Här får alla vara med och spela hockey: ”Vi har tjejer från alla världens hörn”

Det är klubben som har växt ut till föregångare för hur man ska jobba med integration inom hockeyn. Göteborgs HC har lyckats med det så viktiga jobbet att få människor och framförallt tjejer från många olika kulturer att intressera sig för sporten.
– Tjejer från alla världens hörn är med här och spelar, säger klubbens starke man, Jan Mellgren, till hockeysverige.se.

ANGERED (HOCKEYSVERIGE.SE)
Det talas ofta om integration i samhället och även inom ishockeyn. Men hur ser verklighetens integration ut inom ishockeyn? Är förutsättningarna desamma för alla oavsett etnisk bakgrund, sexualitet, vart i samhället man bor och befinner sig? Frågorna är svåra att ge något bra svar på, men det finns ställen i Sverige där det finns klubbar som jobbar hårt med dessa frågor. En av dessa klubbar är Göteborgs HC i Angered. Inte långt från Hammarkullen, ett område som har fått en negativ stämpel på sig.

Jan Mellgren. Foto: Bildbyrån

Göteborgs HC jobbar brett då det gäller allas lika rättigheter inom ishockeyn, men med fokus på damhockeyn. På elitnivån satsar klubben på att ta sig till SDHL och de spelare som om några år ska leda laget där ska vara spelare från alla samhällsklasser – och då gärna med en kärntrupp av tjejer från närområdet.
– För ett antal år sedan beslutade Göteborgs stad att lägga en ishall här i Angered. Hela hockeygöteborg var egentligen emot det, men politikerna valde att satsa på områden som inte har ishallar idag och där det inte fanns någon is-verksamhet. Det var så starkt motstånd mot det här att även politiken vacklade ibland. Det bestämdes ändå till slut att det skulle bli en ishall här i Angered, säger Jan Mellgren, Göteborg HC:s starke man, när vi sätter oss ner på vaktmästarkontoret i den mycket fina och välskötta Angered Arena för en intervju om det här mycket spännande jobbet som klubben har valt som sin röda tråd.
– Under den här perioden var jag och det här laget en del av det som hette Hisingen Hockey. Vi sa redan då att vi ville vara med och starta en hockeyskola i Angered. Vi hade en tanke att har man nu inte spelat hockey här uppe tidigare där det bor 100 000 människor, vilken potential det måste finnas där och vilka möjligheter det finns att få nya människor till hockeyfamiljen. Det var då vi bestämde oss för att köra hockeyskola här uppe.

Jan Mellgren brinner verkligen för ungdomarna i Angered och Göteborg. Det märks inte minst i entusiasmen när han talar om Göteborgs HC och alla barn som fått en syssla vid sidan av skolan som de tycks älska.
– Idén var att bygga upp en grundläggande breddverksamhet naturligtvis. Att få tjejer att komma till en hockeyskola och inte bara hänvisas till en hockeyskola där merparten är killar. Vi fick bostadsföretagen här uppe att finansiera 50 stycken hockeyutrustningar. Det var 25 stycken som gick till pojkföreningen Göteborgs IK och 25 stycken till tjejer.
– Staden sa att i och med att vi bygger upp någonting här så bjussar vi på skridskor och is-hyran för att dom ville stimulera klubben att verkligen få igång verksamhet här uppe. Vi körde igång, men första veckan kom ingen, andra, tredje veckan kom ingen heller. Den fjärde veckan började vi känna en hopplöshet.
– Femte veckan kom det en tjej som då var en ”plutta” (Sara el Sulaiman) med sin mamma. Vi vart jätteglada, för nu kom det äntligen en tjej som ville spela hockey. Vi sa: ”vad roligt, kommer ni hit för att spela hockey? Nej, vi kom hit för att leta efter en toalett”. Så började alltihop.

Foto: Göteborgs HC

”SARA VAR PIONJÄREN SOM FICK IGÅNG DET”

Därifrån har Göteborgs HC lyckats bygga upp en breddverksamhet bland främst flickor med i huvudsak utländsk bakgrund.
– Vi lyckades övertala Sara (el Sulaiman) att gå ut på isen. Hon tyckte att det här var så roligt. Gången därpå hade hon med sig kompisar och efter det växte det här sakta men säkert. Sara var pionjären som fick det att komma igång och det här var fyra år sedan. Hon drömmer om att bli en riktigt stor hockeyspelare.

Sara el Sulaiman. Foto: Ronnie Rönnkvist.

Hockeysverige.se får också en pratstund med Sara el Sulaiman, som nu är 12 år och har rötterna i Palestina, strax innan hon ska gå på is med sina kompisar.
– Det roliga med ishockey? Jag vet inte riktigt, men jag gillar höga farter och så. Sedan gillar jag att åka skridskor. Annars var det mest en slump att jag började med hockey.

Pratar pappa och mamma mycket ishockey med dig hemma?
– Nej, inte så mycket eftersom mina kusiner spelar fotboll. Mina kusiner säger ”ishockey är jättedåligt, i fotboll tacklas man, blir skadad och så”. Det viktigaste för dom är att man blir skadad.
– Mitt högsta mål med ishockeyn är att bli OS-medaljör så klart.

Jan Mellgren, som ler stort när han lyssnar på Saras berättelse, säger också att det är en stor spridning på tjejerna i lagen.
– Vi har haft att göra med tjejer från världens alla hörn. Afrikanska tjejer, arabiska, kroatiska… egentligen ”world wide” som har kommit hit.
– Vi bestämde året efter att det här startades att vi skulle bilda en egen klubb, Göteborgs HC. Det här var alltså för tre år sedan. Då började vi från scratch, vi hade ingenting. Vi hade inga slipmaskiner, utrustningar och så vidare. Det var noll, noll, noll. Då hade vi totalt 35 spelare. Vi hade redan då ambitionen att skapa en bredd för hockeygöteborg. Det var idén. Nu är 35 personer ingen bredd, men väl en början.
– Då försökte vi nå ut till tjejer här i stan, men vi nådde inte riktigt hela vägen. Det kom äldre tjejer som hade spelat hockey tidigare och som fått höra om det här. I slutet på första året var vi drygt 40 spelare. Andra året startade den här postnummersatsningen som hockeyförbundet gjorde. Jag tror det hade inspirerats av Partille som hade gjort något liknande. Folk som var i rätt ålder fick då hem ett brev i brevlådan, en inbjudan kan man säga. Då var det en massa människor som hörde av sig. Helt plötsligt fick vi en jättekris eftersom det på första träningen kom 90 personer. Då ska ni veta att dessa 90 var från världens alla hörn. Få hade överhuvudtaget sett en ishockeyutrustning. Vi hade inte grejer så det räckte till helt enkelt, samtidigt som man ska komma ihåg att det är många fattiga människor som bor här uppe.

Jan Mellgren och hans ledarkompisar i Göteborgs HC hittade lösningar på det problemet.
– Ja, det gjorde vi på något vis och första året var det runt 150 spelare som var här och testade, varav 60 stycken stannade kvar. Idag är dom här utvecklingslagen ett gäng på 120 tjejer som har växt upp i den här gruppen. Dessutom fortsätter det att komma in folk hela tiden. Totalt är vi uppe i 150 spelare på tre år. Jag tror att vi är en av dom snabbast växande ishockeyklubbarna i hela Sverige.
– Det är 80 procent tjejer, men det kommer även killar hit numera. Nu funderar vi på hur vi ska göra eftersom det här är tjejernas arena, men samtidigt ska den vara öppen för alla. Det kommer killar hit som har varit på andra hockeyskolor, men som vill vara här istället.
– Vi har en idé om hockeyskolan som liknar mer en fritidsgård där man kan göra aktiviteter men man kan även strunta i aktiviteterna ibland för att göra något annat någon annanstans. Det ser ut som en struktur som är i kaos men så är det inte, skrattar Jan Mellgren.
– Klart att när det kommer en mamma med fyra tjejer från sex till tio år och alla ska ha utrusning så förstår man att dom här inte har råd att köpa alla grejer. Då måste vi hitta andra sätt att finansiera det. Vi måste få ner kostnadströskeln för klubbens nya spelare. Det här är något vi jobbar jättehårt med.

