkligen drömt om att få spela här. Dessutom har min farbror (Lars Dahlström) spelat här så det här var något jag verkligen ville då jag var liten. I efterhand har jag förstått att det är väldigt tufft att ta sig hit och få en plats.
– Jag snackade med Mats Waltin och mitt intryck från början var att det verkade vara hur bra som helst och jag hade väldigt rätt om det.

DSC_0846

Alexander Sahlin.

Som målvaktskollega i SSK har Dahlström Alexander Sahlin, som faktiskt tog över målvakten från Smedjebackens plats i Leksands J20-lag.
– Jag tror att jag har träffat honom en gång innan. Det var genom Martin Janolhs, Martin Karlsson, Erik Hanses och dom här. Han började umgås och det är samma killar som jag umgicks med innan jag drog. Men från dag ett här känns det som vi har känt varandra länge.

Så här långt har Mathias Dahlström vaktat SSK:s kasse i två matcher, men han har senaste tiden haft en del skadeproblem.
– Det har varit en väldigt rolig och lärorik tid så här långt. Jag är glad att vi startade isen och försäsongen så pass tidigt som man gör här. Där borta spelar man en eller två matcher och sedan är säsongen igång. Här hade vi sex matcher innan serien började.
– Det är väldigt annorlunda här. Det tycker jag i alla fall som målvakt. Vinklarna, den stora isen samtidigt som jag tycker att alla spelare är smartare här. Det som skiljer mest är ändå hastigheten i passningarna. Här vill många hålla i pucken länge. Det är inte det här med skott på mål, skapa retur och gå chanserna som skapas av det.

Det är lite av din gamla spelstil då du spelade i Leksand, har du börjat hitta tillbaka till det igen?
– Jag tycker ändå inte att det är likt J20-hockeyn. Det känns som jag lär mig något nytt varje dag och det gäller att anpassa sig.

Är det roligare att vara målvakt här jämfört med i USA?
– Hade det varit mer skott i Hockeyallsvenskan så hade jag sagt här. Min senaste match var mot Modo borta. Då fick jag ett skott i första perioden, tre i andra och sedan vart det några mer skott i tredje och förlängningen.
– Jag vet inte hur många matcher jag har haft under 30 skott i USA. Det är inte många i alla fall. Det är också vad jag saknar här, man har för lite att göra. Samtidigt är det en helt annan grej och väldigt roligt här också. Nästan så att det är två olika sporter, men man vill ha mycket som möjligt att göra som målvakt så man håller igång.

Du har inte spelat sedan Modo borta, varför?
– Det är en och en halv vecka sedan. Jag har fått en liten överansträngning i låret. Tyvärr var det från Modomatchen. Jag hade ingenting att göra och plötsligt blev det två mot ettor så jag var tvungen att strecka ut mig.
– Nu har jag tränat den här veckan så allt handlar nu om att komma gång igen och känna mig redo för att komma tillbaka i spel.

Den här artikeln handlar om:

Dela artikel: