Blågul navelskådning II

Svenska NHL-forwards skärskådas

Vem ska firas och vem ska skämmas? Hockeysverige.se:s Uffe Bodin avslutar i dag sin granskning av de svenska NHL-spelarnas gångna säsong. Nu är det den blågula forwardsbesättningens tur att få sina fjädrar synade.

Att kritisera svenska NHL-spelare har sällan legat för svensk media. Det stryks oftast medhårs och därmed tenderar journalistiken att bli rätt lam.

Visst, vi gläds åt att våra landsman gör bra ifrån sig, men när man läser rubrikerna kan man ibland få intryck av att våra svenska NHL-spelare är gudar. Och när en eller annan av våra gudabenådade stjärnor hamnar i fjärdekedjan eller – gubevars – i AHL, då är det naturligtvis lagledningen som är inkompetent.

I två delar ska hockeysverige.se utvärdera de blågula insatserna under NHL:s grundserie. Förhoppningen är att göra det med en lite nyktrare inställning än i vanliga fall. Om vi lyckas kan bara du, kära läsare, avgöra.

För att betygsättas måste målvakten ha gjort minst 15 och utespelaren minst 20 matcher i NHL den här säsongen. Betyget är inte bara satt utifrån insatserna på isen, utan även efter vilka förväntningar vi har haft på de enskilda spelarna. Ju fler meriter och högre status, ju högre krav.

Betygsskala:
5 – Allsmäktig
4 – Mycket bra
3 – Bra
2 – Godkänd
1 – Underkänd

Här finner ni betysättningen av målvakter och backar!

I dag betygsätter vi svenska forwards:

Foto: Getty Images (Arkivbild)

Daniel Alfredsson, Ottawa Senators

Matcher: 47

Poäng: 26 (10+16)

Plus- och minus: +1

Utvisningsminuter: 33

Betyg: 3

Det dröjde länge och väl innan ”Captain Alfie” beslutade sig för att fortsätta karriären ett sista (?) år. Den senaste säsongen har 40-åringen varit precis den ledare som ett hårt skadedrabbat Ottawa Senators behövde. När spelare som Craig Anderson, Erik Karlsson och Jason Spezza försvann under längre perioder såg han till att lugnet höll sig i omklädningsrummet. På så vis var Alfredsson troligtvis viktigare för Senators i omklädningsrummet än på isen, även om han producerade en del poäng. För spelare som Jakob Silfverberg och Mika Zibanejad har det varit ovärderligt att ha Alfredsson vid sin sida.

Foto: Getty Images (Arkivbild)

Joakim Andersson, Detroit Red Wings

Matcher: 38

Poäng: 8 (3+5)

Plus/minus: +2

Utvisningsminuter: 8

Betyg: 2

Joakim Andersson har fått bida sin tid i Grand Rapids Griffins i AHL länge och väl. När Red Wings drabbades av tidiga skadebesvär fick 24-åringen chansen och tog den. Andersson har fått begränsat med istid och mestadels haft en defensiv roll i fjärde kedjan. Eftersom han inte har de offensiva verktygen att bli en producerande spelare i NHL är det egenskaperna utan puck som kommer att bli nyckeln till den tidigare Frölundaspelarens NHL-framtid.

Foto: All Over Press

Mikael Backlund, Calgary Flames

Matcher: 32

Poäng: 16 (8+8)

Plus- och minus: -6

Utvisningsminuter: 29

Betyg: 3

Mikael Backlund gick in i säsongen med pressen på sig att ta sig i kragen efter ett riktigt svagt fjolår som till stor del förstördes av olika skador. En ny skada berövade honom på en månads hockey tidigt på säsongen. Han kom dock tillbaka starkt och avslutade säsongen med ett klart godkänt resultat även om Calgary Flames hade ett jobbigt år. Enligt Flames coach Bob Hartley var svensken ”den mest förbättrade spelaren i hela laget”. Det bådar gott för framtiden. den nu 24-årige Backlund behöver ta ytterligare steg i utvecklingen och framför allt bli jämnare i produktionen för att bli en NHL-spelare att räkna med. Ett Calgary under ombyggnad behöver hans bidrag mer än någonsin nu.

Foto: Getty Images (Arkivbild)

Patrik Berglund, St. Louis Blues

Matcher: 48

Poäng: 25 (17+8)

Plus- och minus: -2

Utvisningsminuter: 12

Betyg: 3

Patrik Berglund såg ut att ha något riktigt stort på gång när han inledde säsongen med att göra nio mål på de 16 första matcherna. Nu blev det ”bara” ytterligare åtta mål under resten av säsongen för ”Bulan” som sin vana trogen var streaky i sin produktion. Han är en spelare som kan göra mål i fem raka matcher för att sedan gå tio matcher utan att göra en enda poäng. Med sina 17 mål var han bästa svenska målskytt i NHL den här säsongen. Ett bra facit, men vi tror att det går att få ut ännu mer från 24-åringen.

Foto: Getty Images (Arkivbild)

Nicklas Bäckström, Washington Capitals

Poäng: 48 (8+40)

Plus- och minus: +8

Utvisningsminuter: 20

Betyg: 3

Den här säsongen blev en riktigt berg- och dalbana för ”Bäckis”. En ganska misslyckad första halva säsongen för honom personligen och hela Washington Capitals följdes upp av en succéartad andra halva där han klättrade uppåt i poängligan i samma raska takt som Washington skrinnade mot segern i Southeast Division. Det gnistrade om återföreningen med Aleksandr Ovetjkin i mars och det var den som startade resan mot upprättelse för både Capitals och Bäckström. Efter att den dynamiska duon återigen placerades i samma kedja svarade ”Bäckis” för 26 poäng (5+21) på 21 matcher. Washington vann 16 av dessa matcher. Coachen Adam Oates gör nog bäst i att fortsätta spela dessa båda herrar tillsammans även om det låser sig ibland.

Foto: Getty Images (Arkivbild)

Loui Eriksson, Dallas Stars

Matcher: 48

Poäng: 29 (12+17)

Plus- och minus: -9

Utvisningsminuter: 8

Betyg: 2

Ännu ett missat slutspel och dessutom svag offensiv utdelning för en spelare som vi har tagit för given de senaste åren. Loui Eriksson fick inte alls det offensiva spelet att stämma och gjorde, sett till förutsättningarna, sin sämsta NHL-säsong i karriären. Det finns emellertid ingen anledning att vara orolig, de flesta NHL-stjärnor upplever en off-säsong under sin karriär. Loui är just på väg in i sin bästa ålder som hockeyspelare och det skulle inte komma som en överraskning om han gjorde 70 poäng igen nästa säsong.

Foto: Getty Images (Arkivbild)

Johan Franzén, Detroit Red Wings

Matcher: 41

Poäng: 31 (14+17)

Plus- och minus: +13

Utvisningsminuter: 41

Betyg: 3

Länge såg nummer 93 sävlig och trött ut. Men i vanlig ordning visade Johan Franzén att han spelar sin bästa hockey när det blir allvar. Under sista veckorna, när Detroit Red Wings var piskade att vinna allt i sin väg för att säkra en slutspelsplats, spelade veteranforwarden sin bästa hockey på år och dar. Hans 13 poäng (7+6) på tolv matcher i april var en starkt bidragande orsak till att Red Wings tog sig till slutspel för 22:a gången i följd.

Foto: Getty Images (Arkivbild)

Carl Hagelin, New York Rangers

Matcher: 48

Poäng: 24 (10+14)

Plus- och minus: +10

Utvisningsminuter: 18

Betyg: 3

Någon andraårsslump blev det aldrig riktigt för Carl Hagelin. Visst upplevde han en och annan poängtorka, men frågor man Rangers coach John Tortorella vem som var lagets bästa forward totalt sett under säsongen är det inte omöjligt att han svarar Hagelin. Skridskoskickligheten i kombination med en ettrig envishet har gjort 24-åringen till en publikfavorit på Manhattan. Får han fortsätta att vistas i en offensiv topp sex-miljö lär poängen komma ännu mer frekvent i framtiden.

Foto: Getty Images (Arkivbild)

Patric Hörnqvist, Nashville Predators

Matcher: 24

Poäng: 14 (4+10)

Plus- och minus: -1

Utvisningsminuter: 14

Betyg: 2

Vill man hitta anledningar till att Nashville Predators missade slutspel är alla skador definitivt en förklaring. Patric Hörnqvist var en av de spelare som drabbades värst då han missade hälften av Predators 48 matcher tack vare tre separata skador. När 26-åringen väl lirade såg det ganska bra ut, men alla avbrott hindrade honom från att komma in i en bra produktiv rytm under säsongen.

Foto: Getty Images (Arkivbild)

Marcus Johansson, Washington Capitals
Matcher: 34

Poäng: 22 (6+16)

Plus- och minus: +3

Utvisningsminuter: 4

Betyg: 3

Efter den fina hösten i Karlskoga förväntade man sig en rivstart från Marcus Johansson i Washington. I stället låste det sig alldeles och 22-åringen hamnade till och med på läktaren vid ett par tillfällen innan det uppdagades att den plötsliga formsvackan var ett resultat av en huvudskade som han drabbats av efter en kollision med Aleksandr Ovetjkin på Capitals camp. Efter ett par veckors vila kom Johansson tillbaka med helt ny kraft och avslutade grundserien på ett övertygande sätt i den stekheta formationen med Nicklas Bäckström och Ovetjkin. Tolv av Johanssons 22 poäng kom under den avslutande månaden.

Foto: Getty Images (Arkivbild)

Jacob Josefson, New Jersey Devils

Matcher: 22

Poäng: 3 (1+2)

Plus- och minus: -10

Utvisningsminuter: 2

Betyg: 1

Nej, det vill inte lossna för Josefson i NHL. Dels fortsätter skadorna att ställa till med problem för den så lovande tvåvägscentern, dels tycks det aldrig vilja lossna riktigt ordentligt. Ofta när man tittar på Devils matcher lägger man märke till Josefson på grund av hans intensiva spel och hårda arbete. Dessvärre är det sällan hans aktioner leder någonvart. Så var fallet den här säsongen när han hade svårt att hålla fast vid sin plats i laget. Det är dags för den unge stockholmaren att ta nästa steg kommande säsong. Nyckeln till det ligger i att få vara frisk.

Foto: All Over Press

Marcus Krüger, Chicago Blackhawks

Matcher: 47

Poäng: 13 (4+9)

Plus/minus: +3

Utvisningsminuter: 24

Betyg: 3

Marcus Krüger håller på att bli den typen av spelare vars insatser för laget inte kan räknas i poäng. För trots att han var en offensiv spelare i elitserien är det hans defensiva egenskaper som håller på att göra honom till en riktigt bra NHL-spelare. I likhet med Samuel Påhlsson under sin storhetstid håller Krüger ihop en defensiva tredjekedja som ställs mot motståndarnas främsta spelare. Han får dessutom stort förtroende i numerära underlägen och är en spelare som coachen Joel Quenneville gillar att ha på isen för att döda av tre mot fem-lägen. Det är sådant som aldrig kommer att ge Krüger de stora rubrikerna, men inom Chicagos organisation vet alla hur viktig han har blivit för laget.

Foto: Getty Images (Arkivbild)

Gabriel Landeskog, Colorado Avalanche

Matcher: 36

Poäng: 17 (9+8)

Plus- och minus: -4

Utvisningsminuter: 22

Betyg: 2

Andraårsförbannelse? Nja, i Gabriel Landeskogs fall handlade det mer om en kedja av olyckliga händelser som ledde till att han inte kom i närheten av att återupprepa rookiesuccén. Först och främst kom den tidiga hjärnskakningen efter Brad Stuarts tunga tackling extremt olyckligt redan i säsongens fjärde match. Tajmingen kunde inte ha varit sämre med tanke på att Landeskog som nyutsedd lagkapten skulle sätta sin prägel på laget och växa in i sin nya roll. När han sedan kom tillbaka befann sig laget redan i fritt fall och var i princip borta från slutspel redan efter halva säsongen. 20-åringen ska ha en eloge för att han kämpade på trots de tuffa förutsättningarna. Förhoppningsvis ger den här motgången Landeskog viktiga läropengar som han kan ha nytta av i framtiden. Det kommer att ta tid att växa in i uppgiften att leda laget, men Landeskog är en ledare av naturen och lär hitta rätt vad det lider. Därför kan man se den här säsongen som en liten fartbula.

Foto: Getty Images (Arkivbild)

Gustav Nyquist, Detroit Red Wings

Matcher: 22

Poäng: 6 (3+3)

Plus- och minus: 0

Utvisningsminuter: 6

Betyg: 2

Det blev kanske mer spel i AHL än förväntat, men Gustav Nyquist använde i alla fall tiden i Grand Rapids Griffins till att visa att han var redo för nästa steg. När 23-åringen kallades upp av Red Wings sista gången toppade han poängligan i farmarligan. Nyquist har glänst till i NHL med jämna mellanrum men behöver mer erfarenhet av spelet på den högsta nivån innan han är redo att axla en topp sex-roll i Detroit. Det blir spännande att följa hans framtida framfart.

Foto: Getty Images (Arkivbild)

Magnus Pääjärvi, Edmonton Oilers

Matcher: 42

Poäng: 16 (9+7)

Plus/minus: -1

Utvisningsminuter: 14

Betyg: 3

Efter förra årets riktigt tunga säsong och en hårdnade konkurrens om forwardspositionerna i Edmonton var det inte utan att man ställde sig tveksam till Magnus Pääjärvis framtid i Oilers. Den här säsongen inleddes tungt, men efter hand tog det sig riktigt bra och 22-åringen fick mer förtroende och tackade genom att producera mer och mer. Den här säsongen kan ses som ett positivt avstamp. Även om konkurrensen fortfarande är stenhård har Pääjärvi positionerat sig och visat att han är värd att satsa vidare på. Om så blir fallet återstår att se. Efter ännu ett missat slutspel och ett general manager-byte är det inte omöjligt att det kommer att hända saker i Edmonton till sommaren.

Foto: Getty Images (Arkivbild)

Daniel Sedin, Vancouver Canucks

Matcher: 47

Poäng: 40 (12+28)

Plus-och minus: +12

Utvisningsminuter: 18

Betyg: 2

Daniel Sedin tillhörde i vanlig ordning de bästa svenska poängplockarna i NHL. Det som saknades var emellertid målskyttet. Tolv mål på 47 matcher är inte godkänt av en spelare som har 35-40 mål i kroppen. Över lag hade Vancouver överraskande problem i det offensiva spelet och Sedin förkroppsligar det väl. Bara det faktum att han bara gjorde ett mål mer än sin utpräglade playmaker-brorsa Henrik säger det mesta.

Foto: All Over Press

Henrik Sedin, Vancouver Canucks

Matcher: 48

Poäng: 45 (11+34)

Plus/minus: +19

Utvisningsminuter: 24

Betyg: 3

Henrik Sedin levererade i vanlig ordning smörpassningar och kryddade dessutom det med att göra fler mål än förväntat. Även om han inte riktigt snittade en poäng per match, vilket brukligt är för ”Captain Canuck” får säsongen ses som med beröm godkänd. Nu när Canucks går in för att spela en mycket mer disciplinerad och defensiv hockey jämfört med för ett par år sedan har Henrik Sedin blivit en defensivt mycket mer pålitlig center.

Foto: Getty Images (Arkivbild)

Jakob Silfverberg, Ottawa Senators

Matcher: 48

Poäng: 19 (10+9)

Plus/minus: +9

Utvisningsminuter: 12

Betyg: 2

Efter det succéartade fjolåret var förväntningarna i Ottawa enorma på Jakob Silfverberg. Han klarade till viss del av att infria dem, även om den poängmässiga utdelningen i slutändan inte nådde några högre höjder. Silfverberg har klarat omställningen till nordamerikansk hockey på ett bra sätt och den allt större framfusigheten kommer att tjäna honom gott i det långa loppet. Den här säsongen känns som ett bra avstamp mot något större. Ingen blir nog förvånad om han spräcker 20-målsvallen redan nästa säsong.

Foto: Getty Images (Arkivbild)

Alexander Steen.

Alexander Steen, St. Louis Blues

Matcher: 40

Poäng: 27 (8+19)

Plus- och minus: +5

Utvisningsminuter: 14

Betyg: 3

Alexander Steens fina elitserieform följde med till Nordamerika. Under inledningen av säsongen spelade han strålande hockey. Tyvärr fick han inte möjlighet att bygga vidare på vågen eftersom en skada tvingade honom till åtta matchers vila mitt i formtoppen. Poänproduktionen blev lidande när Steen återvände, men sett över de 40 matcher han spelade var svensken en av St. Louis bättre spelare. Hans mångsidighet värderas högt av coachen Ken Hitchcock och det är ingen slump att han snittar närmare 20 minuters speltid per match.

Foto: Getty Images (Arkivbild)

Viktor Stålberg, Chicago Blackhawks

Matcher: 47

Poäng: 23 (9+14)

Plus- och minus: +16

Utvisningsminuter: 25

Betyg: 3

En av de stora anledningarna till att Chicago Blackhawks har haft en så pass bra säsong är att laget har en offensiv bredd som är näst intill oöverträffad i NHL. Oavsett vilken formation Joel Quenneville slänger in på isen har den potentialen att producera. Viktor Stålberg får sällan spela mer än 15 minuter per match och används bara undantagsvis i powerplay, ändå klarar han av att bidra offensivt. Göteborgaren har fortsatt att göra bra reklam för sig själv nu när kontraktet ska förhandlas om.

Foto: Getty Images (Arkivbild)

David Ullström, N Y Islanders

Matcher: 20

Poäng: 5 (2+3)

Plus/minus: -2

Utvisningsminuter: 6

Betyg: 2

Det började så lovande för David Ullström. Tidigt på säsongen var han ett ständigt hot mot motståndarkassen och hade fem poäng på sina sju första matcher med Islanders. Den inledande entusiasmen ebbade dock ut och Ullström förlorade sin plats i laget och blev sedermera ljumskskadad och tvingades vila. Skadan tog lite udden av en säsong som såg riktigt lovande ut. Förhoppningsvis väljer Islanders att satsa vidare på den gänglige svensken som har visat upp ett vägvinnande spel under sina bästa stunder i NHL.

Henrik Zetterberg, Detroit Red Wings

Matcher: 46

Poäng: 48 (11+37)

Plus/minus: +2

Utvisningsminuter: 18

Betyg: 4

På sätt och vis var det en ojämn säsong för Henrik Zetterberg. Han inledde starkt innan både han och Detroit Red Wings försvann in i ett slags vakuum. Det som verkligen fick 32-åringen att stå ut var emellertid hans avslutning av grundserien. När Detroit var tvingade att vinna klev han fram och gick i bräschen för sitt lag. Tio poäng på de avslutande fyra grundseriematcherna visade med emfas att Zäta har växt in i kaptensrollen fullt ut. Med den senaste tidens formtopp i åtanke blir det spännande att se vad han och Detroit kan ställa till med i Stanley Cup-slutspelet.

Foto: Getty Images (Arkivbild)

Mika Zibanejad.

Mika Zibanejad, Ottawa Senators

Matcher: 42

Poäng: 20 (7+13)

Plus/minus: +9

Utvisningsminuter: 6

Betyg: 3

Om det finns en svensk NHL-spelare som är värd omnämnandet ”gladaste överraskningen”, då är det Mika Zibanejad. 20-åringen hade en gräslig höst i AHL med skador, sjukdomar och ett ganska mediokert spel. Under sin frånvaro fick han emellertid chansen att vänja sig vid den nordamerikanska livsstilen och samtidigt lära sig vad det krävs för att vara ett riktigt proffs. AHL-coachen Luke Richardson i Binghamton ska ha en hel del credd för det. När Zibanejad, lite överraskande, fick möjligheten av Senators tittade han aldrig i backspegeln. Han visade omedelbart att han hörde hemma i NHL och avslutade säsongen på ett mycket förtroendeingivande sätt. Den här säsongen kan visa sig vara avstampet mot något stort för den unge talangen.

Ej betygsatta på grund av för få matcher:
Tom Wandell, Dallas Stars
Mikael Samuelsson, Detroit Red Wings
Filip Forsberg, Nashville
Mattias Tedenby, New Jersey Devils
Daniel Bång, Nashville Predators
Anton Lander, Edmonton Oilers
Carl Söderberg, Boston Bruins
Rickard Rakell, Anaheim Ducks
Johan Larsson, Buffalo Sabres