Klubben har ett stort utbud av skridskor för lån. Foto: Ronnie Rönnkvist

”VILL INTE MISSA EN TRÄNING”

Göteborgs HC och Jan Mellgren ser inget slut i den snabba utveckling som sker bland ishockeytjejerna i Angered med omnejd.
– Vår dröm är att med dom här drivkrafterna som faktiskt tjejerna har här uppe skapa en helt ny hockeyfamilj med en helt annan bredd för tjejverksamhet i Göteborg, men även i hockeysverige. Det här är föredömligt enligt mig. Inte bara vi som klubb, utan även för att kommunen satsar på ett område där det inte naturligt finns några som nyttjar ishallen.
– Det hade varit lätt att placera ishallen där medelklassen bor för där spelar man hockey. Det är ett risktagande att lägga hallen i ett område där det bor många fattiga människor, men jag tror att politiken måste våga ta flera sådana beslut. Jag är med facit i hand glad och stolt över att Göteborgspolitikerna tog det beslutet.
– Det har handlat om att bygga upp en långsiktig satsning. Tittar vi på elitlaget så har vi haft målsättningen under fyra års tid att vi ska upp i det som idag heter SDHL. Det har varit en metodisk resa där vi lärt tjejerna att träna så mycket som behövs. Det handlar om åtta till tio pass i veckan och det är också vad vi ligger på idag.

Foto: Göteborgs HC

Hanna Olsson är en spelare som kommer från Göteborgstrakten, hur viktig är hon som förebild för era unga tjejer?
– Jag tror att hon betydde mer när hon bodde här. Nu är det tjejerna i GHC som är förebilder faktiskt. Hanna Olsson har sin roll i det hela, men i och med att hon har valt att sticka iväg så är det hos en sju, åtta eller nioåring så att dom ser det dom ser. Dom läser inte tidningarna om vad som händer i Stockholm eller i SDHL utan det är våra tjejer som är idoler och dom som dom drömmer om att bli lika bra som. Därför behöver vi i Göteborg förebilder som bor här och spelar i landslaget.

Innan vi packar ihop kamerautrustning och bandspelare får vi även några ord med en av tjejerna som varit med ett tag, 10-åriga Lilly el Charbe el Sidawi, vars mamma kommer från Palestina och pappa från Libanon.
– Jag började spela hockey för mina kusiner först provade på det. Dom sa att det fanns hockey för oss också och då började vi med det. Vi tyckte det var roligt så vi fortsatte helt enkelt.
– Första träningen var det ganska svårt att hålla balansen. Vi kunde inte ens stå ”typ”, men då lärde Janne oss att åka, säger Lilly el Charbe el Sidawi med ett stort leende.

Vad sa pappa och mamma när du ville börja spela hockey?
– Dom tyckte att jag skulle börja med en sport och att hockey var helt okej. I och med att vi tyckte om hockey så sa dom direkt ja. Mamma sa också att jag skulle få bättre balans om jag spelade hockey.

Kan pappa och mamma åka skridskor?
– Nej, säger Lilly el Charbe el Sidawi med ett nästan busigt skratt.

Vi passar även på att fråga Sara el Sulaiman varför andra tjejer också borde börja spela hockey.
– Det finns inte så många tjejer som provat på hockey, men jag tycker att dom ska komma ner någon gång och prova. Dom kanske tror att det är tråkigt, men det säger dom oftast utan att ha testat. Det är ganska tråkigt att höra eftersom jag älskar hockey. Jag visste själv inte innan jag började att jag skulle älska hockey så mycket, men nu vill jag inte missa en träning.